Sista spurten

Två skoluppgifter kvar att finslipa, sen är det klart! Jag kämpar som en galning för att få det klart ikväll så att jag slipper jobba imorgon och kan slappa istället. Kanske hänga med någon trevlig kompis eller nåt.

Två kvällar i rad har jag dessutom haft lust att åka motorcykel i skymningsljuset men vädret har varit en aning för kallt för det. Jag hoppas att det kan bli av mer i alla fall, och kanske lite längre än bara från ena änden av stan till den andra.

Ska vi konstatera att två är en halv-magisk siffra just nu?

Puh puh!

Mår lite bättre nu sen i morse, men det är kanske inte så konstigt när plugget snart är helt klart! Ska bara putsa färdigt några uppgifter som ska in imorgon och sen är det lugnt för min del.

Vad resten av kvällen ska få ut på vet jag däremot inte! Vi får se när Jay kommer hem från repet helt enkelt.

Här har ni ett musiktips för resten nu när sommaren knackar för dörren: 

Tunn väv

Inatt drömde jag något som upplevdes som riktigt obehagligt och nu känner jag mig nästan riktigt ledsen.

Jag drömde att jag hade mina två favoritkillar sittandes i soffan. Är tämligen säker på att de spelade Gears of War 2 , för de sprang omkring i en slags underjordiska tunnlar beväpnade med den klassiska motorsågsbajonetten (eller är det verkligen en bajonett, jag kommer inte ihåg det engelska namnet på det). Jag tittade på en stund sittandes emellan de båda. Men ganska snart blir jag uttråkad så jag bestämmer mig för att kyssa dem båda några gånger var. Ingen av dem reagerar märkbart på det så jag tänker gå därifrån. Jag går till sovrummet som av någon anledning mer ser ut som något ur en påkostad erotisk film, och stirrar en stund tills jag plötsligt hör ett snyftande. Jag tror att det kommer från under täcket på sängen men där ligger bara en ful och skrapig babywatch. Snyftandet kommer från vardagsrummet så jag går dit. Där sitter killarna kvar och snyftar båda två, och ganska panikartat också. Och det är något allvarligt med dem som inte stämmer. De verkar nästan suddiga.

Jag går fram till de båda och försöker ta tag i dem men mina händer faller bara rakt igenom dem. De håller på att helt lösas upp framför mina ögon och jag vet instinktivt att det är bara mitt fel. Jag faller ner på knä och försöker prata med dem med den lilla hackiga röst jag har kvar men inget kan hålla dem kvar.

Nu när jag vaknade hade jag en så obehaglig känsla av att ingen av dem hade existerat någonsin. Jag kunde inte se någon av dem för min inre syn, det var som om de hade försvunnit ur mitt minne.

Usch...

Mentalt avliden

Och en vecka senare så lever jag igen! Hurra hurra!


Plugget är nästan avklarat, har bara några få uppgifter kvar att göra och lämna in så kan vi säga hejdå till allt sådant på ett bra tag. Sen får vi se hur hösten kommer att te sig.


Så mycket till nöje har jag dock inte hunnit ha den här veckan. Har mest varit en massa plugg och plugg och plugg.


Däremot var lördagen helt bisarrt wunderbar, först såg jag och James "Thor" (mest för hans skull), sen lagade vi en fantastisk japansk middag (eller rättare sagt, jag lagade till den nästan helt själv), sen for vi båda och Jay på bio och såg The Avengers. Vilken underbart nördig dag!


Först och främst; Thor.
En film som jag endast har hört negativa kommentarer om och gick med en fullkomlig inställning om att den skulle vara helt värdelös, men döm om min förvåning när det faktiskt fanns stunder man älskade! Jag blir desto gladare när jag letar efter recensioner och upptäcker att antingen så är man sur och bitter över att det är en sådan kalkon, medan andra är som jag och ser både det dåliga och det bra. För tro mig när jag säger att det finns en jämn balans mellan det klockrena och bottennappen.
Thor som karaktär är kanske inte så intressant men han blir underbart skön när han hamnar på jorden utan sina krafter. Tom Hiddleston som Loke är bland de mest dynamiska jag har sett på bio på väldigt länge, och en klart värdig filmskurk. Att man tillsatte Stellan Skarsgård som experten på mytologisk asatro kändes däremot en aning diskriminerande, men det hade nog känts ännu knasigare om en amerikan hade varit experten så, vad ska man göra?
Lite underskattad film kan man säga sammanfattningsvis, en rå kalkon är det inte precis (kan man kalla det en lite sämre variant av kycklinggryta?)

The Avengers däremot... Ojojoj...

Bara att se alla fantastiska filmhjältar på duken var mäktigt i sig, och något som slog ganska snabbt var att man aldrig upplevde en uppenbar skillnad i screentime mellan alla hjältarna. Det var kanske inte jämlikt ner på minutrarna men vanligtvis brukar något hjälteego få på tok för mycket tid medan andra knappt får vara med. Ett stort plus!
Sen själva skurken i sig... Loke återvänder från Thor, och även om jag hade en aningen svårt att förstå hans riktiga motiv så var det betydligt trevligare att se en riktig skurk som hjältarna får slåss mot, för en gångs skull. Båda "Iron Man"-filmerna var en sådan besvikelse på den punkten och inte heller Captain America kändes helt hundra.
Det recensenterna hyllar mest är Hulken, och ja, jag håller med om att karaktären känns otroligt dynamisk och komplicerad, precis som i den ursprungliga serietidningen, men att han skulle stjäla filmen helt och hållet känns som en klar överdrift.
Inte kändes den lång heller, trots närapå tre timmar historia som ska berättas. Jag upplever nästan alltid ögonblick då jag funderar över hur mycket tid som är kvar av filmen, undantagen är väl Sagan om Ringen-filmerna, Tintin och Enhörningens hemlighet samt Puss in Boots, som jag på rak arm kan komma ihåg i alla fall. Och nu kan jag även lägga till The Avengers på den listan. Alltid ett bra betygskriterie!

Gillar man Marvel eller bara superhjältar i allmänhet ska man definitvt se den! Gillar man action kan man också se den. Är man inte så förtjust i genren... se den i alla fall. Vem vet, du kanske blir omvänd?

En rättelse

Jag menar ju förstås inte att WoW skulle vara eller ens ha varit en stor del av mitt liv, inte heller att det inte är ett förbannat roligt spel.

Jag tyckte bara det var onödigt att få sina bilder raderade, men jag är tämligen säker på att det är mitt eget fel så...

"Om ni inte har planerat för framtiden så skyll er själv!"

Ja, jag gillar den filmen också :)

Världens strålkastare

Äntligen har värmen krupit fram! Jag passar på att njuta av både sol och hetta innan det blir för mycket av den varan. Jag är inte särskilt förtjust i vare sig sol eller värme när det blir för varmt och det har blivit alltför många dagar med sol. Också en av anledningarna till att jag inte är så förtjust i tanken på att resa utomlands, jag skulle bara gnälla över hettan hela tiden :P

Men nu idag ska jag vara duktig medan Jay är på jobbet! Har redan hunnit med att olja in utemöblerna så nu kan man sitta på balkongen och pimpla favoritdryckerna igen. Nu ska en massa skolarbete hinnas med hade jag tänkt, man kanske ska ladda upp på balkongen?

Ja, och så ska jag installera om "WoW: The Burning Crusade" också. WoW gick inte att starta av någon oförklarlig anledning så jag installerade om skiten igår, men patcherna tog sådan tid på sig att komma hem så jag hann inte med att installera fler spel. Drygt. 

Jag som inte ens har pengar till att spela skiten. Ännu mera drygt. 

Dessutom verkar alla mina gamla screenshots ha försvunnit också. Skit vad drygt och nu blev jag lite småledsen också... Skit spel...

Hemma igen igen

Det blir inte så kreativt med titlar när man reser bort för ofta :P

Skämt åsido. 

Bloggen har varit död över helgen för att jag är den fattiga typen som inte har en bärbar dator att ta med när man reser bort. Och jag tänkte aldrig på att tidsinställa inlägg.

Just den här helgen har jag varit i Övik och jobbat på mässan där tillsammans med min mor. Mina föräldrar har ett eget företag som går ut på att sälja fantastiska städprodukter och plastpåsar (inte så intressant men va ska man göra?) på mässor och marknader, ett så kallat "knalle-yrke". Många har aldrig råkat på ordet "knalle" förut men det är inte så konstigt då det är ett relativt gammalt ord. Ordets betydelse är dock densamma som förr i världen; en försäljare av dylika ting som inte kommer från hemorten och säljer sina varor på marknader i olika orter. Medan jag bodde hemma var knalle-livet en del av vardagen, man fick glatt följa med och hjälpa till när föräldrarna skulle fara på marknader runt om i hela Sverige. Det kunde självklart vara ett riktigt slitgöra, särskilt när man var såpass ung att man fortfarande gick i högstadiet, men det har å andra sidan gett mig två fantastiska fördelar: 

1. Jag har enorm försäljningsvana och även om jag kanske inte alltid är så bra på att sälja mig själv vid olika tillfällen, t ex anställningsintervjuer, så har jag erfarenhet av många olika slags människor och vilka tekniker man kan tillämpa på dessa.

2. Jag har fått se betydligt mer av Sverige än någon annan jag känner, vilket i mångt och mycket har visat sig vara mer givande än jämnårigas utlandsresor (nu snackar vi om semesterresor alltså!). 

Sedan jag flyttade hemifrån har det inte blivit av att man har följt med alls, men även om jag inte alls kan eller vill vara lika delaktig längre så är det självklart att jag ibland saknar det. Inte nog med att man får vidareutveckla sina försäljningsförmågor och bli en bättre människokännare, dessutom får man fantastisk kvalitetstid med föräldrarna.

Så i helgen jobbade jag trots efterverkningar av förkylning på Örnexpo som är vårmässan i Örnsköldsvik. Fick spendera otroligt mycket tid med min mor och delar av resterande familj (resten var iväg på en annan marknad) vilket ALLTID är skitkul!

Stackars Jay har fått vara ensam med katterna och Popcorn, men han var busig nog att ställa i ordning en filmkväll i fredags, så han har minsann också fått ha roligt. 

Det lär väl dröja en aning innan jag följer med igen, det tar en del på krafterna när man inte är van, men oj vad jag hade saknat det!

Dumma dagar

Ibland kommer sådana där dumma dagar där du själv är så ofattbart korkad att du skäms för att ens erkänna det för dig själv. Jag däremot, som inte har någon som helst skrupler, erkänner gärna glatt om gårdagens dumma kväll:

1. Jag och Jay hade tänkt ägna kvällen åt förberedelser å mina vägnar inför Avengers-filmen, då jag inte har sett någon av hjältarnas filmer (att man läst en massa serier räknas tydligen inte >.<). Vi hade fått låna en bränd version av Iron Man av en av Jay's kompisar men den hade så otroligt låg upplösning så jag pallade inte (yep, jag är en sån nörd), så i ren panik tänker vi ladda ner den som en engångsgrej. En halvtimme senare inser vi att vi redan har den på dvd. Mycket dumt med tanke på att vi ändå hann dra ner den olagliga kopian.

2. Den där halvtimmen som gick åt till att vänta på att filmen skulle komma hem, ägnades åt att se de episoder av Regular Ordinary Swedish Meal Time som vi inte hade sett. När så vi insett hur dumma vi var som inte hade koll på vårt bibliotek så insåg jag dessutom att vi under den där halvtimmen hade kunnat bädda sängen som nu istället fick bli omhändertagen EFTER att filmen var slut. Hade vi kunnat spara in åtminstone 5-10 minuter på efter det att filmen var slut. Också mycket dumt.

3. Efter filmen startade Jay av någon anledning en episod av Excel Saga, vilket var riktigt dumt. Dels för att serien i sig är så förbannat korkad och speedad så man hinner knappt med att räkna de antal hjärnceller som dör under de 24 minuter som en episod varar. Men också dels för att klockan redan var för mycket, och vi hade inte bäddat sängen ännu, och borde verkligen ha gått och lagt oss för åtminstone en timme sen. Yey för logik.

4. Jay hade dessutom innan filmen startades ställt fram en skål som skulle användas för att äta hälsofil ur senare, men likt förbannat tar han fram en ny skål ur skåpet och äter fil ur. Det var dumt men det påverkade å andra sidan inte min dumhet så tekniskt sett var Jay dummare än mig. 

5. Samt även de dagliga små dumheterna vi lyckas med som aldrig räknas annars men som fick otroligt stor plats en sådan här dum kväll. 

Hurra för oss! 

Hemma igen

Vanligtvis älskar jag regn och finner det mycket orättvist att vi ska dissa den sortens väderlek för en sådan banal sak som att "vi blir ju faktiskt blöta!". Men även jag kan finna ett visst missnöje mot det blöta skvättet, OM det uppfyller någon av dessa kriterier:

1. Det kombineras med antingen snö eller hård blåst eller båda delarna

2. Jag eller någon närstående är mer eller mindre förkyld

Just idag kombinerades ett ösregn med hårt blåst när jag är riktigt jäkla förkyld, vilket resulterar i en mycket deppig och sur skrutt som kämpar sig fram uppför sjukhusbacken till bussen, och hinner bli trött, yr, törstig och hemskt kissnödig när jag väl kommer fram. Det hjälpte heller inte att busskuren stod rakt för blåsten så att allt regn kom in istället för att hålla sig ute. Tvi säger jag bara! Var snäll regn eller så får du inga kakor!

Recept (och bild) från härifrån

Nu ska här bara slappas upp lite energi så att jag orkar med lite bak. Vi har en sjuhelsikes massa rabarber i kylen som måste åtgärdas så jag tänkte göra muffins och smulpaj. Får se om det blir rabarber över till något annat, som typ kräm eller saft (mums för kräm!)

Recept (och bild) från härifrån

Norrländskt vemod

Som sann norrlänning ska dagen gå ut på att tiga och lida. Förkylningen har inte gett med sig ännu men just idag har jag en lite alltför viktig mattelektion för att kunna stanna i sängen hela dagen (dessutom blir jag inte friskare av det). Så jag kurerar mig allt vad jag kan just nu, kaffe, kamomill-te, min egna häxblandning bestående av hönsbuljong och de äckligaste kryddorna jag kan hitta i skafferiet samt en blandning av salvia, mjölk och svartvinbärssaft. Yuck!

Men fungerar det så får det vara hur vidrigt det vill! 

Under tiden får ni andra ägna er åt förkylningsaktiviteter åt mig, såsom att glo på My Little Pony Tales (jag skrattar än idag åt dessa superlarviga historier, känns som att jag verkligen borde ge FiM en chans):

Fast vänta, är det norrländskt att glo på tecknat?