Du har definitivt spelat för mycket Mass Effect...

... om du tycker att det här är roligt (vilket jag gör, guilty as charged!):

Nej hjälp, jag dör av skratt!

Vanligtvis när jag tittar på Pewdiepie så brukar jag fnissa mer än jag faktiskt skrattar, om det inte är en av hans montage-videor eller fan-animerade klipp såklart. Då kan jag eventuellt skratta mig halvt fördärvad.

Men den här... Oj, hjälp, jag dör av skratt! Det här är defintivt det värsta jag har sett! Spelfysik när det är som bäst! Ojojoj... Känner att jag själv måste spela det här underbart galna spelet!

Glad andra advent

Här får ni en Nemi-serie jag brukar tänka på när jag tänker just "andra advent", tihi!

© Lise

Pewdiepie + South Park = Awesomeness!

Alltså, jag kan inte ens... Jag älskar South Park, jag tycker det är genialiskt roligt (för det mesta), men nu har de nått helt nya nivåer av humor!

Och en episod med Pewdiepie är helt galet roligt!

Välkommen till min sekt!

I veckan var min kära syster Chibiusa på besök. Jag har lyckats få henne att testa Mass Effect, och hon fastnade snabbt för det. Inte alltför konstigt, hur svårcharmad måste en vara om man inte faller för Liara, Wrex, Garrus ( GARRUS!! ❤), och alla andra underbara utomjordingar som ens Commander Shepard stöter på?

Nåja, i veckan spelade hon ut det, under många intensiva timmar (ni som har spelat vet att jag talar om Virmire och sista delen på Citadel), och dagen efter hittar jag det här på Twitter:

Hahaha, jag har visst startat en Mass Effect sekt! XD

Lite tristess underhållning

Jag har egentligen inte så mycket att skriva, i mitt liv har det den senaste veckan inte direkt skett några uppdateringar värt att prata om (bara en massa saker som jag kan prata om sen, det är ju alltid nåt!). Men då jag prompt ville verka lite mer uppåt än mitt senaste inlägg så får ni en härlig illustration från Nanna Johansson, som jag definitivt borde prata mer om. Hon är fantastisk!

Spotify vet vad jag gillar

För en eller två veckor sedan skaffade jag Spotify. Japp, jag som svor att inte ge hän åt det service-programmet föll ändå dit. Mest för att det var praktiskt att Jay har ett premium konto som jag utnyttjar nej jag menar förstås råkar använda eftersom han glömmer att logga ut från min dator när han har varit hemma på besök. Hohoho!

Men jag har såklart en egen användare också, även om jag inte använt den än, och förmodligen inte kommer göra det heller. Jag fattar liksom inte hur Spotify fungerar med sina spellistor och den knäppa sökmotorn som hellre söker på det jag sökte på senast snarare än det jag vill söka på nu. Och innan ni kommer dragandes med "men det är inte sååååååå svårt", var bara tyst. Jag har inget som helst intresse av att lära mig det där, jag använder liksom winamp till allt min musikspelande och det trivs jag jättebra med. Spotify känns som något man måste lära sig att gilla om man inte gillar det på en gång.
Med tanke på att det tog mig 8 år från det att tjänsten kom till dess att jag skaffade det tyder ju på att inte alls gillade det på en gång. Eller hur?

Det enda jag gillade med det var att direkt när jag hade skapat ett konto och Spotify skulle föreslå musik åt mig så dök det här upp:

Liksom, Eminem som främsta förslag? När jag precis återupptäckt honom? Hur kul var inte det?

Ett ganska tragiskt statement

Vilken svengelska jag kör med!

För några dagar sedan upptäckte jag den här underbara saken och konstaterade i samma veva att jag mycket hellre har en låt om hamburgare på hjärnan än mycket annat skrot som spelas idag. Det är förbannat tragiskt att konstatera.

(Ja, ni måste se de första fem minuterna, annars fattar ni inte riktigt hur låten är uppbyggd)

Vet ni vad det värsta är?

Den är förbannat catchy >.<

(Och ja, killen är förbannat jävla mysig som blir så exalterad, love it! ^^)

Bara för att få er att skratta

Här har ni lite kul från 9gag!

 Priceless...

Dags att gå på ICA!!

Man vet att sambon har fantastisk humor när det är det här man möts av när man tar sin scanner på ica: 

Fast då stavar han förstås som en kratta... Det ska förstås vara Lord Il Palazzo

Fluff med garn

♪♫♪I've got a secret, but I'm not telling!♪♫♪

När jag och Jay spelade oss igenom första Super Mario Galaxy var vi helt överförtjusta i alla små Lumas som flög omkring överallt. 

Mycket japanska med de sötaste ljudeffekterna genom tiderna och små naiva kommentarer om precis allting, så att man själv sitter och vrålar i falsett [KAWAII!!!] trots att jag inte alls försöker vara en wapanese.

Förutom en specifik luma som drev oss båda till vansinne, genom att genom nästan hela spelet säga just förstnämnda meningen. 

Tell me, or I'll eat you up!!

Ah, just det, jag har ju en hemlighet ;)

Skämt åsido, jag har påbörjat diverse stickningsprojekt att ha som meditativ sysselsättning vid sidan av allt det andra, men jag säger inte vad det är. Det får ni vackert vänta på!

Pinsamt värre

Gårdagen ägnades åt något så extravagant som biobesök. Ett besök som gjorde mig en aning kluven. Tydligen ska de visa alla Star-Wars filmerna på bio i 3D (men vem vet om de menar enbart de tre första eller alla sex?) och jag var innan endast sugen på att se trean. Sen såg vi trailern för ettan... Och jag vet inte. Den såg oerhört cool ut i 3D, och jag var aldrig så lyckligt lottad att jag såg den på bio. Jag upplevde den för allra första gången på en sketen VHS.

Nåväl. Jag och Jay samt min näst yngsta lillasyster såg "Puss in Boots" på engelska och i 3D (premiär för syrran kan jag meddela). Den var klart bättre än vad jag hade väntat mig, men samtidigt så var det en fantastisk hyllning enkom för kattälskare. Folk som inte uppskattar katter betvivlar jag kan finna alltför mycket underhållning i den. Möjligtvis att den är snygg och hyfsat roligt.
Jag älskade den, främst för att Puss påminner en del om vår katt Leo, men även för att katt nummer 2, Kitty, påminner hemskt mycket om vår andra katt, Midna.
Jag och Jay var tydligen också ganska pinsamma för vi båda hade skrattat åt saker som ingen annan skrattade åt, vilket jag aldrig märkte eftersom jag hade Jay skrattandes bredvid mig och han skrattade aldrig åt saker som inte jag skrattade åt. Där ser man, jag har visst tjuvstartat med att vara pinsam förälder, fast syster. 


Det ska börjas i tid!

Blame Canada

Times have changed

Our kids are getting worse

They won't obey their parents

They just want to fart and curse

Should we blame the government?

Or blame society?

Or should we blame the images on tv?

No, blame Canada! Blame Canada!

With all their beady little eyes

And flapping heads so full of lies

Blame Canada! Blame Canada!

We must form a full assault

It's Canada's fault!

Don't blame me for my son Stan

He saw the darn cartoon and now he's of to join the Klan

And my son Eric, once, had my picture on his shelf

But now when I see him he tells me to fuck myself

Well, blame Canada! Blame Canada!

It seems that everything's gone wrong

Since Canada came along

Blame Canada! Blame Canada!

They're not even a real country anyway

My son could've been a doctor or a lawyer rich and true

Instead he burned up like a piggy on a barbecue

Should we blame the matches?

Should we blame the fire?

Or the doctors who allowed him to expire?

Heck no! Blame Canada! Blame Canada!

With all their hockey hullaballo

And that bith Anne Murray too

Blame Canada! Shame on Canada for...

The smut we must cut

The trash we must bash

The laughter and fun must all be undone

We must blame them and cause a fuss

Before somebody thinks of blaming us!

Lol, föräldrar kan då vara bra korkade! Det här ska definitivt in i min bok "Hur jag INTE ska vara som förälder"