Näe, det blir nog IG på det här

Självklart är inte livet så hemskt som det kanske framstod i mitt förra inlägg. Jag är en simpel I-landsmänniska med simpla I-landsproblem. Så oroa er inte! 

Och nej, man är INTE emo bara för att man har lite dåliga dagar, då har man inte förstått innebörden av vare sig ordet eller livsstilen eller musikstilen (men Metallica är däremot INTE så kallad "first-wave-emomusic").

Däremot är det bra typiskt i det här jävla landet att man nästan ska bli med paria bara för att man råkar tycka lite synd om sig själv för stunden. 

Titta, där går hon och deppar, vem fan tror hon att hon är?

Jag törs inte säga något, tänk om det blir fel?

Pah, jag har också problem jag!

Yey Sverige, kom hit och kramas... eller inte.

Hej Marvin

Life... don't talk to me about life...

Det enda som skiljer mig från roboten Marvin i Liftarens Guide till Galaxen (nej, inte filmen!) är det faktum att jag inte består av en massa plåt och skruvar och avancerad koppling av kablar. 

Samt att min intelligens uppskattningsvis inte kommer upp i 30 miljoner gånger det genomsnittliga. 

Men jag lider, därför finns jag. 

Ännu en epok är över

Vi spelade färdigt Gears 3 häromdagen, och jag som inte hade några förväntningar alls fanns slutet mer än nog tillfredsställande. Annars var det en himla liv efter det att Jay och S hade spelat ut det (när de nu gjorde det). Inte tillräckligt bra, det var för mörkt och bittert, tillverkarna hade inte tänkt på det och det, och så vidare. Jag lyssnade inte så noga, jag ville bilda mig en egen uppfattning. Men jo, det slutade ungefär som jag tyckte att det borde.

Och till skillnad från tvåan fanns här inga stunder som man upplevde som onödigt svåra, bara underhållande utmaningar, precis som det ska vara.

Några saker störde jag mig på likväl: 

1. Var tusan kommer Locust-drottningen Myrrah ifrån? Enligt det här är det tänkt att vara en mysterium, och vanligtvis kan jag vara okej med det (jag ifrågasätter inte precis hur Buck från Ice Age 3 hamnade i dino-världen från första början), men just i detta läge känns det otillfredsställande att inte få veta. Jag menar, här har vi en vanlig Locust soldat:

Och här har vi Queen Myrrah: 

Va fan?!?!?!?!

2. Jag tänkte inte nämna något om det här eftersom det skulle kunna vara spoiler men nu säger jag det ändå, läs vidare på egen risk: 

Som andre-spelare har du till skillnad från de två första spelen inte en enda karaktär att hålla dig till (Dominic), utan genom spelets gång får du hoppa mellan ytterligare två karaktärer, Jace och Anya. Mycket irriterande, särskilt som man (som vanligt!!!!) gör tjejerna alltför sexiga i sina krigsmunderingar. Vilket leder till irritationsmoment nummer tre. 

3. Om man jämför en fullt påklädd manlig rumpa med en kvinnlig, så är det snarare kläderna som avslöjar vilket kön det är än att det är rumpans form. Dock inte i tv-spelsvärlden och sannerligen inte Gears. Här ser du direkt om det är en kill- eller tjejrumpa och ändå har de EXAKT samma kläder på sig. Ursäkta?

Och varför är inte tjejerna minst lika biff som killarna? Jag betvivlar starka att alla vapen de bär på är särskilt lätta att handskas med så varför har inte tjejerna hyfsat stor muskelmassa som visar att de klarar av att lyfta alla dessa vapen? Skärp er!! 

4. Jag är kanske inte så jätteintresserad av gamerscore men tycker ändå att achievements är en riktigt kul grej, särskilt när de är lite underfundiga. Men när de lägger till en så onödig funktion som levels och krigsmedaljer när de två första spelen inte har det, då blir det riktigt töntigt. Vem bryr sig ärligt talat? Det är inte som att det går att lista ut anledningarna till att man skulle ha fått dessa medaljer.

Annars då?

Tja jo, jag gillade spelserien ändå. Det är en skitrolig spelkänsla genom hela serien och hela konflikten mellan Locust, människor och Lambent är kanske inte ett mästerverk á la Shakespeare men drar ändå in en tillräckligt för att man ska bli engagerad i det. Definitivt spel man bör ha hemma om man äger ett 360. 

Like a boss

Som det inofficiella proffs jag är så ska kvällens aktiviteter bestå i att göra lite dreads på min lillasysters huvud, samtidigt som vi tittar på nåt skoj, vad nu det skulle kunna vara. Är egentligen mer sugen på att jobba med det hemliga sommarprojektet men det får vänta en stund. Bra synd att man inte är magisk och kan skapa sin egen stjärndroppe. Nåja, fokus på en sak åt gången helt enkelt, och eftersom jag är proffs så lär vi väl va klara på sisådär en halvtimme!

Fast nej, så mycket dreads har jag inte gjort i mitt liv ^^;;;

Lysande, Sickan!

Om jag nu ändå mot förmodan inte ska studera arkitektur i höst så har jag i alla fall plan b färdig sen igår, vilket ju alltid är en fördel.

Det var alltid något jag tyckte var konstigt med gamla tecknade serier som jag växte upp med, där man vid olika tillfällen använde sig av sina plan a och plan b. De lyckades ju aldrig med plan a, och det var ytterst sällan som man faktiskt hade en plan b. Ett lumpet knep för att höja spänningen, för inte fan började man bita på naglarna för det.

Förlåt, jag är lite ofokuserad för tillfället men det har sina skäl. Just nu känns det som att hela världen knackar på mina axlar (den sitter inte på dem, bara knackar!) och själv vill jag bara slänga mig i en hängmatta på valfritt lagom varmt och myggfritt ställe och koppla av med Bad Religion i hörlurarna och en fantastisk serie som egentligen handlar om något helt annat men som går att applicera på mitt liv just nu. Gaah, vad pratar jag om egentligen?

Derivatan av livet just nu är ett positivt värde, men vem sa att det var lätt för det?

Och ja, jag gillar Jönsson ligan-filmerna, men jag är helt värdelös på att komma ihåg dem.

Jag är cool

Jag som vanligtvis inte är alltför brydd om min telefon hittade ett tema som jag blev helt vansinnigt kär i (seriöst, jag kan inte sluta beundra min förvandlade mobil): 

Nu skulle man bara ha haft newgrounds-varianten som spel på mobilen så hade lyckan varit riktigt komplett!

Vilken tänkbar politisk åsikt kan ligga bakom en pagefrisyr?

Något som alltid kan störa mig när det kommer till feminister är de som anser att ens politiska ställningstaganden ALLTID sitter i kroppsbehåringen, varav den andra (och oftast betydligt mer ytligt lagda) sidan försvarar sin rätt att raka sig med kommentarer i stil med att: 

- Det är äckligt med hår

- Det är skönare utan hår

- Det är framför allt så otroligt snyggt utan hår

- Va fan det går ju ändå så jäkla fort att raka sig

För att inte tala om de i mellanlandet som gärna kör stilen "alla får göra som de vill, bara inte jag behöver ha något med det att göra". 

Sen när handlade politik om kroppsbehåring? Kan man verkligen inte bara göra som man vill utan att alla ideal ska kastas i ansiktet på en? Måste man verkligen ha orakade armhålor för att få kalla sig feminist? Måste du raka benen för att bli godkänd på köttmarknadens sommarutbud?

Vi kan lika gärna köra på parollen att ALLT i ens utseende i så fall handlar om politik, ända ner till underkläderna. Kör du på Björn Borg-kalsonger stödjer du kapitalismen och är antagligen högerriktad, medan om du använder röda strumpor så är du antagligen en kommunist.

Själv rakar jag benen under sommaren för att det blir svalare då, punkt slut! 

Politik sitter inte i håret. Alla rakade huvuden är inte rasister till exempel

Dags att gå på ICA!!

Man vet att sambon har fantastisk humor när det är det här man möts av när man tar sin scanner på ica: 

Fast då stavar han förstås som en kratta... Det ska förstås vara Lord Il Palazzo

Sömn är överskattat

Nöjen däremot är mycket viktigare.

Det blev därför ingen sömn igår kväll, utan jag och Jay kastade oss framför Xbox:en och spelade lite Gears. Vi spelade nog en aning för länge också, jag drömde nämligen om spelet inatt fast en betydligt sämre variant (det fanns till exempel inga fiender alls utan alla sköt bara för skojs skull, vad var poängen med det?). Dessutom blev det en sådan tvist i historien att jag hade lust att slänga ut hela konsolen genom fönstret. Japp, så mogen är jag. Och nej, jag tänker inte avslöja vad som hände.

Appappapp sch sch sch sch sscchhhhh... Inga spoilers tack *kli-klick*

Nu får det däremot bli lite paus i allt apokalyptiskt elände, och så går vi över till ett annat apokalyptiskt elände, det vill säga Portal 2. Mohahah!

Påbörjade spelet i tisdags kväll medan Jay var borta (ännu mera mohahah!) och har kanske inte kommit så överdrivet långt in i spelet men jag älskar det redan! Tror nästan jag måste spela om första spelet ändå bara för att, men det behöver det inte vara en sådan brådska med.

Här har ni för resten: 

Arkitekter gömmer sina misstag bakom stenväggar

Hur kunde jag gå med på att göra Arkitektprovet frivilligt?!?! Helt hysteriskt!

För det första var det hela två dagar, från klockan nio till fyra och fem. För det andra var uppgifterna hemskt svåröverskådliga och tidsramarna lite väl snäva. Usch, blä och tvi!

Fast jag ångrar inte en sekund av det!

Nu ska jag däremot sova, jag pallar verkligen inte mer...