Dåliga människor i London

En sak om London som jag glömde nämna var ju förstås det viktigaste av allt som jag tog med mig dit:

CARDS AGAINST HUMANITY!

Om vi hade roligt med det?

Extremt roligt! Jag måste sannerligen vara en dålig människa som bara känner dåliga människor om vi får ut så mycket behållning av det! 

Oavgjort, mitt bidrag är längst ner ^^

Nåväl, jag har dock konstaterat några saker om det som kan vara värt att förmedla vidare till folk som vill spela det, antingen med mig eller med sina kompisar:

1. Det fungerar inte att spela med mer än 6 personer.Med fler spelare än så försvinner fokuset blixtsnabbt och folk börjar skämta med varandra, berätta parallellhistorier till de kort man la ut samt bara flumma i största allmänhet. Som värst i London var vi 14 personer som försökte spela, det gick inte alls kan jag ju säga.

2. Reglerna säger visserligen att den spelare som vinner poängen är den som blir kortkung, men det är en rätt orättvis strategi tycker jag och de som jag har spelat med. Kör istället att turen som kortkung får gå runt motsols eller medsols.

3. Spela ALDRIG med din superknasiga mamma! Min mamma tog priset när hon la följande kombination:

Mother, how dare you?!?!?!

Nej, min mamma följde inte med till London, däremot följde spelet med när jag senast hälsade på hos knasfamiljen. Där även den här dök upp:

Varför man inte ska spela med känsliga personer

Japp, ett partyspel för dåliga människor. Kan inte bli mer rätt än så.

Sicket pillgöra!

Så istället för att göra något riktigt produktivt så fastnade jag med något riktigt drygt men som förhoppningsvis blir en helt galet rolig grej när jag är klar:

För er som inte förstår vad bilden visar så är det hur det ser ut just nu när jag jobbar på en utskriftsvänlig version av det politiskt inkorrekta kortspelet Cards Against Humanity, "ett partyspel för dåliga människor".

Anledningen att jag gör det är att spelet inte går att hitta för en rimlig slant och dessutom kan skickas hit till Sverige (bor man i USA, Kanada, Australien eller Storbritannien är det en helt annan sak dock). Vilket är väldigt synd, men jag kom då på den geniala idén att ladda ner spelet som pdf (ja, det är tillåtet ifall ni undrar), skriva ut korten på kraftigt papper och sen syssla med det tidskrävande arbetet att klippa ut alla kort. Billigt och bra!

Enda problemet då är att pdf-spelet inte har sina kort i rätt storlek, som ni ser på bilden är de kvadratiska istället för den klassiska spelkort-formen. Så det jag gör är att jag skapade en bas för alla kort i Photoshop och sen skriver jag in texterna från pdf-filen. Då får jag kortspelet i rätt format och kan sedan bara skriva ut det.

För att göra slutresultatet mer beständigt, tjockt papper är ändå inte särskilt hållbart om man ska blanda dem, så ska varje kort hamna i en kortficka, de där som alla kortspelsnördar använder sig av för att skydda sina kort. Mycket smart, mycket billigt, och ingen kommer att kunna anklaga mig för olaglig verksamhet eftersom företaget bakom spelet själva uppmanar en till just sådana här metoder.

Det är bara otroligt tidskrävande. Men jag tror att det kommer vara värt det!

För er som inte vet hur spelet går till så kolla in när Pewdiepie och hans flickvän spelar det: