Igår kväll blev jag spontant medbjuden av en skolkamrat att spela quake live, något jag aldrig tidigare hade spelat. Det visar sig snabbt att spelet är ett lagom hysteriskt shooter där man kör online och oftast i så kallade free-for-all matcher där spelaren med flest kills vinner.
Det var väldigt roligt och extremt beroendeframkallande. Det räckte liksom inte att bara vara skicklig, man måste ha hyfsat med tur och lagom djärvhet.
Jag har dock fastnat, trots att mina stats skriker nybörjare, så när kompisen loggar ut kör jag lite till. Jag spelar två matcher till, inte heller den slutar med särskilt bra stats för min del men jag märker ändå att jag har lärt mig snabbt och gjort märkbara framsteg på så kort tid.
Sen får jag plötsligt kommentaren:
"Fucking bitch, girl's can't play GTFO!!!"
....
Ursäkta?
Jag borde göra en seriestripp om det här, bara för att det är så jävla dumt.
För hur uppmuntrad till att fortsätta spela är jag på en skala ett till tio efter det här? Minus 50 kan jag säga.
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett feminism. Visa alla inlägg
onsdag 23 april 2014
måndag 20 januari 2014
Girl-gamers finns inte
Så nu ska man bli irriterad. Igen.
Jag har sett en antydan till sådana här konstateranden i kommentarsfälten, men att folk faktiskt gjorde videos om det på youtube för att hävda denna ståndpunkt gör mig bara extremt trött.
Folk, hör upp för det här är viktigt; det finns inga "kvinnliga gamers".
Termen "Girl Gamer" är något riktigt töntigt och irriterande, för du kan verkligen inte kalla dig gamer om du "sitter med samma skit hela tiden" eller bara testat runt några få spel, då är du casual som bäst. Och varför måste tjejer hela tiden poängtera att de är just "girl gamers", hör du någonsin att killar säger att de är kill-gamers? Nej precis, så varför gör tjejer det? Vi vet ju ALLA att det bara finns tre kön; killar, tjejer och gamers. Slut på diskussionen.
Och jag blir så trött att jag kan inte ens bemöda mig med att svara. Det går liksom inte att få folk på youtube att fatta något, hur rätt och hur många poänger man än presenterar på ett lättillgängligt och förståeligt sätt
Men såhär är det i alla fall:
Är man i minoritet så hörs man aldrig.
Tv-spelsvärlden har definitivt en minoritet av tjejer, både i produktion och spelvärlden. På senaste Frostbyte i Umeå dök det inte upp en enda tjej, till exempel.
Att kvinnor är i minoritet är ju inget nytt, och inte heller i tv-spelsvärlden. Men att klaga över dessa så kallade tjejspelarna som hävdar att de är just tjejspelare är lika dumt som när folk klagade över att det började bli lite väl många kvinnliga protagonister i filmvärlden. Och trots att det är i spelvärlden som jag trivs bäst i och hittar många trevliga typer att umgås med, så är det också här jag hittar de värsta, och mest bakåtsträvande, dräggen. De som på fullaste allvar tycker att kvinnliga spelare per automatik är sämre och aldrig vågar något, och att de som delar med sig av sina åsikter bara är dryga feministiska manshatare.
Enda sättet idag att på allvar göra sin röst hörd som tjej i spelvärlden är att vara just anonym, eftersom man då kan komma undan som "en av grabbarna".
Men gissa vad, vi är jävligt trötta på att vara anonyma. Vi är trötta på att aldrig tas på allvar av de jävligt bakåtsträvande och kvinnohatande fansen. Vi är trötta på att alltid vara de som käftas emot och blir nedtryckta i vilken debatt vi än ger oss in i.Vi är trötta på att munhugga med idioter som ändå har bestämt sig för att inte lyssna. Och vi är trötta på att uteslutas i stor eller liten skala i en så fantastisk värld som verkligen borde vara för alla.
Och det är därför som vi kallar oss "girl-gamers", för att tydligt poängtera att vi också finns. Att vi också har rätt till att ha spel som en hobby och livsstil, och att komma med våra åsikter utan att dessa ska behandlas annorlunda på grund av vårt kön. Girl-gamer är INTE synonymt med en fjortistjej som bara spelat Super Mario.
Visst, jag tittar också lite snett på dessa typer som hävdar att de är gamers men som spelat på tok för lite spel och dessutom inte är så intresserad av att hålla sig uppdaterad med vad som händer i spelens värld. Men dessa så kallade "casual-gamers" finns i alla åldrar och av alla kön, inte bara tjejer. Varför ens lägga denna anklagelse på endast ett specifikt kön? Varför komma med anklagelsen "kalla-dig-inte-gamer-om-du-inte-vet-vad-det-är!" överhuvudtaget?
Vilket får mig att ledas in på en annan tanke: Varför denna prestige kring just termen gamer? Hur mycket måste du ha spelat för att "få tillstånd" att kalla dig själv gamer? Måste du verkligen ha spelat alla Call of Duty ("tro fan inte att du är en gamer bara för att du har spelat Moden Warfare 2"!!), eller Battlefield 3 eller hundratals timmar av Halo på multiplayer?
Räcker bara inte med att man älskar spel och har det som ett väldigt stort intresse i sitt liv?
Såklart det gör!
Jag är en gamer, och jag kallar mig självklart för girl-gamer. Dels för att jag har spelat väldigt mycket olika slags spel men även för att jag håller mig uppdaterad på de största sajterna och kollar nyhetsflödet minst en gång per dag. Jag älskar spel helt enkelt, och det räcker.
Tv-spel idag är betydligt mer acceptabelt som hobby och debatten kring våldsamma spel är inte alls lika inflammerad som den var förr. Vi har ju för fan flyttat in i tv-rutan som en lika självklar sport som fotboll och hockey (okej, kanske inte lika extremt, och synnerligen inte här i Sverige, men det lilla är ju ett fantastiskt framsteg!).
Ingen behöver längre skapa sig en prestige kring att vara just gamer. Du kan vara en professionell gamer, vilket är grymt prestigefyllt, men hur få procent av världens gamers är just proffesionella? En procent? Varav 75 % av dessa är sydkoreaner?
Det är dags att släppa den där prestigen nu om vi någonsin ska kunna få jämlikhet bland spelfans.
Sen, bara som ett litet ps, så har jag träffat en hel del dryga typer (killar) som gladeligen hävdar att de är gamers (och gärna poängterar att jag inte är det i jämförelse) men sen erkänner att de aldrig har spelat kampanjen i Halo ("amen vadå, det är ju multiplayer som är Halo, liksom...").
Jag är definitivt mer gamer än vad de är!
Jag har sett en antydan till sådana här konstateranden i kommentarsfälten, men att folk faktiskt gjorde videos om det på youtube för att hävda denna ståndpunkt gör mig bara extremt trött.
Folk, hör upp för det här är viktigt; det finns inga "kvinnliga gamers".
Termen "Girl Gamer" är något riktigt töntigt och irriterande, för du kan verkligen inte kalla dig gamer om du "sitter med samma skit hela tiden" eller bara testat runt några få spel, då är du casual som bäst. Och varför måste tjejer hela tiden poängtera att de är just "girl gamers", hör du någonsin att killar säger att de är kill-gamers? Nej precis, så varför gör tjejer det? Vi vet ju ALLA att det bara finns tre kön; killar, tjejer och gamers. Slut på diskussionen.
 |
| Instämmer, Picard |
Och jag blir så trött att jag kan inte ens bemöda mig med att svara. Det går liksom inte att få folk på youtube att fatta något, hur rätt och hur många poänger man än presenterar på ett lättillgängligt och förståeligt sätt
Men såhär är det i alla fall:
Är man i minoritet så hörs man aldrig.
Tv-spelsvärlden har definitivt en minoritet av tjejer, både i produktion och spelvärlden. På senaste Frostbyte i Umeå dök det inte upp en enda tjej, till exempel.
Att kvinnor är i minoritet är ju inget nytt, och inte heller i tv-spelsvärlden. Men att klaga över dessa så kallade tjejspelarna som hävdar att de är just tjejspelare är lika dumt som när folk klagade över att det började bli lite väl många kvinnliga protagonister i filmvärlden. Och trots att det är i spelvärlden som jag trivs bäst i och hittar många trevliga typer att umgås med, så är det också här jag hittar de värsta, och mest bakåtsträvande, dräggen. De som på fullaste allvar tycker att kvinnliga spelare per automatik är sämre och aldrig vågar något, och att de som delar med sig av sina åsikter bara är dryga feministiska manshatare.
Enda sättet idag att på allvar göra sin röst hörd som tjej i spelvärlden är att vara just anonym, eftersom man då kan komma undan som "en av grabbarna".
Men gissa vad, vi är jävligt trötta på att vara anonyma. Vi är trötta på att aldrig tas på allvar av de jävligt bakåtsträvande och kvinnohatande fansen. Vi är trötta på att alltid vara de som käftas emot och blir nedtryckta i vilken debatt vi än ger oss in i.Vi är trötta på att munhugga med idioter som ändå har bestämt sig för att inte lyssna. Och vi är trötta på att uteslutas i stor eller liten skala i en så fantastisk värld som verkligen borde vara för alla.
Och det är därför som vi kallar oss "girl-gamers", för att tydligt poängtera att vi också finns. Att vi också har rätt till att ha spel som en hobby och livsstil, och att komma med våra åsikter utan att dessa ska behandlas annorlunda på grund av vårt kön. Girl-gamer är INTE synonymt med en fjortistjej som bara spelat Super Mario.
Visst, jag tittar också lite snett på dessa typer som hävdar att de är gamers men som spelat på tok för lite spel och dessutom inte är så intresserad av att hålla sig uppdaterad med vad som händer i spelens värld. Men dessa så kallade "casual-gamers" finns i alla åldrar och av alla kön, inte bara tjejer. Varför ens lägga denna anklagelse på endast ett specifikt kön? Varför komma med anklagelsen "kalla-dig-inte-gamer-om-du-inte-vet-vad-det-är!" överhuvudtaget?
Vilket får mig att ledas in på en annan tanke: Varför denna prestige kring just termen gamer? Hur mycket måste du ha spelat för att "få tillstånd" att kalla dig själv gamer? Måste du verkligen ha spelat alla Call of Duty ("tro fan inte att du är en gamer bara för att du har spelat Moden Warfare 2"!!), eller Battlefield 3 eller hundratals timmar av Halo på multiplayer?
Räcker bara inte med att man älskar spel och har det som ett väldigt stort intresse i sitt liv?
Såklart det gör!
Jag är en gamer, och jag kallar mig självklart för girl-gamer. Dels för att jag har spelat väldigt mycket olika slags spel men även för att jag håller mig uppdaterad på de största sajterna och kollar nyhetsflödet minst en gång per dag. Jag älskar spel helt enkelt, och det räcker.
Tv-spel idag är betydligt mer acceptabelt som hobby och debatten kring våldsamma spel är inte alls lika inflammerad som den var förr. Vi har ju för fan flyttat in i tv-rutan som en lika självklar sport som fotboll och hockey (okej, kanske inte lika extremt, och synnerligen inte här i Sverige, men det lilla är ju ett fantastiskt framsteg!).
Ingen behöver längre skapa sig en prestige kring att vara just gamer. Du kan vara en professionell gamer, vilket är grymt prestigefyllt, men hur få procent av världens gamers är just proffesionella? En procent? Varav 75 % av dessa är sydkoreaner?
Det är dags att släppa den där prestigen nu om vi någonsin ska kunna få jämlikhet bland spelfans.
Sen, bara som ett litet ps, så har jag träffat en hel del dryga typer (killar) som gladeligen hävdar att de är gamers (och gärna poängterar att jag inte är det i jämförelse) men sen erkänner att de aldrig har spelat kampanjen i Halo ("amen vadå, det är ju multiplayer som är Halo, liksom...").
Jag är definitivt mer gamer än vad de är!
torsdag 26 september 2013
Alltså, det här med GTA V...
Jag kan på rak arm säga att jag inte har haft något uppenbart sug efter att spela något av GTA-spelen, dels för att bilar inte intresserar mig och dels för att historier om kriminalitet inte lockar. Jag växte liksom upp med hjälte-historier, jag lekte för fan hjälte med mina leksaker och ville alltid att de onda skulle besegras ordentligt! Så jag har ganska svårt att se varför den aspekten av just GTA lyckas dra in en så enorm fanskara. Såvida inte större delen av den fanskaran består av omogna skitungar för då är det inte svårt alls längre.
Däremot har jag full förståelse för den enorma sandlådevärld som spelen alltid har haft, en enorm värld där du kan köra omkring precis som du vill, göra vad du vill och inget i spelet pressar dig till att göra annat. WoW är liksom inte samma sak, det är ju verkligen bara uppdrag på uppdrag, levla sin karaktär och dess rustning och vapen, samt utforska områdena i rätt ordning.
Jag avskyr också det faktum att när diskussionen om våld i tvspel dyker upp så ska alltid GTA nämnas som ett praktexempel på hur hemskt och moraliskt fel det är med våldsamma tvpspel, och det gör mig alltid trött. Visst kan du skjuta ihjäl den där prostituerade kvinnan du raggade upp och låg med i bilen, men det finns inget i spelet som uppmanar dig till att göra det. Möjligheten finns bara där, och det är långt ifrån alla spelare som gör sådana moraliska tvivelaktiga handlingar.
Då är det faktiskt värre i The Sims, där du kan ha ihjäl dina simmar på rent ut sagt groteska sätt. Visst, det är kanske inte så visuellt våldsamt, men definitivt moraliskt tvivelaktigt att låta sina simmar dö genom att aktivt ta beslutet att dränka dem, svälta dem, låta dem bli ihjälbitna av flugor, dö av ångest, eller den gamla klassikern; låta dem brinna upp vid spisen?
Så nej, debatten om tvspelsvåld ska definitivt inte fokusera på GTA.
Just nu gör dock spelserien mig ganska rejält irriterad. Dels för att den nu släppta femman är så otroligt överhajpad att jag blir rent ut sagt illamående, alla på IGN och Gamespot tjatar om spelet, och själv har jag svårt att tro att det kan vara så bra. Visst, man kan argumentera för att jag inget ska säga om saken då jag inte har spelat spelet, men å andra sidan ser jag hur hårt alla fans håller spelet om ryggen och hur hårt kritiserad man blir om man poängterar minsta lilla brist. Det gör mig otroligt skeptisk.
Inte blir det bättre av att debatten om feminism ploppar upp igen, därför att en kvinnlig recensent på Gamespot, Carolyn Petit, gav spelet 9 av 10 i betyg, dels för att hon tyckte att karaktärerna var alltför inkonsekventa emellanåt, men också för att hon kritiserade spelets porträtterande av kvinnor. Ordagrant sa hon såhär:
"Characters constantly spout lines that glorify male sexuality while demeaning women, and the billboards and radio stations of the world reinforce this misogyny, with ads that equate manhood with sleek sports cars while encouraging women to purchase a fragrance that will make them “smell like a bitch.” Yes, these are exaggerations of misogynistic undercurrents in our own society, but not satirical ones. With nothing in the narrative to underscore how insane and wrong this is, all the game does is reinforce and celebrate sexism. The beauty of cruising in the sun-kissed Los Santos hills while listening to “Higher Love” by Steve Winwood turns sour really quick when a voice comes on the radio that talks about using a woman as a urinal."
Och jag blir bara trött av att läsa kommentarsfälten, men om det kan ni se här nedan (ja, ni ska titta på videon!)
Jag tror inte för fem öre att kritiken hade varit lika hård om det hade varit en man som recenserat spelet, om nu inte den mannen hade gett spelet för lågt betyg (jag har fortfarande inte förlåtit Tom McShea för att han gav Skyward Sword 7.5 av 10).
Jag tror också på att gränsen mellan satir och förstärkande av verkligheten är ganska så hårfin emellanåt och att det är alltför lätt att snubbla över den gränsen emellanåt, eftersom man tror att det räcker att ha rätt tonfall i "rätt" sammanhang. Nej, det är som han säger: satiren slutar vara satir när den upprepas.
Sen kan jag inte låta bli att vara påverkad av Jay's hårda kritik mot fyran, där storyn, spelsättet och sandlådan inte alls levde upp till hans förväntningar när han såg det skyhöga betyget (10/10), och hur skeptisk HAN är mot femmans betyg.
Näe, håll gärna GTA, och den omogna delen av dess fanskara, så långt borta från mig som det går. Men våga bara använda det som det perfekta exemplet i våldsamma tvspels-debatten!
Däremot har jag full förståelse för den enorma sandlådevärld som spelen alltid har haft, en enorm värld där du kan köra omkring precis som du vill, göra vad du vill och inget i spelet pressar dig till att göra annat. WoW är liksom inte samma sak, det är ju verkligen bara uppdrag på uppdrag, levla sin karaktär och dess rustning och vapen, samt utforska områdena i rätt ordning.
Jag avskyr också det faktum att när diskussionen om våld i tvspel dyker upp så ska alltid GTA nämnas som ett praktexempel på hur hemskt och moraliskt fel det är med våldsamma tvpspel, och det gör mig alltid trött. Visst kan du skjuta ihjäl den där prostituerade kvinnan du raggade upp och låg med i bilen, men det finns inget i spelet som uppmanar dig till att göra det. Möjligheten finns bara där, och det är långt ifrån alla spelare som gör sådana moraliska tvivelaktiga handlingar.
Då är det faktiskt värre i The Sims, där du kan ha ihjäl dina simmar på rent ut sagt groteska sätt. Visst, det är kanske inte så visuellt våldsamt, men definitivt moraliskt tvivelaktigt att låta sina simmar dö genom att aktivt ta beslutet att dränka dem, svälta dem, låta dem bli ihjälbitna av flugor, dö av ångest, eller den gamla klassikern; låta dem brinna upp vid spisen?
Så nej, debatten om tvspelsvåld ska definitivt inte fokusera på GTA.
Just nu gör dock spelserien mig ganska rejält irriterad. Dels för att den nu släppta femman är så otroligt överhajpad att jag blir rent ut sagt illamående, alla på IGN och Gamespot tjatar om spelet, och själv har jag svårt att tro att det kan vara så bra. Visst, man kan argumentera för att jag inget ska säga om saken då jag inte har spelat spelet, men å andra sidan ser jag hur hårt alla fans håller spelet om ryggen och hur hårt kritiserad man blir om man poängterar minsta lilla brist. Det gör mig otroligt skeptisk.
Inte blir det bättre av att debatten om feminism ploppar upp igen, därför att en kvinnlig recensent på Gamespot, Carolyn Petit, gav spelet 9 av 10 i betyg, dels för att hon tyckte att karaktärerna var alltför inkonsekventa emellanåt, men också för att hon kritiserade spelets porträtterande av kvinnor. Ordagrant sa hon såhär:
"Characters constantly spout lines that glorify male sexuality while demeaning women, and the billboards and radio stations of the world reinforce this misogyny, with ads that equate manhood with sleek sports cars while encouraging women to purchase a fragrance that will make them “smell like a bitch.” Yes, these are exaggerations of misogynistic undercurrents in our own society, but not satirical ones. With nothing in the narrative to underscore how insane and wrong this is, all the game does is reinforce and celebrate sexism. The beauty of cruising in the sun-kissed Los Santos hills while listening to “Higher Love” by Steve Winwood turns sour really quick when a voice comes on the radio that talks about using a woman as a urinal."
Och jag blir bara trött av att läsa kommentarsfälten, men om det kan ni se här nedan (ja, ni ska titta på videon!)
Jag tror inte för fem öre att kritiken hade varit lika hård om det hade varit en man som recenserat spelet, om nu inte den mannen hade gett spelet för lågt betyg (jag har fortfarande inte förlåtit Tom McShea för att han gav Skyward Sword 7.5 av 10).
Jag tror också på att gränsen mellan satir och förstärkande av verkligheten är ganska så hårfin emellanåt och att det är alltför lätt att snubbla över den gränsen emellanåt, eftersom man tror att det räcker att ha rätt tonfall i "rätt" sammanhang. Nej, det är som han säger: satiren slutar vara satir när den upprepas.
Sen kan jag inte låta bli att vara påverkad av Jay's hårda kritik mot fyran, där storyn, spelsättet och sandlådan inte alls levde upp till hans förväntningar när han såg det skyhöga betyget (10/10), och hur skeptisk HAN är mot femmans betyg.
Näe, håll gärna GTA, och den omogna delen av dess fanskara, så långt borta från mig som det går. Men våga bara använda det som det perfekta exemplet i våldsamma tvspels-debatten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)