Har jag inte glömt något ganska viktigt nu?

Japp, det har jag sannerligen så det blir till att sätta fart med det.

Jag har ju faktiskt inte fixat färdigt med mina ansökningar till andra året på konstskolan ännu.

Ingen oro, jag har några smådetaljer kvar på en tavla och sen ska jag ta den till skolan tillsammans med ett grafikblad som jag förargligt nog tog hem istället för att lämna kvar som arbetsprov. Men det måste dock fixas innan sista maj så det går inte att sitta i hängmatta direkt, även om det inte behöver vara "inget-utrymme-över-för-liv"-stress som jag hade tidigare.

Det är bara så förbaskat tråkigt att måla småblommor!

Om min nya beroendeframkallande...grej

Jag tänkte ursprungligen köra med en mer svengelsk titel, beroendeframkallande klingar inte riktigt lika bra som "addiction", vilket var ordet jag tänkte på.


För det är precis vad Mass Effect är för mig, jäkligt beroendeframkallande! Och det var ett tag sen jag kände så för ett spel så för mig är det extremt välkomnande!

Jag lär väl göra en mer komplett recension när jag har spelat ut det, men jag kan inte låta bli att prata lite om det ändå. 

Det är väl knappast någon större hemlighet att jag gillar sci-fi, men med Mass Effect så kommer jag på vad det är jag gillar mest, och det borde egentligen inte ha varit en så stor chock för mig. Jag älskar alla de olika utomjordingarna. Fantastiska fantasier och teorier om dem. Ju mer genomtänkta, desto bättre. Jag älskar det otroligt stora Star Wars-universumet med alla tänkbara raser, men det kan bli lite mycket. Star Trek hade lite lägre budget från början och därför ter sig de mest kända utomjordingarna som väldigt mänskliga ändå (volcans och klingons). Mass Effect är ett lagom stort spektrum med riktigt intressanta raser.

Så här kommer ett litet axplock åt er, vare sig ni vill eller inte

Salarians

De kan verka en aning speedade men så har de (enligt codex) den snabbaste metabolismen i hela galaxen, och har svårt att anpassa sig efter alla andra raser som är bra mycket långsammare. Därför kan de av och till verka en aning irriterande (eller väldigt, beror på vilken karaktär du träffar på) men annars är de ganska harmlösa.

Turians

Nog min favorit av alla raser. De kan verka lite väl logiskt inriktade och då blir de dryga men samtidigt har de så många poänger att ta del av. Garrus Vakarian som är en del i mitt team, är bland de bästa jag har. Även om han dog lite väl ofta i början.
Skurken i spelet är också en turian, Saren, och han är bland de mest dynamiska jag har sett i ett spel.

Asari

En ras bestående uteslutande av kvinnor, och my gawd vad de är vackra! Ja, nu är jag jätteytlig och whatever, men första gången jag såg Liara T'Soni var jag kär direkt.

Krogan

Jag är måhända inte så förtjust i alla Krogans, dom kan vara riktigt dryga att ta kål på i strid, men Wrex är däremot bland de roligaste att ha med. Vid ett tillfälle kan man döda honom och när det hände blev jag så upprörd att jag spelade om hela banan för att förhindra det.

Hanar

Ganska störande och pratar alltid om sig själva i tredje person. Oftast är de fanatiska religiösa missionärer som predikar om sin tro vare sig man vill eller inte. Likväl fascinerande må jag säga.

Volus

De är grymt söta och liknar mullvadar i rustning, annars finns inte så mycket att säga.

Geth

Läskiga syntet-varelser som är de huvudsakliga fienderna i spelet

Reapers

Jag vet inte varför modernare sci-fi envisas med stora, överintelligenta varelser med indoktrinering som specialitet och med parasiterande medel för att utplåna universums alla varelser (Gravemind i Halo, Overmind i Starcraft, Reapers här), men det fungerar alltid. Och de är skrämmande som fan!

Elcor

Jay tycker jag är knäpp som gillar dem så mycket som jag gör, men jag kan verkligen inte låta bli. De är söta (påminner lite om en kombination mellan gorilla och sjöko) och jag kan lyssna hur länge som helst på hur de talar.

Besatt? Ja!

Lyckosamt för en gamer

Som jag inte har sagt så råkade jag en dag slå mig själv med en kofot på smalbenet. Ja, det var dumt men det var inte direkt något planerat.

Vad som hände sen var att det blev ett blåmärke där. Som sedan blev större. Som sedan orsakade kraftig svullnad och extrem smärta var gång jag stod eller gick. Som sedan urartade till ännu värre smärta, ännu större rodnad, hud som lossnar samt ännu större svullnad.

Raskt gick (läs: blev puttad på cykel) jag till vårdcentralen där man gav en akut remiss till ortoped, som sedan kunde avslöja att det kort rörde sig om en streptokockinfektion i blåmärket. Yay. 

En plysch-variant av de små saker som gottar sig i mitt ben, så SÖT!!!

Rekommendation: knarka antibiotika och vila mycket, gärna liggande eller halvsittande.

Så med andra kan jag gladeligen fortsätta spela Mass Effect och Zelda utan dåligt samvete, mohahaha!

Dåligt samvete

När solen lyser såhär så har jag aldrig riktigt samvete att sitta inomhus, men å andra sidan har jag inget särskilt att göra ute heller. Jay tar tillfället i akt att läsa Harry Potter på balkongen och samtidigt få sig lite sol men jag som är så känslig kan inte direkt sitta ute i så långa perioder.

Och just nu vill jag faktiskt inget annat än att spela xbox (Mass Effect) men som sagt, samvetet gnager. Jag blev liksom uppvuxen med att allt elektroniskt skulle vara avstängt när solen sken ute.

Snacka om att indoktrineringen från att bo hemma sitter kvar!

Fucking värme

Hej alla glada, nu kommer jag som en glädjedödare och klagar på värmen och solen i sedvanlig ordning!

Seriöst, vart tog våren vägen? Det var som om den aldrig kom igång riktigt, och när den väl gjorde det så kom värmen som från ingenstans. Wtf?

Skitsamma, då jag har blivit totalt beroende av Mass Effect så ska jag naturligtvis hålla mig till det. Så fort jag har njutit lite av värmen med en läskande smoothie och en jäklarns bra serie (gravitation vol 1)(nej, inte animen, jag fixar inte riktigt med den, mangan innehåller bra mycket mer anser jag)(varför i h-vete gav ni inte ut sista boken för?)(eller den vet jag svaret på, men seriöst, det var jäkligt onödigt, så onödigt)

Inte nödvändigtvis användbart bildbevis

 Ni får väl själv avgöra om det sista påståendet är sant, trots bilden ovanför.

Allt på bild är inte sant vet ni ^_~

Hitta tillbaks till livet

Det långa uppehåll som har blivit här och på betydligt fler ställen (typ allt socialt till exempel) beror helt och hållet på ett omfattande arbete jag gjorde med en enorm tavla som jag skulle ha med till slututställningen. Tidsoptimist som jag är kämpade jag stenhårt i 1 ½ månad hela dagar och kvällar och var stressad upp över öronen. Inget liv hade jag under processen.

Så nu har jag haft allvarliga problem med att hitta tillbaka till livet.

Vad gjorde jag med mina kompisar?

Vad gjorde jag i spelvärlden?

Vad gjorde jag på internet överhuvudtaget?

(Det enda som överhuvudtaget har fungerat felfritt är 9gag och serieläsning som man ändå har lyckats klämma in när man äter frukost och dylikt)

Bloggandet har jag heller inte riktigt hittat tillbaka till, men vi får ta det i sakta mak, utan stress. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka.

Hej igen livet, vad ska vi hitta på?

Den bästa veckan hittills

Nog för att min skola alltid har varit av det mer underbara slaget, även i under dom dåliga dagarna, men den här veckan var den överlägset bästa.

Denna vecka har vi haft serieteckning, eller "Berättande Bild" som konstvärlden vill kalla det (herregud, serier är ju inte konst heller!) med Anneli Furmark, en av mina svenska idoler. Om det var mäktigt? Ojoj, ni anar inte.

Idolen själv med veckans arbete bakom

Själv har jag inte tecknat sen jag gjorde mitt bidrag till Mangatalangen 2010, och hade helt glömt hur roligt det är! Kommer jag in på andra året ska jag definitivt fortsätta med det! Kanske skapa ett fanzine till och med.

Idog verkstad

Passade på att köpa en bok av henne också...

...samt få den signerad, wihii!!

Här kommer då mitt arbete från veckan (har annat på g också men det blev inte klart):

(nej, självklart är INTE Jehovas Vittne aggressiva björnar, det var bara en rolig idé av vad en björn kunde tänkas vilja, att äta upp Marie hade varit på tok för klyshigt (jösses björnar, sluta upp med att hamna i de där fällorna)(haha, nu blev det två parenteser i en parantes!))

Nu ska jag på stan, trevlig fredag på er!

Apropå odlingen

Jag kanske inte var helt tydlig i mitt föregående inlägg, men säger istället nu att mitt odlingsprojekt påbörjades redan i lördags. Då sådde jag fint i små minidrivhus några frön av jordgubbar, timjan, gräslök samt persilja, satte sättpotatis i äggkartong för att gro till sig samt sådde en stor kruka med blivande sköldpaddsmat (ni vet ogräs och sånt, hittade frön till det här).

Nu ikväll när jag skulle kolla till fukten i jorden i mina små odlingar så upptäcker jag till min stora glädje att timjan fröna har skjutit små små skott! De är visserligen inte en millimeter ens, men ändå!

Högt för mig själv i min ensamhet (Jay jobbar ikväll, fräckt när jag nu blev så glad!) så frågade jag om inte timjan är lite av en snabb växt.

Och då kom jag på att kolla till krukan med sköldpaddsmaten som skulle gå att skörda redan efter ett fåtal veckor.

Kollar i krukan. Nix, inga skott än, men snart kanske.

Sen bestämmer jag mig för att kolla om jorden är fuktig. Och tro då inte att det visst har kommit skott men de har växt såpass tätt att de har lyckats pressa upp jorden ovanför och skapa en luftficka på någon eller några centimeter över sig. När jag vattnade sjönk nivån på jorden mycket drastiskt och en massa skott tittade fram.

Sickna fasoner!

Bot mot tristess, ångest, olycklighet osv

Något riktigt lämpligt att sysselsätta sig med när livet inte är på topp är intressanta projekt av olika slag som kan distrahera men även skänka någon känsla av betydelse och glädje.

I mitt fall blev det odling.

Jajamen, helt plötsligt är man en sån där "eko-nörd" som banne tänker ha egna jordgubbar, morötter och potatis, sam en liten kryddbänk i köket. Mysigt värre!

PS: Fast jag kanske var eko-nördig redan innan, då jag tillhör den där fashionabla återvinningsnazisten som envisas med att bryta isär slöa saxar för att kunna återvinna metall och plast för sig?

Hur var det den visan löd igen?

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen:

DET BORDE FANEMEJ VARA OLAGLIGT ATT VARA SJUK!

Okej, uppenbarligen är jag inte helt seriös, men med tanke på hur mycket lite sjukdom strular till det för min vardag så är jag måttligt road av det.

Man skulle ju kunna argumentera för att jag egentligen borde skaffa mig en mognare approach till problemet och inte låta det strula till så förbaskat...

Jösses, va tror ni om mig egentligen?!?!?!?