expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 17 februari 2014

Bättre sent än aldrig

En social sak jag inte fixar är tomma löften. De får vara hur små som helst men blir de inte uppfyllda så blir jag riktigt ledsen över det.

Om det inte är så att det faktiskt går att uppfylla dem i framtiden såklart, för då har man ju något att se fram emot.

I säkert 12 års tid har jag och min gamla vän Louser pratat om att byta Sagan om Ringen-klistermärken med varandra och göra försök till att fylla våra stickers-album, och det har äntligen hänt! Precis innan jag åkte till London träffades vi över en kväll och roade oss kungligt i nostalgiskt nörderi och gemensamma minnen.

Till soundtracket av första filmen satt vi...

...bytte klistermärke efter klistermärke...

...klistrade in nya...

... och fyllde sida för sida!

Min syster som tog bilderna åt oss kommenterade det hela med att "vi liknade barnsliga och pipiga fjortisar".
Sånt beteende är definitivt okej i rätt sammanhang och sällskap!

torsdag 13 februari 2014

Livets dom

Det är väl knappast bara jag som inte är särskilt överdrivet förtjust i att besöka vårdcentralen? Alltid ska de hitta något fel på en som man egentligen inte vill höra.

Okej, det där lät lite väl dramatiskt, för så illa som det kan vara är det inte. Långt ifrån. Men det betyder heller inte att det var särskilt roligt det besked jag fick.

Imorse var jag hos sjukgymnasten för min dåliga rygg. Jag har sedan lång tid tillbaka haft väldigt ont i min ländrygg när jag har legat, suttit eller stått konstigt, eller bara svankat en aningen för mycket. Så jag bokade tid hos sjukgymnasten för vem vet vad det kunde röra sig om?

Beskedet jag fick var att förmodligen är en av mina diskar mellan ländryggens kotor för liten eller underutvecklad och det är därför jag får ont. Det är heller inget som man kan göra något åt helt, utan jag kan endast se till att det inte blir värre.

Så med andra ord kommer det vare sig hjälpa att jag hårdtränar, byter madrass eller förminskar brösten, det kommer likt förbannat vara fel på mig. Lite mer vardagsmotion i mitt liv så kommer det inte bli värre i alla fall.

Ja, då tackar vi för den då! Tack tack!

Måleri mys!!

Igår blev det spontant värre, då jag och tre andra skolkompisar styrde upp middag och målande av warhammer. Jag satt större delen av kvällen med en dread knight vars karaktärskort inte var särskilt spännande.

Nu var jag heller inte särskilt duktig med att ta bilder i olika vinklar så fotot gör den inte alls rättvis, det får ni tyvärr ha överseende med. 

onsdag 12 februari 2014

Bästa souveniren från London

Jag shoppade inte särskilt mycket när jag var i London, främst för att jag inte hade alltför mycket pengar, men också för att jag inte hittade något som skrek "KÖP MIG!", vilket alltid är det främsta kriteriet när jag ska shoppa. Inget skrik, inget spenderande.

Så på Tate Modern strosade jag omkring i souvenirbutiken och hittade väldigt mycket saker, men alla på tok för dyra. Jag hde tänkt ge upp och gå därifrån när jag hörde en sak som viskade "är det mig du letar efter?". Och när jag såg var det var så kunde jag inte hålla mig, utan köpte den, lycklig i hågen.

Men så rör det sig ju också om en av världens bästa serier, The Arrival av Shaun Tan.


Om ni är bekanta med den japanska serien "Gon" så känner man igen berättarstilen; det finns nämligen ingen text, utan allt berättas i bilder. Många har ofta uppfattningen att det är svårt att läsa en serie då, en serie kan väl inte vara utan text gubevars, men genom en skicklig tecknare kan bilderna plötsligt säga mycket mer än vad orden hjälper till med och helt plötsligt har vi något annat. En berättelse som alla kan förstå och som blir helt unik för var person som läser den. Alla får en egen inre bild av böcker, här få man istället sina egna ljud. Och det kan jag tycka är än mer magiskt.

För er som inte har läst den så finns den att hitta på de flesta stora bibliotek, och jag rekommenderar verkligen att ni läser den. Bilderna är otroligt vackra och välkomponerade, berättelsen går att känna med i och öka förståelse för upplevelsen att skapa sig ett nytt liv på ett främmande ställe, och den känslomässiga resa som sker i bild och utanför går inte att ta miste på. Det är en fantastiskt vacker historia och ni kommer inte att ångra er!

(Och för resten, vem kan motstå en historia som innehåller en sån där gullig lite varelse?)

När högstadiets sönderklottrade skrivhäften blir ett spel

Vad ska man annars säga är inspirationen till "Ballpoint Universe: Infinite"?


Spelet är tämligen enkelt, du är en söt liten figur som springer omkring i en värld uppbyggd av bläckteckningar. Du rör dig genom att föra muspekaren vid sidan av din lilla gubbe och du hoppar genom att klicka på vänstra knappen. Med högra knappen kan du interagera med din omgivning.


Jag har inte riktigt hunnit förstå vad storyn går ut på men det verkar vara krig och förstörelse i farten och din uppgift är att hjälpa till i detta krig. Det gör du genom att flyga omkring i ett litet skepp i minispel som påminner om de klassiska arkadspelen typ som Space Invaders, fast du kan röra dig över hela skärmen och fienderna kommer horisontellt.


Med hjälp av det bläck du samlar på dig från fiender, slutföra uppdrag och dylikt, så kan du modifiera ditt skepp för att göra det bättre och häftigare.

Och det är rätt kul trots sin enkelhet!

Jag älskar variationen på teckningarna och den värld man har byggt upp kring dem, och jag uppskattar den nostalgi som kommer av att flyga omkring i mitt skepp (det fanns ett liknande spel som jag spelade väldigt ofta på mina morföräldrars dator, men jag kan tametusan inte komma ihåg vad det hette), men jag tror inte att jag hade köpt det om det hade kostat mer (nu går det på 3,9 pund på Steam, vilket är mer än okej).

Vi får välan se vart bläcket leder!

tisdag 11 februari 2014

Hemma igen

Hade jag haft mer framförhållning så hade jag tidsinställt lite inlägg innan jag for iväg men det hanns inte med. Nåväl...

Och visserligen har jag redan varit hemma i grovt uppskattat 68 timmar, men å andra sidan var det ett helt år sedan jag gjorde en sådan påfrestande resa sist. Då bar det av till Berlin med skolan där vi fick se massvis med fantastisk konst och umgås ordentligt.

I år bar resan av till London, och jag känner mig fortfarande lite dum i huvudet efter resan. Men oj, vilken resa det var!

Jag fick uppleva staden som de flesta talar om (och som de flesta har besökt mer än en gång), och vi i klassen hade extremt kul tillsammans både kvällstid och, framför allt, när vi på dagarna fick ta del av ett fantastiskt konstutbud.

Mina favoriter: 

Nicole Eisenman - Beasley Street
Weeping Woman - Pablo Picasso (en gammal favorit)

Bröderna Chapman's utställning (inget för känsliga personer)



Rosettstenen - En upplevelse för Egypten-börden inom mig ^^

The Royal Game of Ur - Ett av de allra första spelen och grunden till dagens spelnördar

För att inte tala om all underbar gatukonst, ojojoj...

London var om möjligt ännu häftigare än Berlin och jag kommer definitivt besöka staden många fler gånger i mitt liv!

Jag vande mig dock aldrig vid trafiken, och tror inte en sekund på Top Gear-grabbarna (vete tusan om det var Jeremy eller James som sa det) som säger att det är endast britterna som kör på rätt sida, alla andra är fel. Man får ta det jävligt försiktigt i London helt enkelt.

onsdag 29 januari 2014

Störd nörd

Jag tror inte längre att vi, jag och min nya mobil, kommer att komma bra överens i framtiden.

Jag tror att jag kommer älska den stenhårt ^^

För det första är det kul att kunna uppdatera här (även om datorn är att föredra såklart) samt även på Twitter, men jag upptäcker också fler och fler saker som sätter denna mobil i bättre dager, och min gamla i (mycket) sämre. 

Bara som en sån enkel sak som &-symbolen fanns inte på min gamla, och då är det illa!

tisdag 28 januari 2014

En tekniknyhet!!

Så då  var man med smartphone då, det känns faktiskt bra :3

Så nu är jag en nöjd ägare av en sony Xperia U och kan numera blogga även från mobilen. Mohahaha!

måndag 27 januari 2014

Nu retas ni bara!

Neill Blomkamp som regisserade "District 9" fick frågan av journalister om han var intresserad att regissera en Halo-film, ed anledning att Microsoft Studios och Spielberg avslöjade att Blomkamp var deras främste kandidat för jobbet.

Och jo, Neill skulle älska att vara med i ett sånt projekt. "District 9" har ju visserligen sina brister men oj va vacker den är på sina ställen!

Och jag stackars Halo-fan sitter med en sorglig klump i bröstet som ändå randas av något fluffigt och glatt:

En Halo-film? På riktigt? Är det på G?

.......

Nej, inget är bestämt ännu, bara en massa önskemål och framtida planer och en massa, massa, massa, MASSA lösa rykten från speljournalister och fans som så gärna vill ha en film.

Snyft, det ryktas snarare som att JAG måste sätta mig och se om "Halo: Forward Unto Dawn", det är trots allt det bästa vi har just nu. 

söndag 26 januari 2014

Dress to... impress?

Jag kan inte påstå att jag är ytlig. Jag klär mig som jag själv vill utan hänsyn till andra, jag sminkar mig som jag känner för och jag bryr mig om håret för min egen skull.

(Med det sagt så nej, jag tar inte illa vid mig om någon inte uppskattar min yta, och nej, jag vill heller inte ha bekräftelse på att ytan är fin, det sistnämnda gör mig ärligt talat förbannad)

Så om jag ska försöka tänka på hur andra ser mig så kan jag tänka mig att de tycker jag är en aningens översminkad och stylad för att "bara" sitta och spela spel:

Fast här spelar jag inte WoW, utan på Surgeon Simulator 2013
(därav också det något spända ansiktsuttrycket om ni har sett Pewd spela det)

Äh, jag säger slemmig torsk i en brödrost och JAG GÖR SOM JAG VILL!