expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

fredag 29 maj 2015

Väggen mellan skam och lycka

Tanken med att vara sjukskriven är ju just det att kunna ta paus från verkligheten och på riktigt ta hand om sig själv när det nu har totalkraschat. En av många vägar till bättre mående är ju naturligtvis att träffa en bra läkare, vilket jag gör.

En annan väg bredvid det är att fortsätta göra roliga saker för att inte stanna nere i den mörka brunnen. Men vet ni vad, det känns otroligt pinsamt.

Sen jag skrev mitt förra inlägg har jag inte spelat spel en enda timme. Ni hörde läste rätt. Och det blir så galet fel. Dels för att jag har verkligen inget att skämmas för, spel är bland det roligaste jag vet (även om det inte hjälper i de svartaste stunderna), men å andra sidan är jag högst medveten om hur resten av samhället känner för det.
"Va? Har du blivit sjukskriven bara för att spela spel? Hur vore det om du ryckte upp dig egentligen?"

Suck.

Märkligt då att titta på serier uppfattas som något mer rättfärdigat, i alla fall vad jag har upplevt. Så det har jag däremot gjort. Det skänker ju naturligtvis glädje för mig i stunden, och ingen skam letar sig på.
Att jobba konstnärligt är också något som uppfattas som okej, för konst är ju ändå "stimulerande" och en bra terapi för många. Så det gör jag för glatta livet i alla fall, och även om det ALDRIG ger mig en paus från verkligheten så blir det ändå en annan bit av den, och balsamerar min själ tillräckligt för att inte fullständigt gräva ner mig i mig självhat, för det händer annars för lätt (du ska inte tycka att du är en idiot bara för att du råkar tappa bestick på golvet när du diskar).

Men jag saknar att spela. Och varför ska jag skämmas för det egentligen? Vad är vitsen med att vara sjukskriven om du inte kan ta paus från den jobbiga verkligheten en stund så att du lyckas fylla på med mer energi för att ta hand om dig själv? Då kan jag ju lika gärna INTE vara sjukskriven.

Det finns inget värre än att höra just "ryck upp dig", för det går inte. Men jag måste, och kan framförallt, rycka upp mig på skamfronten i alla fall. För jag har inget att skämmas för.