expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

onsdag 29 januari 2014

Störd nörd

Jag tror inte längre att vi, jag och min nya mobil, kommer att komma bra överens i framtiden.

Jag tror att jag kommer älska den stenhårt ^^

För det första är det kul att kunna uppdatera här (även om datorn är att föredra såklart) samt även på Twitter, men jag upptäcker också fler och fler saker som sätter denna mobil i bättre dager, och min gamla i (mycket) sämre. 

Bara som en sån enkel sak som &-symbolen fanns inte på min gamla, och då är det illa!

tisdag 28 januari 2014

En tekniknyhet!!

Så då  var man med smartphone då, det känns faktiskt bra :3

Så nu är jag en nöjd ägare av en sony Xperia U och kan numera blogga även från mobilen. Mohahaha!

måndag 27 januari 2014

Nu retas ni bara!

Neill Blomkamp som regisserade "District 9" fick frågan av journalister om han var intresserad att regissera en Halo-film, ed anledning att Microsoft Studios och Spielberg avslöjade att Blomkamp var deras främste kandidat för jobbet.

Och jo, Neill skulle älska att vara med i ett sånt projekt. "District 9" har ju visserligen sina brister men oj va vacker den är på sina ställen!

Och jag stackars Halo-fan sitter med en sorglig klump i bröstet som ändå randas av något fluffigt och glatt:

En Halo-film? På riktigt? Är det på G?

.......

Nej, inget är bestämt ännu, bara en massa önskemål och framtida planer och en massa, massa, massa, MASSA lösa rykten från speljournalister och fans som så gärna vill ha en film.

Snyft, det ryktas snarare som att JAG måste sätta mig och se om "Halo: Forward Unto Dawn", det är trots allt det bästa vi har just nu. 

söndag 26 januari 2014

Dress to... impress?

Jag kan inte påstå att jag är ytlig. Jag klär mig som jag själv vill utan hänsyn till andra, jag sminkar mig som jag känner för och jag bryr mig om håret för min egen skull.

(Med det sagt så nej, jag tar inte illa vid mig om någon inte uppskattar min yta, och nej, jag vill heller inte ha bekräftelse på att ytan är fin, det sistnämnda gör mig ärligt talat förbannad)

Så om jag ska försöka tänka på hur andra ser mig så kan jag tänka mig att de tycker jag är en aningens översminkad och stylad för att "bara" sitta och spela spel:

Fast här spelar jag inte WoW, utan på Surgeon Simulator 2013
(därav också det något spända ansiktsuttrycket om ni har sett Pewd spela det)

Äh, jag säger slemmig torsk i en brödrost och JAG GÖR SOM JAG VILL!

Slö och slappt

Just nu känner jag verkligen inte för att göra något annat än att spela WoW.

Japp, jag fyllde på min tid nu i torsdags men hade inte tid att spela förrän igår. Och vad händer?

I sedvanlig ordning fastnar jag i fyra timmar...

Jag vet, det är lite sjukt. Men WoW är liksom lite för tacksamt att spela länge, jag förstår verkligen folk som är tacksamma över att de aldrig hamnade i just det träsket.

Min Nightelf Hunter
Nå, jag tog itu med min stackars Troll Shaman igår som i början av mitt spelande bara fick en färdig design och inget mer (jag har överhuvudtaget inte rört henne på åtminstone 2-3 år). Starten blev ju bra, jag lyckades levla henne till level 10 under tre timmar. Jag vet inte hur andra spelar WoW, men jag läser faktiskt ALLA uppdrag och låtsas att jag faktiskt är en del av världen, vilket gör det till väldigt mycket rollspel egentligen. Visst är det kul att levla och hitta saker och platser att utforska, men jag tror att spelupplevelsen för min del skulle bli ganska platt och enformig om jag inte hade det där rollspelet i bakhuvudet.

Nåja, mot sömnlösa nätter av levlande!!

torsdag 23 januari 2014

Men jävla skit då!

På IGN är de väldigt uppspelta över Witcher 3 som kommer senare i år (något datum är ännu inte satt) och avslöjar en massa spännande info om det. Jag skulle ha kunnat vara lika taggad om det inte vore för att jag inte får igång Witcher 2.

Eller rättare sagt, spelet startar utan problem men jag har svårt att få spelet att flyta på och gissningsvis beror det på mjukvaruproblem eftersom det inte spelar någon roll vilka grafikinställningar jag gör.

Och de problem jag har är två. Dels ett riktigt störigt muslagg där muspekaren är extremt långsam och hackig, vilket jag inte kan göra något åt trots att fler verkar ha upplevt liknande och lyckats fixa till det på olika sätt som jag förtvivlat efterhärmar utan resultat.
Dels laggar själva spelet på ett riktigt skumt sätt. Vanligtvis när man talar om lagg så brukar man mena att antalet bildrutor per sekund blir oroväckande lågt och gör att bilden upplevs som hackig. Min bild upplevs snarare som om den inte vet om den ska vara snabb, långsam eller accelererande men fortfarande utan hack. Lite som när man i en avancerad videospelare leker med uppspelningshastigheten på filmen. Det spelar det heller ingen roll vilka inställningar jag gör. Det enda jag kan välja är om "lagget" ska vara fult eller snyggt, och det är allt.

Min dator lever utan problem upp till alla spelets rekommendationer och borde enligt alla logikens regler fungera perfekt även på höga inställningar när jag undersöker min hårdvara. Och om det inte är hårdvaran det är fel på, så återstår ju bara mjukvaran, vilket jag inte kan (eller förstår) ett skit av!

Mitt gnäll om datorer kommer visst aldrig att upphöra... Fan också!

måndag 20 januari 2014

Girl-gamers finns inte

Så nu ska man bli irriterad. Igen.

Jag har sett en antydan till sådana här konstateranden i kommentarsfälten, men att folk faktiskt gjorde videos om det på youtube för att hävda denna ståndpunkt gör mig bara extremt trött.

Folk, hör upp för det här är viktigt; det finns inga "kvinnliga gamers".

Termen "Girl Gamer" är något riktigt töntigt och irriterande, för du kan verkligen inte kalla dig gamer om du "sitter med samma skit hela tiden" eller bara testat runt några få spel, då är du casual som bäst. Och varför måste tjejer hela tiden poängtera att de är just "girl gamers", hör du någonsin att killar säger att de är kill-gamers? Nej precis, så varför gör tjejer det? Vi vet ju ALLA att det bara finns tre kön; killar, tjejer och gamers. Slut på diskussionen.

Instämmer, Picard

Och jag blir så trött att jag kan inte ens bemöda mig med att svara. Det går liksom inte att få folk på youtube att fatta något, hur rätt och hur många poänger man än presenterar på ett lättillgängligt och förståeligt sätt
Men såhär är det i alla fall:
Är man i minoritet så hörs man aldrig.
Tv-spelsvärlden har definitivt en minoritet av tjejer, både i produktion och spelvärlden. På senaste Frostbyte i Umeå dök det inte upp en enda tjej, till exempel.

Att kvinnor är i minoritet är ju inget nytt, och inte heller i tv-spelsvärlden. Men att klaga över dessa så kallade tjejspelarna som hävdar att de är just tjejspelare är lika dumt som när folk klagade över att det började bli lite väl många kvinnliga protagonister i filmvärlden. Och trots att det är i spelvärlden som jag trivs bäst i och hittar många trevliga typer att umgås med, så är det också här jag hittar de värsta, och mest bakåtsträvande, dräggen. De som på fullaste allvar tycker att kvinnliga spelare per automatik är sämre och aldrig vågar något, och att de som delar med sig av sina åsikter bara är dryga feministiska manshatare.

Enda sättet idag att på allvar göra sin röst hörd som tjej i spelvärlden är att vara just anonym, eftersom man då kan komma undan som "en av grabbarna".
Men gissa vad, vi är jävligt trötta på att vara anonyma. Vi är trötta på att aldrig tas på allvar av de jävligt bakåtsträvande och kvinnohatande fansen. Vi är trötta på att alltid vara de som käftas emot och blir nedtryckta i vilken debatt vi än ger oss in i.Vi är trötta på att munhugga med idioter som ändå har bestämt sig för att inte lyssna. Och vi är trötta på att uteslutas i stor eller liten skala i en så fantastisk värld som verkligen borde vara för alla.
Och det är därför som vi kallar oss "girl-gamers", för att tydligt poängtera att vi också finns. Att vi också har rätt till att ha spel som en hobby och livsstil, och att komma med våra åsikter utan att dessa ska behandlas annorlunda på grund av vårt kön. Girl-gamer är INTE synonymt med en fjortistjej som bara spelat Super Mario.

Visst, jag tittar också lite snett på dessa typer som hävdar att de är gamers men som spelat på tok för lite spel och dessutom inte är så intresserad av att hålla sig uppdaterad med vad som händer i spelens värld. Men dessa så kallade "casual-gamers" finns i alla åldrar och av alla kön, inte bara tjejer. Varför ens lägga denna anklagelse på endast ett specifikt kön? Varför komma med anklagelsen "kalla-dig-inte-gamer-om-du-inte-vet-vad-det-är!" överhuvudtaget?

Vilket får mig att ledas in på en annan tanke: Varför denna prestige kring just termen gamer? Hur mycket måste du ha spelat för att "få tillstånd" att kalla dig själv gamer? Måste du verkligen ha spelat alla Call of Duty ("tro fan inte att du är en gamer bara för att du har spelat Moden Warfare 2"!!), eller Battlefield 3 eller hundratals timmar av Halo på multiplayer?
Räcker bara inte med att man älskar spel och har det som ett väldigt stort intresse i sitt liv?
Såklart det gör!

Jag är en gamer, och jag kallar mig självklart för girl-gamer. Dels för att jag har spelat väldigt mycket olika slags spel men även för att jag håller mig uppdaterad på de största sajterna och kollar nyhetsflödet minst en gång per dag. Jag älskar spel helt enkelt, och det räcker.
Tv-spel idag är betydligt mer acceptabelt som hobby och debatten kring våldsamma spel är inte alls lika inflammerad som den var förr. Vi har ju för fan flyttat in i tv-rutan som en lika självklar sport som fotboll och hockey (okej, kanske inte lika extremt, och synnerligen inte här i Sverige, men det lilla är ju ett fantastiskt framsteg!).
Ingen behöver längre skapa sig en prestige kring att vara just gamer. Du kan vara en professionell gamer, vilket är grymt prestigefyllt, men hur få procent av världens gamers är just proffesionella? En procent? Varav 75 % av dessa är sydkoreaner?
Det är dags att släppa den där prestigen nu om vi någonsin ska kunna få jämlikhet bland spelfans. 

Sen, bara som ett litet ps, så har jag träffat en hel del dryga typer (killar) som gladeligen hävdar att de är gamers (och gärna poängterar att jag inte är det i jämförelse) men sen erkänner att de aldrig har spelat kampanjen i Halo ("amen vadå, det är ju multiplayer som är Halo, liksom...").
Jag är definitivt mer gamer än vad de är!

fredag 17 januari 2014

Sicket pillgöra!

Så istället för att göra något riktigt produktivt så fastnade jag med något riktigt drygt men som förhoppningsvis blir en helt galet rolig grej när jag är klar:


För er som inte förstår vad bilden visar så är det hur det ser ut just nu när jag jobbar på en utskriftsvänlig version av det politiskt inkorrekta kortspelet Cards Against Humanity, "ett partyspel för dåliga människor".

Anledningen att jag gör det är att spelet inte går att hitta för en rimlig slant och dessutom kan skickas hit till Sverige (bor man i USA, Kanada, Australien eller Storbritannien är det en helt annan sak dock). Vilket är väldigt synd, men jag kom då på den geniala idén att ladda ner spelet som pdf (ja, det är tillåtet ifall ni undrar), skriva ut korten på kraftigt papper och sen syssla med det tidskrävande arbetet att klippa ut alla kort. Billigt och bra!

Enda problemet då är att pdf-spelet inte har sina kort i rätt storlek, som ni ser på bilden är de kvadratiska istället för den klassiska spelkort-formen. Så det jag gör är att jag skapade en bas för alla kort i Photoshop och sen skriver jag in texterna från pdf-filen. Då får jag kortspelet i rätt format och kan sedan bara skriva ut det.

För att göra slutresultatet mer beständigt, tjockt papper är ändå inte särskilt hållbart om man ska blanda dem, så ska varje kort hamna i en kortficka, de där som alla kortspelsnördar använder sig av för att skydda sina kort. Mycket smart, mycket billigt, och ingen kommer att kunna anklaga mig för olaglig verksamhet eftersom företaget bakom spelet själva uppmanar en till just sådana här metoder.

Det är bara otroligt tidskrävande. Men jag tror att det kommer vara värt det!

För er som inte vet hur spelet går till så kolla in när Pewdiepie och hans flickvän spelar det:


tisdag 14 januari 2014

Livsnödvändig gadget

Livsnödvändig om man är en gamer i alla fall.

En av mina julklappar var en femhundring, och den tänkte jag skulle gå till någonting riktigt roligt.

Så idag köpte jag den där roliga saken, ett gaming-headset från Teknikmagasinet:

Turtlebeach Earforce Z11
Jag har hunnit testa det litegrann när jag ringde Jay på skype, men jar har också testat lite musik och lite spel. Måste säga att det är fantastiskt ljud i dem, och enligt Jay lät min röst mycket mjukare ich bättre i den här mikrofonen, så det är definitivt en uppgradering! Nu känner jag mig verkligen som en gamer.

Gamer-girl 4-evah!
Ska jag bara kosta på mig en bättre webcam också :)

söndag 12 januari 2014

Slutets melankoli

Det må vara sent, men vi vet ju alla vilken nattuggla jag kan vara emellanåt.

Jag spelade precis igenom epilogen i The Witcher, så nu är det slut på riktigt. Jag ska försöka plita ihop en något sånär recension, men den omedelbara responsen är att jag är hemskt melankolisk. Och det är definitivt ett bra betyg, för det bevisar ju om något att man har tagit till sig något och upplevt något fantastiskt.

Jag har inget mer att säga än så faktiskt. Inte just nu.

Nu ska jag bara sova.

tisdag 7 januari 2014

Dåliga rutiner

Nu började det vara dags att bete sig en aning mognare igen och vända tillbaka dygnet till en någorlunda normal rytm. Under hela lovet har den istället varit helt om bakfoten, där jag har somnat mellan 2 och 3 och gått upp där kring elva-tolv. Något som inte fungerar så bra när man har en skola som kräver att man är på plats klockan nio på morgonen.

Tanken var att jag skulle ha gjort ett försök igår, men då fastnade jag med en gammal fanfic som jag inte har skrivit klart och satt med fingrarna frenetiskt klapprande mot tangentbordet till klockan halv fyra. Sannerligen inte en lyckad start på den här veckan.

måndag 6 januari 2014

Nyårslöften är töntigt... eller?

Vanligtvis brukar jag tänka lite som Elvis här, men i hans fall kan man nog tolka Hedvigs irritation på mer än ett sätt:


Att försöka uppnå något, dvs bara sätta ett mål för det nya året, känns oftast inte alls som ett nyårslöfte i klassisk beteckning, även om det tekniskt sett är exakt samma sak.

Nåja, jag har några MÅL för 2014 som jag sätter för att ha något att sträva mot, så här delar jag med mig av dem:


- Jag ska på allvar ta itu med mitt tecknande, och framförallt inom serier. Tanken slog mig med våldsam kraft förra året när jag hade kurs med Anneli Furmark, men sedan dess har jag gått lite i slentrian och bara haft idéer som fått stanna i mitt huvud. Det är dags att göra sig av med dem. Åtminstone några av dem


- Jag ska verkligen försöka så gott det går att samla färdigt på min favoritserie "Elfquest", då jag har en pinsam liten samling av den underbara serien.




- I år är året då jag ska påbörja "Half-Life" och ta reda på själv vad som gör det till det bästa fps-spelen, ja bästa spelen till och med, genom tiderna.


- Jag ska verkligen försöka bli klar med en födelsedagspresent till Jay som har legat påbörjad i lite mer än ett år, men det kan jag förstås inte säga vad det är ;)


- Jag har haft en idé till ett stickprojekt väldigt länge som nu ska påbörjas och bli klar innan nästa jul; en klänning med stor polokrage i röd och svartmelerat garn. Jag har kommit halvvägs på de strumpor jag vill ha till den, mönstret hittade jag på Drops:



Det var allt från mig! Vi får väl se hur mycket som blivit uppnått när året är slut ;)

fredag 3 januari 2014

Frustrerad förvirring

Skolan börjar om fyra dagar, efter då nästan tre veckors lov. Jag har gjort ett och annat besök på skolan och träffat någon enstaka elev som säger att det ska bli skönt att börja igen.

Själv känns det knappt som att jag har hunnit med att vara ledig. Vilket är ganska ironisk då jag inte har jobbat en enda gång under lovet, medan Jay har jobbat närapå 3-4 pass i veckan.

Jag vet inte riktigt vart tiden har tagit vägen det här lovet. Jag har sovit dåligt men länge, jag har spelat många olika slags spel (samt varit jäkligt sugen på många spel), besökt Jay's familj två-tre gånger, hängt med en sväng till Ikea (och lyckades tajma in den mest folkfyllda dag någonsin, isch!) samt även lagat en och annan roligare maträtt (mee krob lagade jag häromdagen, det var rätt spännande).

Ändå känns det inte som att jag vare sig har vilat upp mig eller uppnått något. Jag känner mig bara frustrerad och stressad över allt jag vill göra. Isch...

Nåja, Härskarringen trilogin ska i alla fall fortsättas och bli klar innan lovet är slut. De två tornen stundar ikväll, yay!

torsdag 2 januari 2014

Sammanfattning för år 2013


Årets humör:
Varierat som vanligt, men med mer dippar tyvärr, trots att året på många sätt har varit en av de bäst. Vi får hoppas på ett gladare 2014. 

Årets tv-spel:
Mass Effect 2, utan konkurrens någonstans (kan dock tillägga att det är helt osannolikt va mycket bra spel jag har spelat i år, och så många spel, go me!!)



Årets data-spel:
The Witcher, även om det var långt ifrån ett perfekt spel, så gjorde det mig grymt sugen på att fortsätta på spelserien, och jag hade väldigt roligt med det.


Årets brädspel:
Det har varit väldigt dåligt med sådant i år, men"Discworld: Ankh-Morpork" fick jag spela i alla fall, och det var riktigt roligt! Jag är så glad att mina föräldrar köpte det!

Årets serie:
Valhall - den kompletta serien som jag fick i födelsedagspresent av Jay, den bästa present jag någonsin fått ^_^


Årets cartoon:
Ninja Turtles fortsatte vara helt galet fantastisk, men å andra sidan såg jag även Legend of Korra, och den var helt makalös, så jag får väl välja den istället (kan ju inte låta samma serie vinna igen)

Årets film:
Har sett så många bra så den här frågan blir alltid så klurig att svara på, jag står i valet och kvalet mellan "En oväntad vänskap" (den enda äkta feel-good film jag någonsin sett) samt "The Hobbit: The Desolation of Smaug". Äsch, min lista, mina regler! Jag låter dem dela på platsen!

"En oväntad vänskap", om ni inte har sett den är det dags att ni gör det!
 Årets musik:
Creature Feature och deras album "The Greatest Show Unearthed" som jag lyssnade sönder fullständigt under Halloween. 

Årets bok:
Sorgligt lite läsning i år, men en av de få böcker jag läste var "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", och den känns som den självklara vinnaren.

Årets stickning:
Mysigaste tröjan någonsin, i pingvinmodell med väldigt stora maskor. Den är enorm, extremt kramvänlig och lagom varm, och jag ÄLSKAR den!

Hittade garnet på Ica Kvantum och blev så kär att jag köpte det utan att veta vad jag skulle ha det till ^^;;;

Årets bästa köp:
Min keyboard! Äntligen kan man musik-leka hur mycket man vill!

Årets dumhet:
Att slå sig själv i benet med en kofot var definitivt det dummaste på hela året, då hela sommaren utvecklades till en sjukperiod jag inte ville ha.