expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 27 september 2011

Tantbestyr

Någon gång när jag var liten frågade någon mig vad jag ville bli när jag blev stor. Som den dumma lilla unge jag var förstod jag inte att det var tal om vilket yrke jag ville ha, så jag svarade mormor. 

Att vara mormor verkade ju vara det fräsigaste som fanns ansåg jag. Man jobbade inte men fick pengar ändå, kunde leka med sina barnbarn, sätta sina egna ungar på plats när de betedde sig för vuxet eller för barnsligt, baka 111 olika sorters kakor, sticka och virka strumpor och tröjor till alla som ville ha det osv.

Jag har påbörjat min mormorsträning i förtid. Systeryster som snart ska ha barn ska få ett snuttigt babyset av mig, bestående av en kudde och filt i matchande färger.

Så småningom blir väl det här en kudde, hoppas jag!

måndag 26 september 2011

Ännu ett avslut

Jag börjar få nog av alla dessa avslut på saker som jag gillar. LotR, Harry Potter, alla dessa ljuva årgångar av TMNT, och nu även Avatar; The Last Airbender. Tragiskt...

Är det bara jag som blev alldeles tokförälskad i farbror Iroh? Det kan ju visserligen bero på att jag är nästan lika galen i te som vad han är.

lördag 24 september 2011

När nördigheten inte är kul längre...

Nörd för mig är inget skällsord, inte heller uppfattar jag någon som helst negativ klang kring det. 

En nörd för mig är inte heller en finnig tonårsgrabb med glasögon och noll social kompetens. 

Så varför envisas de där stereotyperna att dyka upp och läxa upp en om hur icke-nördig och ovärdig man är?

Som när jag och Jay, min sambo, stod och bläddrade bland serierna på Åkerbloms och Jay frågade mig vad Dark Horse Comics var. Jag var inte säker så jag sa bara att det var något form utav alternativt serieförlag. Bakom mig hör jag en riktig irriterad suck och fram kliver en stereotypisk nörd med riktigt jobbig fantasy under armen och ger mig en lektion i att Dark Horse är minsann inte som vilket serieförlag som helst, utan ett viktigt praktexempel på ett rättvist serieförlag som låter sina tecknare behålla samtliga rättigheter till sina serier. När han började tjata om tecknare och årgångar på serier så sa jag tack och adjö.

Och har fortfarande, efter två år, fortfarande inte helt kommit över det.

fredag 23 september 2011

WoW!

Det var visserligen ett tag sen som jag spelade World of Warcraft nu, men jag blir grymt sugen på att börja igen snart när dom släpper så otroligt fina raidset: 

Från MMO-Champion

torsdag 22 september 2011

Vilken blåsning!

Här har man försökt nysa i tre dagar, och nu lyckades jag nysa tre gånger på rad. Det var otroligt lättande kan jag säga. Ah...

Ibland är det skönt att kunna njuta av de riktigt små sakerna också ;)

onsdag 21 september 2011

Gammalt vs. Nytt

Jag sa att jag skulle titta på filmen "The Last Airbender" tidigare idag. Det har jag gjort nu.

Kanhända att jag inte är något stort fan av den ursprungliga serien, men efter att ha tagit mig igenom lite mer än halva serien så tycker jag att jag har tillräckligt med belägg för att säga att den är riktigt bra. Animationerna är suveräna, konceptet en spännande blandsallad av gamla men likväl intressanta klyschor samt har en historia som inte klarar sig utan dessa sidospår-episoder som annars brukar kunna tråka ut mig. För att inte tala om karaktärerna. De görs kanske inte helt rättvisa på svenska, men blir heller inte fullständigt söndermanglade av riktigt uselt skådespeleri såsom mycket annat har utsatts för de senaste åren.

Så har vi då filmen. 

Wow, vilket klockrent exempel på hur man INTE ska göra en film. Vanligtvis är jag ingen filmnörd som analyserar manus och klippning, men den här filmen gjorde mig till ett riktigt pro.

Manuset är riktigt uselt. Jag fick intrycket av att hela strukturen på skriptet påminde om ett riktigt dåligt skolarbete som eleven har slängt ihop tio minuter innan lektionen som det ska lämnas in på börjar. Skådespelarna kan heller inte leverera sina repliker ordentligt utan verkar snarare läsa innantill med tomma blickar.


Klippningen var heller inget att hurra för, då berättandet i bild sällan flöt på som en ständig flod. Istället bjöds vi på fel användning av perspektiv, blurrigt rörelsemönster samt en smula hackig händelsebeskrivning. Mycket dåligt.

Så att filmen fick 2.8/10 i genomsnittsbetyg på "Rotten Tomatoes"är fullt förståeligt, om än kanske en smula för högt. Så dålig var den.

Dissad

Just nu känner jag mig oerhört dissad av de olika kryddföretagen. Hur jag än letar så hittar jag aldrig stora burkar med torkad persilja, trots att det finns gott om stora burkar med både curry, basilika och paprika. Men ändå så hittar jag i var och vartannat recept persilja i mängder, varav jag då antar att man vill att folk ska köpa bladpersilja i fina krukor. Kruka efter kruka efter kruka...  borde inte det vara lite väl resurskrävande? Och om någon som läser detta vet mer om saken, var snäll och lämna en kommentar

Själv lämnas jag ensam och bitter med mina alltför många små burkar av persilja som tar slut alltför fort. Man borde fan börja odla egen persilja. Frågan är bara var man skulle ha plats för den?

Äntligen tillbaka!

Bloggen har varit väldigt tyst de senaste dagarna, och det beror helt enkelt på att jag har varit väldigt förkyld, precis som många andra just nu. Min näsa känns uppsvälld och fylld med sirap, min hals känns som ett välanvänt och odiskat rivjärn och huvudet känns som om det har blivit mosat med en guldtacka inlindad i citron.

Som om inte förkylningen var dum nog så jobbade jag dessutom hela helgen trots att jag borde ha legat hemma och kurerat mig med vitlök och curry. Högra hjärnhalvan tog säkert semester, någon annan logisk förklaring finns inte.

På tok för lite tv-spel har det blivit också, jag har mest ägnat mig åt att se på när sambon spelat Okami, som förövrigt börjat bli riktigt spännande, samt att sticka på en jättefin tröja i svart ljusvekegarn. Orken och viljan har inte funnits för något annat.

Jag har även tagit mig igenom hela första säsongen av Avatar. En mycket spännande och välgjord säsong som gjorde mig väldigt nyfiken på filmen. Jag planerar att se den idag för att se hur det kunde gå så fel för den när nu konceptet var så jäkla bra. Jag kanske bloggar om det senare.

torsdag 15 september 2011

Blame Canada

Times have changed
Our kids are getting worse
They won't obey their parents
They just want to fart and curse

Should we blame the government?
Or blame society?
Or should we blame the images on tv?
No, blame Canada! Blame Canada!
With all their beady little eyes
And flapping heads so full of lies
Blame Canada! Blame Canada!
We must form a full assault
It's Canada's fault!

Don't blame me for my son Stan
He saw the darn cartoon and now he's of to join the Klan

And my son Eric, once, had my picture on his shelf
But now when I see him he tells me to fuck myself

Well, blame Canada! Blame Canada!
It seems that everything's gone wrong
Since Canada came along
Blame Canada! Blame Canada!
They're not even a real country anyway

My son could've been a doctor or a lawyer rich and true
Instead he burned up like a piggy on a barbecue

Should we blame the matches?
Should we blame the fire?
Or the doctors who allowed him to expire?

Heck no! Blame Canada! Blame Canada!
With all their hockey hullaballo
And that bith Anne Murray too
Blame Canada! Shame on Canada for...

The smut we must cut
The trash we must bash
The laughter and fun must all be undone
We must blame them and cause a fuss
Before somebody thinks of blaming us!


Lol, föräldrar kan då vara bra korkade! Det här ska definitivt in i min bok "Hur jag INTE ska vara som förälder"

tisdag 13 september 2011

Sjuka dagar

Precis när sambon tillfrisknat så åker jag dit; min hals känns som ett rivjärn och alla juicer samt mjölk smakar vedervärdigt (en liten flaska Jägermeister skulle nog få mig att tillfriskna på några timmar, men jag hatar skiten så...). 

Men jag deppar inte ihop, nejdå. Det är blir istället en perfekt dag för att slappa med senaste numret av Illustrerad Vetenskap samt se på när sambon tar sig an Orochi i mitt absoluta favoritspel: Okami.



Jag fattar inte alls varför det spelet inte har blivit en större hit än vad det är, knappt någon jag känner har hört talas om det och de få som har det är oerhört skeptiska. Varför det?

Inte nog med att spelet fick jättebra kritik från de stora hemsidorna (Gamespot gav det 9/10 i betyg och IGN gav det 9.1/10), det blev dessutom utnämnt till "Game of the Year" ett antal gånger.

Resultatet? Det blev utnämnd till "least commercially successful winner of a game of the year award" år 2010 av det årets upplaga av Guiness World Records Gamer's Edition.


Mycket sorgligt må jag säga. Om ni har chansen att provspela det någongång så gör det snälla ni. Här har ni videorecensionen från IGN's hemsida: 



måndag 12 september 2011

En liten funderare sen sist

Det här är en spoiler från Shrek Forever After som jag nämnde i gårdagens inlägg men jag har funderat på det en stund nu och kan vara en rolig filosofisk tanke för er när ni nu ska gå och lägga er: 

När Shrek konfronterar Rumpelstiltskin med frågan om varför Fiona's ansikte är uppmålat på efterlysningsaffischer förklarar Rumpel att hon helt enkelt inte blev räddad av sin sanna kärlek. Poletten faller ner för Shrek, som inser att den dag som Rumpel tog i utbyte mot att Shrek skulle få uppleva en dag som ett vanligt träsktroll, i själva verket var den dag som Shrek blev född.

Men hans mamma borde ju ha varit gravid till den dagen trots allt, så... hur kommer det sig?

söndag 11 september 2011

Oj, det glömde jag

Jag såg ju äntligen den sista Shrek filmen igår: Shrek: Forever After.

Den var... okej. 

Shrek-filmerna har alltid varit mig lite nära hjärtat, eftersom den första Shrek-filmen var också den första dvd-film som jag såg. På ett Playstation 2 kan jag tillägga, vi hade inte ens en ordentlig dvd-spelare (det kommer säkerligen att vara en form utav fattigmanshistoria när jag får barnbarn).

Uppföljare brukar jag ha oerhört svårt för eftersom de sällan håller måttet, men Shrek 2 är ett av de fåtal undantag som finns. Den är inte nödvändig för fem öre men grymt underhållande så jag klagar inte. 

Tredje filmen var däremot helt onödigt och var inte alls lika underhållande, ärligt talat blev det intressant först när prinsessorna skulle rymma ur fängelset. Jag har sett filmen åtminstone 4-5 gånger, och min grymma talang som filmcitatminnesbank borde ha snappat upp åtminstone 60 % av filmen vid det laget, men filmen är så ointressant så jag kommer aldrig mer.

Fjärde filmen har jag nu sett endast en gång men hela filmens handling satte sig otroligt bra, och det är alltid ett gott tecken.

Så vi kan väl säga 6.5/10 . Inte den bästa av mediokra filmer men den hör sannerligen inte hemma bland skräpet heller.

Dags för förändring

Efter nästan tre månader av prat och ingen verkstad så blev jag less på mig själv, så jag köpte mig en förpackning hårfärg och sitter just nu och låter det verka. Om en kvart kommer mitt hår vara, hoppas jag för man vet ju aldrig riktigt, en lagom mörkljus nyans av brun istället för den där två decimeter av mörkblond utväxt och typ två decimeter av typ svart-som-nu-blivit-så-urtvättad-att-det-nu-liknar-euroshopper-chokladsås.

Jag är fanimig hopplös.

lördag 10 september 2011

Gonatt små dunungar

Dags att sova, så på med den nördiga sovtröjan, och bums i säng! Marsch pannkaka!

Jag spelar ALLTID som Meta Knight i Super Smash Bros. Brawl
 

Materiell lycka

Jag får aldrig nog av bra läroböcker när det gäller konsten att teckna, men jag tror faktiskt att min lilla samling av "How to draw manga" är alldeles lagom stor nu. 

Martial Arts, Occult & Horror, Super Tone Techniques, Bodies & Anatomy, Couples, Putting things in Perspective samt Costume Encyclopedia vol 1 & 2
Ifall ni undrar hur det kommer sig att en av dem är kopierad så kan jag säga att den härstammar från min fattiga tillvaro som gymnasiestudent där man knappt hade råd med fika i skolcafeterian. Däremot hade min skola ett makalöst skolbibliotek med ett fantastiskt utbud vad gällde just den sortens böcker. Det i kombination med en bra kopiator gjorde att man fick ta tillfället i akt. 

Jag undrar just om lagens armar är lika ihärdiga i jakten på folk som håller sig med old school metoder som i jakten på dagens fildelare?

fredag 9 september 2011

Grått

Jag tror att vi kan säga att hösten är här på allvar, nu när min lyckokatt inte vinkar lika frenetiskt som den gjorde på sommaren. 

Skaffade mig en sådan i somras när man besökte Stockholm, en jättesöt liten sak som går på solenergi. Lite tråkigt nu under sådana här gråa dagar, eftersom den ser väldigt ledsen när den inte rör på sig.

Lite fördomsfullt

Äntligen börjar man komma någonvart med tittandet av animen "Avatar the last airbender", det har tagit mig alltför många veckor sen jag fick låna kompletta serien av en jobbarkompis. Men jag måste säga att trots att jag endast har kommit till episod 11 på första säsongen, så verkar serien riktigt lovande (och den svenska dubben är inte så värdelös för en gång skull, bara Nick Atkinson kunde hålla sig borta). Den är ju tekniskt sett inte ens en anime.


Annars har jag, trots att jag älskar japan och manga, svårt för anime just för att min skepticism når nya höjder när det kommer till anime. Den måste vara exceptionellt bra på något sätt, annars blir jag uttråkad.

torsdag 8 september 2011

Alio olio!

När min sambo jobbar kväll och jag måste äta middag ensam, lagar jag alltid samma sak till mig själv. Jag lärde känna rätten under namnet "Alio olio é peperonchino", vilket är en slags vitlökspasta med pecorino-ost (se nedan), men jag har inte lyckats hitta något recept för det när jag googlar så jag har inte en susning om huruvida det är det officiella namnet på rätten eller inte.

Jag kallar den kort och gott för "alio olio", och jag har ett alldeles särskilt förhållande till just den pastarätten. Dels för att den är oerhört enkel och billig att göra, men också för att det var tack vare den rätten som jag lärde mig att äta pasta igen efter närapå 5 års uppehåll. Då var det så illa att jag knappt ens kunde känna lukten av pasta utan att få kväljningar.

Allt tack vare ett fotbollsläger i högstadiet (jotack, man blev tvingad till sånt också). Det var ett dagsläger där man fick chansen att träna fotboll under Steve Galloway. Ett helt okej läger om de inte hade serverat enbart pasta till lunch hela veckan. Första dagen var okej, då var det köttfärssås om jag minns rätt. Dagarna som följde serverades däremot ost- och skinksås, räksås, samt två såser till som jag inte minns eftersom jag åt pastan med bara ketchup fjärde dagen och skippade lunchen helt sista dagen.

Efter det åt jag inte pasta överhuvudtaget, jag fick kväljningar bara jag tänkte på det. Åt det aldrig hemma, åt det aldrig på skolan och aldrig hos kompisar. Så när jag träffade min nuvarande sambo och insåg att han var en pastagalning var jag övertygad om att det aldrig skulle gå.
Så fel man hade.
Jag fick träffa en gammal vän till min sambo, som bjöd oss på en pastarätt, Alio olio. Jag var oerhört skeptisk, men smakade för att inte verka otrevlig. Mina smaklökar sa WOW!! Det var definitivt något annat än all annan pasta man ätit! Och jag var tokkär! Och oerhört tacksam, pasta kan ju va så mycket mer än bara spaghetti och köttfärssås som jag trodde i min enfald. Har inte den blekaste vad jag trodde om italienarnas kostvanor.

Då skulle man bara haft en bra kamera...
Ser kanske lite tunt ut, men det blir en ordentlig smakexplosion i munnen. Man kokar helt enkelt spaghetti samtidigt som man i en stekpanna steker riven vitlök, salt och piri piri i olivolja i ungefär 30 sekunder på högsta värme. När sen pastan har kokat färdigt så rör man ner vitlöksoljan i pastan och kryddar med basilika. Servera med pecorino-ost och ett smarrigt bröd till. Mums!!

onsdag 7 september 2011

Sicken nostalgi!

Nostalgia Critic brukar ALDRIG recensera spel, det är Angry Video Game Nerd's uppgift. Men ibland korsas gränserna, vilket hände i NC's senaste video som han kort och gott kallar "Let's Play Bart's Nightmare". Vanligtvis brukar jag inte känna igen nostalgiska spel eftersom jag inte spelade så mycket spel när jag var liten, men den här gången gjorde jag det, eftersom jag och alla andra ungar i klanen spelade det här spelet till nästintill besatthet när vi var små. Vi var inte alls duktiga, ingen av oss tog sig särskilt långt och vi gav upp ganska fort var gång vi satt med det. Därför blev jag oerhört fascinerad av nedanstående film från youtube, där en snubbe faktiskt klarat av hela spelet.


Hur fanken lyckas man lägga upp så långa videor på youtube?

tisdag 6 september 2011

Bara lite skapande-gnäll

Jag är inte mycket för att skapa detaljer när jag tecknar, tar saker för lång tid att rita och blir för avancerat att hålla på med så tappar jag tålamodet och satsar på en enklare lösning.

Så i flera, flera år så har jag aldrig orkat göra spets på mina figurer. Ibland klär man dem i jättetjusiga klänningar som egentligen ska ha spetsdetaljer på t ex ärmarna, men det man då har gjort är lite taggade kanter, vilket ju verkligen ser ut som spets. 


Tack och lov då att skillsen blivit lite bättre under årens gång. Jag hoppas netonnet snart får in skrivaren som jag är ute efter, det är en aning sorgligt att inte kunna scanna sina verk just nu. Srskilt inte som de faktiskt börjar till att vara bra grejer. Gnäll gnäll... 

måndag 5 september 2011

Mognad

För ungefär 10-12 år sedan var jag en riktig manga-tokig tjej. Jag läste så gott som endast manga, jag tecknade en massa manga och om jag kunde undvika andra samtalsämnen än just manga så gjorde jag det.

Idag är det inte alls så. 

Tidigare har jag varit ledsen över att alla mina nördiga otaku-kompisar hade så mycket bättre tillgång till mangans underbara värld jämfört med mig (jag hade inget internet på min dator förrän jag flyttade hemifrån ^^;;;;). Nu när jag väl har internet så upplever jag ingen riktig glädje med att läsa manga.

Min gissning är att det finns alldeles för mycket. Manga-industrin i japan är enorm, det finns en manga för alla smaker (frågan är om de läser så mycket böcker alls därborta), och på internet kryllar det av nördiga människor som lärt sig japanska enbart för att kunna ta del av det enorma utbudet av serier. Själv, läser jag gärna så mycket som möjligt men jag har svårt att hitta de där serierna som skulle vara sann materiell lycka för mig.

Idag skulle jag egentligen studera anatomi men fastnade istället framför manga-serier. Och upptäckt att jag pallar inte med när det blir för japanskt, eller inte ser tillräckligt bra ut, eller helt enkelt inte har en intressant historia. Jag ställer oerhört höga krav på vad jag själv presterar, och nu gör jag uppenbarligen det även med etablerade konstverk. Sannerligen ohyfsat...

söndag 4 september 2011

Kopparslagare

Jag har haft en gräslig huvudvärk ända sedan jag steg imorse, och det har inte blivit bättre av alvedon. Så jag tror att vi kan tippa på att det här blir en psykiskt jobbig dag.

Gårdagen var desto trevligare, var inbjuden på inflyttningsfest hos en gammal kär vän så kvällen avnjöts med trevliga universitetsmänniskor, bål och ostbågar. Jag är oerhört tacksam över att jag inte har vänner som anser att fest är lika med supa skallen av sig. Istället dricks det lite spetsad bål som ingen blir varm i kläderna av (om man nu inte skulle tömma skålen själv) samt att det eventuellt testas lite starkare groggar. Men även om ingen skulle kunna köra bil från festen så betyder det inte att någon kommer att ha minnesluckor dagen därpå.

Festa lugnt! 


Edit:
Såg nyss att min inledande mening inte alls såg bra ut med tanke på vad inlägget handlade om. Så jag ska passa på att säga att jag var den enda som inte drack något alls. Två glas iskall fanta samt smuttande på en stark grogg som smakade Jägermeister var allt jag drack igår. Inte riktigt tillräckligt för bakfylla. Sådeså!

lördag 3 september 2011

Helt osannolikt

Jag nämnde tidigare i inlägget "Tummen ur" att jag kan vara en smula kaotisk ibland. Men tro mig, ibland städar till och med jag upp bland pennor, papper och äppelskruttar, och förvandlar min rithörna till en kreativt välkomnande plats.



Så här fint lär det inte vara särskilt länge, men vi låtsas som ingenting och säger att jag kommer att försöka bevara ordningen.

fredag 2 september 2011

Smarty pantsdance!

Jag är ingen mästare på tuschpennor, men jag vet tillräckligt för att inse att de jag använder just nu är ganska mediokra. Så apropå min optimism igår så köpte jag idag nya, de fungerar en aning bättre. Men så var de inte lika billiga som mina gamla heller.

Wolverine-med-fel-antal-adamantium-klor-wannabe-cool
Köpte två ZIG pennor i storlek 0.05 och 0.1 som ger bättre lyster än mina gamla, en vanlig tuschpenna som man kan använda för lite större ytor samt en billigare variant av en reservoarpenna. Den sista köpte jag mest för att prova på känslan, men jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu. Vi kan kanske lära oss att komma överens, men jag betvivlar starkt att vi kommer bli bästisar. 

Så nu ska här tuschas för glatta livet!

torsdag 1 september 2011

Över all förväntan

Jag har visserligen alltid vetat att med rätt redskap så blir vad som helst lättare och betydligt roligare. Likväl blir jag oerhört förvånad över hur kul och lätt det numera är att teckna! Mitt nya fina ljusbord går även finemang att använda till ritbord, så tecknandet går som på räls numera. Förr i tiden  när jag blev missnöjd med en skiss så brukade jag kalkera av den ståendes vid ett fönster och rätta till alla misstag. Vilket inte mina armar gillade precis, jag brukade kunna stå upp i en halvtimme efteråt och vifta med dem fram och tillbaka för att få tillbaka blod och syre i dem. Nu slipper man allt sådant, jag knäpper bara på ljusbordet. Jag behöver inte ens resa på mig.

Så nu idag har det övats intensivt, för om det är något som jag är dålig på i teckningsväg så är det tamefan proportioner. Eller rättare sagt, jag vet hur saker ska se ut men jag får inte precis till det vid första försöket, utan måste göra kanske ett eller två till innan resultatet blir användbart. Annars blir det lätt så att armarna sitter fel, midjan är på tok för sned, låren är för korta osv. Har jag foton att använda som referenser är det naturligtvis ingen konst, men på frihand är det bra mycket svårare och jag blir så arg över att jag inte övar tillräckligt. Tur då att det har blivit roligt igen! 


Det är bra synd att min scanner inte fungerar, annars hade det varit kul att visa upp ett och annat. Men det får man väl spara till hemsidan som ska börja konstrueras i helgen har jag tänkt. 


Var tusan är nu sambon? Jag vill se mer South Park!

Vilken omställning

Det känns en smula bisarrt att vid den här tiden igår hade jag hunnit med en hel hög med sysslor och en gnutta träning, medan det enda jag har gjort idag är att promenera, se Masterchef Australia (Go Adam!!) samt duscha. Yey för min effektivitet.

Fast schemat för dagen var ändå inte så märkvärdigt, även om jag känner för att göra en massa. Jag har en massa skultulas att hitta i Ocarina of Time, mitt ljusbord är en fröjd så där vill jag tillbringa oerhört mycket tid, samt att jag vill göra färdigt alla halvfärdiga projekt som bara ligger och skräpar. Men vi får se hur mycket av allt det som hinns med idag, jag har en viss benägenhet att vara en ordentlig tidsoptimist.