expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 31 december 2013

Gott nytt år på er!

Gott nytt år önskar jag er alla!

Traditionsenligt ska jag och Jay se "Sagan om Ringen - Extended Cut" (egentligen brukar vi se "Konungens Återkomst" men på nyårsafton fungerar även den första filmen i trilogin) samt frossa i Aladdin mörk choklad. Mums!

Sen ska vi ner till centrum och se på fyrverkerierna, så får 2013 vara slut och 2014 ringas in.

Vi ses nästa år!

tisdag 17 december 2013

Vad håller mitt fokus just nu?

Livet, universum och allting är ju oftast det som kommer emellan när man vill göra något, i detta fall uppdatera mer kontinuerligt på sin blogg.

Livet är inte så roligt att prata om just nu så jag pratar hellre om universum och allting.

Det som på senare tid har fångat min uppmärksamhet är ett fantastiskt roligt RPG som jag hittade billigt på Steam för några månader sen: The Witcher.


Historien är baserad på en fantasy-roman från Polen, men hur boken är till skillnad från spelet vet jag inte. 

Spelet är ett annorlunda rpg, i alla fall mot vad jag är van vid, och är ett så kallat "Hack-and-slash", jag antar att det kommer från stridsmekaniken. Den går ut på att du klickar med muspekaren på din fiende var gång det blir flammor kring pekaren, som under striderna har den passande formen av ett svärd. Beroende på vilken fiende du möter så använder du dig av olika tekniker, baserat på styrka, smidighet eller gruppanpassat. Allt ackompanjerat av snygga animationer och en massa blod som flyger, även om splatter-nivån är oerhört låg till trots (nästan obefintlig skulle jag vilja påstå, kräsmagade kan definitivt spela det här spelet).

Du spelar som karaktären Geralt från Rivia, en så kallad Witcher som muteras för att tjäna ett enda syfte i livet: döda eller behandla monster. Geralt har varit död i många år, men återfinns i närheten av en borg för andra Witchers, utan minne om vem han en gång var. Han hinner inte fundera mer på det innan borgen attackeras av en banditgrupp vid namn Salamandra, vars ledare lyckas fly med mutagenet som skapar Witchers. Geralt ger sig naturligtvis av efter dem för att ta reda på vad deras syfte är och så är spelets riktiga handling igång.


Längs med vägen levlar du Geralt i olika riktningar, beroende på vilket slags spelsätt du har. Jag slåss ganska mycket så jag har satsat stenhårt på vapen och styrka.

Bilderna i det här är spelet är helt galet snygga!
Det som spelet är mest känt för dock (om man ska tro forumtrådarna) är den orimliga mängd sex man kan ha i spelet.

Japp, ni läste rätt. Men jag klagar definitivt inte, Geralt är rätt het för att vara mutant, så jag förstår varför tjejerna faller för honom. De råkar bara vara lite för många under för kort tid

Jag har ännu inte spelat klart spelet, har sisådär ett och ett halvt kapitel kvar (spelet består av fem kapitel totalt) så det här är inte en regelrätt recension. Den får komma sen.

Nu var det äntligen dags för The Hobbit!

Happ, här har man inte skrivit på ett tag och tänker inte ens vara snäll och i sedvanlig ordning nämna vad jag har haft för mig, utan hoppar direkt till ämnet som gjort mig så exalterad ikväll:

The Hobbit: The Desolation of Samug

Jag är lyrisk, jag är euforisk, jag är tamefan lyckligt melankolisk på det där sättet man blir när man har fått ta del av något riktigt underbart och älskvärt på djupet som man aldrig vill ska ta slut men som det gör likväl.

För denna film var verkligen allt som jag hoppades på och mycket mer.

Jag tänker inte spoliera handlingen direkt, annat än att jag kan lova er några saker:

1. Mikael Persbrandt, som jag vanligtvis avskyr stenhårt som skådespelare, är här knappt ens igenkännbar, vilket är ett enormt plus. Jag har varit så orolig och skeptisk ända sedan jag hörde om det för x antal år sedan.

2. Smaug är den coolaste, mest skrämmande, och säkerligen också den bästa drake som någonsin funnits på filmduken. Han hade verkligen exakt samma effekt på publiken som Gollum hade när "De Två Tornen" kom.

3. Jag kan verkligen inte förstå folk som kritiserar sidospåren i de båda filmernas handlingar, det vill säga om The Necromancer. Men för de som ansåg att det störde i första filmen, så kan jag lugnt säga att det sidospåret förefaller som alltmer logisk i och med denna film. Jag har gott om förtroende för att det kommer sluta i ett crescendo av spännande logik.

4. Att tillföra en ny karaktär, en kvinnlig alv, var måhända ett mycket bra initiativ, men jag avskyr hennes kärleksobjekt-roll, och skådespelaren är också den enda som inte övertygar som alv. Vilken statist eller biroll som helst alla tidigare filmer övertygar mer. Jag är hemskt ledsen. Jag tycker verkligen inte om henne.

Jag är så otroligt frestad att se den igen, så fantastisk var den!

Vill någon följa med?

onsdag 4 december 2013

Årets Halloween-pynt

Idag, två veckor senare än jag hade tänkt mig (livet, resor och jobb kom emellan tyvärr) så åker Halloween-pyntet ner. Men jag hann ta lite bilder på't innan, så här får ni bilder att inspireras av till nästa år!



 






























 

 Nog för att jag älskar Halloween mest av alla högtider, men att låta den inkräkta på julen är för mycket till och med för mig!