expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

söndag 31 augusti 2014

Helgens pyssel: veckoplanerare!

Jag skulle ljuga om jag sa att de kommande universitetsstudierna inte skrämmer mig, för det gör de! Så för att bättra på min stresskänsla och tillfredsställa mitt kontrollbehov så snodde jag ihop en egen veckoplanerare att ha på köksväggen!

Det här använde jag:
Skoltavelfärg från panduro
Vit permanent marker
Kartong
Svart ram från gallerix, med måtten 40x60 cm

Först la jag ut kartongen på ett lämpligt underlägg, påsen som ramen kom i passade utmärkt. Sen målade jag två lager med skoltavelfärg, först en gång med vågräta drag, och sedan en gång med lodräta drag. Jag använde en bred, flat pensel, av den där hållbara gamla sorten. Men en svinborst eller syntetisk bred pensel går också bra.






När färgen hade fått torka ordentligt (jag lät den ligga i ca 48 timmar), så drog jag linjer med en permanent marker för att skapa avskiljningar, ramar och hörn. Det kan man ju göra precis som man vill, prickigt, streckat, vågad linje osv.Jag valde att först skissa upp linjerna med blyerts, och sen fylla i dem utan linjal. Jag tycker det är lika fint med det där lite "slarviga" stucket, som det raka och städade.



Sen skrev jag in veckodagarna! Jag fuskade lite grann och tog inspiration från ett färdigt typsnitt från Word, som heter One Starry Night.

Klar!



Och så såg den ut när den var fylld med kommande veckans aktiviteter!


Jag använde inte krita, men däremot lättanvända neonmarkers i olika färger som är anpassade efter att användas på till exempel skoltavlor. Olika pennor går till olika aktiviteter, så underlättar jag för min hjärna när den ska komma ihåg allt från tavlan.
Jag kanske ska säga också att neonpennorna inte är permanenta, utan går lätt att torka av med vatten. Därför är det viktigt att komma ihåg att välja permanenta markers till det som ska vara kvar, i mitt fall veckodagarna, linjerna, utsmyckningarna samt kom-ihåg-rutan. Annars kommer det att försvinna varje gång man torkar, och det vore ju onödigt.

onsdag 27 augusti 2014

Enklaste sockan evah!

Jag vet inte hur många par sockar jag har stickat åt mig själv och åt Jay. Kanske 10-12 par totalt? Under loppet av 6-7 år?

Hursomhelst, det senaste tillskottet till Jay är världens enklaste modell: den har nämligen ingen häl. Och med ett lite roligare mönster så är de även kul att sticka, om än lite segare då det inte går lika fort att sticka själva strumpskaftet som på en vanlig, slätstickad strumpa.

Enkelt spiralmönster med minskningar för tå, som en tubsocka alltså! Superenkelt!
Jag utgick från mönstret i boken "Varma tumvantar och några sockar" av Eva Trotzig, med vissa modifikationer baserat på garnet (mitt favoritgarn vad gäller sockar: Raggi)

Jag ska nog sticka ett par till mig själv också! Har sett ett väldigt vackert melerat garn på Hemflit!

tisdag 26 augusti 2014

Min rithörna ver 2.0

I början av den här bloggens liv så publicerade jag en bild på min gamla rithörna. Det såg ut såhär:


Och trots att jag då var rätt nöjd med det, så blev den ganska snart klart att den rithörnan egentligen inte var så bra, inte i längden. Det var svårt att sortera alla sina projekt, det var extremt svårt att hålla ordning, och kreativiteten var rätt skral. Jag kom på mig själv flera gånger med att hellre sitta och rita framför datorn eller i köket, snarare än vid just min rithörna. Och då är det ju något som inte står rätt till!

Så nu när jag fyllde år, och praktiskt nog blev kidnappad till Ikea, så passade jag på att på plats önska mig ett nytt skrivbord. Jag hade egentligen inte en susning om det skulle göra någon skillnad, men bordet i sig var ju jäkligt snyggt så, ja, kanske?

Så jag kom hem, monterade ihop bordet på en kafferast, och stuvade in alla mina kreativa prylar. Såhär såg det då ut:



Jag satte mig där samma dag och försökte teckna lite smått. Märkte ingen större skillnad från tidigare direkt. Men ju mer jag har suttit där, desto roligare har det blivit. Och i och med den nya, underbara förvaringen så blir allt så mycket roligare att syssla med där!
Så plötsligt sitter jag här med en rithörna som bara växer på mig, och som verkligen känns som en kreativ plats där jag kan syssla med det jag gillar bäst: teckna!
Allra bästa tecknet på att jag trivs är att jag väldigt snabbt stökar ner med mina projekt och blir sittandes där i kaoset i flera dagar innan jag får tummen ur att syssla med annat, och därmed röja upp lite. 

En bra arbetsplats är verkligen A och O.

måndag 25 augusti 2014

En produktiv dag

Idag hade jag inte tänkt göra något alls. Men att inte göra något alls passar inte mig som lätt får tråkigt och kräver mycket stimulans, så lite spontant städade jag upp min rithörna, sorterade ihop en jäkla massa papper, skrev inköpslista till matplaneringen, lade upp planer för universitetet samt tränade i ca 45 minuter. Hur duktig får man bli på en skala ett till tio?

Nu är jag däremot rätt trött så nu tänkte jag faktiskt koppla av med lite Mass Effect däremot. Svamppod Fyrkant kör just nu en super-pod om hela Mass Effect-trilogin, och det inspirerar en hel del!

söndag 24 augusti 2014

Game of Thrones spolade ner hela mitt känsloregister i slaktavfall

Jag har ju nämnt att jag och Jay kollar på Game of Thrones. Vi har inte gett oss i kast med säsong fyra så vi är ju fortfarande lite efter, men efter säsong 3 är jag inte alls lika säker på om jag vill fortsätta titta.

För er som inte har sett serien men planerar att göra det: spoiler varning!! Sluta genast att läsa här!

Det är verkligen inte karaktärerna som har påverkat mig, och det är heller inte fel slags personer som har dött (ni minns väl min ståndpunkt? "Ha ingen favorit för de kommer ändå bara att dö allihop"). Om man nu som personer endast räknar de större karaktärerna. För nog fasen har fel slags dödsfall inträffat som bara har lämnat mig full av hjärtesorg och ilska över att det här kan kallas underhållning. Men jag har envist hållit mig fast vid min princip, och hittills har inget dödsfall av någon karaktär orsakat för mycket sorg i mig.
Självklart finns det undantag, och ett av dem har påverkat mig på det här viset.

DET. ÄR. INTE. OKEJ. MED. GRYMHETER. MOT. DJUR. PÅ. FILM!!!!

Det är något som alltid får mig att bli upprörd, kanske inte i tecknade filmer (Watership Down gör mig sannerligen inte ledsen), men i allt otecknat spelar det ingen roll om det är effekter, cgi eller verklighetstrogna attribut.

Det spelar heller ingen roll vad det är för slags djur. Duvor har jag inget övers för direkt, men jag blev skitförbannad när Nostalgia Critic tog sig igenom filmen "Jungle 2 Jungle" och en duva blev skjuten genom halsen för ingen anledning alls. Vem fan tyckte att det var en bra manusdetalj, och vilken sjuk hjärna gav sin kropp order om att skjuta?
Nyligen såg jag trailern för filmen "Mad Max", och blir genast rejält avtänd från att se filmen när de har mage att stampa ihjäl en ödla framför kameran. Många kallar det för onödigt känslodravel då ödlan var dataanimerad, men vet ni vad? Det är lika sjukt som om de skulle stampa ihjäl en riktig ödla. För här har man lagt ner många timmars arbete framför datorn för att få en så verklighetstrogen ödla som möjligt, bara för att ha den ihjältrampad under någons fot. Vad ville dom ha sagt? "Det här är en stark och cool karaktär som ni verkligen kommer känna något för". Snarare "Det här är en kall och känslolös hjälte som vi vill att åtminstone publiken ska känna något för när han nu inte kan känna något själv". Tack men nej tack.

Så att säsong tre av Game of Thrones slutade som det gjorde, med dels ett superblodigt bröllop där väldigt MÅNGA karaktärer dog samtidigt (igen, det var inte vad som gjorde mig mest upprörd), utan att de dessutom har mage att dels ta kål på ett djur på ett väldigt brutalt och omänskligt sätt, men sen även skända detta djur tillsammans med sin ägare.

I bokvärlden har jag lättare med sådant, det är ändå bara ord på ett papper, och människan är definitivt kapabel till att tänka ut rejäla grymheter, särskilt om saker som berör hen. Och att läsa om grymheter mot djur i en bok får den önskvärda effekten på mig: jag lider med det stackars djuret och situationen som skapats, och jag investerar mycket känslor i det, och författaren slukar mig hel i min sorg. För jag kommer ändå läsa fortsättningen och se hur det går. Jag kommer bara känna mer kring min iver att få veta slutet, och samtidigt hoppas på att termen "som man bäddar får man ligga" kommer att betas av. Och att författaren skriver om ett sådant scenario är inte ett bevis på att vara känslokall i min värld, utan snarare ett bevis för att författaren själv bryr sig om dessa grymheter. De är inte skapade för nöjes skull, de är skapade för att engagera på ett starkt och laddat sätt. Det är en effektiv effekt helt enkelt, och det fungerar på mig.

Men i filmens och de otecknade rörliga bildernas värld så blir det inte alls den effekten. Istället blir det en sådan känslostorm av orimliga proportioner att jag blir direkt illamående, och så fullständigt söndertrampad av detta kaos att jag omöjligen har någon energi kvar till att få reda på hur det går. Jag vill inte investera något när ingen annan verkar investera. Och jag kan inte bli av med den där känslan av att det inte längre är för att skapa en sådan emotionell effekt på folk, det är enbart för att skapa en rejäl chock för underhållningen och spänningens skull. Och jag kan inte för mitt liv begripa hur någon på inspelningsplatsen fann det som ett givande arbete att skapa ett avhugget skräckvargshuvud att fästa på en redan huvudlös kropp med hjälp av metall. Den synen var det vidrigaste som jag någonsin har sett i mitt liv, och mitt blod kokar var gång jag tänker på det. Min stickning som jag underhöll mig med vid sidan av tittandet blev ilsket kastat på golvet och lämnat åt sitt öde, och jag grät av ilska genom så gott som hela sista episoden, trots att där inget annat hände.

Och därför är jag inte alls lika sugen på att fortsätta titta på Game of Thrones. Om ni, skaparna, ville få mig investerad så var det här helt fel väg att ta. Alternativt att Jay får fortsätta titta själv. Själv har jag inga känslor kvar att investera i dessa jävla konflikter, intriger och gråzoner. Och jag kan inte påstå att jag direkt rekommenderar folk som inte har sett serien, att faktiskt se den. Tro mig, ni har inte missat så mycket som folk vill påskina.

Garrus Vakarian tjatar jag extremt om, och han som karaktär har verkligen inget med saken att göra, men jag kan definitivt relatera till ett av hans bästa citat, och det tror jag att fler kan göra:

"It's so much easier to see the world in black and white. Grey? I don't know what to do with grey."

Fan ta Game of Thrones, och alla dess jävla gråzoner!

lördag 23 augusti 2014

Stickad spiral-topp-klänning-isch?

Det var länge sedan jag publicerade något stickat här, så varför inte visa något som jag påbörjade för 5 år sedan, och som bara nu i dagarna blev helt klart med montering och allt?

Pff, grimaser på kort är klart underskattat!
Det här är en rätt knepig klänning som från början egentligen var tänkt att bli en topp. Jag struntade också helt i mönstret utan valde istället en fint flätad stickning istället (det ursprungliga mönstret hade en enkel vågrät ribbstickning, och det är verkligen inte kul att sticka), och jag gjorde den mycket längre än vad både mönstret och jag själv hade tänkt sig. Men jag är väldigt nöjd med den ändå, asymmetri är bland det finaste jag vet.

En ca 3,5 meter lång "halsduk" i flätmönster som viras runt kroppen som en spiral och sys ihop

Så varför tog det mig fem år att sticka den här?

För att trots att jag valde en roligare stickning så blev det ändå väldigt långtråkigt att sticka mönstret. Ett tag hade jag en fin disciplin på mig själv och stickade minst 4 rutor varje vecka, men tja, det sket sig, och sen har den blivit liggande i långa perioder.

Men nu är jag less på min överfyllda stickhörna, så nu är det banne mig dags att sticka undan en massa! Och att bli av med ett sådant här gammalt projekt känns toppenbra! Dock är den på tok för varm just nu så det lär dröja ett tag innan jag tänker använda den på riktigt.

fredag 22 augusti 2014

Trästock

Under sommaren blev det gott om första-gången-upplevelser, vilket jag inte tackar nej till. En av de absolut trevligaste var när jag och Jay spenderade en hel helg på Trästocksfestivalen. Jag har aldrig varit där förut, men oj, va jag borde ha farit dit tidigare år! Det var verkligen en toppenhelg!

Främst upptäckte jag en hög med underbara nya artister (och några som inte alls föll mig i smaken såklart). Innan vi for dit så hade jag endast koll på att bandet Skraeckoedlan skulle spela, och Jay var taggad på Graveyard. Och ja, dessa två var ju naturligtvis det bästa vi såg! Graveyard fick mig att tänka "jaha, det var SÅHÄR rockmusik kändes på 70-talet!" och Skraeckoedlan fick det nästan att bli religiöst i tältet där de spela. Jag försökte mig på lite headbang, men det har jag liksom aldrig gjort ordentligt så det kändes lite väl i nacken dagen därpå.

Graveyard
Skraeckoedlan, dessvärre gick det inte att ta bättre bilder än såhär, och Jay som skulle filma lyckades få alla sina filmer upp och ner, hur fanken...?

Nästan lika bra som Skraeckoedlan var Partiet, ett jättehärligt reggaeband med världens skönaste frontman och en lika karismatisk basist. Jag som inte alls vill lyssna frivilligt på reggae har gjort en helomvändning!

En glad Jay köpte deras skiva

Den stora överraskningen var dock Linnea Henriksson, som ni kanske känner igen men om ni inte gör det så spelade hon på radio för några år sedan med låten "Lyckligare nu". Jag gjorde inte ens kopplingen att det var just hennes låt så jag blev lite förvånad. Men det var skitsamma, hon var verkligen UNDERBAR på scen! Ojojoj, jag blev nästan kär!

711 härliga klädbyten gjorde hon också <3
Lite klassisk punk hann jag också med, från det härliga bandet Södra Sverige. Jag menar, hur kan man inte kan gilla ett band som har låtar som "Alla är sämst" eller "Heja Tacos", eller den absolut bästa refrängen någonsin "Hahaha så jävla ful! Moderat = Skadedjur" (från "Nöff Nöff").

Jag smålyssnade på bra många fler band än såhär men, det här gjorde mest intryck, och som dyker upp i min skalle när jag ställer den dumma frågan om huruvida jag ska tillbaka nästa år. Med minnesbilder (eh, ljud) som dessa så är saken klar som korvspad: Jag ska absolut besöka festivalen även nästa år!
Tack för denna gång Trästock, och tack för all ny musik jag fick uppleva!

torsdag 21 augusti 2014

Vad man kan åstadkomma med en ritplatta

Bestämde mig för att uppdatera min profilbild samt favikon nu när mitt hår var fått sig en make-over (dessutom är det ju roligare med en bild som jag har gjort själv, snarare än en som jag har hittat på webben):


Men jo, uppenbar inspiration från min förra!


Gjord på min underbara ritplatta. Va tycks?

Kort om kortupplevelser (eller tja, poker)



Hur bekanta är ni med poker? Jag kan på rak arm säga att jag inte alls är insatt! Den enda gång som jag har provat på spelet var under en fest i början på gymnasiet där ingen gillade att spela vänd-tia, och kortspelarna istället startade ett parti poker. Jag erkände naturligtvis att jag aldrig hade spelat förut, och var reglerna var, och alla var mycket hjälpsamma. Tyvärr så hade alla sin egen variant av att förklara reglerna, vilket inte var det lättaste att pussla ihop i huvudet, så jag satt ändå där som ett fån utan att begripa spelet och lyckades på något sätt bluffa mig igenom omgången. Jag vare sig vann eller förlorade, och jag minns heller inte vad vi faktiskt spelade om (om det gällde äran eller något annat), så jag bestämde mig för att snabbt ta mig därifrån för att underhålla mig med något annat. Sen dess är jag en aning misstänksam mot poker, på det där klassiska sättet man är när man ännu inte har begripit vad som är charmen just för att man inte har upplevt något av det egentligen. I de allra flesta fall säger jag hellre att jag aldrig har spelat poker snarare än att jag har haft en dålig upplevelse, och det mestadels för att slippa hamna i den där situationen igen. Ska jag spela poker så ska det för det första inte vara på en fest, där folk visserligen kanske är tillräckligt nyktra för att föra normala samtal, men ändå så pass i hatten att skojnivån är något högre än vanligt. Och för det andra så ska det vara mer på mina villkor, snarare än jag testar spelet lite lojt för att något annat nöjsamt inte finns tillgängligt i just den sekunden.

Så ja, det är väl vad jag har att säga om poker. Och uppenbarligen finns det bättre och sämre pokerupplevelser att få, även om jag nog ändå finner kortspel som ”Magic” lite mer tilldragande. Det finns ju liksom fina bilder på de korten ;)

Skämt åsido, något finns det ju som gör poker så populärt, så någon gång ska man väl reda ut det mysteriet också! Odugliga upplevelser räknas ju liksom inte in. 

onsdag 20 augusti 2014

Mitt nya hår

För tio år sedan, i samband med att jag skaffade mig en svartrosa garderob, så föddes även idén kring att ha svartrosa hår också. Den idén genomfördes aldrig av diverse skäl. Jag fick inte för mamma, jag fick inte för min frisör, släktingar sa att jag skulle ha svårt att få jobb, en kompis sa att det skulle vara svårt att underhålla, en annan sa att jag förmodligen skulle förstöra håret helt och hållet (skit samma att jag hade färgat mitt hår kontinuerligt i ca 6 år då), samt att jag aldrig någonsin skulle kunna ha på mig några andra färger än just svart och rosa.

Men nu är det banne mig nog på velandet, och i samband med att jag börjar universitetet och får mig en ordentlig nystart i livet, så fick mitt hår det också!

Så numera ser det ur såhär:


Oj förlåt, dålig mobilkamerabild.

SÅHÄR ser det ut:

Kanske bara jag men va jag inte tvärlik hon från "våra bästa år"? Tvärlik alltså, inte snarlik!

Och jag är så nöjd så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den första veckan så log jag varje gång som jag gick förbi en spegel! Eller ja, det gör jag fortfarande, men wow-faktorn har blivit utbytt mot en känsla av "I was born this way". Nej, inte högfärdigt det minsta!

Däremot så har mitt nya hår ökat mitt sug för hallonlakrits (ja för det gjorde ju inte min garderob tidigare! *host host*), det vet jag väl inte om det var så jättebra. Men vill man va fin får man lida pin! Även om det innebär att ha ett ständigt sug efter godis.

Och nej, jag tittar INTE på "Våra bästa år"!Jag hade ärligt talat klarat mig utmärkt utan att ens känna till den serien!

tisdag 19 augusti 2014

Ett paket med definitv scrapbooking-stil

Mor min hade ju mage att fylla år förra veckan, då fick hon ett mycket spännande te av mig. Det slog jag in i ett såhär fint paket:



Själva boxen kommer från ett kit med färdiga presentaskar och övrigt material är antingen från andra kit, hobbybutiker eller bara rätt och slätt hittat. Jag har inte så noga koll, då jag inte har scrapbooking som hobby men under åren har lyckats samla på mig lite scrapbook-saker av olika slag.

Scrapbooking må vara något som blir riktigt fint med enkla medel, men det är väl just det, eftersom att det är så enkelt att skapa något fint så känns det inte så givande att syssla med?

Eller så får jag ge mig själv en superutmaning: Skapa ett scrapbookalbum av min och Jay's första semester ihop.

söndag 17 augusti 2014

Aaaaaaaaand I'm back!

Med tanke på hur varmt det har varit, inte bara ute men även inomhus (närmare 30 grader med luft som inte vill cirkuleras eller påverkas av korsdrag blir ganska outhärdligt i längden), och med tanke på att jag har jobbat heltid ovanpå denna omänskliga värme, så tog jag ett beslut att inte blogga alls. Att sitta vid datorn har inte varit något nöje direkt, och när jag väl har gjort det så har det främst varit för att investera tid i en framtidsplan som jag har (mer om det senare när det är klart!).

Men nu börjar temperaturen sjunka till grader som man står ut med, och mitt sommarjobb är helt klart, och nu har jag dessutom kommit över en vecka av ryggont, så nu sitter jag här med nya krafter redo att blogga igen! Förvänta er lite inläggsbombning, min sommar har varit toppen i år!