Främst upptäckte jag en hög med underbara nya artister (och några som inte alls föll mig i smaken såklart). Innan vi for dit så hade jag endast koll på att bandet Skraeckoedlan skulle spela, och Jay var taggad på Graveyard. Och ja, dessa två var ju naturligtvis det bästa vi såg! Graveyard fick mig att tänka "jaha, det var SÅHÄR rockmusik kändes på 70-talet!" och Skraeckoedlan fick det nästan att bli religiöst i tältet där de spela. Jag försökte mig på lite headbang, men det har jag liksom aldrig gjort ordentligt så det kändes lite väl i nacken dagen därpå.
 |
| Graveyard |
 |
| Skraeckoedlan, dessvärre gick det inte att ta bättre bilder än såhär, och Jay som skulle filma lyckades få alla sina filmer upp och ner, hur fanken...? |
Nästan lika bra som Skraeckoedlan var Partiet, ett jättehärligt reggaeband med världens skönaste frontman och en lika karismatisk basist. Jag som inte alls vill lyssna frivilligt på reggae har gjort en helomvändning!
 |
| En glad Jay köpte deras skiva |
Den stora överraskningen var dock Linnea Henriksson, som ni kanske känner igen men om ni inte gör det så spelade hon på radio för några år sedan med låten "Lyckligare nu". Jag gjorde inte ens kopplingen att det var just hennes låt så jag blev lite förvånad. Men det var skitsamma, hon var verkligen UNDERBAR på scen! Ojojoj, jag blev nästan kär!
 |
| 711 härliga klädbyten gjorde hon också <3 |
Jag smålyssnade på bra många fler band än såhär men, det här gjorde mest intryck, och som dyker upp i min skalle när jag ställer den dumma frågan om huruvida jag ska tillbaka nästa år. Med minnesbilder (eh, ljud) som dessa så är saken klar som korvspad: Jag ska absolut besöka festivalen även nästa år!
Tack för denna gång Trästock, och tack för all ny musik jag fick uppleva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!