expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

måndag 19 december 2011

Produktivt

Jag som trodde att detta skulle bli en hyfsad seg dag där tristess åt upp all glädje och endast gav mig ångest, men icke! Istället har jag lyckats träna, koka knäck för första gången i mitt liv (och brände både pekfinger och tunga på kuppen), träna på sång och fiol samt handla. Ingen tristess så långt ögat når.

Däremot har jag en konstig fnasig känsla på tungan just nu som inte är så trevlig men det kan jag ha överseende med.

Fan service

Det finns egentligen endast två anledningar till att jag föredrar att äga fysiska dvd-filmer än att ladda ner dem: 

1. Jag är kanske inte 100 % laglydig, jag åkte till exempel på bussbarnbiljett i fyra år efter det att jag hade blivit för gammal, men att ladda ner känns alltid lite som ett brott, om inte grejerna är så gott som omöjliga att få tag på förstås. 

2. Jag ärlskar extramaterial!

Mor min anser att det förstör magin i filmen, men för mig gör det snarast det motsatta. Ibland upptäcker jag att en film blir betydligt mer underhållande att se efter man har gått igenom dokumentärer om hur saker blivit gjorda. "Over the Hedge" är ett bra exempel på det. Många kritiker gav den ett mediokert betyg för att det var just en barnfilm och en dataanimerad sådan och en del humorinslag kändes för barnsliga för att vuxna skulle ha någon glädje av det. Något som jag tvärt sa emot när jag såg extramaterialet och insåg att filmmakarna hade bakat in en massa "hyllningar" till gamla filmer ("Rosebud...") samt löste det svåra mysteriet med att animera hår på ett vettigt sätt. Pixar hade visserligen löst det innan, men hållit hemligheten för sig själv. Nu finns det en officiell bruksanvisning för det.

Så givetvis varvar vi Harry Potter-filmerna med en massa roligt extramaterial. Tråkgit finns det ganska lite av den varan. "Prisoner of Azkaban" samt "The Halfblood Prince" är de som hittills bjudit på mest och BÄST extramaterial, där man inte bara har fått se hur saker som skript och specialeffekter blivit gjorda utan även fått en större inblick i vad Rowling tänkt om filmerna och hennes liv, hur skådespelarna utvecklats genom åren, samt hemligheter bakom kulisserna. Som det ska vara. Jag avskyr min "Secret of Nimh" dvd, där kan du inte ens välja textning och det enda som finns på dvd:n är just filmen, inget annat. Inte ens en trailer finns (det är iofs ingen större förlust, för den officiella trailern är bland de värsta i historien). 


Säga vad man vill om Peter Jackson men han fattade åtminstone grejen med dvd och gav oss mer än vi ville ha i "LotR - extended cut" boxarna. Precis som vi nästan vill. Det finns ju naturligtvis en gräns för allt.

lördag 17 december 2011

God boknoja!

Min katt Midna är missnöjd över något men jag har inte en aning om vad. Hur kan jag veta det? Hon "pratar" oavbrutet med en, i mina mänskliga öron, mycket missnöjd ton. Fast vad vet jag?

Jag är däremot inte alls missnöjd. För snart är det dags för jul!

Som vanligt har jag inte önskat mig så mycket. Först och främst önskar jag mig de Harry Potter böcker som jag inte har (bok 2, 3, 4 och 5) samt en ny mp3-spelare. Jag misstänker att jag har lyckats tappa bort min gamla för jag har inte lyckats hitta igen den hur mycket jag än letat.


Vad Harry Potter beträffar så har införskaffandet av dem skett i helt fel ordning. Sjätte boken köpte jag via Barnens bokklubb, den sista boken innan jag blev för gammal och klubben sa upp mitt medlemskap. Sjunde köpte jag inför premiären av de två sista filmerna, för det var en hel del detaljer som jag hade glömt bort och ville kolla upp. Den första fick jag i julklapp förra året. Något säger mig att jag är en smula halvdålig på prioritering. 
Men resterande böcker är absolut ett måste i bokhyllan (även om det egentligen inte finns plats i min), särskilt nu när jag och Jay bestämde oss för att se om alla filmerna. Zelda-nojan går inte riktigt att tillfredsställa i filmväg, men annan underbar fantasy fungerar också. Och Harry Potter är verkligen inte skräp, även om jag tyckte det när det först kom. 


Hoppas jag får åtminstone EN bok i julklapp...

PS: "That guy..." fungerar igen sen tisdags, det verkar ha varit en tillfällig bugg

tisdag 13 december 2011

Nörd katastrof!

"That guy with the glasses" hemsida har inte fungerat på nu hela kvällen! Katastrof! Vad ska man underhålla sig med nu? AVGN är sjukt rolig men det är NC jag gillar (läs: är kändiskär i).

Sniff...

måndag 12 december 2011

Tristess vardag som den ska vara

Aah, så var man hemma igen!

Och måste tyvärr erkänna att jag skulle aldrig kunna känna mig som hemma i den kultiverade världen som älskar att shoppa, äta frukostbuffé på fina hotell och resa långt och mycket. För mig räcker en sådan här upplevelse ett bra tag.

Så idag unnade jag mig en ny stickad klänning i grått med rosa/lila detaljer från Lindex barnavdelning (jajamen, jag får på mig kläderna därifrån). Jag är egentligen emot att köpa färdigstickat eftersom jag anser att "kan man göra det själv så bör man göra det själv" men Jay propsade på att jag såg så förbaskat fin ut i den så om jag inte köpte den skulle han köpa den åt mig, och mot det hade jag inte riktigt något passande motargument. Dessutom passade jag på att införskaffa strumpbyxor i glada färger; svart och vitt. Mitt förråd av strumpbyxor har av någon anledning tunnats ut sen jag flyttade hemifrån och jag har inte kommit mig för att köpa nya förrän nu. 

En lyckad skörd med andra ord.


Däremot hade det varit kul att hitta några töta grejer att hänga upp i julgranen. De sålde visst dinosaurier på Rusta men de hade tagit slut när jag kom dit. Jag får väl virka mig några såna här: 

Inte för att jag är ett mattesnille men vem kan motstå dessa sötnosar?

söndag 11 december 2011

Myskväll!

Kvällen lär urarta till någon form av trevlig dejt, det var länge sedan som jag och Jay var på en sådan. Vad kvällen kommer bjuda på vet vi inte, men det som är planerat är att vi ska utnyttja en gratisnatt på ett fyrstjärnigt hotell i den snyggaste sviten. Sen tar jag gärna en mysig kvällspromenad, vi gär det alltför sällan. Och nu när snön har kommit och temperaturen har krupit ner till mysiga 5-7 minusgrader så bör man passa på!

Äta buffé på Eastern Palace hade heller inte varit dumt men det beror på hur snåla vi blir. 

lördag 10 december 2011

Hets mot folkgrupp?

Vid ett tillfälle råkade jag droppa kommentaren "Va ni låter aggressiva hela tiden!" när jag hörde hur två gamla bekanta språkade med varandra på persiska.
Båda två blev ganska sura på mig och kallade min kommentar rasistisk.

Det är inte lätt att vara en stel svensk som, enligt de andra europeiska länderna i alla fall, "sjunger" istället för att prata. 

Babelfiskar kanske inte var en så dum tanke ändå?

fredag 9 december 2011

Årets första julklapp?

So  ni märker har det varit oerhört tyst här, och det beror inte på att jag tappade intresset. Nej, anledningen bakom min frånvaro bottnar i att nätaggregatet till min dator gick sönder. Jag är inte helt hundra med hur exakt alla komponenter i datorn fungerar med varandra, men den blev hur som helst omöjlig att starta. Och strax innan den dog så ville den heller inte stänga av sig själv utan envisades med att på ett mycket irriterande sätt starta om sig själv. Hade jag otur så kunde det ta upp till fem försök innan den stängde av sig själv. 

Nu fungerar den dock som den ska och jag kan äntligen blogga normalt igen! 

Jag vet vad ni undrar, fanns det verkligen ingen annan dator som jag kunde sitta vid? På det finns två svar:
1. Så populär är inte min blogg att någon har saknat den såpass
2. Jay's dator var visserligen tillgänglig men jag avskyr att sitta vid den, om jag inte har en hel del att ta igen på That guy with the glasses (det är fler än Nostalgia Critic som är roliga)

fredag 25 november 2011

Breaking Dawn part 1

Jag har ägnat en stor del av kvällen åt att leta recensioner till den fjärde "Twilight"-filmen utan att lyckas. Eller för att vara mer exakt; de recensioner jag hittar är klumpigt formulerade och koncentrerar sig enbart på de detaljer som de stör sig på. Det är allt ifrån seg handling till jobbig anti-abort propaganda (något som återkommer många gånger) och sadistiska blodscener. Jag har stört mig på dem allihop så nu gör jag mig min egen. 

Först och främst så kan jag nämna att jag inte är ett inbitet fan som älskar böckerna över allt annat även om jag har läst dem ett antal gånger. Däremot så finns det ett grundkoncept som jag gillar. Intriger mellan det okända och det "normala" är något som faller mig i smaken och görs det rätt är jag ett lätt byte inför den kapitalistiska världen som vill tjäna pengar på min smak. 

Filmerna har jag däremot aldrig kunnat gilla ordentligt. Det beror inte på att böckerna har gjorts orättvisa, utan därför att det är få bra skådespelare i dem. Kristen Stewart ser ut som någon som lyckats ta sig till åtminstone topp tio i Top Model, och har alltid haft ett uselt skådespel när hon inte visar smärta. Då först tror jag på henne, och en så ojämn Bella vill jag inte ha. Inte heller en så snygg.

Robert Pattinson försöker i alla fall, men jag går inte på vare sig hans utseende eller skådespelarinsats. Den enda vampyr som känns trovärdig är någon man ser mycket lite av; Carlisle, spelad av Peter Facinelli. Han gör ett såpass bra jobb att man upplever honom som malplacerad när alla andra är mer eller mindre dåliga.

Så nu när jag har sett fjärde filmen vad säger jag då?

Ungefär samma sak. Skådespelarna försöker lite mer men de är fortfarande på förfärligt låg nivå, så att skådespelarna är så älskade övergår lite mitt förstånd. Men jag tycker å andra sidan inte att någon av dem är dregel-snygg heller.

Handlingen är såpass uttjatad i tidigare recensioner att jag går inte in på den här. Jag kunde den tämligen bra redan innan, boken har jag läst åtminstone två gånger och visste därför precis var i boken som filmen skulle sluta. Att dela upp filmen i två delar var inte bara ett fult knep för att tjäna mer pengar, istället utnyttjades det faktum att även boken är uppdelad i två delar. En mycket bättre förklaring för fansen som sväljer det med hull och hår. 

Kritiker klagar över att handlingen känns utdragen. Det är den även i boken och känns inte särskilt intressant förrän man kommit halvvägs genom första delen. Där börjat tempot i rasande fart och man har svårt att släppa boken ifrån sig. Tills man kommer till de blodigare scenerna. Vanligtvis är jag inte så känslig, Alien såg jag utan att vare sig blunda eller rynka på ögonbrynen, och allt blod i "En vampyrs bekännelse" får mig endast att grimasera. Twilight får mig däremot att vilja lägga mig ner på golvet och kippa efter luft medan jag bearbetar ett kraftigt illamående som får mig att vilja svimma eller kräkas eller nåt. Jag hoppades innerligt på att filmen inte skulle framkalla något sådant, men jag hade också hört att inte mycket skulle visas på duken utan istället lämnas åt fantasin. Jag vet inte om det var så mycket bättre.
Mycket riktigt, slutet visas skickligt vinklar och effekter och man får aldrig se de riktigt äckliga delarna av den blodiga förlossningen, men trots detta klarar jag inte, utan svimmar där jag sitter. Vaknar till några sekunder senare och är på väg att däcka av igen men lyckas distrahera mig själv genom att fokusera på andningen. Jag är 23 år och har svimmat på en biograf för första gången i mitt liv.

Så att filmen släpptes vid 11-årsgräns var bara dumt. Om vi bara hade haft en 13-års gräns här i Sverige hade jag föredragit den mycket hellre. Nu krävs det istället att 11-åringarna är mycket tåliga och mogna, annars lär de uppleva mitt illamående i mer eller mindre otäck skala. 

Tag er i akt innan ni ser den, eller innan ni föräldrar låter era barn se den! Det är brutalt, det är hemskt och endast de rätta sinnet klarar av det. 

Sen kan man säga vad man vill om den envisa propagandan och sega handlingen, men eftersom filmen följer första halvan av boken så är det bara att vänta. Det hade nog gått att klämma in hela boken på en film som de säger, men jag undrar hur filmupplevelsen hade blivit för de känsliga. Hade man lyckats repa sig såpass att man klarade av en timme film till, där dessutom ett nyblivet vampyrliv med allt vad det innebär ska skildras? Inte om man nu råkar vara av det känsligaste slaget, då behöver man en välförtjänt paus. 

Inget fan lär bli extremt besviket, det går alltid att hitta saker att klaga på när det baseras från böcker. Känsliga tittare varnas dock! 

Betyg: 5.5/10
Att den får såpass högt betyg beror på att filmen lyckas fånga mycket av bokens handling korrekt samt det uppbyggande crescendo som bildas. Och även om förlossningsscenen är obehaglig så är den snyggt gjord. Slutet kan mycket väl vara det bästa i filmseriens historia (även om det säger VÄLDIGT lite) men det får vi avvakta med tills nästa film kommer.

tisdag 22 november 2011

Jul åh nördiga jul

Jag undrar om det verkligen finns en högtid som man kan klassificera som nördig. Men jag antar att det beror mest på vad man gör dem till. 

Jul har börjat smyga sig på så smått häromkring, man ser folk sätta upp julstjärnor i fönstren och montera upp utebelysningen som kan vara mer eller mindre påkostad. Att handeln börjar redan i Oktober skiter jag i, folk brukar ändå inte bli taggade förrän lagom till första advent. 

Jag vill också börja men då krävs det något annat först; Farmor på bergets gamla goda städfilosofi om att det alltid ska städas riktigt ordentligt före jul, oavsett om det behövs eller inte!

fredag 18 november 2011

Stökig fredag

Veckan har varit oerhört lång upplever jag men det kanske mest beror på att jag har lyckats mata igenom de två första säsongerna av Sailor Moon (äntligen vet man hur det hela slutar!!). 

Men äntligen är fredagen här. En mycket speciell fredag, eftersom det idag var release för det nya Zelda-spelet; Skyward Sword

Under otroligt lång tid för att vara ett tv-spel (om än ett mycket speciellt sådant) så har det hajpats över alla gränser. Man var nästan beredd på att det skulle bli en stor besvikelse hos både fans och kritiker. Så blev det dock inte, istället blev spelet hyllat som ett spel som är så oerhört mycket bättre än "Ocarina of Time" som annars har haft titeln det bästa spelet i världen utan konkurrens. Ingen har gett spelet mindre än 9/10. 

Ingen utom Tom McShea på Gamespot, som gav det 7.5 av 10. För att han ansåg att den klumpiga kontrollen, onödiga utfyllnader i form av sidouppdrag utan belöningar samt ett nu uttjatat tema var tillräckligt för att spelet skulle vara endast "okej". 

Själv har jag inte följt spelets hajpade resa så noga, men jag har läst tillräckligt med recensioner för att förstå att mycket av det han säger mest är skitsnack. 

Kontrollen har blivit hyllad i samtliga recensioner som säger att det förgyller spelupplevelsen flera snäpp. I videorecensionerna ser man hur spelaren (recensenten btw) svingar Link's svärd med precision som vi bara har sett taffliga försök till när Wii Motion Plus använts tidigare. Nu fungerar det istället jättebra! Så vad många misstänker är att Tom spelade på en välanvänd Wii-remote som inte hade de friskaste batterierna i sig, eftersom i hans videorecension slår han ganska hysteriskt med kontrollen. Vilket påminner en del om sättet att använda den i Twilight Princess. 


Sidouppdrag utan belöningar existerar inte i Zelda-spelens universum (möjligtvis då Nintendo-gallery uppdraget i Windwaker), och det är dessutom helt frivilligt om man vill göra dessa sidouppdrag. Det gäller även för Skyward Sword, och kritiker har hyllat även dessa som en viktig del i spelets charm. 


Sen har vi då upplägget. Ja, alla Zelda-spel fungerar på samma sätt: berättelse, tempel, berättelse, tempel, berättelse, tempel osv. Men alla har de något som gör att man skiljer dem åt:


A Link to the past var först så det behöver inte vara mer unikt än det. 


Ocarina of Time hade ett spännande upplägg där du hoppade fritt mellan två tidsrymder. 


Majora's Mask har du en historia som utspelar sig under tre dagar och världen ska förhindras från undergång. 


The Windwaker utspelar sig helt och hållet till havs och känns verkligen inte som ett Zelda-spel (med det sagt menar jag verkligen inte att spelet suger bara för det, det är lika underbart som alla andra)


Twilight Princess var bokstavligt talat en kamp mellan ljust och mörkt (eller skugga för den delen) och Link kunde förvandla sig till varg, hur coolt var inte det?


Och nu i Skyward Sword går vi tillbaka till nästan tidernas begynnelse, innan Triforce kommit på tal, och vi flyger i himlen. Vad gör att spelet inte blir unikt? 


Är det måhända Tom McShea som stått som inspirationskälla för denna trailer? 




Jag lämnar det åt internet kommentatorerna att avgöra saken.

tisdag 15 november 2011

Dåligt fokus

Folk som känner mig lite bättre är hyfsat vana med denna lite konstiga ovana jag har, särskilt Jay har lärt känna den bra under våra år; jag har extremt svårt att fokusera på en sak åt gången. 

Det krävs lite förklaring det där. Mitt fokus är inte såpass dåligt att man kan fundera över om jag har ADHD eller nåt.

Många kan ägna sig flera år åt en enda sak, vad som helst. Ett hobbyprojekt till exempel:

- Åh, jag har äntligen påbörjat mitt skepp i flaskan! Här ska byggas på varenda lediga minut när inte livets vardaglighetsbestyr kallar på mig!

- Att jag inte påbörjat den här bokserien tidigare! Den var ju underbar! Synd bara att inte alla böcker har kommit ut än, men vänta bara! Jag ska minsann samla ihop dem allt eftersom och läsa läsa läsa!

- Vilken sinnesfrid att bara få sitta här och måla mina tavlor, behöver man verkligen annat?

Och så vidare... 

Jag däremot flackar som en yrhöna mellan alla mina intressen och håller fast vid dem endast en kort stund i taget, så min tankegång kan se ut såhär:


- Den där boken måste jag verkligen läsa snart! Kanske skulle påbörja den ikväll innan jag går och lägger mig? Men nu vill jag faktiskt måla minst tre timmar på den här tavlan! Så då var det färdigt, måste låta färgen torka. Men du, här har vi ju ett tjusigt garn som jag kan göra benvärmare av, för såna har jag inga. Då kan jag se den här filmen samtidigt för den har jag velat se väldans länge. Och varför inte baka lite hallongrottor att ha till? Det går ju ändå så fort. Och ser man på! Här har vi ju den perfekta idén till en illustration jag bara måste göra nu på stört...


Och så vidare... 


Just nu ligger fokuset inte direkt i bloggandet, hur kul det än må vara. Istället ser jag om hela Sailor Moon-animen som jag ju bara har sett de svenska episoderna till (när ska jag inse att japanska alltid är bäst?!?!?) samtidigt som jag stickar en massa nödvändigheter jag behöver för att hålla mig och sambon och andra nära och kära varma i vinter.


Bilder på allt roligt och fint hantverk kommer snart förhoppningsvis.

tisdag 8 november 2011

Glömda tider

Jag hade en rolig tanke tidigare idag men den försvann helt ur mitt huvud redan vid 11-tiden, och den har inte kommit tillbaka på hela dagen, trots att jag har ägnat åtskilliga timmar åt att gå igenom mina alltför långa tankekedjor som jag har haft under dagen.

Roligare än så har inte jag på jobbet, men vem sa att livet skulle vara roligt jämt? Ibland får det faktiskt vara mediokert. 

måndag 7 november 2011

Klantskalle

Jag glömde ju nämna att det i lördags var René Goscinny's dödsdag; den 5 november 1977 blev världen ett geni fattigare. 

För er som inte vet vem karlen var, så kan jag glatt meddela att han var en fransk humorist som ligger bakom manuset till bland annat:

Asterix (alla album fram till "Asterix i Belgien")...
...Lucky Luke...
...samt Iznogoud
För mig är han lite av en legend, humorn i ovan nämnda serier är verkligen i toppklass, och man skrattar lika mycket åt det idag som igår.

söndag 6 november 2011

Halloween!

Happy Halloween! Typ en vecka för sent, för mig är Halloween alltid däromkring sista oktober. I år blev det dock inte så av olika skäl, men det är ganska sak samma.

Halloween brukar dessutom vara en av de få tillfällen då jag faktiskt går ut. På krog alltså. Dansar med glada människor till hyfsat hjärndöd men ack så friska beats. Enda skillnaden ärväl att det är tillåtet att spöka ut sig. Jag lyckas sällan med några ordentliga outfits utan det blir mer lite halvimproviserat. Resultatet brukar bli ganska bra ändå.

Gårdagskvällens outfit var en steampunk-inspirerad pirat: 


Och jag som sa att jag inte skulle ha bilder på mig själv här på bloggen. Nåväl!

Topp: Köpt på second hand för en tia
Kjol: Second hand fynd från förra året, kostade en femtilapp
Skor: Fått
Detaljer: Gammalt bråte från gymnasietiden

lördag 5 november 2011

Totally awesomeness!

Jag tänkte egentligen gå och lägga mig nu istället för att sitta här och uggla, men jag var bara tvungen att nämna att jag och Jay såg Kung Fu Panda 2 alldeles nyss. Totally awesome!! Uppföljare har bara blivit bättre med åren märker jag, i alla fall de flesta. Och Kung Fu Panda 2 var på en del sätt bättre än ettan; medan första filmen innehåller många söta och humoristiska element och fantastiskt underhållande kung fu-sort of- action, andra filmen bjöd på en del vuxen element som gör den mer välkomnande för alla åldrar. Det var inte alls lika mycket humor, det var väldigt mycket sad face-scener och mycket mera djup istället. För en gångs skull var det en kanonbra sak. Faktum är att om de fick för sig att göra en trea så skulle jag verkligen inte protestera.

Möjligtvis blir jag lite ledsen i ögat över det faktum att tre underbara karaktärer är gone forever, om man säger så.

(Shifu och) Oogway, den häftigaste sköldpadda sen 1984! 
Tai Lung,annorlunda och tuff antagonist från ettan
Lord Shen, den supercoola påfågeln från tvåan
Självklart, filmerna i sig är inte så särskilt originella när man granskar berättelserna lite noggrannare, men karaktärerna och animeringen samt upplägget gör det till något speciellt ändå. Och det är på tok för mycket gnäll om dataanimerade filmer idag. De är en kategori för sig och ska behandlas därefter, punkt slut! 

There's a saying. Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift. That is why it is called the "present"
/Oogway

fredag 4 november 2011

Minneslycka!

Eller vad man nu ska kalla den där glada lyckan man får när man äntligen hittar svaret på en fråga som har uppkommit genom att man minns något men inte en viss specifik detalj.

Så som igår när jag snubblade över det första klipp jag någonsin såg ur The Big Bang Theory, exemplet med Schrödinger's cat.


video

onsdag 2 november 2011

Apropå Zelda-nojan...

...som fortfarande äger rum här. 

Hur kommer det sig att jag aldrig någonsin har fått höra talas om det här underbara?!?!?!?


Älskar newgrunds alltså... 

Men Mr. Tingle däremot är bra läskig!! 

Smala Sussie

Jay's pappa har tjatat på mig i nu fem år om att jag ska se Smala Sussie för, gud bevars, jag skulle nog gilla den.

Så äntligen tog jag mig tid till att se den idag.

Och jag kan verkligen inte förstå varför han trodde att jag skulle gilla den. 

Jag är verkligen inte den där typen som avskyr svenska filmer, svenska filmer är av lika varierande kvalité som i alla länder. Fucking Åmål älskar jag, Tomten är far till alla barnen avskyr jag, och Smala Sussie kan jag nog sätta på "Eh"-skalan. För hela filmen var för mig ett enda stort "eh".

Några one-liners var förstås riktigt roliga, såsom sådana uttryck som man har hört massvis med gånger och aldrig fattat varifrån de kommer (även om jag betvivlar att filmen var hela orsaken till deras existens). 


Sak samma. 


Nu har jag sett den, gett betyg, och tänker inte se om den. Har inget behov.
 

måndag 31 oktober 2011

Saknad

Något som tydligen ska vara väldigt vanligt i japan är godistrender. Sortimentet skiftar med årstider, en godissort kanske tillkommer på marknaden i samband med något annat jippo som sedan försvinner helt,  eller så blir de inte tillräckligt populära när man testar dem.

Det är inte alls vanligt här i Sverige, trots att vi käkar mest lösviktsgodis i hela världen (enligt förra årets statistik iaf, men jag betvivlar att det har ändrats). Visst har sorter kommit och gått, men det har ofta rört sig om tidspann som är ganska långa.

Dock finns det saker som jag fortfarande saknar och skulle bli överlycklig om det kom tillbaka på marknaden. 

Det första var en mycket speciell glass som Hemglass sålde när jag var liten, i vår familj kallar vi den för dinosaurieglassen. Med glassen fick man även samlarkort och pärmar som handlade enbart om dinosaurier, och det var inte några simpla samlarkort inte. Här fick man med all tänkbar information man kunde tänkas behöva om man var intresserad på ett språk som inte precis var tänkt för 7-åringar, utan mer för unga vuxna. Man fick till och med roliga 3D-bilder med tillhörande glasögon till (de coola med en röd och en grön lins på vardera sidan).
Den glassen var i särklass den bästa någonsin som jag har ätit i hela mitt liv! Inte ens Twister, som annars är min absoluta favorit, kommer ens i närheten av hur den smakade.
Dumma hemglass som inte minns vad det var för glass.

Den andra saken var väldigt beroendeframkallande för mig; torkade chokladöverdragna jordgubbar. Man kunde hitta dem i hyllan med naturgodis på hemköp medan det fortfarande fanns här (nu har de smackat upp ett fult gym där istället... som inte ens är igång än trots att det har gått nästan två år!). Det var mitt standardgodis som jag alltid valde när jag gick på bio. Sen poff, en dag försvann det bara. Ingen visste var det hade tagit vägen, det hade bara försvunnit ur sortimentet. På hemköp gissade de och sa till mig att det sålde så dåligt, men det tror jag vad jag vill om! Godiset låg i en betydligt större låda än allt de andra, tillsammans med saltade cashewnötter och pistagenötter, vilket kan bara betyda att det sålde hyfsat i alla fall. Jag har inte sett det på åtminstone 4 år, inte ens torkade jordgubbar såg jag till förrän nu sen ett halvår tillbaka. Antingen är butikerna häruppe i norr smått korkade eller så... Finns ingen förfrågan häruppe helt enkelt, vilket inte heller är så kul.

Det tredje fanns inte alls länge, och har inte funnits tillgängligt sen jag gick höstterminen i trean; Bravo jordgubbsjuice.
 
Den fanns i cafeterian där jag gick, och himmel så god den var! Jag älskade den! Jag köpte en flaska varje dag om ekonomin tillät det, och smuttade på under någon rast man tillbringade med trevligt sällskap från parallellklasserna. Sen försvann den också, men den här gången verkade det inte ens ha varit dålig försäljning som var boven. Jag vet inte varför. Men jag har inte sett den sedan dess och jag har saknat den oerhört.

Måhända jag blir upprörd över små bagateller, men jag ser hellre rubriker i dagstidningarna om att Charlotte Perelli har fått domningar i foten än om krig och elände. 

Hur kommer det sig egentligen att Twister inte har haft samma ökning i pris som alla andra glassar? Den kostade 10 kronor när jag var liten, och nu när jag är vuxen kostar den 11 om man har otur och hittar den på ett ställe som utnyttjar sitt monopol. Vilken katastrof, vart är världen på väg när man inte har råd med en Twister som i gamla dar?

Ja, det där sista var oerhört ironiskt. 

onsdag 26 oktober 2011

Frukost bekymmer

Gröt till frukost är ingen favorit hos mig, men när magen har kurrat sedan 4 på morgonen så hjälper tyvärr inget annat. Om man vill vara säker på att man tar sig igenom arbetsdagen förstås. Annars finns det ju andra saker att ta såsom flingor och mackor och kanske hemmagjord müsli. Då är jag istället såpass lat på jobbmorgnar att jag sällan ids fixa en avancerad frukost.

tisdag 25 oktober 2011

Felplanering

Jag som hade tänkt att kvällen skulle gå åt till mer spelande av Majora's Mask samt en hel del bloggande, och kanske till och med göra färdigt Jay's ritprojekt, men icke sa nicke!

Först kom brorsan på besök och uppehöll mig i nästan två timmar. Sen fick jag den fantastiska idén att jobba lite på min hemsida, så helt plötsligt satt jag med hundra referensbilder och gjorde en himla snygg bakgrund samt en enkelt header. Försökte på skiten att funka, men jag begriper inte hur jag kommer åt att ändra i koderna så jag fick det inte att fungera som det skulle. Morr!

Ska jobba lite snabbt på Jay's grej, sen skiter jag i det här och går och lägger mig! 

måndag 24 oktober 2011

Ett ödets nyck

Jag och Jay satt i godan ro och tittade på Kung Fu Panda, som jag för övrigt har funderat på att se i nästan ett år utan att göra något åt det men det är ganska typiskt mig. Efteråt så kollar jag lite snabbt på Gamespot som jag inte besökt på nästan tre dagar, och vad hittar jag om inte nyheten om vad som ska bli nästa expansion i WoW? 



Vanligtvis tror jag sällan på sammanträffanden, men den här gången var det faktiskt riktigt roligt. 

Och jag blev ju faktiskt tokig i karaktären Pandaren Brewmaster i Warcraft III, så jag tar ju förstås nyheten med stor glädje!

Trött

Jag ville visa upp sockarna jag stickade ikväll men det får vänta tills imorgon (eller ja, senare idag har det visst blivit). Just nu ska jag bara sova sova sova. 

Förhoppningsvis. 

Midna ska få vara lös i natt för första gången sedan hon kom, så vi får se hur mycket sömn det blir.

lördag 22 oktober 2011

Kärlek för nördar

Det är bara att erkänna det; jag har en svaghet för nördar. Jag skyller på att jag har varit förälskad i Donatello från TMNT sen jag var tre, och att det skulle ha påverkat min smak för det manliga könet. Inte helt omöjligt. 

Därför finner jag det helt obegripligt att jag inte har försökt följa The Big Bang Theory tidigare, men å andra sidan är det kanske ingen överraskning när man tittar närmare på mina tv-vanor.

Nu äntligen är man duktig och tittar, och kan glatt konstatera att både Leonard och Sheldon är fantastiska karaktärer, precis som jag misstänkte. Jay hatar serien men jag tror det beror på att han tycker att Sheldon är på tok för jobbig.

fredag 21 oktober 2011

Bondförnuftet räcker gott för mig sa Evert

Även om kanske inte så många kanske har hört talas om det norrländska bandet Euskefeurat så måste jag bara få säga att jag är hemskt förtjust i personen Evert som de har nämnt i bland annat "Konjak och Nazister" och "Evert stod på lagårdsbacken". En arbetskamrat till mig sa att han ansåg Euskefeurat var bland de sämsta han hört, men han anser å andra sidan att Lady Gaga är helt okej att lyssna på så jag bryr mig inte ett dugg om hans åsikt. 

Tyvärr kan jag inte länka till dessa underbara låtar då de inte finns på nätet, så det enda jag kan säga är att om ni får chansen att lyssna på dem, så den!

måndag 17 oktober 2011

Hopplöshet

Det är alltid lika roligt när ens kompisar är lika hopplösa som vad man själv är. 

Ikväll vankas nämligen trevligt sällskap framför "Who Framed Roger Rabbit?" och rischips i mängder. Och givetvis minst tre kannor te :)

fredag 14 oktober 2011

Konsten att vara tråkig

När jag började gymnasiet blev jag ett stort fan av den svenska serietecknaren Daniel Ahlgren. Jag hade redan i högstadiet läst hans album "The girl who never fick nån post" och funnit det otroligt träffande och känslosamt på en nivå som många aldrig upplever, och som verkligen inte behandlas i serier! Jag pratar om den där jobbiga tråkvärlden där små små saker gör skitont och blir omöjliga att bearbeta, som till exempel att aldrig få någon post.
Dålig självkänsla handlar det uppenbarligen om egentligen, men vad är det som säger att det ska ignoreras eller till och med nedvärderas för att problemen inte är lika stora som låt oss säga mobbning?

Så snubblade jag en dag över albumet "Supertråken" och blev ordentligt indragen i Ahlgrens tråk-universum. För jag är minst lika tråkig som huvudpersonen Unni, i alla fall i de flesta sociala sammanhang. Jag betvivlar dock att jag är helt socialt inkompetent.


1. Jag tittar sällan på tv utan zappar mest för att se om det går något bra, och när det väl gör det så är det bara matlagningsprogram eller vetenskapsprogram på Discovery (Jamie Oliver är en av mina största idoler). Vilket gör att jag sällan kan föra ofarliga samtal med folk jag inte känner så väl om vad som gick på tv kvällen. Jag känner inte en enda som faktiskt tycker att det är roligt att titta Mythbusters!

2. Enda gången som jag lyssnar på radio är i hotellets kök där Rix FM går hela dagarna, men får jag själv bestämma blir det "Rock Klassiker". Därför har jag också skitdålig koll på de senaste artisterna.

3. Jag köper aldrig hem skvallerblaskor eller kvällstidningar och jag surfar sällan efter nyheter, mest för att jag avskyr både Expressen och Aftonbladet men också för att många nyheter är för obehagliga att läsa om. Därför är jag också oftast sist med att få veta det senaste, ett bra exempel är när Michael Jackson dog. Jag fick veta det per telefon av Jay två dagar som var förvånad över att jag inte redan visste det (vi var fortfarande särbos på den tiden).

4. Resor intresserar mig inte särskilt, även om jag nog skulle tycka att det var kul och spännande. Sverige är ett trevligt land, likaså de övriga skandinaviska länderna. Tanken på att besöka en annan kultur känns ofta som lite väl spännande, och jag blir ärligt talat skitskraj (får man säga det i en blogg?)

Jag borde också bidra till tråk-universumet och hjälpa Ahlgren att vidga det, för uppenbarligen finns det fler än han och jag som är tråkiga, men jag blir osäker på om det är möjligt. För ärligt talat misstänker jag att min nördiga sida, som i mångas ögon kan verka jättetråkig, ändå gör mig för många fler alltför intressant och inte alls tråkig.

Så nu gör vi en Fucking-Åmål-grej:
JAG VILL OCKSÅ VA TRÅKIG!!

torsdag 13 oktober 2011

Tillökning

Jag märker att ganska många av mina jämnåriga bekanta och gamla kompisar numera nyligen skaffat barn. Och jag har ju redan tidigare nämnt min egen syster. Så nu tänker jag joina trenden. Inte med just en människobebis, men med en liten kattunge!

Japp, imorgon kommer vår nyaste familjemedlem, en svart kattunge hona som kommer att ha namnet Midna.

Har velat ha en svart kattunge hona med det namnet sen TP
Elva måndare gammal, så fortfarande en väldigt skruttig sak. Hennes huvuduppdrag (hoppas jag) kommer vara att råda bot på min andra katt Leo's dåliga matvanor samt hans urusla kondition. 
Längtar ihjäl mig!

måndag 10 oktober 2011

Nekiya hos de sociala

Vanligtvis när jag zappar på tv:n finns det sällan något roligt och intressant att titta på. Annat var det när jag var lite yngre, då visades bland annat "Vänner" riktigt flitigt. Själv såg man det tillräckligt ofta för att få ett sammanhang om historierna även om man inte hade intresse av att följa serien slaviskt.
Dock måste jag erkänna att varje gång jag såg serien så fick jag alltid en liten gnutta ångest. Inte för att jag inte hade ett lika socialt berikat liv som karaktärerna, utan för att jag inte kunde förstå hur man kunde vilja ha det.
Än idag så förstår jag det inte.

Nu den här gångna veckan så har man haft besök av både vänner och släktingar dagligen och även om det stundtals har varit roligt så var det även otroligt drygt! Min gräns går vid två, max tre, besök i veckan. För så mycket finns inte att säga till varandra, och så mycket finns det inte att göra tillsammans.  

Jag efter en sådan vecka, bilden är gjord av min vän Euranne ^_^

Jag hade en bekant för två-tre år sedan som skulle envisas med att träffa mig varenda dag. När jag då en dag sa att jag inte hade lust utan hellre ville ha en dag för mig själv, kallade hon mig socialt inkompetent.
Den bekantskapen höll för resten inte särskilt länge. 

Folk borde värdesätta den frivilliga ensamheten lite oftare. 

söndag 9 oktober 2011

Det var det

Jag börjar så smått förstå varför folk anser att Ocarina of Time härstammar i den mycket lilla klumpen av de bästa tv-spelen genom tiderna. Jag höll vad jag lovade och spelade ut det igår. Min första reaktion var "Ååh, vilket underbart spel!". Reaktionen efter det var att mycket argt daska till Jay och skälla lite på honom för att han lät mig spela "Twilight Princess" först. Jag skulle ha börjat med "A Link to the Past", sedan OoT, sen "Majoras Mask", sen "Windwaker" och sen avslutat med "Twilight Princess". Nu blev det inte så, och först igår fick jag äntligen förståelse för den abstrakta och smått komplicerade handling som spelen har. Tack som fan!

Ikväll blir det dock inte Majoras Mask, jag behöver en bra guide först (yep, här fuskas stenhårt!) och just idag var jag lite för matt i huvudet för att orka med något sådant. Så ikväll ska jag sticka vidare på min bomullströja, då det trots allt endast är en ärm samt montering kvar :D

lördag 8 oktober 2011

Goda nyheter!

Vi kommer att få njuta av Simpsons i ytterligare två säsonger då båda parter verkar ha kommit överens. Om det däremot blir fler säsonger efter det är det ingen som vet. 


Läs mer här

Hysteri

Andarnas tempel tog längre tid än väntat igår (så himla cool bossfighten var!!), så ikväll spelar jag färdigt OoT :)

Sen får vi se hur många fler spel det blir innan "SKyward Sword" kommer den 18 November. Jay har tänkt spela ut både "Twilight Princess" och "Windwaker" innan dess. Själv ska jag dessutom ta mig igenom "Majoras Mask" så i mitt fall blir det tveksamt om jag faktiskt hinner. 

Som ni förstår är det världens Zelda-hysteri hemma, men det är bara roligt! Det är sällan som jag och Jay är besatta av samma sak samtidigt. 

Jag bytte till och med skrivbordsunderlägg på min dator: 

 

fredag 7 oktober 2011

OoT is tha shit!

Lär spela klart OoT ikväll, har endast sista delen av andarnas tempel kvar innan det är dags för Le Grande Finale i Ganondorfs slott. 

Så gårdagens spelande gick ut på att göra färdigt allt som inte blivit gjort, såsom de sista hjärtbitarna, uppgradera alla vapen, hitta alla Big Poes och få alla flaskor, etc.

Jay hade erbjudit sig att hjälpa mig med spökena då jag inte är en mästare på bågskytte, men han slapp, för jag fixade alla själv! *skryt skryt*


Det lustigaste är att alla guider som jag kollade upp sa samma sak om ett mycket specifikt spöke (det spöke du hittar vid ingången till Kakariko Village precis under klippan), det skulle vara det utan tvekan svåraste spöket att fånga. 

Bullshit, så svårt var det inte! Däremot var jag riktigt dum när jag först hittade det; Jag råkade trycka på fel knapp så att Link drack spöket! Det var bara att invänta att spöket skulle komma tillbaka och det tog sin lilla tid. Det hade ju kunnat vara roligt om det hade visat sig att Link faktiskt blev besatt en kort stund och inte lydde kontrollerna, men det hade kanske varit på tok för avancerat för stackars N64.

torsdag 6 oktober 2011

Excuuuuuse me Princess...

...men jag har blivit kär i Link ^_^;;;


Så går det när jag tvingas spela för mycket Zelda!

Sen råkar jag också vara lite svag för blåögda ;P  


Och nej, jag hatar den gamla tecknade serien!

tisdag 4 oktober 2011

D'oh!

Kanhända att det inte blir fler Simpsons-episoder i framtiden då det nu har uppstått tjafs mellan skådisarna och FOX (rävöronen vill sänka deras löner med 45 % medan skådisarna kan gå med på 30 % och ingen vill komma överens yadda yadda yadda). 

Förhoppningsvis får vi då i framtiden en spinoff-serie med Bart i centrum :) 

IT gör mig vansinnig!

Jag är väl knappast den enda som hatar datorer, elektronik och allt vad det innebär. Sladdarna är bara i vägen, aldrig fungerar det som det är tänkt och ingen hjälp finns att få (och även om det finns så är det inte säkert att lösningen blir helt perfekt ändå).

Som nu ikväll när jag tänkte överraska Jay, genom att koppla in hans födelsedagspresent  från farsgubben hans, en WD TV live media player box som det är tänkt att vi ska koppla vår externa hårddisk till så att det äntligen blir någon rätsida på det där med att spela upp musik och annat i tv:n (för tillfället har vi kört antingen via Xbox:en eller dvd:spelaren, och ingen av dem fungerar korrekt dumt nog).
Och nu fungerar det som vi alltid har tänkt att det ska. 
Men nu när jag ska överföra filer till den externa hårddisken så säger den "Blä! Jag har inte tillräckligt med utrymme, din slyna!" vilket gör mig förbannad eftersom disken inte ens är en tiondel full. 


Så varför rynkar folk på näsan när jag säger att det är därför jag skulle vilja ha Donatello som pojkvän? 

måndag 3 oktober 2011

Diet nästa!

Det rinner nästan en konstant flod av choklad ur öronen på mig, så mycket har vi smaskat de senaste två dagarna, jag och Jay. 

Så idag blev det rygg- och magträning före frukost. Jag funderade ett slag på att fara ut och jogga också, men orken tog slut. Sömnen har inte varit den bästa de senaste dagarna.

Nu gäller det att börja träna igen på allvar! Förkylningar sätter mig alltid ur spel i flera veckor och jag har jättesvårt för att återhämta mig. Smått patetiskt ärligt talat.

söndag 2 oktober 2011

Goddag jag heter Traktora

Som nybliven moster för andra gången så började jag fundera en hel del över det där att ge barnen speciella namn. En gammal bekant från skolan döpte sin dotter till Nemi, en annan klasskamrat bytte namn till Puma, och min nyfödda systerdotter ska döpas till Coraline. 
Jay sa att man ska vara oerhört försiktig med namn då man ju faktiskt kan bli retad för det. Jo tack, hur ofta fick inte jag höra "Sanna Panna"-ramsan när jag var liten? Jag tror dock inte att Coraline kommer att bli något större problem för systerdottern.

Så jag kollade upp saken lite mer och upptäckte att det inte verkar vara så mycket struktur och väldefinierade regler kring hur barn får döpas. Huvudsaken är att "Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn.
/Skattemyndigheten"

Godkända namn: 
-Bebben
-Gandalf
-Ummis
-Blomman
-Liljan
-Mango
-Jison
-Proffe
-Fiddeli
-Puma
-Junior
-Mig
-Jazz-Ture
-Modesty
-Månstråle
-Summercloud
-Te
-Twilight (stackars stackars unge...)
-Skylar
-Beck
-Krok
-Sladden
-Jalkeus
-Sinclair
-Guthrie
-Ampo
-C:son
-Okej
-Tilemann
-Bajramsa (finns 6 personer i Sverige som har detta förnamn!)
-Platinah


Ej godkända namn:
-Myran
-Bajen
-Ikea
-Nico
-Decibel
-Måne
-Filur
-Simon-Klippan
-Sion
-Kaninen
-Lakrits
-Åskvigg
-Main
-Tequila
-Snövit
-Lingon
-Mayday
-T
-Zkyler
-Alford
-Hauberg
-Schmidt
-Murray
-Silfverstråle
-L:son
-G:son
-T:son
-Rökmusslan
-Pepsi
-Hallon
-Greko
-Carling
-Pipeline-Vintervila

Den som vill läsa mer kan gå igenom det här 

Jag undrar vad skatteverket hade sagt om Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump?

lördag 1 oktober 2011

Födelsedagsfirande!

Idag fyller Jay år och det ska vi fira! Hipp hipp hurra!

Så schemat för dagen har varit en massa bakande, i form av en devil's cake och en massa chokladpraliner. Praliner har jag gjort i några år nu och börjat få ordentlig kläm på det, men först igår köpte jag mig trevliga hjälpmedel som underlättar vid tillverkningen. Tidigare har man improviserat i knäckformar med tandpetare och sådana där plastsprutor man använder för att medicinera små barn (dom funkar till choklad också, men det känns en aning fel förstås).

Nu blev dom såhär fina :)

Min allra första Devil's Cake, inte så illa!
 Jag var dessutom snäll och städade hela lägenheten. Vanligtvis hjälps vi åt under gemensamma svordomar, men är det födelsedag kan man gott anstränga sig lite extra tycker jag.

tisdag 27 september 2011

Tantbestyr

Någon gång när jag var liten frågade någon mig vad jag ville bli när jag blev stor. Som den dumma lilla unge jag var förstod jag inte att det var tal om vilket yrke jag ville ha, så jag svarade mormor. 

Att vara mormor verkade ju vara det fräsigaste som fanns ansåg jag. Man jobbade inte men fick pengar ändå, kunde leka med sina barnbarn, sätta sina egna ungar på plats när de betedde sig för vuxet eller för barnsligt, baka 111 olika sorters kakor, sticka och virka strumpor och tröjor till alla som ville ha det osv.

Jag har påbörjat min mormorsträning i förtid. Systeryster som snart ska ha barn ska få ett snuttigt babyset av mig, bestående av en kudde och filt i matchande färger.

Så småningom blir väl det här en kudde, hoppas jag!

måndag 26 september 2011

Ännu ett avslut

Jag börjar få nog av alla dessa avslut på saker som jag gillar. LotR, Harry Potter, alla dessa ljuva årgångar av TMNT, och nu även Avatar; The Last Airbender. Tragiskt...

Är det bara jag som blev alldeles tokförälskad i farbror Iroh? Det kan ju visserligen bero på att jag är nästan lika galen i te som vad han är.

lördag 24 september 2011

När nördigheten inte är kul längre...

Nörd för mig är inget skällsord, inte heller uppfattar jag någon som helst negativ klang kring det. 

En nörd för mig är inte heller en finnig tonårsgrabb med glasögon och noll social kompetens. 

Så varför envisas de där stereotyperna att dyka upp och läxa upp en om hur icke-nördig och ovärdig man är?

Som när jag och Jay, min sambo, stod och bläddrade bland serierna på Åkerbloms och Jay frågade mig vad Dark Horse Comics var. Jag var inte säker så jag sa bara att det var något form utav alternativt serieförlag. Bakom mig hör jag en riktig irriterad suck och fram kliver en stereotypisk nörd med riktigt jobbig fantasy under armen och ger mig en lektion i att Dark Horse är minsann inte som vilket serieförlag som helst, utan ett viktigt praktexempel på ett rättvist serieförlag som låter sina tecknare behålla samtliga rättigheter till sina serier. När han började tjata om tecknare och årgångar på serier så sa jag tack och adjö.

Och har fortfarande, efter två år, fortfarande inte helt kommit över det.

fredag 23 september 2011

WoW!

Det var visserligen ett tag sen som jag spelade World of Warcraft nu, men jag blir grymt sugen på att börja igen snart när dom släpper så otroligt fina raidset: 

Från MMO-Champion

torsdag 22 september 2011

Vilken blåsning!

Här har man försökt nysa i tre dagar, och nu lyckades jag nysa tre gånger på rad. Det var otroligt lättande kan jag säga. Ah...

Ibland är det skönt att kunna njuta av de riktigt små sakerna också ;)

onsdag 21 september 2011

Gammalt vs. Nytt

Jag sa att jag skulle titta på filmen "The Last Airbender" tidigare idag. Det har jag gjort nu.

Kanhända att jag inte är något stort fan av den ursprungliga serien, men efter att ha tagit mig igenom lite mer än halva serien så tycker jag att jag har tillräckligt med belägg för att säga att den är riktigt bra. Animationerna är suveräna, konceptet en spännande blandsallad av gamla men likväl intressanta klyschor samt har en historia som inte klarar sig utan dessa sidospår-episoder som annars brukar kunna tråka ut mig. För att inte tala om karaktärerna. De görs kanske inte helt rättvisa på svenska, men blir heller inte fullständigt söndermanglade av riktigt uselt skådespeleri såsom mycket annat har utsatts för de senaste åren.

Så har vi då filmen. 

Wow, vilket klockrent exempel på hur man INTE ska göra en film. Vanligtvis är jag ingen filmnörd som analyserar manus och klippning, men den här filmen gjorde mig till ett riktigt pro.

Manuset är riktigt uselt. Jag fick intrycket av att hela strukturen på skriptet påminde om ett riktigt dåligt skolarbete som eleven har slängt ihop tio minuter innan lektionen som det ska lämnas in på börjar. Skådespelarna kan heller inte leverera sina repliker ordentligt utan verkar snarare läsa innantill med tomma blickar.


Klippningen var heller inget att hurra för, då berättandet i bild sällan flöt på som en ständig flod. Istället bjöds vi på fel användning av perspektiv, blurrigt rörelsemönster samt en smula hackig händelsebeskrivning. Mycket dåligt.

Så att filmen fick 2.8/10 i genomsnittsbetyg på "Rotten Tomatoes"är fullt förståeligt, om än kanske en smula för högt. Så dålig var den.

Dissad

Just nu känner jag mig oerhört dissad av de olika kryddföretagen. Hur jag än letar så hittar jag aldrig stora burkar med torkad persilja, trots att det finns gott om stora burkar med både curry, basilika och paprika. Men ändå så hittar jag i var och vartannat recept persilja i mängder, varav jag då antar att man vill att folk ska köpa bladpersilja i fina krukor. Kruka efter kruka efter kruka...  borde inte det vara lite väl resurskrävande? Och om någon som läser detta vet mer om saken, var snäll och lämna en kommentar

Själv lämnas jag ensam och bitter med mina alltför många små burkar av persilja som tar slut alltför fort. Man borde fan börja odla egen persilja. Frågan är bara var man skulle ha plats för den?

Äntligen tillbaka!

Bloggen har varit väldigt tyst de senaste dagarna, och det beror helt enkelt på att jag har varit väldigt förkyld, precis som många andra just nu. Min näsa känns uppsvälld och fylld med sirap, min hals känns som ett välanvänt och odiskat rivjärn och huvudet känns som om det har blivit mosat med en guldtacka inlindad i citron.

Som om inte förkylningen var dum nog så jobbade jag dessutom hela helgen trots att jag borde ha legat hemma och kurerat mig med vitlök och curry. Högra hjärnhalvan tog säkert semester, någon annan logisk förklaring finns inte.

På tok för lite tv-spel har det blivit också, jag har mest ägnat mig åt att se på när sambon spelat Okami, som förövrigt börjat bli riktigt spännande, samt att sticka på en jättefin tröja i svart ljusvekegarn. Orken och viljan har inte funnits för något annat.

Jag har även tagit mig igenom hela första säsongen av Avatar. En mycket spännande och välgjord säsong som gjorde mig väldigt nyfiken på filmen. Jag planerar att se den idag för att se hur det kunde gå så fel för den när nu konceptet var så jäkla bra. Jag kanske bloggar om det senare.

torsdag 15 september 2011

Blame Canada

Times have changed
Our kids are getting worse
They won't obey their parents
They just want to fart and curse

Should we blame the government?
Or blame society?
Or should we blame the images on tv?
No, blame Canada! Blame Canada!
With all their beady little eyes
And flapping heads so full of lies
Blame Canada! Blame Canada!
We must form a full assault
It's Canada's fault!

Don't blame me for my son Stan
He saw the darn cartoon and now he's of to join the Klan

And my son Eric, once, had my picture on his shelf
But now when I see him he tells me to fuck myself

Well, blame Canada! Blame Canada!
It seems that everything's gone wrong
Since Canada came along
Blame Canada! Blame Canada!
They're not even a real country anyway

My son could've been a doctor or a lawyer rich and true
Instead he burned up like a piggy on a barbecue

Should we blame the matches?
Should we blame the fire?
Or the doctors who allowed him to expire?

Heck no! Blame Canada! Blame Canada!
With all their hockey hullaballo
And that bith Anne Murray too
Blame Canada! Shame on Canada for...

The smut we must cut
The trash we must bash
The laughter and fun must all be undone
We must blame them and cause a fuss
Before somebody thinks of blaming us!


Lol, föräldrar kan då vara bra korkade! Det här ska definitivt in i min bok "Hur jag INTE ska vara som förälder"

tisdag 13 september 2011

Sjuka dagar

Precis när sambon tillfrisknat så åker jag dit; min hals känns som ett rivjärn och alla juicer samt mjölk smakar vedervärdigt (en liten flaska Jägermeister skulle nog få mig att tillfriskna på några timmar, men jag hatar skiten så...). 

Men jag deppar inte ihop, nejdå. Det är blir istället en perfekt dag för att slappa med senaste numret av Illustrerad Vetenskap samt se på när sambon tar sig an Orochi i mitt absoluta favoritspel: Okami.



Jag fattar inte alls varför det spelet inte har blivit en större hit än vad det är, knappt någon jag känner har hört talas om det och de få som har det är oerhört skeptiska. Varför det?

Inte nog med att spelet fick jättebra kritik från de stora hemsidorna (Gamespot gav det 9/10 i betyg och IGN gav det 9.1/10), det blev dessutom utnämnt till "Game of the Year" ett antal gånger.

Resultatet? Det blev utnämnd till "least commercially successful winner of a game of the year award" år 2010 av det årets upplaga av Guiness World Records Gamer's Edition.


Mycket sorgligt må jag säga. Om ni har chansen att provspela det någongång så gör det snälla ni. Här har ni videorecensionen från IGN's hemsida: