expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

fredag 29 juni 2012

Höh?

Ibland tänker man inte längre än näsan räcker och då kan det bli såhär roligt:

Jag (i ett försök att vara djup): Livet är som en buss och det är du som är chaufför i den. Du bestämmer själv var alla ska sitta, dina närmsta vänner sitter nära dig såklart och bekanta trängs längs bak. Du bestämmer också själv vilka som ska få kliva på och vilka du vill kasta ut ur bussen. 

Jay: Va? Vad ska stackarna som du tvingar av göra då?

Jag: Tja, dom kan sitta på vägkanten och hyra ut gratis toaletter


Du sa det, Jackie Chan...

torsdag 28 juni 2012

Sent omsider

En vecka efteråt (nästan) så kommer här lite fina bilder från midsommar :D

Solen sken så vackert över älven

Till och med bilarna såg snygga ut! (i mitten ser man vår pärla ^_^)

För att inte tala om allt gott vi åt, mums!

Glad midsommar alla små kryp och varelser som gömmer sig här!
  
En tält ser kanske inte så trevligt ut men det skyddade i alla fall mot... vinden?

Åh, titta här var jag i favoritklänningen!
Sen glad midsommar på er!

Har'u nånsin ätit ett dörrhandtag?

Jag vet inte om ni har märkt det men en intressant grej med mig är den udda egenskapen att komma slängandes med helt random citat från saker som helt sonika ploppar upp i mitt huvud. En talang många nördar har om man får tro Nemi. Det är också en egenskap som kan vara både rolig och grymt irriterande för personer jag träffar, och blir därför även praktiskt när man ska testa hur personkemin fungerar.

Roligast är det dock när man drar citat från saker som folk aldrig har hört talas om. Ett bra exempel som jag kör lite då och då är citat från ett gammalt pedagogiskt dataspel om matematik för mellanstadieelever som i min syskonskara spelades flitigt (hur nu det kunde vara anpassat för 10-åringar, på baksidan står det: 
"Du lär dig:
Räkna med heltal, bråk, decimaltal, primtal, multiplar och faktorer, procent samt göra överslagsberäkningar och lösa ekvationer.
". Sen när lärde vi oss sånt i mellanstadiet?!?)


Spelet i sig var kanske inte så märkvärdigt kul, ingen av oss var några matte-snillen som gladeligen räknade matte på fritiden, men däremot fanns det gott om underbara citat i spelet.

- Hej igen, hehehehehe, harú nånsin ätit ett dörrhandtag?
- Du kanske inte tror det, men du kommer tillbaka!
- Den där mumiekvinnan kan allt trassla till det, låt se om vi kan trassla upp det!
- Vladimir var namnet och pengar är min grej, tro inte att jag är helt skallig!
- Fortfarande här? Ojojoj så envisa vi kan va'rå!

Ack, det var tider det...

onsdag 27 juni 2012

Klantarsle del 2

Som om det inte ar nog illa att jag glömde kameran hos familjen så kan jag dessutom påpeka att batteriluckan till den har gått sönder, för den går inte alls att stänga längre. Utan batterier går det lätt, men kom igen, när fungerade en kamera utan batterier senast?

Så det blir inga bilder på mina nya fina inlines som gör mig så glad just nu (men ganska sur samtidigt, mina ben är inte ALLS van vid denna hårda behandling de utsätts för!), eller bilder alls för den delen, förrän jag har införskaffat silvertejp att sätta där.

Jag får nöja mig med att åtminstone JAG vet att jag har fina inlines ^_^;;;;

Och ja, uppenbarligen så blev de invigda idag. Sket i att springa min vanliga runda efter den hårda zumba-träningen, utan snörde på mig skrillorna istället. Sen blev det så att jag tog på mig dem igen när jag skulle möta upp P för en promenad och redan var tjugo minuter sen tack vare en viss knäppskalle som skulle ha skjuts till sin repa (vi nämner inga namn dock, eller hur Jay?), samt även när jag skulle bege mig hem igen. Det blev mer åkning än jag var beredd på men kul som fan var det!

Jag vet dock fortfarande inte riktigt hur man stannar utan att krocka in i saker, vilket är min nuvarande taktik. Jag tror att vi lika gärna kan döpa om mig till Djungel-George. 

Och ja igen, den filmen ÄGER!! Särskilt med den svenska dubben som inte går att ta på allvar alls.

tisdag 26 juni 2012

Kommunikation under all kritik

Jag begriper inte vad det är för fel på vädret. Är det så omöjligt att avslöja huruvida det ska bli regn eller inte och vad mina planer kan tänkas vara?

Jag menar, varför bestämde det sig för att börja ösregna precis den kväll då jag skulle vilja testa mina nya inlines? Det var inte särskilt snällt tycker jag.

Det var på tiden!

Jag avskyr när man blir visad något roligt och sen lyckas man inte hitta igen det. Extra pinsamma poäng får man om man dessutom frågar efter namnet på skiten när man nu träffar personen ifråga, och sen inte kommer ihåg det när man kommer hem.

Så var nu fallet med det här klippet: 


Så skratta, jag har kämpat hårt för att försöka hitta igen det!


söndag 24 juni 2012

Om svensk film

En sak som brukar dyka upp i mina tankar när jag lär känna nya människor är vad deras åsikt om svensk film är. För utan undantag är det så att du kan dela upp Sverige i (officiellt) två läger. 

Först har vi de där som tycker illa om/rent av hatar svensk film och tycker att det är det sämsta i hela världen. Undantaget som bekräftar regeln brukar vara Det sjunde inseglet och de nya Millenium-filmerna.

Sen har vi den lite större gruppen som enligt alla andra verkar sakna smak för vad som är en bra film och inte, och tycker att svenska filmer verkligen håller en hög klass. Självklart finns det några enstaka fall som man avskyr men det betyder inte att ALLA filmer är dåliga. 

Och det är här, som jag sitter och skakar sorgset på huvudet och tycker att alla utom jag är dum i huvudet. 

Svensk film håller samma varierande klass som ALLA andra länder. USA och Hollywood gör inte bara mästerverk och ni ska inte tro att Bollywood är annorlunda. För att inte tala om resten av världen där det produceras film.

Självklart finns det sådana där lite konstiga filmer som man nog måste vara lite konstig (och väldigt svennig!) för att uppskatta till fullo, som till exempel Sällskapsresan, Jönssonligan och Tomten är far till alla barnen. Men sedan finns de där som kan fungera som en praktexemplar på hur Sverige ÄR, såsom Fucking Åmål, Tjenare Kungen, Patrik 1,5 och Hipp Hipp Hora. Dessa är lite svårare, för antingen älskar man att hata dem för den alltför höga igenkänningsfaktorn, eller så hatar man dem för att "så är det ju bara inte!" eller så älskar man dem bara.
Och ja, sen har vi naturligtvis de där mästerverken som verkligen kan göra en stolt över att man bor i detta avlånga land, såsom nämnt här ovan Det sjunde inseglet och de nya Millenium-filmerna, men jag tycker även att de flesta Astrid Lindgren-filmatiseringarna hör hemma här, i alla fall Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta minst. 

Så skärp er nu för fan Sverige!

Sömn är guld värt... eller?

Vanligtvis älskar jag att sova men nu har jag sovit dåligt en hel vecka, så att förväntningarna på hur sömnen ska te sig är inte alltför höga. Sur och bitter blir jag av det också.

Ja, jag vet NU först går jag och lägger mig. Jag är tamefan inte klok.

lördag 23 juni 2012

Klantarsle

Här tänkte man försöka vara lite som alla andra och uppdatera med bilder från midsommar, och så har jag mage att glömma kameran hos päronen! Hur kunde jag?

Aja, kvällen blev jättekul faktiskt, även om vi inte gjorde så mycket mer än att äta äta äta. Nästan så att man blir lite illamående av allt frossande som vi kör med på alla våra högtider! Folk hakar upp sig på de svenska julborden men jag tycker att vi äter minst lika mycket vid nyår och påsk och midsommar och halloween. För att inte tala om födelsedagar eller heta sommarkvällar i allmänhet. Och så funderar hälsovårdsnämnden över varför vi svenskar blir allt fetare. Jag tror inte att snabbmatskedjorna är de största bovarna faktiskt, även om de bidrar en del.

Hej hopp, vilken rappakalja!

fredag 22 juni 2012

Inatt jag drömde något som...

... jag har drömt om flera gånger förut. 

Jag drömde att jag var "fast" i en enorm herrgårdsvilla, den där klassiska gammaldags som man gärna använder sig av i gamla skräckfilmer (de som var först med alla numera tråkiga klichéer). Någon eller några är ute efter mig och jag vet att när de får fatt mig så kommer de att döda mig. Jag är dock inte rädd, istället är jag så full av adrenalin att jag ibland pendlar mellan att vara nästan vaken och fundera ut smarta drag och flyktvägar eller sova och drömma vidare i drömmen.

Bara det är tillräckligt skumt.

Men när jag har flytt en bra stund på det klassiska viset: kravla mig igenom alla hemliga gångar i tak, golv och väggar, så hamnar jag plötsligt på ett helt annat ställe och drömmen tar en helt annan vändning.
Det påminner väldigt mycket om Umeå Konstskola, och där är man i full färd att arbeta på sina arbetsprover som ska vara inlämnade om en kvart. Någon frågar mig var tusan jag har hållit hus och hur jag hade tänkt att klara provet på bara femton minuter, vilket självklart ger mig en fruktansvärd panik och prestationsångest. Men jag lyckas skapa en ganska söt tavla med en kaninliknande varelse som längtansfullt tittar mot en drömlik lysande person som står vid ett träd lite längre bort. Jag hinner till och med bygga en modell av tavlan som är fullt duglig nog att stå i.

Jag tar mig dock inte in på skolan, rektorn anser att jag inte visar tillräckligt med personligt djup. Så jag bli oerhört ledsen och börjar gråta. 

Nu tar drömmen ännu en annan vändning och jag befinner mig hemma hos S, jag vet inte hur jag hamnade där. Det ser heller inte ut som i verkligheten, utan mycket större och mer som en "katalog". Han frågar varför jag är så ledsen och jag förklarar att det är hans fel alltihop (eh va?).

Han och en kompis tänker då trösta mig med lite mat, och jag inser att det är exakt samma rätt som han bjöd mig på första gången som vi träffades i verkligheten (hemlagad pasta med olja, paprika, tomat, ost och piri piri). Det ger mig av någon anledning rätt att kyssa honom så jag ger honom en våldsam och lite för erotisk kyss. Mycket intimt lovar han mig sedan lite ensamt umgänge bara vi får i oss lite mat. 

Det hände lite andra grejer efter det men drömmen började vrida och vända på sig utan kontroll så att när jag vaknade hade jag inte en susning om vad som hade hänt direkt innan i drömmen. 

Nu känner jag mig nedstämd och orkeslös, och hur bra passar det på midsommar, när det är tänkt att man, gubevars, SKA vara glad och festlig? Usch och fy... 

Hur man får en bra start på dagen

Efter en natt med otroligt jobbiga önskedrömmar och lite obehagliga sanndrömmar så vill man koppla av och unna sig något litet extra. Så det vart en islatte som plåster på såren. 


onsdag 20 juni 2012

Achievement: Okay, so you got a car?

Det var en fascinerande och underbart nördig tanke som slog mig: Hur skulle alla tänkbara vuxenpoäng kunna rangordnas in i ett achievement-system som det finns på Xbox:et? Och hur mycket gamerscore skulle det ge mig för det faktum att jag köpte en bil idag?

Yes indeed, jag har bil numera. En underbar fröjd!

Så bara för att jag inte har en bild på fanskapet så delar jag istället med mig av en massa dumma/roliga citat som ni nog hade kunnat hitta själva om ni bara hade orkat: 

♣ Bil: teknisk innovation som gör det möjligt att mycket snabbare och mer bekvämt ta oss till nästa verkstad än vad vi skulle ha gjort till fots.

♣ Det är slut med bilen den dagen då det kostar mer att parkera den än att köra med den.

♣ Drömbil: en sådan bil man köper när förnuftet sover.

♣ Säkra bilar är bilar som inte går snabbare än deras förare tänker.

♣ Övergångsställe: praktisk anordning som gör att man köra över fotgängarna i klunga i stället för en och en.

Vadå lärdom? Vadå kunskap?

Man kunde ju tro att historien borde ha lärt oss något, men icke picke pö!

Nu har något smartskaft beslutat att man ska släppa Okami i HD till PS3 och låta spelaren använda sig av Playstation Move för att spela det. 

Hur dum får man bli?

För det första, så stör jag mig oerhört över den ripoff det blir från Wii:et. Playstation Move fungerar på exakt samma sätt men marknadsförs som något med betydligt mer "precision". Den har jag då inte sett skymten av, utan blir oerhört skeptisk och börjar ana en viss smutskastningskampanj. Och vem är det som säger att precisionen kommer vara bättre än vad den var på Wii:et?

För det andra, apropå Wii, så släpps spelet med HD grafik, dvs 1080p. Ursäkta?
Spelet har en såpass annorlunda grafik att ska man jämföra den kommande HD-varianten med hur det ser ut på Wii:et så ser man ingen skillnad alls.

För det tredje, så befinner oss om igen i samma situation som när spelet släpptes till PS2: 
PS3 KOMMER SNART ATT UTLANSERAS!!

Okej, snart är kanske en överdrift men man håller redan nu på att marknadsföra för nästa generation av konsoler. I November kommer Nintendos nästa konsol, Wii U, att släppas och en del talar för att nästa Playstation kommer att släppas nästa år.
Det är fortfarande ungefär samma sak som förra gången, spelet släpps till en konsol som inte kommer att finnas tillgänglig särskilt länge till, eller helt enkelt inte säljs i större kvantiteter längre. För att inte tala om hur illa det har gått att marknadsföra just Playstation Move, eller hur pass få BRA spel det finns till det. 

För det fjärde, så avslöjas ingenting om huruvida eftertexterna kommer att vara med eller inte, eller ens om man har gjort några förbättringar på kontrollen. Så varför skulle man vilja spela spelet när den viktigaste pusselbiten fortfarande fattas?
Jag lovar att det skulle vara ett fantastiskt knep för marknadsföringen av spelet: JA, VI HAR DE RIKTIGA EFTERTEXTERNA MED HÄR!!

För helvete... 

Ni kan läsa mer om det här

Och här kan ni återigen läsa om min ilska kring behandlingen av stackars Okami. 

Jag tror att efter den här sommaren så nalkas en topp lista över de bästa spelen som jag har spelat...

tisdag 19 juni 2012

Kunde inte hålla mig...

... nu är det dags för HALO!!!


Har längtat som fan efter att få spela dessa spel, och nu äntligen äntligen äntligen ska vi börja! Yeey!!

Ja, klockan är för mycket egentligen (särskilt som jag sov riktigt dåligt igår natt) men jag är vuxen och bestämmer själv, så jag säger: 

En liten stund bara, va?

Näe, det blir nog IG på det här

Självklart är inte livet så hemskt som det kanske framstod i mitt förra inlägg. Jag är en simpel I-landsmänniska med simpla I-landsproblem. Så oroa er inte! 

Och nej, man är INTE emo bara för att man har lite dåliga dagar, då har man inte förstått innebörden av vare sig ordet eller livsstilen eller musikstilen (men Metallica är däremot INTE så kallad "first-wave-emomusic").

Däremot är det bra typiskt i det här jävla landet att man nästan ska bli med paria bara för att man råkar tycka lite synd om sig själv för stunden. 

Titta, där går hon och deppar, vem fan tror hon att hon är?

Jag törs inte säga något, tänk om det blir fel?

Pah, jag har också problem jag!

Yey Sverige, kom hit och kramas... eller inte.

Hej Marvin

Life... don't talk to me about life...

Det enda som skiljer mig från roboten Marvin i Liftarens Guide till Galaxen (nej, inte filmen!) är det faktum att jag inte består av en massa plåt och skruvar och avancerad koppling av kablar. 

Samt att min intelligens uppskattningsvis inte kommer upp i 30 miljoner gånger det genomsnittliga. 

Men jag lider, därför finns jag. 


Ännu en epok är över

Vi spelade färdigt Gears 3 häromdagen, och jag som inte hade några förväntningar alls fanns slutet mer än nog tillfredsställande. Annars var det en himla liv efter det att Jay och S hade spelat ut det (när de nu gjorde det). Inte tillräckligt bra, det var för mörkt och bittert, tillverkarna hade inte tänkt på det och det, och så vidare. Jag lyssnade inte så noga, jag ville bilda mig en egen uppfattning. Men jo, det slutade ungefär som jag tyckte att det borde.

Och till skillnad från tvåan fanns här inga stunder som man upplevde som onödigt svåra, bara underhållande utmaningar, precis som det ska vara.

Några saker störde jag mig på likväl: 

1. Var tusan kommer Locust-drottningen Myrrah ifrån? Enligt det här är det tänkt att vara en mysterium, och vanligtvis kan jag vara okej med det (jag ifrågasätter inte precis hur Buck från Ice Age 3 hamnade i dino-världen från första början), men just i detta läge känns det otillfredsställande att inte få veta. Jag menar, här har vi en vanlig Locust soldat:


Och här har vi Queen Myrrah: 


Va fan?!?!?!?!

2. Jag tänkte inte nämna något om det här eftersom det skulle kunna vara spoiler men nu säger jag det ändå, läs vidare på egen risk: 
Som andre-spelare har du till skillnad från de två första spelen inte en enda karaktär att hålla dig till (Dominic), utan genom spelets gång får du hoppa mellan ytterligare två karaktärer, Jace och Anya. Mycket irriterande, särskilt som man (som vanligt!!!!) gör tjejerna alltför sexiga i sina krigsmunderingar. Vilket leder till irritationsmoment nummer tre. 

3. Om man jämför en fullt påklädd manlig rumpa med en kvinnlig, så är det snarare kläderna som avslöjar vilket kön det är än att det är rumpans form. Dock inte i tv-spelsvärlden och sannerligen inte Gears. Här ser du direkt om det är en kill- eller tjejrumpa och ändå har de EXAKT samma kläder på sig. Ursäkta?
Och varför är inte tjejerna minst lika biff som killarna? Jag betvivlar starka att alla vapen de bär på är särskilt lätta att handskas med så varför har inte tjejerna hyfsat stor muskelmassa som visar att de klarar av att lyfta alla dessa vapen? Skärp er!! 

4. Jag är kanske inte så jätteintresserad av gamerscore men tycker ändå att achievements är en riktigt kul grej, särskilt när de är lite underfundiga. Men när de lägger till en så onödig funktion som levels och krigsmedaljer när de två första spelen inte har det, då blir det riktigt töntigt. Vem bryr sig ärligt talat? Det är inte som att det går att lista ut anledningarna till att man skulle ha fått dessa medaljer.

Annars då?

Tja jo, jag gillade spelserien ändå. Det är en skitrolig spelkänsla genom hela serien och hela konflikten mellan Locust, människor och Lambent är kanske inte ett mästerverk á la Shakespeare men drar ändå in en tillräckligt för att man ska bli engagerad i det. Definitivt spel man bör ha hemma om man äger ett 360. 

måndag 18 juni 2012

Like a boss

Som det inofficiella proffs jag är så ska kvällens aktiviteter bestå i att göra lite dreads på min lillasysters huvud, samtidigt som vi tittar på nåt skoj, vad nu det skulle kunna vara. Är egentligen mer sugen på att jobba med det hemliga sommarprojektet men det får vänta en stund. Bra synd att man inte är magisk och kan skapa sin egen stjärndroppe. Nåja, fokus på en sak åt gången helt enkelt, och eftersom jag är proffs så lär vi väl va klara på sisådär en halvtimme!

Fast nej, så mycket dreads har jag inte gjort i mitt liv ^^;;;

lördag 16 juni 2012

Lysande, Sickan!

Om jag nu ändå mot förmodan inte ska studera arkitektur i höst så har jag i alla fall plan b färdig sen igår, vilket ju alltid är en fördel.

Det var alltid något jag tyckte var konstigt med gamla tecknade serier som jag växte upp med, där man vid olika tillfällen använde sig av sina plan a och plan b. De lyckades ju aldrig med plan a, och det var ytterst sällan som man faktiskt hade en plan b. Ett lumpet knep för att höja spänningen, för inte fan började man bita på naglarna för det.

Förlåt, jag är lite ofokuserad för tillfället men det har sina skäl. Just nu känns det som att hela världen knackar på mina axlar (den sitter inte på dem, bara knackar!) och själv vill jag bara slänga mig i en hängmatta på valfritt lagom varmt och myggfritt ställe och koppla av med Bad Religion i hörlurarna och en fantastisk serie som egentligen handlar om något helt annat men som går att applicera på mitt liv just nu. Gaah, vad pratar jag om egentligen?

Derivatan av livet just nu är ett positivt värde, men vem sa att det var lätt för det?

Och ja, jag gillar Jönsson ligan-filmerna, men jag är helt värdelös på att komma ihåg dem.

Jag är cool

Jag som vanligtvis inte är alltför brydd om min telefon hittade ett tema som jag blev helt vansinnigt kär i (seriöst, jag kan inte sluta beundra min förvandlade mobil): 


Nu skulle man bara ha haft newgrounds-varianten som spel på mobilen så hade lyckan varit riktigt komplett!

fredag 15 juni 2012

Vilken tänkbar politisk åsikt kan ligga bakom en pagefrisyr?

Något som alltid kan störa mig när det kommer till feminister är de som anser att ens politiska ställningstaganden ALLTID sitter i kroppsbehåringen, varav den andra (och oftast betydligt mer ytligt lagda) sidan försvarar sin rätt att raka sig med kommentarer i stil med att: 

- Det är äckligt med hår
- Det är skönare utan hår
- Det är framför allt så otroligt snyggt utan hår
- Va fan det går ju ändå så jäkla fort att raka sig

För att inte tala om de i mellanlandet som gärna kör stilen "alla får göra som de vill, bara inte jag behöver ha något med det att göra". 

Sen när handlade politik om kroppsbehåring? Kan man verkligen inte bara göra som man vill utan att alla ideal ska kastas i ansiktet på en? Måste man verkligen ha orakade armhålor för att få kalla sig feminist? Måste du raka benen för att bli godkänd på köttmarknadens sommarutbud?

Vi kan lika gärna köra på parollen att ALLT i ens utseende i så fall handlar om politik, ända ner till underkläderna. Kör du på Björn Borg-kalsonger stödjer du kapitalismen och är antagligen högerriktad, medan om du använder röda strumpor så är du antagligen en kommunist.

Själv rakar jag benen under sommaren för att det blir svalare då, punkt slut! 

Politik sitter inte i håret. Alla rakade huvuden är inte rasister till exempel

torsdag 14 juni 2012

Dags att gå på ICA!!

Man vet att sambon har fantastisk humor när det är det här man möts av när man tar sin scanner på ica: 


Fast då stavar han förstås som en kratta... Det ska förstås vara Lord Il Palazzo

Sömn är överskattat

Nöjen däremot är mycket viktigare.

Det blev därför ingen sömn igår kväll, utan jag och Jay kastade oss framför Xbox:en och spelade lite Gears. Vi spelade nog en aning för länge också, jag drömde nämligen om spelet inatt fast en betydligt sämre variant (det fanns till exempel inga fiender alls utan alla sköt bara för skojs skull, vad var poängen med det?). Dessutom blev det en sådan tvist i historien att jag hade lust att slänga ut hela konsolen genom fönstret. Japp, så mogen är jag. Och nej, jag tänker inte avslöja vad som hände.

Appappapp sch sch sch sch sscchhhhh... Inga spoilers tack *kli-klick*

Nu får det däremot bli lite paus i allt apokalyptiskt elände, och så går vi över till ett annat apokalyptiskt elände, det vill säga Portal 2. Mohahah!
Påbörjade spelet i tisdags kväll medan Jay var borta (ännu mera mohahah!) och har kanske inte kommit så överdrivet långt in i spelet men jag älskar det redan! Tror nästan jag måste spela om första spelet ändå bara för att, men det behöver det inte vara en sådan brådska med.

Här har ni för resten: 


onsdag 13 juni 2012

Arkitekter gömmer sina misstag bakom stenväggar

Hur kunde jag gå med på att göra Arkitektprovet frivilligt?!?! Helt hysteriskt!

För det första var det hela två dagar, från klockan nio till fyra och fem. För det andra var uppgifterna hemskt svåröverskådliga och tidsramarna lite väl snäva. Usch, blä och tvi!

Fast jag ångrar inte en sekund av det!

Nu ska jag däremot sova, jag pallar verkligen inte mer...

måndag 11 juni 2012

Apropå Gears...

...så kom jag på att Jay och S har ju faktiskt inte lyckats ta sig igenom det på svåraste nivån till Gears 3 ännu... 

De kanske ska vänta på att jag får ta mig igenom trean så spelar vi alla tre?

Om det nu skulle gå bättre då har jag ingen aning om, och det skulle nog bli riktigt klyschigt också med tanke på att jag antagligen inte skulle få spela som Dominic, utan som Anya, fast fördelen där skulle nog vara att jag skulle spela henne som en SMART karaktär (det enda hon verkar bidra med i ens stridsgäng när ingen kontrollerar henne är att slänga granater åt fel håll, wtf?). 

Dessutom skulle vi behöva en tredje kontroll i så fall... crap...

Multi-tasking á la nerd

Vanligtvis är jag lite emot att spela flera spel samtidigt, det längsta som jag kan sträcka mig är att spela ett spel fokuserat för att ha något mindre spel vid sidan av (att spela FF VII och Gears of War 2 samtidigt gick faktiskt bra). 

Nu känner jag däremot att jag måste släppa på mina ramar lite grann och börja spela Portal 2 på min lediga tid om jag vill spela co-up med Jay. 

För vanligtvis ser schemat ut såhär: 

Jay spelar nåt spel själv först. Sen spelar han igenom det med S, och SEN spelar han (kanske) det med mig. Eller så spelar jag själv. Lite tråkigt faktiskt.

Så nu tänker jag se till att det går åt ett annat håll. Visserligen har Jay redan hunnit spela igenom Portal 2 men jag ska fanimig hinna göra det innan S i alla fall! Han tog sig igenom första spelet bara nu i lördags faktiskt, jag spelade igenom det för närapå fyra år sedan faktiskt!

Och nu kanske ni frågar er om jag inte gör annat än att spela?

Jodå, jag har stickat färdigt ett hemligt projekt som jag ska visa upp senare, har inte lyckats få någon bra bild ännu, samt även komma en bra bit in på ett annat projekt. Yey me!  

Tillbaka till allvaret. Jag hade någon tanke om att jag skulle ta mig igenom första spelet lite snabbt men jag ångrade mig. Huvudsaken är ju egentligen att jag minns slutet och det gör jag tämligen väl (det är ett väldigt oförglömligt slut kan jag avslöja). 

Så nu får det bli Portal 2, FF VII och Gears of War 3 samtidigt... Får se hur bra det känns... 

söndag 10 juni 2012

Build me up, tear me down

Jag vet inte hur det hände men jag fick världens noja då en ångestliknande dyker upp om jag lyssnar på något annat än Bad Religion, så nu lyssnar jag igenom alla mina skivor. Egentligen skulle dagen gå åt till att hänga ett tag med S men han fick ändrade planer, får se om vi kan hänga ikväll istället.

För er som inte vet (jag är ganska säker på att jag inte har nämnt dem på bloggen tidigare) så är Bad Religion en av mina tre absoluta favoritband genom tiderna, jämte Euskefeurat och Pink Floyd. De spelar en slags melodisk punkrock med filosofiska metaforer bestående av nästintill akademiska engelska ord. Det är främst från deras låtar som större delen av mitt mer avancerade engelska ordförråd kommer ifrån. 

Här är några makalösa tips:




Och nej, de gillar inte religion i allmänhet, men det betyder INTE att de anser att ALLA religiösa är dum i huvudet. 

PS: Titeln anspelar på refrängen i deras låt "Skyscraper", där sångaren Greg Graffin sjunger:

Build me up, tear me down
like a skyscraper
Build me up, and tear down these joining walls
so they can't climb at all

lördag 9 juni 2012

Vadå uppehåll?

36 timmar paus fick faktiskt räcka, nu ger vi oss på Gears of War 3 så man kan börja med Halo någon jävla gång! 

Omdöme hittills är inte alltför högt, även om spelkänslan fortfarande är det. 

1. De tidigare spelen hade kanske inte en historia i världsklass, det är inte precis proffs som sitter och knåpar ihop manus till dem, men det kändes ändå hyfsat underhållande. Här känns det bara forcerat och nästan överilad. Inte bra! Enligt Jay ska det dessutom bara gå neråt genom spelet. Håhåjaja...

2. Varför åh, varför bestämde dom sig för att sätta full skäggmundering på Dom? Som andrespelare, vilket jag per automatik blir, så spelar man som Dominic Santiago, en karaktär som jag gillar ganska bra. *SPOILER!!* Okej för att hans fru dog i tvåan men var det en anledning att sluta raka sig? Va fan?!?!? Kolla bara, kolla bara:



Va ytlig och töntig jag är...

Persepolis - matnyttig allmänbildning

Nu lät det nästan som rubriken till en professionell filmrecension, men jag tänkte faktiskt inte recensera den här historien för er utan kasta ljus över en film baserad på en av mina favoritserier, som jag också anser att alla bör ha läst någon gång i sitt liv, eller varför inte bli en del av skolundervisningen: 


Man får ju naturligtvis mer utbyte av att läsa serien men filmen är en sån fantastisk sammanfattning av historien att om man inte ids läsa (såsom S inte gjorde) så kan man se filmen istället, vilket vi också tvingade S att göra igår. Mohahah!

Filmen, och serien, handlar om Marjane Satrapis uppväxt i Iran under Kulturrevolutionen och det efterföljande Iran-Irak-kriget, som hennes föräldrar skickade iväg henne för till en tonårstid i Österrike och sedermera hemkomst till ett land vars krig är över men efterverkningarna finns kvar. 

Historien är inte bara bra genom att den berättar ett stycke historia som vi västerlänningar sällan får höra talas om, men också för att man får en så nyanserad bild av hur stor skillnad det är på iranier och iranier och iranier. Jag brukar sällan ödsla tid på att försöka samtala med folk som klumpar ihop ALLA mellanöstern länderna till ett enda folkslag (varför blir samlingsnamnet oftast turkar för resten?!?!?), inte för att jag är högfärdig med mina betydligt mer nyanserande kunskaper gentemot deras öppna eller dolda rasism men för att dessa människor sällan vill veta mer. Som sagt, det borde införas i skolundervisningen, gärna redan på högstadiet, åtminstone bör man ha sett filmen. Men serien innehåller som sagt så mycket mer.


Jag kände en gång en iranska som på fullaste allvar ville påstå att Iran inte hade haft några problem alls sedan kulturrevolutionen vilket förstås bara är skitsnack. Hon ville också påskina att jag inte kunde veta mer om hennes land än vad hon själv gjorde, vilket naturligtvis ledde till att vår vänskap inte blev så långvarig.

En rolig sak är att serien går att köpa i tre olika uppsättningar, som fyra separata album, och som två samlingsvolymer i pocket eller inbunden. Det roligaste tycker jag är att de båda samlingsvolymerna kostar mycket mindre än alla de fyra separata albumen tillsammans (pocket samlingsvolymen kostar till och med mycket mindre än vad ETT separat album gör!). Så givetvis har jag pocketutgåvan hemma. Skaffa den ni också. 

Och ja, den finns givetvis på svenska ;)


Förövrigt så kan jag också nämna att filmen är med på ALLA topplistor över de bästa animerade filmerna genom tiderna. Det ni!!


Tror fanimig att jag ska köpa den till min ömma mor i födelsedagspresent så att resterande familj får lära sig lite vett!

fredag 8 juni 2012

Did anybody else's bullshit detector just go off?

Jag och Jay avslutade för resten Gears of War 2 igår. 

Det är en ganska rolig relation jag har till det spelet. 

I början av vårt förhållande så var min inställning till fps-spel ungefär "jag-får-ut-mer-av-att-spela-worms-armageddon". Tills jag såg en bit av första Gears of War. Tänkte " det såg ju inte dåligt ut, vilken grafik alltså!" (det var långt innan jag hade spelat Okami!). Sedan tyckte Jay att jag kunde väl testa i alla fall. Trots otroligt dåligt självförtroende satte jag mig med xbox-kontrollen och pangade ihjäl lite utomjordingar. Men det som verkligen gjorde mig barnsligt glad var motorsågsbajonetten och vad man kunde göra med den (oj vad det låter fel egentligen).

Summan av kardemumman blev att jag och Jay tog oss igenom hela första spelet tillsammans. 


Och nu, flera år senare, har vi äntligen matat oss igenom tvåan. Historieberättandet är en aning sämre och vissa moment är så överdrivet larvigt svårt att man var beredd att slänga ut kontrollerna från balkongen.

Nu ska vi bara ta oss igenom trean också, den stundar sann spelglädje i högsta klass: Halo.

Tortyr morgon

Mitt undermedvetna tyckte att det var en kanonidé att dans zumba och springa en kort sväng innan frukost. Det tyckte vare sig min kropp eller mitt medvetna om. 

Aj, vad jag har ont...

torsdag 7 juni 2012

Summan av kardemumman

Så nu när skolan är över, vad blev då resultatet?

Ma C: Solklart G (äntligen!)
Sv C: MVG
Hi B: MVG
Litteraturvetenskap: MVG
Litterär gestaltning: MVG

Känner mig så stolt över mig själv :)

onsdag 6 juni 2012

Blått och gult

Glad nationaldag idag! 

Själv märker jag knappt att det är en helgdag, det är inte som att jag går i skolan längre, så hur ska jag nu hålla koll på tiden? 

Men visst vet ni varför vi firar? 

Tre orsaker: 

1. Gustaf Vasa blev vald till sveriges kung (alltså INTE krönt)
2. Den nuvarande regeringsformen fastslogs även denna dag
3. Den svenska flaggan valdes

Så nu vet ni det!

söndag 3 juni 2012

Blandade åsikter...

... har jag ibland, eller ganska ofta nu när jag tänker efter. Nu senast igår, när jag, Jay och några av hans arbetskompisar gick och såg "Prometheus" i 3D. 


Och jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka. 

Den främsta orsaken är kanske för att Jay och resterande nördiga Alien-fans har peppat som fan inför premiären av vad som tycktes vara det bästa sedan den första Alien-filmen. Själv såg jag vare sig trailers eller virals innan filmen, jag sökte inte ens upp den på nätet. Varför vet jag inte riktigt, jag är ju trots allt den som aldrig har något emot spoilers.
Kanske ville jag inte får några förväntningar alls? Fast hur logiskt skulle det vara när jag inte alls är särskilt nördig när det kommer till Alien?

Nåja, jag ska själv inte försöka spoila för mycket här... 


För det första, den hade sina otroligt briljanta stunder och gav svar på ett fåtal frågor som man har haft sedan den första filmen, främst om den mystiska rymdpilot som besättningen hittar ombord. I Alien-kretsar har man döpt varelsen till "The Space-Jockey" och vem eller vad och var hen var på väg med sin mystiska last och vad som orsakade kraschen är ett otroligt spännande mysterium som nu skulle bli besvarat något sånär.

Det lyckades väl kanske inte så jättebra. Nya frågor dök istället upp och bäddade för en efterföljare, om det nu blir någon. Jay är helt övertygad, men själv har jag en obehaglig känsla av att det är blir allt vi kommer att få se. Snälla, säg att jag har fel. För i annat fall så kommer jag ha väldigt svårt att se just den ikoniska scenen i första filmen.


Sen har jag väldigt svårt att förstå varför Noomi Rapace fick den kvinnliga huvudrollen. Missförstå mig rätt, hon är verkligen inte en dålig skådespelerska, men man hör att hon inte kan tala perfekt engelska, och för mig stör det. Hon störde i senaste Sherlock Holmes också, men där hade hon ganska lite fokus också. Här är hon med FÖR mycket, och övertygar inte som vare sig kristen eller arkeolog.

Apropå karaktärer så kan jag säga att de resterande var lite väl stereotypiska. Jag kunde lätt gissa mig till vilka som skulle dö först, och jag hoppades att filmen skulle vara klok nog att inte fortsätta i samma klichéartade stil, men ack så fel jag hade när det visade sig att mina gissningar var korrekt. Tusan...
De flesta av karaktärerna hinner man heller inte  bygga någon relation till, eller ens komma ihåg vad de heter, vilket påminner lite väl mycket om Alien 3: de är endast där för att kunna dö snyggt och/eller brutalt (tro mig när jag varnar för magstarka scener som lätt bräcker det värsta från "Pans Labyrinth"!)
För att inte tala om hur korkade de flesta av dem kunde vara...
Däremot är droiden helt fantastiskt trovärdig, och lever väl upp till sina föregångare i Alien och Aliens.

Och det är nog första gången som jag finner en film som känns både för lång och för kort. Alltför mycket fokus ägnades åt oväsentligheter som förvirrade eller kändes oerhört forcerade, och när saker och ting väl skulle hända så spann det på i väldigt fart, och man kan inte låta bli att undra om det inte är ett lamt knep för att kunna släppa en "Director's Cut-dvd" för att tjäna mer pengar.

Borde man se den?


Tja, jo, det tycker jag ändå, men sänk förväntningarna.

Hardcore-fansen kommer att bli besvikna, för det besvaras inga viktiga frågor och en del avslöjanden är tämligen lata och oengagerat utvecklade (några skyller på manusförfattarna men jag vet inget om vad de har skrivit förut så...). Och som jag sa tidigare var en del scener på tok för magstarka (jag var faktiskt tvungen att gå ut på grund av kallsvett och risk för att svimma eller kräkas eller nåt)

Om man däremot bara vill ha något nytt som kan påminna en om Alien, alternativt inviga en i universumet, då är det den rätta filmen för dig.

Betyg: 7/10
Filmens betyg baseras främst på det som faktiskt görs rätt, samt hur förbannat snygg den är i 3D. Precis som Avatar är den ett vackert konstverk som använder sig av 3D-effekten på precis rätt sätt: subtilt utan uppenbara intryck men märkbart snyggare än en vanlig 2D-film.
Men den förtjänar verkligen inte den överhajp som den har fått.