expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

torsdag 30 oktober 2014

Varför sitter sitter du inte mer vid datorn?

Med tanke på hur mycket roligt jag kan, och vill, göra framför datorn så är det ju konstigt att jag inte sitter här lite oftare. Jag tycker jättemycket om att blogga, jag tycker om att spela, jag tycker om att surfa strunt och icke-strunt, jag tycker om att leka med min ritplatta, och jag har ju nyligen upptäckt hur kul det är med poddar.
Och ja, självklart har jag ju viktiga saker att göra härvid också. Som skolarbete och bankärenden.

Så varför sitter jag inte här då?

Svaret är rätt enkelt. Jag kan absolut skylla på att jag har andra prioriteringar, men det är betydligt oftare som jag bara tråksurfar istället för att göra något roligt, men jag föredrar att säga att det helt enkelt inte är så behagligt att sitta framför min dator.
Min dator är det inget större fel på, men det har börjat gå segt på den. Jag vet inte varför. Jag har sökt igenom efter både spyware och virus och rensat upp lite. Men jag vet också att någon hårdvara var inte riktigt den bästa när jag uppgraderade den så det är kanske något som börjar vara på upphällningen nu. Det skulle ju förklara mitt muslagg när jag försöker spela Witcher 2. Eller Dead Space.
Men den är tillräckligt bra för att jag ändå ska kunna göra roligt på den. Eller tråkigt också. Så jag skyller inte på min dator.

Nej, jag skyller faktiskt hellre på min stol, för det har börjat märkas allt tydligare att jag inte alls gillar att sitta i den.

Shuichi är ett perfekt exempel på hur jag sitter, även om vi inte har samma stolar. Tack Shuichi ❤

Min hållning är aldrig bra när jag sitter framför datorn, mina armar hamnar alltid i fel slags position vid tangentbord och mus, och det där med hur benen ska vara har jag aldrig lyckats få något grepp om. Inte konstigt att man får ont i ryggen.
Men det är ju knappast som att jag kan förvänta mig något annat, det är ju en billig stol från IKEA som jag har. Så egentligen borde jag satsa på något annat. Hade jag haft mer pengar så hade jag ju definitivt satsat på något mer kvalitativt. Jag surfade runt lite inne på Ergoff Miljö och hittade en hel del bra alternativ. Men då var det ju det där med pengar igen...

Man får väl se till att sälja något konstverk helt enkelt.

onsdag 22 oktober 2014

MEN VA SKRIKER DU FÖR?!

JAG SKRIKER INTE, VARFÖR ANKLAGAR DU MIG FÖR DET?

JAG FIRAR BARA INTERNATIONELLA CAPS LOCK DAGEN (JA, ENLIGT MIN KALENDER FINNS DET EN SÅDAN DAG, HUR KUL SOM HELST!).

SÅ JA, IDAG SKA JAG BARA SKRIVA MED CAPS LOCK INTRYCKT. FÅR VÄL SE HUR MÅNGA MAN IRRITERAR ;)

tisdag 21 oktober 2014

Jag har glömt något viktigt...

Såhär går det när jag inte bloggar ikapp som jag ska, då glömmer jag att uppdatera om det där som är viktigt för mig, och kanske intressant för er andra.

Men idag kom jag på det, när jag liksom ändå fick frågan från en bekant vars uppfattning om mig sammanfattas som "den där svartrosa saken som gillar Ninja Turtles". Han har ju inte helt fel i och för sig.
Han frågade i alla fall om jag hade sett den senaste Teenage Mutant Ninja Turtles filmen på bio, och vad jag i så fall tyckte om den. Och medan jag gav honom mina åsikter så kom jag på att jag inte hade avslöjat dem här på bloggen! Mycket dumt av mig!


Nåväl, bara dagarna innan premiären så hade jag hunnit bli jätteledsen över filmen. En användare på Deviantart uppmanade folk till att bojkotta filmen på premiärdagen och istället, "om man nu var tvungen att se den", gå en vecka efteråt. Diskussionerna var långa och utdragna och jag kände mig allmänt less på att vara Turtle-fan. Inte vart det bättre heller då IGN gav den betyget 6/10, med motiveringen "Neither the best nor the worst of TMNT, the Teenage Mutant Ninja Turtles film is just okay, though it has its moments".
En okej motivering, absolut,men det spädde definitivt på vatten på båda sidors kvarnar. Skeptikerna och de peppade fansen skrek "Va vad det jag sa?" i falsett mot varandra, och ingen ville låta den andra sidan bli hörd.

Som sagt, det är inte lätt att vara ett ninja turtle fan.

Men nu har jag sett den. På bio, och på premiärdagen, tillsammans med två av mina syskon, varav en av dem var en riktig skeptiker innan. Han blev totalvänd under filmens gång

Och jag då?
Jag fick precis vad jag förväntade mig, och lite mer därtill, både åt det positiva och det negativa hållet.
Vi kan börja med det negativa så jag rensar systemet lite, och förhoppningsvis gör er taggade på att läsa om de positiva delarna.

Det största felet var jag beredd på, så även om det är det största felet så är det verkligen inte det som störde mig mest. Storyn är på tok för rörig. Eller rättare sagt, den försöker berätta för mycket och när trådarna ska knytas samman så blir det inga snygga knutar, utan rätt hafsiga som duger beroende vad du vill med dem. Men vackra är de inte, vilket är synd, för om filmen bara hade varit lite längre och mer välskriven, så hade själva grundkonceptet eventuellt fungerat riktigt bra.


Megan Fox var däremot någon som störde, och det rejält! Vilket är väldigt tråkigt, för början var riktigt lovande. Hennes April är en reporter som drömmer om det där super-reportaget, men istället får täcka de larviga och sömniga förmiddagsreportagen. Hon hoppas att ett ordentligt reportage om Fotklanen som terroriserar ska vara hennes genombrott, men innan hon på allvar lyckas komma alla fakta på spåret, så har hon fått sparken. Och därefter går det rätt utför med våran April. Inte i berättelsen, där det klättrar i stadig takt uppåt, utan för porträttet av April; helt plötsligt är hon inget annat än ett lamt sexobjekt, och trots att jag borde vara beredd på det (det är ju ändå Megan Fox vi talar om här!), så blir jag ändå riktigt besviken. Sexist-skämt finns det några enstaka av, så det finns naturligtvis arga fans som kallar hela filmen sexistisk. Personligen tycker jag att skämten är för få, men det rättfärdigar verkligen inte att de finns, för det borde de inte göra. Skäms manusförfattarna!

Att filmen sen tenderar i att halka in i klassiska Hollywood-klyschor gör inte saken bättre. De sexistiska skämten har jag redan nämnt, samt även det taskiga manuset (som det ju tenderar till att vara när en film riktar sig till en yngre publik), men jag kommer på mig själv med att sakna karaktärsutveckling helt och hållet. Ingen verkar lära sig någon och ingen karaktär har en egen konflikt att ta hand om. Det kan man i och för sig baka in i kritiken gentemot manuset, men jag vill ändå inte riktigt sätta det under samma punkt. Det finns trots allt en antydan till att det kanske hade kunnat komma med lite utveckling, men det sopades antagligen åt sidan för att kunna fylla på med snygga actionscener. Klassiskt, och väldigt irriterande.

Men det är ju trots allt en ninja turtle-film, så vad tyckte jag om turtlarna?
Tja, i ärlighetens namn älskade jag dem, och det känns som att jag är tämligen ensam om att göra det. Ta-ta-taaaam, nu tar vi de positiva delarna!

Hur heta är de inte?! Hallå?!?!

Designen på turtlarna är riktigt bra! Den hårdaste kritiken är att de är på tok för stora för att vara smidiga ninjor, då de alltid har varit relativt små i alla andra versioner, men själv köper jag inte riktigt det då de i alla dessa versioner är på tok för starka för sin storlek. Här var styrkan mycket logisk, och även om ninja-aspekten inte längre känns lika logisk så blir det aldrig att den upplevs som verklighetsfrånvänd (det är muterade sköldpaddor vi pratar om, hur mycket logik kan vi dra in i det här?).
Sen har vi ju då att de är fula. Ja, ursäkta, men det är förmodligen såhär de skulle ut om de var verkliga. Jag älskar att de har tagit fasta på att faktiskt ge turtlarna helt unika kroppstyper, ansikten och accessoarer, för jag har alltid tyckt rätt illa om att de alltid ska se likadana ut, och att endast deras masker skiljer dem åt (förutom Mirage då där endast deras vapen skiljer dem åt). Och jag tänker inte förneka att Don är jävligt attraktiv med sina gadgets och glasögon, även om det sistnämnda kändes en aning krystat i försöket att framställa honom som nörd.
Gruppdynamiken som är själva kärnan i alla TMNT-sammanhang finns där, och särskilt två scener ("99 ostarnas pizza" samt den fantastiska hiss-scenen) övertygar mig om att man har i alla fall fattat vad som gör ninja turtles till något älskvärt. Det räcker gott och väl för att köpa mig.

Ninjor är väl ändå lika med action, så hur känns actionscenerna? Hade Michael Bay för mycket att säga till om?
Visst, hans klassiska explosionsscener finns där, men det upplevs aldrig som dumsnygg action skapad för en lika korkad publik, utan man har verkligen försökt sätta dessa i sitt sammanhang. Varje koreograferad rörelse med antingen turtlarna eller Splinter eller Shredder (alltså, Shredder är ju bland det coolaste jag har sett!) får mig att studsa upp och ner (bildligt alltså) av pur förtjusning. Någon sa att snö-scenen man får se en skymt av "kan lätt vara det snyggaste vi har sett i sommar", och jag är fullt beredd att hålla med. Jag vill hellre kalla actionscenerna för "snygga med en antydan till dum", vilket ju de flesta snygga actionscener oavsett film faller inom.


Men igen, hur snygga scenerna än är så rättfärdigar det ändå inte att man i förmån för action drar ner på presentation och utveckling av karaktärerna.

Övriga karaktärer imponerar mer eller mindre. Den här versionen av Vern föredrar jag många gånger hellre än den klassiska Vernon. Det faktum att filmens huvudskurk, Eric Sacks, och Shredder samarbetar är också riktigt läckert, jag gillar Sacks som skurk (hans ondskefulla plan, som är på tok för ogenomtänkt, är enbart dåligt manusarbete, och inte karaktärens fel), och Shredder liknar inte alls en Transformers, utan bara en otäck och väldigt vass (haha) ondskefull variant till tidigare versioner. Pluspoäng för att han faktiskt är riktig japan i den här filmen och pratar japanska!



I överlag så finner jag den här filmen lite väl underskattad, men det betyder verkligen inte att man ska förvänta sig ett mästerverk. IGN sammanfattade det bäst så jag upprepar deras slutgiltiga kommentar:

"Neither the best nor the worst of TMNT, the Teenage Mutant Ninja Turtles film is just okay, though it has its moments"

Och ja, den är många gånger bättre än TMNT III, och om du frågar mig så även TMNT. Ni vet den där animerade filmen från 2007:



Har ni sett den än? Och vad tyckte ni i så fall?

söndag 19 oktober 2014

Ett måste för TMNT-fans!

Ibland prioriterar jag mina pengar helt jävla galet enligt många, men va fan, serier är inte att prioritera fel!

Särskilt inte när det gäller Teenage Mutant Ninja Turtles!

Jag unnade mig den här godingen nu när jag hade en så bra månad (beroende på hur man ser det såklart).



Det är alltså de 7 första berättelserna från de ursprungliga Mirage-serierna av Peter Laird och Kevin Eastman, inklusive en miniserie (Raphael #1 "Me, myself and I"). Den kommer i en jättefin inbunden kartonnage som verkligen ser ut som en klassisk pizza-kartong (känslan mot fingrarna är väldigt konstig med andra ord), och har den snyggaste färggivningen jag har sett i en färgutgåva. Jag har ett par andra utgåvor också i färg men en annan tryckning förstås,  och de är inte alls lika snygga.




Hittills har det släppts tre volymer och fler är på g, det tar bara lite tid. Men är man ett ninja turtle-fan (som har pengar över såklart) så ska man definitivt unna sig de här pärlorna!

Va fan hände med min kamera?!?!?!

Jag är van vid att när mina teknik-prylar går sönder, så gör de det ganska ordentligt på en gång. Datormöss slutar fungera, tangentbord vill helt plötsligt inte reagera, mp3-spelare går helt pltösligt inte att starta oavsett hur nya batterier du stoppar i och dvd-spelaren säger "no disc" oavsett vad du stoppar i den.

På senare tid har dock mina prylar gå sönder på ett mer successivt sätt. Min slide-mobil till exempel, hade först en trasig slide, sedan var jag tvungen att ha samtal på högtalare för att höra vad personen i andra änden sa, för att sedan behöva headset när mikrofonen la av, till att till sist inte vilja vara med längre.

Min kamera sen 1 ½ år tillbaka verkar ha fått sig en smäll på displayen, även om jag inte direkt fattar hur det gick till, så nu när jag ska ta kort så ser det ut såhär:




Det går visserligen att ta bilder fortfarande, och det går att i viss mån se vad man håller på med. Det enda som egentligen blir lidande är att man inte kan förhandsgranska bilderna i kameran längre.
Så ja, den är definitivt på upphällningen men eftersom den fortfarande "fungerar" så tänker jag fortsätta använda den.
Men att ta bilder är numera lite som ett utmaning, och jag är inte så förtjust i tekniska utmaningar.

lördag 18 oktober 2014

Oj, hade jag en blogg? Det kom jag inte ihåg...

Skämt åsido, det är klart att jag inte glömmer bort att jag har en blogg, men jag har inte prioriterat den. Jag har knappt prioriterat något roligt alls. Universitetsstudier är tamefan döden för en friluftsarkitekt!

Roa mig mellan plugg, ångest och konstnärsliv har jag lyckats med ändå, uppenbarligen, för en hel del inläggsutkast hittade jag i arkivet. Så uppdateringar kommer!