Jag har glömt något viktigt...

Såhär går det när jag inte bloggar ikapp som jag ska, då glömmer jag att uppdatera om det där som är viktigt för mig, och kanske intressant för er andra.

Men idag kom jag på det, när jag liksom ändå fick frågan från en bekant vars uppfattning om mig sammanfattas som "den där svartrosa saken som gillar Ninja Turtles". Han har ju inte helt fel i och för sig.
Han frågade i alla fall om jag hade sett den senaste Teenage Mutant Ninja Turtles filmen på bio, och vad jag i så fall tyckte om den. Och medan jag gav honom mina åsikter så kom jag på att jag inte hade avslöjat dem här på bloggen! Mycket dumt av mig!

Nåväl, bara dagarna innan premiären så hade jag hunnit bli jätteledsen över filmen. En användare på Deviantart uppmanade folk till att bojkotta filmen på premiärdagen och istället, "om man nu var tvungen att se den", gå en vecka efteråt. Diskussionerna var långa och utdragna och jag kände mig allmänt less på att vara Turtle-fan. Inte vart det bättre heller då IGN gav den betyget 6/10, med motiveringen "Neither the best nor the worst of TMNT, the Teenage Mutant Ninja Turtles film is just okay, though it has its moments".
En okej motivering, absolut,men det spädde definitivt på vatten på båda sidors kvarnar. Skeptikerna och de peppade fansen skrek "Va vad det jag sa?" i falsett mot varandra, och ingen ville låta den andra sidan bli hörd.

Som sagt, det är inte lätt att vara ett ninja turtle fan.

Men nu har jag sett den. På bio, och på premiärdagen, tillsammans med två av mina syskon, varav en av dem var en riktig skeptiker innan. Han blev totalvänd under filmens gång

Och jag då?
Jag fick precis vad jag förväntade mig, och lite mer därtill, både åt det positiva och det negativa hållet.
Vi kan börja med det negativa så jag rensar systemet lite, och förhoppningsvis gör er taggade på att läsa om de positiva delarna.

Det största felet var jag beredd på, så även om det är det största felet så är det verkligen inte det som störde mig mest. Storyn är på tok för rörig. Eller rättare sagt, den försöker berätta för mycket och när trådarna ska knytas samman så blir det inga snygga knutar, utan rätt hafsiga som duger beroende vad du vill med dem. Men vackra är de inte, vilket är synd, för om filmen bara hade varit lite längre och mer välskriven, så hade själva grundkonceptet eventuellt fungerat riktigt bra.

Megan Fox var däremot någon som störde, och det rejält! Vilket är väldigt tråkigt, för början var riktigt lovande. Hennes April är en reporter som drömmer om det där super-reportaget, men istället får täcka de larviga och sömniga förmiddagsreportagen. Hon hoppas att ett ordentligt reportage om Fotklanen som terroriserar ska vara hennes genombrott, men innan hon på allvar lyckas komma alla fakta på spåret, så har hon fått sparken. Och därefter går det rätt utför med våran April. Inte i berättelsen, där det klättrar i stadig takt uppåt, utan för porträttet av April; helt plötsligt är hon inget annat än ett lamt sexobjekt, och trots att jag borde vara beredd på det (det är ju ändå Megan Fox vi talar om här!), så blir jag ändå riktigt besviken. Sexist-skämt finns det några enstaka av, så det finns naturligtvis arga fans som kallar hela filmen sexistisk. Personligen tycker jag att skämten är för få, men det rättfärdigar verkligen inte att de finns, för det borde de inte göra. Skäms manusförfattarna!

Att filmen sen tenderar i att halka in i klassiska Hollywood-klyschor gör inte saken bättre. De sexistiska skämten har jag redan nämnt, samt även det taskiga manuset (som det ju tenderar till att vara när en film riktar sig till en yngre publik), men jag kommer på mig själv med att sakna karaktärsutveckling helt och hållet. Ingen verkar lära sig någon och ingen karaktär har en egen konflikt att ta hand om. Det kan man i och för sig baka in i kritiken gentemot manuset, men jag vill ändå inte riktigt sätta det under samma punkt. Det finns trots allt en antydan till att det kanske hade kunnat komma med lite utveckling, men det sopades antagligen åt sidan för att kunna fylla på med snygga actionscener. Klassiskt, och väldigt irriterande.

Men det är ju trots allt en ninja turtle-film, så vad tyckte jag om turtlarna?
Tja, i ärlighetens namn älskade jag dem, och det känns som att jag är tämligen ensam om att göra det. Ta-ta-taaaam, nu tar vi de positiva delarna!

Hur heta är de inte?! Hallå?!?!

Designen på turtlarna är riktigt bra! Den hårdaste kritiken är att de är på tok för stora för att vara smidiga ninjor, då de alltid har varit relativt små i alla andra versioner, men själv köper jag inte riktigt det då de i alla dessa versioner är på tok för starka för sin storlek. Här var styrkan mycket logisk, och även om ninja-aspekten inte längre känns lika logisk så blir det aldrig att den upplevs som verklighetsfrånvänd (det är muterade sköldpaddor vi pratar om, hur mycket logik kan vi dra in i det här?).
Sen har vi ju då att de är fula. Ja, ursäkta, men det är förmodligen såhär de skulle ut om de var verkliga. Jag älskar att de har tagit fasta på att faktiskt ge turtlarna helt unika kroppstyper, ansikten och accessoarer, för jag har alltid tyckt rätt illa om att de alltid ska se likadana ut, och att endast deras masker skiljer dem åt (förutom Mirage då där endast deras vapen skiljer dem åt). Och jag tänker inte förneka att Don är jävligt attraktiv med sina gadgets och glasögon, även om det sistnämnda kändes en aning krystat i försöket att framställa honom som nörd.
Gruppdynamiken som är själva kärnan i alla TMNT-sammanhang finns där, och särskilt två scener ("99 ostarnas pizza" samt den fantastiska hiss-scenen) övertygar mig om att man har i alla fall fattat vad som gör ninja turtles till något älskvärt. Det räcker gott och väl för att köpa mig.

Ninjor är väl ändå lika med action, så hur känns actionscenerna? Hade Michael Bay för mycket att säga till om?
Visst, hans klassiska explosionsscener finns där, men det upplevs aldrig som dumsnygg action skapad för en lika korkad publik, utan man har verkligen försökt sätta dessa i sitt sammanhang. Varje koreograferad rörelse med antingen turtlarna eller Splinter eller Shredder (alltså, Shredder är ju bland det coolaste jag har sett!) får mig att studsa upp och ner (bildligt alltså) av pur förtjusning. Någon sa att snö-scenen man får se en skymt av "kan lätt vara det snyggaste vi har sett i sommar", och jag är fullt beredd att hålla med. Jag vill hellre kalla actionscenerna för "snygga med en antydan till dum", vilket ju de flesta snygga actionscener oavsett film faller inom.

Men igen, hur snygga scenerna än är så rättfärdigar det ändå inte att man i förmån för action drar ner på presentation och utveckling av karaktärerna.

Övriga karaktärer imponerar mer eller mindre. Den här versionen av Vern föredrar jag många gånger hellre än den klassiska Vernon. Det faktum att filmens huvudskurk, Eric Sacks, och Shredder samarbetar är också riktigt läckert, jag gillar Sacks som skurk (hans ondskefulla plan, som är på tok för ogenomtänkt, är enbart dåligt manusarbete, och inte karaktärens fel), och Shredder liknar inte alls en Transformers, utan bara en otäck och väldigt vass (haha) ondskefull variant till tidigare versioner. Pluspoäng för att han faktiskt är riktig japan i den här filmen och pratar japanska!

I överlag så finner jag den här filmen lite väl underskattad, men det betyder verkligen inte att man ska förvänta sig ett mästerverk. IGN sammanfattade det bäst så jag upprepar deras slutgiltiga kommentar:

"Neither the best nor the worst of TMNT, the Teenage Mutant Ninja Turtles film is just okay, though it has its moments"

Och ja, den är många gånger bättre än TMNT III, och om du frågar mig så även TMNT. Ni vet den där animerade filmen från 2007:

Har ni sett den än? Och vad tyckte ni i så fall?