expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

tisdag 30 september 2014

Läspauser

Ojojoj, jag var inte beredd på att skola och studio skulle ta så mycket av min tid, jag har inte spelat ett enda spel på tre veckor. Och lustigt nog har jag mest pratat spel på den här bloggen, när jag inte klämmer in med enstaka filmrecensioner såklart.

Så jag måste ju definitivt prata mer om serier för det hinner jag läsa mellan varven!



Jag har bland annat unnat mig att börja samla på Tintin. Det var på tiden, en sådan kultklassiker bör man egentligen inte vara utan. Dessutom fick jag "Enhörningens Hemlighet" på dvd, jag skulle kalla det en bra deal.

söndag 21 september 2014

Bakis söndag utan alkohol

Huvudet känns sådär tungt som om jag vore bakis, men jag har inte inmundigat alkohol på en vecka. Och även om jag inte är en expert på just festämnet så betvivlar jag starkt att man kan bli bakis en vecka efteråt.

Trots det ska jag ändå göra ett försök till att rycka upp mig. Jag har en invasion av bananflugor som jag trodde var under kontroll, men den verkade explodera nu när jag sov borta i några nätter. Suck, stånk och stön med väldigt mycket pust och frust i släpvagnen bakom.
Så nu måste jag städa, vare sig jag vill eller ej. Och förbereda lite väldoftande fällor.

Inte får jag sitta och slappa efteråt heller. Jag är inbokad på möte med Dotterbolaget här i Umeå, där vi ska diskutera fram något för Survival Kit festivalen. Vi får se vad det blir av det.

Jag borde också sätta mig ner och ordentligt formulera ihop min kommande studiecirkel, för det duger inte att gå på kurs för att bli cirkelledare om man inte har koll på sin egen sådan. Egentligen är det inte så svårt, jag måste bara sätta mig och faktiskt formulera det. Vilket känns väldigt jobbigt (så jobbigt att jag nog hellre sitter framför youtube och kollar på repetitiva klipp av katter).

Jag borde även sätta igång och tuscha lite saker då jag ju har en deadline att hålla, men det kan jag inte säga för mycket om just nu heller! Det berättar jag mer om senare i veckan, så peppa på!

Sen har jag visst lovat att hälsa på familjen också. Det känns nog som jobbigast av allt, men jag kan liksom inte skjuta på det mer känns det som. Livet har kommit emellan för ofta, så nu är det lika bra att få det ur vägen.
Med det sagt så vill jag bara poängtera att det faktiskt är trevligt att hälsa på familjen. Det är bara rejält energidränerande, och med tanke på hur låg min energinivå är, oavsett vad jag gör just nu, så är det ju inte så konstigt att jag blir lite motvillig.

Egentligen skulle jag nog vilja sitta och spela hela dagen... Känns som om det var på tok för länge sedan jag hade en sådan dag....

lördag 20 september 2014

Lite tristess underhållning

Jag har egentligen inte så mycket att skriva, i mitt liv har det den senaste veckan inte direkt skett några uppdateringar värt att prata om (bara en massa saker som jag kan prata om sen, det är ju alltid nåt!). Men då jag prompt ville verka lite mer uppåt än mitt senaste inlägg så får ni en härlig illustration från Nanna Johansson, som jag definitivt borde prata mer om. Hon är fantastisk!


måndag 15 september 2014

Ilska och besvikelse

Just nu är jag så förbannad och besviken på Sverige så jag har god lust att radera det här jävla landet från kartan. Valvakan blev bara en enda rysare där den ena besvikelsen efter den andra har ploppat upp som på löpande band. Och jag känner att om det är såhär som folket vill att Sverige ska se ut, då vill jag fan inte bo här! Magen värker av oro och jag kommer ha väldigt svårt att somna inatt...

Ni som gav er röst åt SD, oavsett om ni ställer er helt eller delvis bakom deras politik, skäms på er! Hur fan kan ni rösta EMOT mångfald, trygghet och solidaritet FÖR ALLA?! Hur fan kunde ni vara så jävla dumma?! Hur fan lyckas ni lura er själva så hårt med era usla och helt ogenomtänkta motiveringar endast grundat på ett felriktat missnöje mot helt andra håll?!
Nästa en som dryftar kommentaren "men de är de enda som säger vad alla andra tänker!" kommer att få en fet örfil så att en kanske vaknar upp!

Fy fan för er Sverige! Fy fan!

söndag 14 september 2014

Val 2014

När jag började högstadiet fick jag ett nytt socialt liv inne i Umeå. Med alla dessa underbara människor som jag lärde känna, och bildade bekantskaper och vänskapsband med, så fick jag förstås en viktig tillgång till deras fantastiska hjärnor. Min mor var högst fördomsfull och kunde inte alls förstå hur jag kunde umgås med de där typerna, de var ju hemskt fult klädda, sminkade sig för mycket och tyckte bara synd om sig själva. Vi vet ju mycket väl att gothare inte alls är sådana, men det kunde aldrig jag förklara.

Med all denna gemensamma intelligens som jag fick ta del av fick jag upp ögonen för saker som inte alls hade intresserat mig förut, saker som gjorde mig osäker och fick mig att känna mig dum, samt de första stapplande stegen mot att själv ta reda på fakta frivilligt och inte bara i syfte för att få bra betyg i skolan. Jag började till och med fatta att sex kunde vara något njutbart och fint, istället för något smutsigt som bara killar var intresserade av (tack som fan för den, sexualundervisningen!).
Religiösa idéer av blandade slag diskuterades friskt, mänsklig psykologi avhandlades på ett sätt som jag inte fattade var möjligt (kunde man verkligen göra sådana precisa analyser av egna och andras uppfattningar?) och politiska ideologier debatterades under mer eller mindre upphetsade former. Upplevelsen var oerhört skrämmande, men gav mig samtidigt den viktiga uppfostran som har format mig och mitt egna huvud. Jag är väldigt olik mina föräldrar i många avseenden och de frågar oftast var exakt jag kan ha fått alla de där sakerna ifrån. Att svaret skulle komma från icke-släktingar har inte fallit dem in.

Tack vare all denna underbara tid på bibliotekets ungdomsavdelning bland alla dessa intelligenta gothare och alternativa människor så fick jag upp ögonen för politik. Jag gick från jag-tycker-att-politik-är-astråkigt-och-inget-att-ägna-sig-åt-så-varför-skulle-man-rösta-för-jag-kommr-sannerligen-inte-göra-det-någonsin-omogen-skitunge-attityd, till att faktiskt fundera över samhällets strukturer och vad jag själv vill ha för slags samhälle.
Och vips blev politik viktigt för mig! Aldrig lika extremt som många andra, jag tycker fortfarande inte att mina ideologier går att sammanfatta helt och håller under något parti i Sverige, men jag vet vad jag vill, och vilka partier som har bäst möjlighet att ge mig det.

Jag tänker inte försöka komma på någon alternativ mening till vad alla redan säger, för det finns inget annat att säga: Det här valet är det viktigaste på länge! Absolut det viktigaste av de val som jag har fått ta del av. Och jag tänker fanimig ta vara på den chansen att rösta, och alldeles oavsett vad ni röstar på (nej fan, det är lögn, jag tolererar inte fyra år av allianspolitik längre, och SD ska fan ut nu), så kommer min toleransnivå vara obefintlig mot de som inte går och röstar idag. Inte nog med att ni spottar på de människor som i andra delar av världen offrar sina liv i kampen att få yttra sin åsikt, ni är också det värsta gruset i demokratins kugghjul när ni i det aktiva valet att inte rösta inte bidrar till det samhälle ni lever i och framförallt vill leva i. Med internets hjälp finns det alldeles utmärkt hjälp att få om man verkligen inte vet vad man vill lägga sin röst på.

Jag tänker inte hemlighålla mitt beslut, det blir en röst åt FI. Jag vill inte bara få in mer fokus på jämställdhet i den svenska politiken, utan jag vill verkligen se en rödgrön regering nu, där vikten läggs vid trygghet för många, miljöfrågor inte hamnar i periferin och ingen försöker påverka min åsikt utifrån min plånbok. UnderbaraClara formulerar sig så mycket bättre än mig så in och läs! 

Jag är med, och jag kommer med en rejäl ångestklump i bröstet ta mig igenom valvakan för att se slutresultatet för vårt kommande Sverige. Och förhoppningsvis blir det en nystart imorgon. En start på ett Sverige där jag och väldigt många olika slags människor har en självklar plats, oavsett sexuell läggning, etnicitet, kön och ålder.

lördag 6 september 2014

Ja det var ju typiskt...

Så, i sedvanlig ordning så temperaturerna börjar leka runt som de vill och jag befinner mig utomhus mycket mer än vanligt, så blir jag naturligtvis sjuk. I torsdags hade jag en öm hals och en begynnande feber som visserligen försvann under natten till fredagens mystiska feberdrömmar, men som urartade i orkeslöshet och en täppt näsa. Idag har jag dessutom haft huvudvärk, oavsett hur mycket Alvedon jag har pumpat i mig (inom de rimliga gränserna såklart).

Jag orkar såklart inte uppdatera så mycket då men jag kan glatt meddela att min första vecka på universitetet har gått galant, och jag har redan fått försmak på idén att satsa på konsten vid sidan av, då jag har hyrt in mig i en studio tillsammans med två kompisar från konstskolan. Vi kommer nog ha mycket roligt ihop där, både kreativt och socialt!

Jag har snart tagit mig igenom Mass Effect på Hardcore, vilket ibland är så jäkla svårt att jag har stängt av spelet i ren ilska. Men det slutar alltid med att jag gör ett nytt försök så fort jag har lugnat ner mig (dvs efter några timmar max), vilket är mer än vad man kan säga om till exempel Final Fantasy VII som kunde ligga i veckor innan jag gjorde ett nytt försök.

Just nu vill jag dock bara bli frisk så jag ska gosa ner mig i soffan igen och kanske sova en stund.

fredag 5 september 2014

En tanke slog mig...

Jag har ju nämnt att jag är smått kär i Pewdiepie (bara lite lagom på kändisnivå alltså), men i hans sfär finns det ju fler youtubers som spelar in sig själva när de spelar spel och som jag följer, såsom CinnamonToastKen, Cry och Minx. Och väldigt många fler är inspirerade till att starta sina egna youtube-kanaler och spela in sig själva när de spelar.

Och jag slås av tanken att väldigt många av dessa är killar.

Den enda tjej jag har sett och hört talas om är just Minx. Om ni känner till fler så får ni gärna kommentera det här nedan!

Nåväl, jag har funderat på det där länge, och tycker att det är synd att det finns mycket färre tjejer som har sådana här youtube-kanaler. Var är alla gamer-tjejer liksom? Det är ju inte som att det inte finns några, och jag har svårt att tro att ingen av dessa tjejer äger någon form av inspelningsutrustning, och jag tror heller inte att ingen av dessa tjejer inte kan lite enklare videoredigering.

Man kanske skulle starta en egen kanal?

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nääääääää!

tisdag 2 september 2014

Skapa eget vs. köpa det

När jag i idéstadiet funderade över min veckoplanerare så fick jag kommentaren från Jay:

"Att du orkar ställa till med ett sådant arbete för något du lika gärna kan köpa i affären!"

Av allt vi inte kommer överens om så är det nog det där som gör mig mest ledsen.

Jag är i sanning en skaparsjäl, får jag inte skapa och vara kreativ, och framförallt få utlopp för min kreativitet, så mår jag superdåligt.
När jag jobbade heltid som hotellstäderska för flera år sedan, så vaknade jag upp en morgon med en sådan kraftig ångest att jag inte ens tog mig upp ur sängen, utan var tvungen att sjukanmäla mig. Trots att jag trivdes så bra på mitt jobb, och trots att jag var helnöjd med att ha en stabil inkomst. Jag borde ha varit supernöjd! Men det var jag inte.
Jag gjorde heller ingenting kreativt alls under den perioden. Jag vare sig målade, tecknade, pysslade eller ens skissade. Istället såg jag på tv, spelade lite spel eller surfade på nätet på min fritid, och la mig tidigt varje kväll. Efter ett halvår var jag så nedstämd och ledsen över mitt liv att jag funderade på att avsluta det. Nej, inte med självmord, utan med en radikal förändring, såsom att flytta till en helt annat land.
Riktigt så drastisk var jag aldrig, men jag funderade ofta på vad som saknades. När jag väl kom på att det kanske var skapandet som fattades i  mitt liv så testade jag att stå vid staffliet ett tag. Det blev en så emotionell upplevelse att jag stod och grät i flera timmar!
Sedan dess kompromissar jag ALDRIG med skapandet, för jag vet att jag BEHÖVER det, lika mycket som jag älskar att göra det.

Det är dock inte den enda anledningen till att jag föredrar att skapa något själv. En annan viktig faktor är ju naturligtvis den där stoltheten som kommer med att skapa något eget. En tavla som jag har gjort kan ju jag beundra en lång tid efteråt, medan en köpt inte alls får den uppmärksamheten (om det inte vore en Nils von Dardel såklart!).

Men den viktigaste faktorn är ändå detta: om jag faktiskt bemödar mig med att skapa den här saken själv så vill jag ju verkligen ha den! För det är mycket svårare att skapa något man tror sig vill ha, än att köpa något som man tror sig vill ha.

Ingen kan ju ha missat att vi lever i ett hetsigt konsumtionssamhälle. Vi lever för att köpa saker till oändlighet och vi stressar upp oss över allt vi inte kan köpa. Och aldrig blir vi nöjda, vi ska bara ha mer och mer saker. Och det fungerar ju naturligtvis inte i längden.
De flesta från allianspartierna har inte fattat det än, vilket är väldigt tråkigt då de styr vårt land för tillfället (hoppas banne mig att det ändras nu i september!), men vi är några som har fattat det! Och jag har fattat det genom mitt skapande. Hur mycket värdefullare det är med en skapa-hets istället för konsumtionshets.

Jag ska inte säga att jag är perfekt, långt ifrån. Jag kommer från en riktigt manisk samlarfamilj, där det köpt fler prylar än vad som borde vara rimligt. Ibland blir Jay arg på mig över att jag konsumerar för mycket, och det gör jag ju tekniskt sett. Men hur ska jag kunna läsa alla de där underbara serierna utan att faktiskt köpa dem? Hur ska jag komma åt allt Ninja Turtles-relaterat utan att köpa det?
Ja, jag samlar på mig saker, men jag försöker ju samla på mig rätt slags saker som ändå gör mig glad. Inte bara för stunden utan även i det långa loppet. Tänk va mycket knark jag hade kunnat köpa istället! Eller skönhetsprylar som inte gör ett dyft annat än att kosta pengar? Eller byta mobiltelefon en gång i kvartalet? Eller byta inredning några gånger per år?

Jag kan inte skapa en egen Ninja Turtle-serie som levererar det jag vill ha, och jag kan inte själv skapa de filmer jag vill se. Men allt småplock som jag övertalar mig själv om att jag behöver kan jag för det mesta göra helt själv, och om jag orkar med arbetet med att skapa den där saken själv, så är det ju värt det. Ett slags rättfärdigande och samtidigt ett avståndstagande från konsumtionshetsen i samhället. Det mesta material går ju faktiskt att hitta på loppis och second hand!

Men det är klart att det kan te sig som en aning hysteriskt att lägga ner så mycket tid på något som man enkelt kan köpa i en butik, eller ännu enklare på nätet. Den viktiga frågan är bara; är vi medvetna om varför vi gör det, och vad det framförallt gör med vår natur?