expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

måndag 29 oktober 2012

Dryg dag

Hade hoppats på att få avnjuta lite avslappnad verksamhet nu när det är noll närvaroplikt på skolan (jag kallar det fortfarande för lov, men ska vi leka fåniga universitet/högskole regler så ska vi), men så blev det icke!

Först blir man tvingad att träna med sambon som tycker att vi båda måste röra på fläsket (tala för dig själv hörrödudu!), sen fick han världens ryck och plötsligt fann man sig ståendes i färd med att städa ur kylskåpet och röja upp i lägenheten. WTF?!?!?!?

Visserligen blev det världens ordning i kylen sen, men i alla fall! 

Nej, nu ska här kopplas av litegrann! Nästa episod av Turtles ligger uppe!

söndag 28 oktober 2012

Dagens morgon: lätt bland de bästa evah!

Visserligen så blev min sömn en aning uppfuckad inatt. Dels genom att jag var vaken på tok för länge (3 a:m) och dels för att jag hade en sambo som led av sjukdomen bakis smällus och väckte mig ett par gånger under nattens gång.

Så morgonen ville jag göra till en slapp och mysig drömsöndagsfrukost (den där som alla borgerliga familjer verkar ha varenda vecka och som varje svenne verkar sträva efter att kunna ha), men med en nördig touch av Clone Wars att titta på till ätandet. Varav Jay kommer på att vi har bara två episoder kvar av säsong 2 och det hinner vi inte se innan vi har tvättid. Happ, vad gör man då?

Zappar framför tv:n i ett försök att hitta något intressant att titta på.

På tvåan visade de en dokumentär om nördkulturen genom tiderna.


Den var så freaking awesome så jag och Jay pep av förtjusning var och varannan minut, antingen genom att vi kände igen vad de pratade om eller för att det var gulligt (ett par berättade om hur de hade charmat varandra genom att hon hade haft på sig en "godzilla" t-shirt och han ägde "Zu - The Warriors of the Magic Mountain" på video, hur sött var inte det?) eller för att folk cosplayade helt fantastiskt. Det var en underbar dokumentär och gjorde lätt hela morgonen fantastisk!

Nu känner jag mig så underbart nördig att jag har på mig min ninja turtle-tröja samt har en obotlig lust att syssla med nördiga aktiviteter såsom WoW och annat skoj!

Men jag lider verkligen med övriga nördar i världen som tycker det är tråkigt att folk skrattar ÅT killarna i The Big Bang Theory, istället för MED som vi nördar gör (ja, jag förstår åtminstone 90 % av alla nördiga skämt som förekommer där ^^)

lördag 27 oktober 2012

FF - Fucking Finally!

Jag har äntligen fullgjort Final Fantasy VII!! Det tog mig bara 7 månader, och det är ganska pinsamt.

Och att säga att jag har fullgjort spelet var också lite av en överdrift, jag har kanske fullgjort runt 40 % av hela spelet. 


Så vad jag tyckte kanske märks på den tid det tog att spela ut det. 

Missförstå mig rätt nu. Jag älskade spelets historia och alla underbara karaktärer, det var som att uppleva en riktigt jävla bra bok eller en sjuhelvetes jävla bra film. Där fanns verkligen allt som gjorde en historia perfekt, och jag är så glad, nej, lycklig, över att jag fick ta del av det. För att inte tala om musiken, oj oj oj. När jag väl skaffar keyboard så vet jag en väldigt massa musik som jag ska lära mig! Trots att jag nog hört det några hundra gånger genom spelet så blev jag aldrig less på det här:


MEN

Jag har verkligen hatat spelsättet ända från start och jag kunde aldrig lära mig gilla det i någon utsträckning.

För det första är det slumpen som avgör i så gott som allt, åtminstone alla fighter du hamnar i. Turordningen fick jag aldrig kläm på, trots att det fanns sådana uppenbara regler som att till exempel limit break-attacker prioriteras mest, och att vara tillräckligt snabb i vändningarna utan att göra fel när det blev knivigare var oftast inte hanterbart. Jag var tvungen att spela om sista bossen bara för att jag hade sådan maximal otur (ni som har spelat spelet: jag fick lov att genomlida "Super Nova" 8 gånger, och det var HEMSKT!). 

Den andra saken var att jag kunde aldrig spela själv, eftersom Jay ville sitta med mig. Jag älskar den karln, men att ha honom bredvid sig som en ledsagare förtar spänningen ganska rejält. Visst är det praktiskt att höra vad man ska göra och vars man ska fara, men att höra det under kniviga fighter när man är stressad och man försöker ha koll på läget men misslyckades allt som oftast så blir man bara förbannad. Dessutom var det sällan som jag spelade för att JAG ville. Oftast blev det för att HAN ville. Och även om det i 9 fall av 10 visade sig vara riktigt spännande saker som hände så sänkte det motivationen rejält. 

Och så det tredje... Jag kunde fan aldrig lista ut vart jag skulle gå eller styra med knapparna. 
Man tycker ju att en sådan ska ska vara ganska simpelt, jag har aldrig haft några problem i till exempel Portal, Gears of War eller World of Warcraft (fast det sista kan ju knappast räknas eftersom man har en fantastisk karta som ledsagar en hela tiden). Icke, kartan var på tok för liten för att jag skulle kunna utläsa några som helst färdriktningar, det kunde väldigt ofta röra till det för mig när jag rörde mig på mindre ytor och någon idiot hade satt ut en riktigt jobbig kameravinkel som det var svårt att se något genom, och dessutom så var det aldrig uppenbart vilka knappar som behövdes trycka på för vad. Som sagt, det ska inte vara så jäkla svårt att orientera sig!

Allt som allt så spolierades min spelupplevelse ganska rejält av allt detta och jag känner inget som helst sug att spela om det snart. Jag ska dock göra det någon gång och göra betydligt mer än vad jag gjorde nu. Jag var ju för fan bara level 54 när jag tog mig an sista bossen och det räcker precis om man har tur och bra grejer dessutom. Vilket jag hade rond nummer 2.

Men man ska definitivt spela det!

Vill...inte...vara...vuxen

I en månad har jag jagat fälgar på skroten till våra vinterdäck, utan någon som helst framgång. När nu någon vettvilling till terrorist och ogärningsman i det blå bestämt sig för att sopa ner en massa snö (okej, ett millimeter tjockt pudersnö lager) så är det ganska kritiskt och jag blir desperat. Så jag surfar runt på nätet efter nya fälgar och konstaterar mycket surt att det skulle i många fall bli billigare att köpa helt nya vinterdäck. Snark...

Gawd, vad skulle jag köpa bil för? Bara en massa besvär...

fredag 26 oktober 2012

Tröttsamt roligt

Veckan har varit den mest tröttsamma på hela terminen hittills. Dels genom att vi på tre intensiva dagar målade snygga tavlor, men även hunnit med att göra egna penslar och kritor (vilket var awesome!). Dessutom fick jag för mig att teckna modell igår med tusch. Det var annorlunda. Men jag insåg också vilket jävla badass jag kan vara med ett stålstift och tuschdoppad pensel. 


Fast det får ni se en annan gång!

onsdag 24 oktober 2012

Nä nu jävlar!!

Jag satt med "nytt inlägg"-rutan uppe och ville blogga, men jag visste inte riktigt om vad. Jag hade kunnat välja att skriva ett par rader om de två trevliga dagar som jag har spenderat i produktiv anda på skolan, i färd med att måla en faktiskt riktigt snygg tavla (inte mycket till självkritik här inte ^_~) eller bara se om jag kunde hitta på något kul minne att berätta om, eller kanske en dröm som jag inte har avslöjat ännu (vi har ju redan konstaterat att de kan vara förbannat roliga ibland).
Så surfade jag in på vk och såg det här.

FÖR I H-VETE, VA FAN HÅLLER NI PÅ MED?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!


Om det är något jag verkligen avskyr, på gränsen till hat, så är det modern popmusik.

Alla sångerskor/sångare låter verkligen likadana, sjunger samma gälla melodier till samma jävla dansbeat om samma jävla kärlek som man trånar efter/har fått/inte alls hade en chans på. Samtliga låtar massproduceras likt McDonalds vidriga Chicken Nuggets, i musikfabriker som endast kräver ett sött och attraktivt ansikte utåt, allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt på helt värdelösa produkter utan vare sig känsla eller talang. Det säger ju en hel del när band som t ex  Pink Floyd och AC/DC fortfarande säljer mycket skivor och tjänar enorma summor på turnéer (iaf AC/DC turnerar flitigt) medan artister som Las Ketchup får en hitlåt och sen glöms bort, är det överhuvudtaget någon som kommer ihåg The Kethcup Song?
Va fan, det finns till och med en färdig formel för hur man skriver en bra hitlåt, så vem som helst med en dator och rätt programvara kan skapa något liknande. Vari ligger konsten? Ingen fucking stans, hör ni det?!

Jag avskyr alla dessa produkter som enbart utnyttjas för sitt yttre eller sin karisma, eller vad fan det kan tänkas vara. Alla de kvinnliga artisterna säljer sig själva genom sin kropp, vilket vi alltså kan kalla för någon form utav prostitution, medan karlarna endast behöver visa någon form av charm och otroligt mycket maskulinitet, men detta är alltid lite olika beroende på vad tiden säger. 
Det som gör mig mest förbannad egentligen är ju att folk går på det här och låter sig så öppet luras. För musik är ju precis som vilken annan konstform; jävligt subjektiv. En låt kan ur rent konstperspektiv vara värdelös på alla fronter men bli en storsäljare för att det antingen går att dansa till, eller att man helt enkelt finner någon slags nöje i texten, eller bara en kärlek i något i musiken (låten Goosebumps är ett bra personligt exempel, för den är inte särskilt märkvärdig någonstans, men det är bara någonting med det där 80-tals discobeatet som gör mig energifylld... och all dagens zumba-musik ska vi inte ens snacka om). 
Man behöver inte gilla Led Zeppelins musik alls, men man ska fan respektera dem och uppskatta dem för den otroligt vackra konst de gjorde med sin musik, och när ett band inspirerar musiker än idag trots att det har gått trettio år sedan upplösningen, då har man gjort någonting rätt! 

Så att man nu tar bort kanalen där alla skapade konst med några få undantag är helt oförlåtligt. Och så ersätter man den med NRJ av alla jävla skitkanaler som man kunde välja på... Det är inte lönt att lyssna på radio längre, så va fan har jag en i köket för? Det ska jag säga er, det blir en the sims-tillvaro där man har en massa prylar för att fylla ut tomrum som kan uppstå lite här och var men det är kanske inte så att sakerna faktiskt går att använda. Jag har aldrig sett en sim använda sig av de tallrikar som finns i överskåpen som man kan placera ut. 

Fy fan säger jag bara, fy fan!

måndag 22 oktober 2012

Bara ett antagande

Alla har ju olika kriterier för vad som kan kallas en definitiv dålig dag. Men nog borde det väl klassificeras som en dålig dag om man är så trött att det som skulle bli en kvarts lur på soffan i biblioteket på skolan, istället utvecklades till tre timmar? Och man vaknar upp först när resten av klassen har gått hem?

Jag tycker det.

söndag 21 oktober 2012

Nu är jag ju nästan frisk!

Trodde jag i alla fall. Om kvällarna täpper min näsa till av ingen anledning alls och får mig att toksnyfta, helt oförmögen att kunna snyta mig. Tack för det! 

Över till andra, trevligare, saker. 

Snart är det dags för Halloween! Idag var jag på strålande humör och pyntade lägenheten för kung och fosterland (inte så bokstavligt, jag är vare sig rojalist eller nationalist) med underbart fina och mysiga resultat! Dock är det inte färdigt än, så inga bilder ännu. Men den som väntar på något gott...
Halloween-pynt får mig verkligen att bli en liten unge igen, och på ett mycket trevligt sätt!

För så är det ju. Jul i all ära med glitter, ljusstakar och mysig stämning, men Halloween har tamefan det finaste pyntet någonsin! Det finns en del som tycker att det är svårt det där med den mörka och lite skrämmande stämningen, men det är bara bullshit. Det är bara att slänga upp en massa spindlar och olika slags kryp, fladdermöss, råttor och möss, spindelväv, de obligatoriska dödskallarna samt en sjuhelsikes massa pumpor, så är saken biff!

lördag 20 oktober 2012

Bur!

Mitt i allt tråkigt så kan jag ändå berätta det här, för det var på tok för roligt!

Vid ett tidigare tillfälle i WoW har jag tagit mig in i ett tält i Wildheart Point i Felwood för att "sova" (karaktärerna sover ju inte men det ser gulligt ut, och dessutom levlar Jay mycket mycket snabbare än mig på grund av sin &%#"!@ herbalism sååå... det är helt enkelt vår lösning, jag vilar så att jag levlar lite fortare så att vi ligger på ungefär samma level... yadda yadda yadda)... då en orc också lägger sig i tältet för att sova. Ser minst sagt skumt ut, men småskrattade ändå. Funderar mer på vad en orc gör i Felwood men okej, vad vet jag? Området är säkert ett neutralt sådant.

Nu när jag loggar in betydligt senare (okej, kanske en vecka, dvs ca tre-fyra speltillfällen senare) så möts jag av samma orc som loggar in samtidigt, på samma ställe som jag. Och han kände igen mig. Jag vet inte vad man ska kalla det, men det var roligt som fan! 

Sen vinkade han åt mig. Okeeeej... hej på dig!
Vänta ett tag...

Låg vi MED varandra?!?!?!?!?

En sekund senare skickar orcen en flört (jag visserligen inte förstår ett skit av eftersom orcher är horde och jag spelade med Kahvi min nightelf som är alliance) och då kändes det riktigt snuskigt! 

Jag menar, vi vet ju alla vad som hände i Elfquest

Fast vänta, det var ett troll och en alv... Inte riktigt samma sak alltså... 

Och sen finns det folk som vill påskina att jag inte alls är nörd! Va fan?!

BTW, om ni kan lista ut vad titeln anspelar på så får ni ett diplom av mig ^_~

Jävla Blizzard

En annan anledning att jag inte har bloggat förutom att jag har varit sjuk och på dåligt humör den här veckan, är också för att vårt internetabonnemang tog slut och vi var tvungna att skaffa en ny tjänst samt ny router, vilket alltid tar tid eftersom Jay vill få hjälp av far sin som kan mer om sånt där än vad någon av oss kommer ens i närheten av. 

I samma veva som vi fick igång vårt nya internet så bestämde sig Blizzard att både jag och Jay höll på med något fuffens och låste därför båda våra WoW-konton. För Jay var det extra irriterande, då han har fåt sitt konto låst åtminstone 4-5 gånger redan av olika anledningar, men för mig var det bara en smäll på käften. Jag hade verkligen världens bästa lösenord till mitt konto och hade ingte alls lust att byta det. 

Nåväl, tänker uppgradera mitt lösenord på Battlenet men vad so händer är att jag först inte kommer ihåg mitt lösenord dit, och när jag sedan ska byta lösenord även där genom att verifiera mitt konto så vill den påstå att vare mitt förnamn eller mailadress stämmer överens. Hur i helvete kunde det bli fel? 
Inte nog med det, jag fick dessutom för många inloggningsförsök och måste nu kontakta support via telefon för att få det fixat. Vilket innebär minst en timme i telefonkö samt att försöka förklara problemet på engelska. 

Fy fan säger jag bara!

Helgens (förra) vedermödor

Lovade ju ett inlägg om förra helgen men typiskt mig så kom det en vecka senare. Håhjaja. 

Eller ja, så mycket spännande hände kanske inte, jag for till Uppsala för att hälsa på en kär vän där vi ägnade mycket tid åt te-drickande, prat, filmtittande, vandringar på stan (upptäckte glatt att New Yorker är en makalös butik, gå dit om ni har chansen!) samt lärdomar om allt man ska uppskatta med Ume. 

För det första, vi HAR verkligen Sveriges godaste kranvatten, så drick allt vad ni kan!

För det andra, så är lokaltrafiken snuskigt dyr därnere jämfört med här, så jag tänker inte klaga på det igen. 

Och för det tredje, är biblioteket därnere en enda stor besvikelse. Vad grundar jag det på? 
Alla bibliotek som sorterar alla slags fantasyböcker (ja, även hög-fantasy) som barnlitteratur känner jag inget intresse av att vilja tycka om. 

För det fjärde, men detta har jag konstaterat redan och hunnit glömma sedan dess, så är Aladdin så otroligt mycket bättre på svenska än engelska. Robin Williams är lite för mycket Robin Williams och vi har en fantastisk Jago och Jafar. För att inte tala om många skämt som visserligen inte hade blivit hundra procent korrekt översatta men likväl förbättrade scener och flyt. Usch ja!

Och fy på mig som inte tog en endaste bild under hela helgen! Fockers!!

Och ja, självklart shoppade jag saker från New Yorker men då jag inte driver vare sig en shopping- eller modeblogg så ger jag blanka fan i att visa nåt!

fredag 19 oktober 2012

Sabla näsor att alltid ställa till det

Är nästan helt frisk nu, har bara en näsa som trilskas med en ständig snuva som inte går att snyta till rätt. Och jag är inte den som tror på nässpray. 

Däremot kanske det vore en idé att skaffa en sån här kanna:


måndag 15 oktober 2012

Bid däsa är hebsk

Har tyvärr trillat dit i en jobbig förkylning på riktigt denna gång, så just nu har jag aktiverat slusk-mode och skiter blanka katten i att gå till skolan. Dagen ska istället ägnas åt lugnare aktiviteter såsom... 

Ja, det var en betydligt bättre fråga. 

Men några inlägg om helgens strapatser kommer ändock lite senare.

lördag 6 oktober 2012

Bara för att poängtera att jag ingenting har missat

Av en liten kaxig munkjacka blev jag anklagad att inte ha någon koll, så jag tänker bevisa att jag faktiskt har koll: 

Jag har redan sett de två första episoderna av den nya Teenage Mutant Ninja Turtles - serien. 


Och redan innan den hade fått premiär så var det ju självklart en massa dumhuvuden som dömde ut den på förhand av två anledningar: 
  1. Hela serien kommer vara dataanimerad
  2. Jamen... hur fan ser det ut egentligen? Ska det DÄR föreställa turtles?
Jag betecknar mig gärna lite högfärdigt som en av de där RIKTIGA fansen som älskar ALLT som har med Turtles att göra (självklart finns det undantag, INGEN älskar julspecialen eller Coming Out Of Their Shells-tour) så min åsikt är naturligtvis lag!

Skämt åsido, här är min ärliga åsikt om det lilla jag har sett: 

Det är otroligt annorlunda stil på den här varianten men nog fan var det på tiden! Jag ska inte ljuga och säga att jag älskade den nya stilen på en gång, såsom jag gjorde med 2k3 serien, men efter endast ett par minuter så hade jag vant mig, slappnade av litegrann och kunde se serien för vad den egentligen är. 

I den här nya stilen har de tagit de bästa från 80-tals serien och kombinerat det med de bästa elementen från 2k3 serien (ja, det var ett och annat WTF-moment i den nya serien där jag ansåg att det kanske var läge att ifrågasätta våldet). Det är en cheesy humor likt 80-talets, men med en modernare touch, vilket känns både nostalgiskt och fräscht på samma gång. Vid mer än ett tillfälle tänkte jag "jamen självklart, varför var det inte såhär i de gamla serierna?".

Animationerna är förstås inte alls i klass med 2007-filmen, men det kan man heller inte förvänta sig av en tv-serie. Istället får vi en TMNT-variant av Clone Wars, vilket inte alls är fy skam. Visst trillar serien dit i de där fällorna som jag avskyr i CGI-serier, nämligen att de är duktiga på att återanvända små enkla rörelser såsom en specifik huvudrörelse som jag blev lite halvless på redan efter två episoder. Det är dock långt ifrån tillräckligt för att kunna komma med ett negativt betyg. Döm själva i klippet härnere: 

 
Ja, trailern i sig själv är fullkomligt värdelös dock!

Jag tänker inte spoliera handlingen, för den anser jag att man ska uppleva själv. Vad jag kan säga är däremot att jag tror inte att någon kan bli riktigt besviken när man väl ger upp sina förutfattade meningar och uppskattar olikheten för vad det är och faktiskt ger serien en chans. Det är den väl värd och jag tänker följa resten med stort intresse!

Det enda som jag verkligen inte kan uppskatta är introt. My gawd, så vedervärdigt! Visst är det en kul grej att de tar tillbaka rap-stilen till Turtles som de inte riktigt har haft sedan live-action filmerna, men det är fan inte bra gjort! Det finns verkligen bara en enda på den fronten:

 
Och ja, Don är naturligtvis fortfarande min favorit, och riktigt ordentligt gjord också. Han är inte bara en bortkommen nörd som inte gärna säger för mycket (om det nu inte är en massa nördsnack såklart) utan har faktiskt lite mer attityd som inte behöver triggas igång av enskilda händelser.

Eller vet ni vad, folk tycker redan på tok för mycket om det här så strunt i vad jag säger. Se den bara och tänkt ut en egen åsikt! Grunda den inte på någon annans!

torsdag 4 oktober 2012

En oskuld att bli av med

Ibland kan jag känna mig så extremt fattig på erfarenheter, trots att det tamefan inte är något fel på de jag har. 

Men nog fan tackar man ja när man får gå på gratis opera, så det är vad kvällen ska gå åt till. 

Visserligen bara ett genrep men likväl. 

Här kan ni läsa om operan i fråga ^^

onsdag 3 oktober 2012

Apropå något helt annat...

...så funderar jag på att ändra om designen lite på min blogg, den börjar kännas klumpig och svårläst.

Vad tycker ni?

Autistisk dag

Bland de bästa jag har läst i mitt liv var följande bok: 


Det var den allra första gången som jag stötte på begreppet autistisk och även om författaren har missat en och annan punkt (som de ju alltid gör när de inte är autistiska själva) så finns där ändå ett par saker som verkligen får en att förstå hur världen upplevs av någon som är autistisk (själva mysteriet med hunden är inte alls lika intressant, vad än titeln anspelar på). 

Bland annat nämns ett exempel på hur en vanlig människa uppfattar en sommaräng med kor på till skillnad från en autistisk person när man åker förbi i en bil (nu tar jag det inte ordagrant eftersom jag inte har boken ifråga (dumt av mig) utan skapar ett någorlunda eget exempel utifrån vad jag kommer ihåg (läste den ju faktiskt när jag var 17)): 

En vanlig person ser ungefär följande samtidigt: 
  • En grön äng med blommor på
  • Några kossor som är både bruna och svartvita
  • Enkelt stängsel runt
  • Skog bakom
  • Rödmålade byggnader på gården
En autistisk person ser istället det här samtidigt: 
  • En grön äng med 20 olika blommor på som hen kanske till och med kan namnge om hen har det intresset
  • 6 bruna kor samt ytterligare 8 vita med mellan 5-12 stora svarta fläckar vardera
  • En cocacola burk i diket vid stängslet som förövrigt består av exakt 21 pinnar med tre elektriska stängseltrådar i rad runt om hela ängen
  • Skogen består av vad hen kan räkna upp till 10 olika träd i varierande omfång samt ytterligare 4 olika sorters buskar
  • De rödmålade byggnaderna är totalt 5 stycken med vita knutar, på en av byggnaderna syns även 7 par fönsterluckor med hjärtan på samt en gul traktor som skymtas i garaget som man inte lägger märke till i vanliga fall.
Ni förstår skillnaden va? Tänk er alla intryck SAMTIDIGT!

Efter dessa omtumlande första dagar på veckan där vi i skolan har gått igenom färglära på helt nya sätt än jag någonsin trott var möjligt, så ser jag plötsligt världen på ungefär samma sätt. Jag lägger märke till alla dessa små detaljer, jag ser plötsligt ALLA nyanser i alla ting istället för att klumpa ihop dem till en enda färg för att det är så man gör. 
 
Exempel, björkarna utanför mitt fönster är inte gula, trots att alla andra skulle säga det. Jag ser även det bruna, röda, gröna och, hör och häpna, det blåa! Otroligt fascinerande men också jävligt tröttsamt. Jag har haft konstant trötthet ända sedan förra måndagen som inte verkar bli bättre, hur mycket jag än sover.

Usch usch...

tisdag 2 oktober 2012

Not this crap again!

Hatar hatar hatar den smygande känslan som kommer före en förkylning, och som kanske kulminerar i en riktig sådan med feber, snuva och värk överallt. Just nu känner jag av en knorrande smärta i halsen och en lätt snurrighet , men den kan lika gärna vara eftereffekter från skolan där någon kom på den geniala idén att jobba med starkt doftande lacknafta. Jag utförde någon slags kollaps i fackrummet (där alla elevers teckningsfack finns) på grund av yrseln som blev av den starka lukten, och en stackare i klassen fick hjälpa mig upp. Sicken dramaqueen jag är!

Enda skillnaden nu från alla dessa förkylningar i våras är att jag visst har tid att vara sjuk. Jag har bara ingen lust. Känns på tok för jobbigt. Då är jag mycket hellre på skolan och har det betydligt mer givande och extremt roligt istället än att ligga i soffan och dega med nåt tv-spel som det ju lär bli om jag nu trillar dit. Har ingen direkt lusta att spela just nu...

måndag 1 oktober 2012

Hur man firar en tv-spelsfantast

Stort grattis till Jay som fyller hela 23 år idag! För att riktigt spexa till det hade jag gjort en lagom snygg Portal-tårta: 

Tårta utan spex, blev ganska sned ^^;;;;


Mums filibabba!
Well, I guess the cake is not a lie anymore...

Mäktig som fan dock, vare sig jag eller Jay orkade mer än en halv 16-delsbit (och tro mig när jag säger att Jay kan man lika gärna döpa om till Chocolate Monster, Cookie Monster's okända brorsa). 

Självklart fick han fina presenter också:


(Batman är jag själv lite sugen på, får se om jag hinner med att spela det i år)

Plus att middagen fick bestå av asiatisk buffé på Eastern Palace. Kan inte bli så mycket bättre. 

Grattis på födelsedagen älskling <3