expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

lördag 27 oktober 2012

FF - Fucking Finally!

Jag har äntligen fullgjort Final Fantasy VII!! Det tog mig bara 7 månader, och det är ganska pinsamt.

Och att säga att jag har fullgjort spelet var också lite av en överdrift, jag har kanske fullgjort runt 40 % av hela spelet. 


Så vad jag tyckte kanske märks på den tid det tog att spela ut det. 

Missförstå mig rätt nu. Jag älskade spelets historia och alla underbara karaktärer, det var som att uppleva en riktigt jävla bra bok eller en sjuhelvetes jävla bra film. Där fanns verkligen allt som gjorde en historia perfekt, och jag är så glad, nej, lycklig, över att jag fick ta del av det. För att inte tala om musiken, oj oj oj. När jag väl skaffar keyboard så vet jag en väldigt massa musik som jag ska lära mig! Trots att jag nog hört det några hundra gånger genom spelet så blev jag aldrig less på det här:


MEN

Jag har verkligen hatat spelsättet ända från start och jag kunde aldrig lära mig gilla det i någon utsträckning.

För det första är det slumpen som avgör i så gott som allt, åtminstone alla fighter du hamnar i. Turordningen fick jag aldrig kläm på, trots att det fanns sådana uppenbara regler som att till exempel limit break-attacker prioriteras mest, och att vara tillräckligt snabb i vändningarna utan att göra fel när det blev knivigare var oftast inte hanterbart. Jag var tvungen att spela om sista bossen bara för att jag hade sådan maximal otur (ni som har spelat spelet: jag fick lov att genomlida "Super Nova" 8 gånger, och det var HEMSKT!). 

Den andra saken var att jag kunde aldrig spela själv, eftersom Jay ville sitta med mig. Jag älskar den karln, men att ha honom bredvid sig som en ledsagare förtar spänningen ganska rejält. Visst är det praktiskt att höra vad man ska göra och vars man ska fara, men att höra det under kniviga fighter när man är stressad och man försöker ha koll på läget men misslyckades allt som oftast så blir man bara förbannad. Dessutom var det sällan som jag spelade för att JAG ville. Oftast blev det för att HAN ville. Och även om det i 9 fall av 10 visade sig vara riktigt spännande saker som hände så sänkte det motivationen rejält. 

Och så det tredje... Jag kunde fan aldrig lista ut vart jag skulle gå eller styra med knapparna. 
Man tycker ju att en sådan ska ska vara ganska simpelt, jag har aldrig haft några problem i till exempel Portal, Gears of War eller World of Warcraft (fast det sista kan ju knappast räknas eftersom man har en fantastisk karta som ledsagar en hela tiden). Icke, kartan var på tok för liten för att jag skulle kunna utläsa några som helst färdriktningar, det kunde väldigt ofta röra till det för mig när jag rörde mig på mindre ytor och någon idiot hade satt ut en riktigt jobbig kameravinkel som det var svårt att se något genom, och dessutom så var det aldrig uppenbart vilka knappar som behövdes trycka på för vad. Som sagt, det ska inte vara så jäkla svårt att orientera sig!

Allt som allt så spolierades min spelupplevelse ganska rejält av allt detta och jag känner inget som helst sug att spela om det snart. Jag ska dock göra det någon gång och göra betydligt mer än vad jag gjorde nu. Jag var ju för fan bara level 54 när jag tog mig an sista bossen och det räcker precis om man har tur och bra grejer dessutom. Vilket jag hade rond nummer 2.

Men man ska definitivt spela det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!