expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

fredag 31 maj 2013

Jag tror jag avlider

Enligt termometern är lägenheten ca 29° C, och det är på tok för mycket för att jag ska trivas. Nu när jag satt och spelade ME så gled kontrollen nästan ur mina händer på grund av all handsvett som värmen orsakade. Jag som typ aldrig har handsvett.

Fy fan!


Som på räls

Och så var mitt ben nästan helt återställt, och det är riktigt skönt.

Eller ja, ingen får peta på det mer än nödvändigt, det känns som riktigt stora och vassa knivar som gottar sig in i mitt ben. Men stå och gå kan jag utan problem. Det kliar bara så fruktansvärt.

Så nu när mitt ben är okej så ska lite ärenden på stan göras. Yey...

Synd att bad fortfarande är uteslutet för min del, annars hade det varit perfekt idag. 

torsdag 30 maj 2013

Första kaptilet klart

Först, innan ni fortsätter läsa, så tycker jag att ni kan sätta på den här låten i bakgrunden (det är låten som spelas genom eftertexterna... och jo, jag gillar den extremt mycket).

video
 
Så, då kan vi fortsätta.

Jag betvivlar att man blir mer redo att recensera ett spel än när man gjort sitt bästa för att göra verkligen ALLT man kan göra och därefter spela slutet en andra gång, såsom jag har gjort.

Ska man sammanfatta handlingen kortast möjligast är det inte direkt en sensationell story eller ens en nyskapande; du ska rädda galaxen från total utplåning och det är bara DU som kan lyckas med den bedriften (herregud vilken gammal klyscha). Som tur är innehåller Mass Effect så otroligt mycket mer än så.

Först och främst imponerar det genom att vara ett rpg, ett rollspel alltså, där det absolut första du gör är att skapa en egen karaktär, med unikt utseende, bakgrundshistoria, klass och psykologisk profil (en glad överraskning!). Jag var lite halvtråkig på den punkten och valde Soldier med Spacer som bakgrundshistoria och War Hero som psykologisk profil, vilket genom spelet gav mig ett väldigt positivt yrke och, visar det sig, gör det lättare att skaffa Paragon points. Mer om Paragon och val lite senare.
Självklart ter sig spelet helt annorlunda om du väljer en annan klass och psykologisk profil, eller till och med bakgrundshistoria.

Ett exempel är att jag som Spacer träffade på en gammal bekant till Shepard's mamma, och som sedan startade ett miniuppdrag där jag ringde hem. Jay spelade som Earthborn, vilket gjorde att han var föräldralös och levde ett kriminellt liv på gatorna. Jag frågade Jay varför han valde det, och fick till svar att "nä, alltså, jag ville bara från Jorden, det var allt..." (annars är Earthborn ett självklart val om man lättare vill kunna få Renegade points).

Sen skulle jag då välja utseende som jag var nöjd med, och jag gick stenhårt in för det, för jag ville ha ett konstant ansikte genom hela spelserien. I slutändan blev det såhär:

I'm Commander Nathalie Shepard, and I'm awesome!
Och ja, jag är fortfarande sjukt nöjd med det utseendet och tänker inte byta.

Sen är det bara att kasta sig ut i spelet. Och trots att det marknadsförs som ett tps (third person shooter) så består större delen av spelet av dialoger, och det är här som spelets största styrka ligger.

I varje dialog har de valt att låta spelaren svara olika saker beroende på om man vill vara snäll, neutral eller elak, eller bara nyfiken på mer om det är ett mer omfattande ämne som diskuteras. Detta resulteras i mätarna ni ser på var sida om min karaktär, med Paragon points och Renegade points. Och hur du väljer att svara ger olika mycket poäng, men det påverkas även av vilka val du gör i spelet. Kommer du upp tillräckligt långt på skalorna så öppnas även nya konversationsmöjligheter upp, och du kan lösa situationer som kanske annars inte skulle ha gått att lösa eller ändra historiens riktning.

video


Låter det komplicerat? Spelutvecklarna måste ha haft det både fruktansvärt roligt och svårt, för det är fantastiskt uppstyrt. När du börjar få riktigt grepp på hur konversationerna fungerar så flyter det på precis som riktiga samtal, och det gör dig mer indragen.

Men det är som sagt fortfarande ett tps, och här ligger ytterligare en styrka men också en av spelets största brister.
Spelet består precis som många andra rpg's av uppdrag, de större som har påverkan i den historia som spelet berättar men även mindre som kan påverka senare eller inte alls, eller bara ge dig trevliga achievments. Jag gjorde allt, vilket inte är vanligt och som var ganska omfattande.


Nåväl, varje uppdrag börjar med att du väljer ytterligare två lagkamrater som följer med. Totalt kan du ha sex olika medlemmar att ta med, alla med sina unika klasser och egenskaper, i en del fall är de utomjordingar som har sina egna unika bonusar beroende på vilken ras de är. Många uppdrag är utformade så att det är uppenbart vem du huvudsakligen borde ta med, men i betydligt fler fall spelar det inte alltför stor roll. Det gäller bara att ha koll på vad alla medlemmar kan, och det är långt ifrån så komplicerat som det kan låta.


Varje medlem, inklusive dig har också tillgång till ett stort arsenal av vapen, och det är här som spelets största brist ligger. För det finns för mycket vapen att hitta, och liksom i andra rpg's så har utt ett begränsat utrymme, när du uppnår det så gäller det att rensa MYCKET för att överhuvudtaget kunna plocka upp nya saker. Jag lärde mig mot slutet vilka saker som gick att strunta i, men det var först i slutet och jag betvivlar att det är så lätt att ta in tidigare.
Att sedan alla medlemmar har olika träning och inte kan hantera alla slags vapen gör det dessutom mycket svårare att överskåda, särskilt som du inte kan se vem som kan ha vilket vapen förrän du faktiskt befinner dig på ett uppdrag och ska slåss. Ursäkta, det ville jag kunna se på ett betydligt mer överskådligt vis! 

Det är en stor brist men det är också den enda som jag finner (en rikgit bagatell är att många planeter man besöker ser likadana ut, och till slut börjar även byggnaderna och gruvorna, vilket är hemskt tråkigt). I övrigt är uppdragen både spännande och lagom utmanande (jag spelade för det mesta på Normal, med något enstaka uppdrag på Hard), och dina lagkamrater är dynamiska och mycket älskvärda. Vilket leder till en riktigt rolig sidogrej som är högst frivillig men ger gott och achievementpoints om du fullföljer det:

Man kan inleda en romans med en av sina lagkamrater.

Det går inte med vem som helst, det finns totalt tre kandidater för romantiska äventyr och det går endast att välja en av dem. Jag är osäker på om det faktiskt går att välja vem som helst oberoende av vilket kön du är.

Ashley Williams
Liara T'Soni
Kaidan Alenko
Detta utvecklar sig genom intima dialoger, för att genom spelet utvecklas allt mer och sedan mot slutet eskalera i en sexscen. Och den, kära vänner, är bland det vackraste jag har sett. Klippningen är perfekt, musiken skapar den perfekta intima stämningen och det bäddar för det slut som komma skall. Nej, världen går inte under men ni förstår vad jag menar? "Vi vet inte vad som kommer att hända, jag ville bara säga tack, blablabla..."
Vem jag valde kanske gick att förstå av det här

Och ja, slutet är bland det bästa som jag någonsin har sett, men att prata för mycket om det skulle spoliera för mycket. Dessutom, som en rolig tvist, blir det så sjukt olika beroende på vad du väljer och huruvida du har satsat på Paragon, Renegade eller lagom av båda. Jag som valde Paragon hela vägen ut fick ett otroligt tillfredställande slut och mer därtill, men hur skulle det se ut annars? Det ska jag ta reda på när jag ska spela om spelserien. Jo, det ska jag, så roligt var det!

Så ja, med tanke på hur glad och positiv jag har varit, och framförallt hur snabbt det gick för mig att spela ut det så är det väl ganska uppenbart att jag älskade Mass Effect. Det kanske inte är det bästa spelet jag har spelat, eller kommer att spela, men det har definitivt varit ett av de roligaste. För att inte tala om hur sjukt nördig jag blev med all kunskap om det universum som spelutvecklarna har skapat. Star Wars har fått en kraftig konkurrent i min värld.

Har ni ett Xbox och skulle vilja testa på ett lite mer lättsamt "pangapanga"-spel (ett uttryck min ömma mor använder sig av) så rekommenderar jag varmt att spela Mass Effect.
Och om ni äger ett Xbox och är en ordentlig gamer men mot förmodan ändå inte har gett Mass Effect en chans, så är det på tiden att ni gör det.

onsdag 29 maj 2013

Imponerad

Vanligtvis tar det två-tre månader som snabbast för mig att spela ut ett spel, oavsett om det tar 15 eller till och med 60 timmar, även om det är ett spel som jag blir fast i. Livet och dess prioriteringar eller vad man ska säga.

Men Mass Effect har haft en sådan påverkan på mig att jag knappt har velat sluta. Givetvis har jag skött maten, hygien och sömn, och självklart kan ju mitt ben (som förövrigt är nästan helt okej nu) vara en stor orsak, men ändå har det knappt tagit tjugo dagar för mig att spela ut det.

Faktum är att jag spelade ut det redan i lördags men då var jag inte alls nöjd med hur mycket jag hade kvar i sidouppdrag, dessutom var jag fräck nog att köpa mig ett extra uppdrag för sju kronor från Xbox Live, och det ville jag ju också göra. Så de senaste dagarna har jag spelat från det som ursprungligen var fyra timmar från slutet, till att bli åtta timmar innan jag kommit till det slutgiltiga uppgörelsen.

Jay kallade mig hardcore-gamer, då blev jag glad.

Anyways, ikväll ska jag spela ut det för andra gången och eventuellt påbörja Mass Effect 2. Måste bara vänta på att Jay kommer hem från jobbet (blä).

Tålamod är en dygd... sägs det

Men fortfarande, inte ens 16 dagar tog det! Det är imponerande!

tisdag 28 maj 2013

Har jag inte glömt något ganska viktigt nu?

Japp, det har jag sannerligen så det blir till att sätta fart med det.

Jag har ju faktiskt inte fixat färdigt med mina ansökningar till andra året på konstskolan ännu.

Ingen oro, jag har några smådetaljer kvar på en tavla och sen ska jag ta den till skolan tillsammans med ett grafikblad som jag förargligt nog tog hem istället för att lämna kvar som arbetsprov. Men det måste dock fixas innan sista maj så det går inte att sitta i hängmatta direkt, även om det inte behöver vara "inget-utrymme-över-för-liv"-stress som jag hade tidigare.

Det är bara så förbaskat tråkigt att måla småblommor!

fredag 24 maj 2013

Om min nya beroendeframkallande...grej

Jag tänkte ursprungligen köra med en mer svengelsk titel, beroendeframkallande klingar inte riktigt lika bra som "addiction", vilket var ordet jag tänkte på.


För det är precis vad Mass Effect är för mig, jäkligt beroendeframkallande! Och det var ett tag sen jag kände så för ett spel så för mig är det extremt välkomnande!

Jag lär väl göra en mer komplett recension när jag har spelat ut det, men jag kan inte låta bli att prata lite om det ändå. 

Det är väl knappast någon större hemlighet att jag gillar sci-fi, men med Mass Effect så kommer jag på vad det är jag gillar mest, och det borde egentligen inte ha varit en så stor chock för mig. Jag älskar alla de olika utomjordingarna. Fantastiska fantasier och teorier om dem. Ju mer genomtänkta, desto bättre. Jag älskar det otroligt stora Star Wars-universumet med alla tänkbara raser, men det kan bli lite mycket. Star Trek hade lite lägre budget från början och därför ter sig de mest kända utomjordingarna som väldigt mänskliga ändå (volcans och klingons). Mass Effect är ett lagom stort spektrum med riktigt intressanta raser.

Så här kommer ett litet axplock åt er, vare sig ni vill eller inte

Salarians



De kan verka en aning speedade men så har de (enligt codex) den snabbaste metabolismen i hela galaxen, och har svårt att anpassa sig efter alla andra raser som är bra mycket långsammare. Därför kan de av och till verka en aning irriterande (eller väldigt, beror på vilken karaktär du träffar på) men annars är de ganska harmlösa.

Turians


Nog min favorit av alla raser. De kan verka lite väl logiskt inriktade och då blir de dryga men samtidigt har de så många poänger att ta del av. Garrus Vakarian som är en del i mitt team, är bland de bästa jag har. Även om han dog lite väl ofta i början.
Skurken i spelet är också en turian, Saren, och han är bland de mest dynamiska jag har sett i ett spel.

Asari


En ras bestående uteslutande av kvinnor, och my gawd vad de är vackra! Ja, nu är jag jätteytlig och whatever, men första gången jag såg Liara T'Soni var jag kär direkt.

Krogan


Jag är måhända inte så förtjust i alla Krogans, dom kan vara riktigt dryga att ta kål på i strid, men Wrex är däremot bland de roligaste att ha med. Vid ett tillfälle kan man döda honom och när det hände blev jag så upprörd att jag spelade om hela banan för att förhindra det.

Hanar


Ganska störande och pratar alltid om sig själva i tredje person. Oftast är de fanatiska religiösa missionärer som predikar om sin tro vare sig man vill eller inte. Likväl fascinerande må jag säga.

Volus


De är grymt söta och liknar mullvadar i rustning, annars finns inte så mycket att säga.

Geth


Läskiga syntet-varelser som är de huvudsakliga fienderna i spelet

Reapers


Jag vet inte varför modernare sci-fi envisas med stora, överintelligenta varelser med indoktrinering som specialitet och med parasiterande medel för att utplåna universums alla varelser (Gravemind i Halo, Overmind i Starcraft, Reapers här), men det fungerar alltid. Och de är skrämmande som fan!

Elcor


Jay tycker jag är knäpp som gillar dem så mycket som jag gör, men jag kan verkligen inte låta bli. De är söta (påminner lite om en kombination mellan gorilla och sjöko) och jag kan lyssna hur länge som helst på hur de talar.





Besatt? Ja!

Lyckosamt för en gamer

Som jag inte har sagt så råkade jag en dag slå mig själv med en kofot på smalbenet. Ja, det var dumt men det var inte direkt något planerat.

Vad som hände sen var att det blev ett blåmärke där. Som sedan blev större. Som sedan orsakade kraftig svullnad och extrem smärta var gång jag stod eller gick. Som sedan urartade till ännu värre smärta, ännu större rodnad, hud som lossnar samt ännu större svullnad.

Raskt gick (läs: blev puttad på cykel) jag till vårdcentralen där man gav en akut remiss till ortoped, som sedan kunde avslöja att det kort rörde sig om en streptokockinfektion i blåmärket. Yay. 

En plysch-variant av de små saker som gottar sig i mitt ben, så SÖT!!!
Rekommendation: knarka antibiotika och vila mycket, gärna liggande eller halvsittande.

Så med andra kan jag gladeligen fortsätta spela Mass Effect och Zelda utan dåligt samvete, mohahaha!

tisdag 21 maj 2013

Dåligt samvete

När solen lyser såhär så har jag aldrig riktigt samvete att sitta inomhus, men å andra sidan har jag inget särskilt att göra ute heller. Jay tar tillfället i akt att läsa Harry Potter på balkongen och samtidigt få sig lite sol men jag som är så känslig kan inte direkt sitta ute i så långa perioder.

Och just nu vill jag faktiskt inget annat än att spela xbox (Mass Effect) men som sagt, samvetet gnager. Jag blev liksom uppvuxen med att allt elektroniskt skulle vara avstängt när solen sken ute.

Snacka om att indoktrineringen från att bo hemma sitter kvar!

lördag 18 maj 2013

Fucking värme

Hej alla glada, nu kommer jag som en glädjedödare och klagar på värmen och solen i sedvanlig ordning!

Seriöst, vart tog våren vägen? Det var som om den aldrig kom igång riktigt, och när den väl gjorde det så kom värmen som från ingenstans. Wtf?

Skitsamma, då jag har blivit totalt beroende av Mass Effect så ska jag naturligtvis hålla mig till det. Så fort jag har njutit lite av värmen med en läskande smoothie och en jäklarns bra serie (gravitation vol 1)(nej, inte animen, jag fixar inte riktigt med den, mangan innehåller bra mycket mer anser jag)(varför i h-vete gav ni inte ut sista boken för?)(eller den vet jag svaret på, men seriöst, det var jäkligt onödigt, så onödigt)

Inte nödvändigtvis användbart bildbevis
 Ni får väl själv avgöra om det sista påståendet är sant, trots bilden ovanför.

Allt på bild är inte sant vet ni ^_~


torsdag 16 maj 2013

Hitta tillbaks till livet

Det långa uppehåll som har blivit här och på betydligt fler ställen (typ allt socialt till exempel) beror helt och hållet på ett omfattande arbete jag gjorde med en enorm tavla som jag skulle ha med till slututställningen. Tidsoptimist som jag är kämpade jag stenhårt i 1 ½ månad hela dagar och kvällar och var stressad upp över öronen. Inget liv hade jag under processen.

Så nu har jag haft allvarliga problem med att hitta tillbaka till livet.

Vad gjorde jag med mina kompisar?

Vad gjorde jag i spelvärlden?

Vad gjorde jag på internet överhuvudtaget?

(Det enda som överhuvudtaget har fungerat felfritt är 9gag och serieläsning som man ändå har lyckats klämma in när man äter frukost och dylikt)

Bloggandet har jag heller inte riktigt hittat tillbaka till, men vi får ta det i sakta mak, utan stress. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka.

Hej igen livet, vad ska vi hitta på?