expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

söndag 30 december 2012

Sammanfattning för 2012

De flesta brukar använda sig av ett och samma sammanfattningsupplägg vid årsskiftet som alla andra men eftersom jag inte har hittat så många andra liknande bloggar som min egen så hittar jag nu på en unik sammanfattning för mitt nördiga liv 2012 ^^

Årets humör:
Varierat som vanligt, men i överlag betydligt längre avstånd mellan dipparna och topparna och inte lika extrema sådana heller, så övervägande bra kan vi väl säga ^_~

Årets tv-spel:
Portal 2, tätt följt av både Halo Reach och Halo 2

För att inte tala om den fantastiska co-op kampanjen!
Årets data-spel:
Jag spelade inte precis något nytt spel men började däremot spela WoW igen, så det får duga

Årets brädspel:
Settlers of Catan, så jävla kul! 

Årets serie:
Oj hjälp, så många jag skulle vilja sätta här. Dock är den starkaste serien som jag läste under året "Slåss som en tjej" av Tiitu Takalo. Mycket tänkvärd för alla om RIKTIG feminism. 

Läs för fan!

Årets cartoon:
Finns inget att fundera över; NINJA TURTLES FOR THE WIN!!

Ep 5, hittills den roligaste episoden evah!
Årets film:
Hade jag sett klart Bilbo innan årsskiftet så hade den hamnat här, men eftersom jag inte gjorde det så får det bli The Avengers istället. 


Årets musik:
Foster the People och deras album Torches, så otroligt stark debut!

Årets bok:
Först ville jag säga Hungerspelen, men sen kom jag på att jag ju faktiskt läste den helt makalösa "Svärdet och Spiran", och det kändes som det mer självklara valet (förlåt Katniss!)

Årets stickning:
Så många projekt och inga foton, det ska vi bättra på! Men här får ni ett i alla fall: 

Mössa och matchande halsvärmare i Karisma (bild från Berlin ^^)
Årets bästa köp:
Vår bil, en dyr men fantastisk biljett till frihet :D

Årets dumhet:
Det emotionella kaos som jag har låtit mig själv bli neddragen i helt i onödan (dvs allt som har med James att göra ungefär)

fredag 21 december 2012

Halo Reach

Jeez, va jag är seg med det här...


Först av allt kan jag nämna att Halo Reach är, liksom Halo: ODST, inte ett Halo-spel som för den officiella handlingen framåt, utan fungerar snarare som en prequel och förklarar hur människornas militära bas, planeten Reach, attackeras och går under.

Åh nej, va elakt av mig, nu vet ni ju hur det slutar! *mycket ironisk*

Hrm hrm, nåja.Slutet avslöjas faktiskt redan i första Halo, Halo: Combat Evolved, så tekniskt sett har jag inte spolierat någonting.

Jag visste förstås om slutet, och kände mig otroligt frustrerad över det faktum att jag visste att allt skulle gå åt helvete i slutändan. Finns det då någon poäng med att spela spelet?

Svaret är naturligtvis ett rungande ja, ja, JA! För liksom alla andra Halo-spel är spelkänslan på topp, men till skillnad från ODST där man saknar Master Chief så saknar man honom inte alls här.

För i Reach går man in i rollen som sin egen Spartan, samma super-elitmänniska som Master Chief är. Inte nog med det, man får helt och hållet sköta designen själv och för att locka in folk i multiplayer läget så finns det naturligtvis en massa belöningar att få. Ju mer du spelar, desto mer "poäng" får du och för dessa poäng kan du köpa olika slags utrustning, för att på så sätt göra din Spartan ännu mer unik.

Min Spartan i mörklila, olivgrön och eget tag-namn (SG24)
Och jag har nämnt mina feministiska åsikter kring tjejer i spelet när det gäller rustning (se här och här) men när jag väljer att spela som tjej ser jag inga övertydliga skillnader mellan könen. Visst är de kvinnliga spartanerna lite smalare och lite kortare än de manliga, men de är fortfarande såpass biff att det känns logiskt att de springer omkring utan problem med tunga vapen i famnen. Det gillar jag skarpt! De beter sig precis som soldater och är lika badass som alla andra. Tack som fan för det Bungie!

Skillnad? Ja, men mycket subtil, precis som det SKA vara!
Spelet utvecklar sig väldigt snabbt i apokalyptisk anda och det går bara mer och mer åt helvete. Jag borde bli förbannad över den frustration det ger att inte kunna rädda världen i sedvanlig ordning, men det gör det inte. Frustrationen blir istället en otroligt mänsklig historia om överlevnad och att bara göra det bästa man kan, för man vet aldrig om det kommer att påverka framtiden eller vara helt i onödan.
Mentaliteten liknar den man kan se i apokalyptiska filmer där hjälten inser sin egen begränsning och hur övermannad hen är. Okej, jag kommer inte att överleva men jag tänker ändå kämpa in i det sista för att underlätta så mycket som möjligt för mina allierade på andra ställen.  Det är snarare skrämmande episkt än ett negativt omdöme.Dessutom är det ganska "kul" att skurkarna vinner för en gång skull.


Om det finns något att gnälla om så är det väl att spelet kändes lite väl kort. En vanlig Halo-campaign är inte heller särskilt lång, men Reach kändes som att det tog slut när sluttampen i andra Halo-spel börjar. Jag borde ha klockat...

Men annars är det verkligen tillsammans med Halo 2 mitt favoritspel i hela Halo-serien!

torsdag 20 december 2012

The Hobbit - Ett oväntat slut

Igår kväll var tanken att vi skulle njuta av The Hobbit, jag och Jay. Vi hade peppat hela dagen (och flera veckor och månader innan också för den delen) och hade sjukt höga förväntningar. Jag har sett en och annan recension som alla antyder till en atmosfär av besvikelse vilket gjorde mig väldigt orolig, skulle jag också bli besviken? Har hela hajpen varit helt i onödan? Hade Peter Jackson tappat stinget?

Inte blev det bättre av att Jay berättar att det är folk som har mått illa av den mycket skarpare bilden (48 rutor/sek istället för det vanliga 24) så det gör mig ännu mer orolig. 

Men när filmen väl börjar så verkar ingen av dessa farhågor slå in. Vad jag ser istället är en lite lättsammare parafras på Sagan om Ringen där man har visat källmaterialet mycket respekt, men även helt andra litterära berättelser av Tolkien.

Mer än så kan jag inte säga för filmen strulade. Mitt i en scen frös bilden och sedan kom den aldrig igång igen. Strul har man väl upplevt på bio någon enstaka gång, men det har rört sig om bagateller som att ljudet inte skruvas upp i tid eller att det helt plötsligt skruvas ner en aning.

Och givetvis hör man genast folk som muttrar om att SF är ena riktiga idioter som inte kan åtgärda problemet, som tydligen hade skett även tidigare vid olika tillfällen.

VAD I H-VETE ÄR FOLKS PROBLEM?!?!?!?!?!?!

Det är sprillans ny teknik det handlar om (som förövrigt gör bilden helt magisk, inte alls "tv-såpa-aktig" som många säger) och den kräver helt ny hård- och mjukvara för att fungera felfritt. Men vad är det som säger att det fungerar ändå?

Jag uppdaterade hela min dator för snart tre år sedan, men när jag hade använt den i en vecka så hängde den upp sig totalt vad än för spel jag spelade. Trots nya grejer i den. Det tog ytterligare tre vändor till teknikern innan den fungerade något sånär, men då har jag fått stå ut med problemet att den inte alltid vill stänga av sig. Vilket för övrigt har eskalerat det senaste året, så förmodligen håller moderkortet på att fara åt helvete.

Tillbaka till SF. Vi fick alla som satt där i den fyllda (märk väl FYLLDA!) salongen biljetter som kompensation. TVÅ var, vilket garanterar TVÅ ytterligare biobesök. Hur värt var inte det? Men likt förbannat ska folk i kön ut ändå vara förbannade och gnälla på personalen om saken.

Visst är det en självklarhet att man blir irriterad när man ändå har betalat pengar för en biljett till en film som man i slutändan ändå inte kunde se färdigt, men varför visar inte folk förståelse för personalen på SF?

Det är knappast deras fel att tekniken strular sådär, och eftersom jag inte exakt vet hur tekniken i maskinrummet fungerar så kan jag förstås inte klaga på att de inte gör sitt jobb, för jag skulle definitivt inte göra det bättre. Så varför tror sig folk ha den rätten? Varför måste de klaga och gnälla så förbannat när det trots allt inte blir bättre och man ändå blir rikligt kompenserad? För ni ska ju inte tro att de där biljetterna vi fick endast gäller "vanliga" filmer, de gäller för 3D också.

Jag blir så otroligt trött på det där. Så vansinnigt jävla trött. Har folk verkligen såpass mycket problem att en biofilm som strular får bägaren att rinna över och ge dem rätten att ta ut det på sin omgivning? Vart tog förnuftet och logiken vägen?

SF gjorde ett så bra jobb de kunde och de försökte i alla fall. Och när de inte kunde åtgärda problemet så tog de ansvar för det och kompenserade oss drabbade. Så jag klagar inte alls, och jag tänker definitivt inte sluta gå på bio bara för det här. Och jag vill naturligtvis fortfarande se klart The Hobbit. Hur ska jag annars kunna ge den en rättvis recension?

Till SF säger jag gör om och gör rätt, men det är verkligen inte hela världen. Och till den otroligt korkade och gnälliga pöbeln säger jag ta och sluta klaga så förbannat och skaffa er ett lite bredare synsätt!

onsdag 19 december 2012

Halo 3


I det här inlägget nämnde jag som hastigt och lustigt hur glad jag var över att få spela som The Arbiter genom hela Halo 3. Den glädjen försvann definitivt inte under spelets gång. Man kan ju resonera som så att The Arbiter endast blir en ouppmärksammad biroll och inte den lika strålande stjärna som han var i tvåan, men jag för min del tycker det är en aning cyniskt konstaterande. Vad och vem som helst falnar i skuggan av Master Chief, men att han skulle krympa såpass är en överdrift.


Eftersom jag spelade som Elite så beslöt jag ganska tidigt att försöka använda endast Covenant-vapen genom spelet, vilket inte var det lättaste när endast människovapen fanns att tillgå på enstaka ställen. Men i överlag så blev det ett väldigt fint dynamiskt samarbete mellan mig och Jay, The Arbiter och Master Chief, där vi smidigt kombinerade olika vapen i alla situationer. Jag vet inte om Bungie tänkte på det under utvecklingsprocessen men för oss blev det en bra mycket trevligare spelupplevelse.

Och om jag på något sätt trodde att trean skulle rulla på i samma tempo som tvåan så hade jag fel. Istället rullar det på i ett helt annat tempo med en historia som knäcker det mesta: Den slutgiltiga utrotningen av The Flood.

Obehagligaste antagonisten ever!
Jag har sagt det förut, jag avskyr dessa kräk, och inte blir de trevligare med snyggare grafik. Nu i trean är det såpass snyggt att jag mår nästan illa av att se dem. Men den här gången infann sig något helt annat än äckel, istället uppstod en kämpaglöd utan like för man visste att det inte var omöjligt att ta kål på dem allihop. Radera dem från historien. Fantastiskt roligt men ganska sorgligt på samma gång, vad händer med den dynamiska konflikten när de försvinner?

Inte heller här var slutet av det sönderstressade och kaosartade slag från ettan, men dramatiken hade man lyckats multiplicera några gånger om. Jag har tack och lov inte behövt vänta särskilt länge på fyran, annat är det med de gamla trogna fansen som fått utstå 5 års väntan mellan de båda spelen (en väntan på ett halvår klarade jag mer än väl ^^;)

Efter att ha tagit mig igenom nu hela den offentliga spelhistorien så kan jag nu glatt erkänna mig som en stort fan av Halo, och jag ser fram emot att både spela om de gamla spelen, samt invänta kommande spel i serien.

Alla som inte har gett Halo en chans både definitivt göra det. Och till er alla som tjafsar om att Half-Life är sååååååå mycket bättre (trots att ni inte alls har spelat Halo): Jag kommer att ge Half-Life en ny chans nästa år, mohahah!

Tack för allt Master Chief och The Arbiter! Det har varit fantastiska timmar värt spenderade!

tisdag 18 december 2012

En avstickare

Jag vet att jag lovade Halo 3 härnäst men jag har lite problem med det så jag återkommer. Det är inte glömt!

Men däremot kanske ni minns det här inlägget om den nya turtle-serien och vad jag sa om introt?

Jag skäms så fruktansvärt över vad jag skrev där.

För om sanningen ska fram så anser jag nu att det är det näst snyggaste introt genom tmnt-tiderna.

Hur kunde jag säga vedervärdigt? Hur kunde jag påstå att det inte var bra gjort? Så otroligt mycket skitsnack!

Vad introt gör som är så himla fantastiskt är just en otroligt välgjord parafras på gamla intron, med betoning på det första men det finns lite inspiration från andra också. Och rappen har jag börjat gilla skarpt.

Det enda som jag inte har kommit helt överens med är frasen:

"So extreme, out the sewers like lazer beams..."

Oh gawd...

Men annars, helt fantastiskt! Var vänlig ignorera mina tidigare omogna åsikter om saken.

måndag 17 december 2012

En bomb i sinnet

Just nu känner jag mig verkligen helt förvirrad och tom i skallen, och för en gång skull fins inget emotionellt i bakgrunden.

Jag och Jay spelade ut Halo 4 igår kväll.

Vanligtvis när vi har spelat färdigt ett Halo-spel så sitter jag med en enorm tillfredsställelse som definitivt bottnar i att jag har fått ta del av en häftig och stört cool spelupplevelse.

Nu känner jag bara ett enda stort NYH!!


Jag måste smälta det här känner jag, annars kan jag inte ge en rättvis recension av det.

Under tiden får ni ta del av de alltför sena tankarna om Halo 3 samt även Halo Reach.

söndag 16 december 2012

Tredje advent mys

Baka pepparkakor blir drygt i längden, om du bestämmer dig för att baka upp en hel sats med deg samtidigt (jag gör egen deg och den räcker till ca 200-300 pepparkakor!!), och drygare blir det om du gör det själv.

Så därför blev jag himla glad när Iokaste bestämde sig för att hjälpa till!



Tack Iokaste för de fina bilderna! ^^

Mysigt pysigt värre ^^

Animation förr i tiden

Det finns otroligt många i min generation som klagar över att det nuförtiden inte finns något vettigt för barnen att titta på såsom det fanns för oss. "Tacka vet jag 80- och 90-talets tecknade serier, där fanns både hjärta och charm!" säger man med en melankolisk nostalgi som kan få vem som helst att längta efter gamla tider.

Eh va?

Först av allt, serier från när vi växte upp hade EN bra sak; otroligt snygga intron. Inga intron idag kommer upp i samma nivå som till exempel tmnt, men även Thundercats, Batman the animated series eller varför inte X-men.

Seriernas animationer levde dock sällan upp till sina intron (det finns undantag från 90-talet förstås men under 80-talet var det standard) och innebar betydligt oftare prat än action. Dessutom var animationerna bra mycket fulare.

För det andra så innehöll de även otroligt många animationsmissar som knappt existerar alls idag.

Tror ni mig inte? Kolla här nedan med de skummaste misstagen från gamla tmnt:


Nej, serier var inte bättre förr.

Tekniskt alltså.

Inget på Disney Channel idag slår vad som helst på Cartoon Network igår!

Fast egentligen, är det någon som saknar Captain Planet?

lördag 15 december 2012

Ordning på mötet

Köpte biljetterna till The Hobbit nu igår och blev lite ledsen över hur mycket det kostade.

310 kr för två biljetter. Visserligen visas filmen i 3D men så märkvärdigt mycket billigare är det inte att gå på en "vanlig" film.

Lägger vi på ytterligare en femtiolapp så var det vad jag fick betala för att se Sagan om Ringen på bio. 4 gånger alltså!

En biljett för en film på ganska precis 3 timmar kostade år 2001 90 kronor. Jämför det med en vanlig 90-minuters film som kunde kosta runt 60 kronor vid den här tiden. Nuförtiden finns det ju ingen film som inte kostar hundralappen att se.

Åt skogen med parallellerna med "ettöres-kolorna" som fanns när mamma var liten, här har det skett en riktigt hemsk inflation!

Magnus hade en jäkla bra idé om barnbidraget i sin sketch om Barnombudsmannen, där barnbidraget skulle vara indexreglerat. Det borde även gälla studiebidraget tycker jag.

Följa bio och gottispriserna menar jag alltså.

Följa strömmen är awesome!

Som alla vet är jag vanligtvis ALLTID efter vad gäller populärkulturella saker.

Jag var sist med att läsa Harry Potter-böckerna, jag började ta dem på allvar först vid femte boken.

Jag såg, tyvärr, Sagan om Ringen filmen innan jag hade läst böckerna.

Hungerspelen behöver vi kanske inte ta upp igen.

För att inte tala om hela ninja turtle-serien från 2003 (2k3) som jag såg först två år efter att hela serien var avlutad.

Så att nu få uppleva den nya tmnt-serien i samma takt som alla andra med allt vad det innebär (dvs en jävla massa fanfiction-läsande parallellt med sitt tittande :D ) är för en gång skull riktigt AWESOME!!!

That's what makes me awesome!
Nu tänker jag återgå till det! Trevlig lördag!

måndag 10 december 2012

Halo 4: Forward unto dawn

Visst blir man förbannad när man gång på gång får sina förhoppningar höjda och grusade till molekylär struktur under lite väl kort tid, såsom fallet har varit med alla planer om en Halo-film.

Projektet har blivit lagt på is, för att sedan komma igång igen, för att sedan läggas på hyllan på grund av konflikter, för att tas fram igen, för att sedan gömmas undan, utan några förhoppningar om att det någonsin ska bli av.

Suck, stånk och stön.

Men en liten kaka har vi fans fått i alla fall i väntan på att en film ska bli av. En web-serie i fem delar skapade av Microsoft som en prequel till Halo 4. Och den heter, kära vänner, "Halo 4: Forward Unto Dawn".


Med en budget på 10 miljoner förväntar man sig inte precis ett mästerverk och det är det heller inte. Men att den skulle vara så bra hade jag ingen fucking aning om!

Mina förväntningar var extremt låga, jag föreställde mig en enkel serie i stil med The Guild, med skådespelare som försöker men inte riktigt lyckas och en handling som inte var av den bästa världen, men som åtminstone lyckades skapa en lite större lust för Halo 4. Jag var övertygad om att Covenant inte ens skulle vara med! Så fel man kan ha!

Handlingen är långt ifrån lam. Är man ett fan av Halo så känner man igen sig och finner inte bara en genomtänkt historia, utan även enormt mycket respekt för källmaterialet. Man kan universumet och visar stolt upp det till allas vår stora glädje.
Skådespelarna är kanske inte av den bästa världen men de är långt ifrån nybörjare och de tar sin uppgift på största allvar, och lyckas faktiskt leverera! Hur ofta ser man det? Senaste gången var Sagan om Ringen för min del. 


När jag såg trailers för serien inbillade jag mig lätt att effekterna skulle vara av den billiga varianten och halvtaskiga dataanimationer. Men när man plötsligt får se en Elite springa omkring i otroligt hög upplösning och fantastisk animering med ett svärd i högsta hugg, då blev det bara nerd-gasm av alltihopa! Och istället för att ifrågasätta om huruvida serien är bra på grund av den minimala budgeten, så ifrågasätter jag istället hur fan de kunde lyckas så bra med den minimala budgeten. För det är där det verkliga mysteriet hamnar.

Om seriens syfte var att tagga folk inför spelet så har det lyckats många gånger om. Och om de lyckades skapa något sådant här magiskt för webben (helt gratis att titta på kan jag för övrigt poängtera), vad ska man då inte lyckas med om man faktiskt lägger ner några hundra miljoner dollar till på projektet istället för ynka tio?


Det är inget snack om saken, nu MÅSTE de göra en Halo-film! Och behöver filmbolagen fundera så tycker jag att de ska ta en titt på den här makalösa serien. Och övertygas.

Betyg: 8.5/10
Visst finns det utrymme för förbättringar och som Halo-fan vill man ha Master Chief i huvudrollen, men tills dess är jag alldeles nöjd med det här!
Alla ni andra Halo-fans där ute har inget val: NI MÅSTE SE DEN!!

Nu är jag superöverdrivet jättetaggad på Halo 4!!

lördag 8 december 2012

Den perfekta fredagen

En perfekt kväll för en nörd är när den ägnas åt nördiga aktiviteter.

Min perfekta fredagskväll gick ut på att käka pizza och ha ninja turtle-maraton med två gamla skolkompisar samt deras tre bekanta som jag innan kvällen aldrig hade träffat.Hur awesome är inte det?

Aldrig mer pizza med choklad och sjögräs!






måndag 3 december 2012

Fy fan för min dator asså!

Ett bra exempel på hur min dator kan bråka med mig är när det blir dags att uppgradera WoW och ladda ner den senaste patchen, 5.1

Jay's högsta nedladdningshastighet kommer upp i nästan 10 MB/s eller håller sig på en konstant nivå precis under, vilket gör att spelfilerna på runt 600 MB kommer ner ganska snabbt.

Min högsta hastighet kommer upp i 1,65 MB/s men ligger allt som oftast på 650 kb/s, vilket istället gör att det tar irriterande lång tid. Att själva WoW Launcher är segt med att komma igång gör mig ännu mer irriterad.

Fy fan va orättvisst!

Sen sitter Jay och undrar varför.

För att jag hatar min dator och min dator hatar mig.

Så enkelt är det!!

Randy Glasbergen

söndag 2 december 2012

Bara för att få er att skratta

Här har ni lite kul från 9gag!

 Priceless...

Plastikkirurgi

Jag var egentligen bara metaforisk, som ni ser har bloggen bytt utseende helt och hållet. Men jag gillar det här en aning bättre. Det bästa vore om man kunde precis allt om kodning och hade kunnat göra en passande drop down-meny här ovanför så att sidomenyn blev lite tommare.

Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Vad tycks?

lördag 1 december 2012

Och snön bara vräker ner...

Idag har jag haft världens sug efter Donkey Kong då det har snöat som fan och varit närapå tio minus grader.

Varför Donkey Kong undrar ni?


Därför!

Om jul och julkalender(n)

När jag var liten, riktigt liten, så var jul något helt magiskt. Jag älskade allt pyssel och bak och stök och jag älskade pyntet, men framförallt så älskade jag julkalendrarna. Den första jag minns var Tomtemaskinen, som jag dessutom har som bok (vem älskar inte Sven Nordkvist? Jag bara frågar!). Sen har jag nostalgiska minnen från Jul i Kapernaum, Pelle Svanslös, När karusellerna sover (i min syskonskara hittade vi väldigt många memes från dataspelet ^^) och på senare år fann jag även Allrams Höjdarpaket som en helt fantastisk julkalender! 

Sen har vi ju Sveriges mest älskade julkalender, Mysteriet på Greveholm.

Jag som många andra blev naturligtvis jätteglad när jag fick veta att årets kalender skulle vara en fortsättning på den. 


I sann nostalgi-anda steg jag upp tidigare än jag brukar på en lördag (den vanliga tiden ligger på mellan 10-11) och kröp in under fleeceplädar i soffan för att se på julkalendern.

Kan man döma ut den eller ge den tummen upp efter endast en episod?

Svar nej, det är stört omöjligt.

Döma ut den känns som en överdrift då det inte var något direkt dåligt eller fånigt som gick att upptäcka. Att vuxna kan störa sig lite på överdrivet skådespeleri är något som går att skita i, det ä trots allt främst riktat till barnen, och som liten har man inget emot vuxna som blir överdrivet rädda för spöken.

Och dessutom, de gamla spökena från den gamla Mysteriet på Greveholm är ju kvar, det är tillräckligt för att behålla mitt intresse för stunden!