Om jul och julkalender(n)

När jag var liten, riktigt liten, så var jul något helt magiskt. Jag älskade allt pyssel och bak och stök och jag älskade pyntet, men framförallt så älskade jag julkalendrarna. Den första jag minns var Tomtemaskinen, som jag dessutom har som bok (vem älskar inte Sven Nordkvist? Jag bara frågar!). Sen har jag nostalgiska minnen från Jul i Kapernaum, Pelle Svanslös, När karusellerna sover (i min syskonskara hittade vi väldigt många memes från dataspelet ^^) och på senare år fann jag även Allrams Höjdarpaket som en helt fantastisk julkalender! 

Sen har vi ju Sveriges mest älskade julkalender, Mysteriet på Greveholm.

Jag som många andra blev naturligtvis jätteglad när jag fick veta att årets kalender skulle vara en fortsättning på den. 

I sann nostalgi-anda steg jag upp tidigare än jag brukar på en lördag (den vanliga tiden ligger på mellan 10-11) och kröp in under fleeceplädar i soffan för att se på julkalendern.

Kan man döma ut den eller ge den tummen upp efter endast en episod?

Svar nej, det är stört omöjligt.

Döma ut den känns som en överdrift då det inte var något direkt dåligt eller fånigt som gick att upptäcka. Att vuxna kan störa sig lite på överdrivet skådespeleri är något som går att skita i, det ä trots allt främst riktat till barnen, och som liten har man inget emot vuxna som blir överdrivet rädda för spöken.

Och dessutom, de gamla spökena från den gamla Mysteriet på Greveholm är ju kvar, det är tillräckligt för att behålla mitt intresse för stunden!