expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

lördag 31 januari 2015

Helgens sysselsättning: plugg och Halo

Helg, och ni vet va det innebär?

Plugg inför den kommande cell-duggan nästa vecka såklart! Utan ironi så tycker jag att det är grymt intressant att studera celler.

Eller tja, jag ska inte plugga hela helgen såklart. Jag ska också spela Halo 2 på Xbox One! Yay!

Jag har ju nämnt att det är en av mina absoluta favoritspel genom tiderna (det är ju rätt lustigt att i mina två favoritspelserier, Halo och Mass Effect, så är det just tvåan som imponerar allra störst på mig ), och det känns därför lite extra roligt att grafiken är uppdaterad. Jag är verkligen ingen grafiknörd, jag struntar fullständigt i den eviga debatten mellan konsol-spelare och PC-spelare om grafikmotorer och hur många fps det skiljer mellan dem. Men när jag sitter med Xbox one-kontrollen i min hand (som förövrigt är grymt snygg och skön att hålla i!) och förundras över golvets glans och alla filmsekvenser som ser så jäkla bra ut, så blir jag en grafiknörd. Ja, att jag står och förundras över små detaljer som repor i rustningarna och diverse ointressanta knappsatser som fullständigt ignoreras i vanliga fall. Jag struntar fortfarande i debatten.

Summan av kardemumman, jag älskar Anniversary-uppdateringen! I videon nedan kan ni lite jämförelser:




Stort plus också att det finns horisontella splitscreens igen! Happy happy days!

onsdag 28 januari 2015

Du har definitivt spelat för mycket Mass Effect...

... om du tycker att det här är roligt (vilket jag gör, guilty as charged!):


Tandproblem lösta

Tanden fixad! Och det var allt om den saken...

Eller nä, vänta, jag körde utan bedövning

Applåder tack! Diplom med guldstjärna i kanten, samt om ett par dagar en stor skål med hallon sorbet med chokladsås och körsbär på toppen!

Inte? Nähä... Jag får väl fixa det själv då!

måndag 26 januari 2015

Tandproblem av knepigaste slaget

Jag tänker inte avslöja när jag gick till tandläkaren senast. Allt jag säger är att det var pinsamt länge sen.

Dessvärre måste måste måste jag verkligen ta mig till en snarast. Jag har lyckats med konststycket att bita loss ett hörn från en av mina tänder.

Japp, ni hörde rätt läste rätt. Hur i rågmjöl gick det till?
Det vete fan, jag satt bara och åt rostat bröd (med avokado, tomat och ost, utifall det nu skulle vara bidragande faktorer), och helt plötsligt så... var hörnet borta. Fanns inte mer. Förmodligen svalde jag tandbiten också, det känns väl sådär.

Jag kan heller inte ignorera det. Jag har visserligen inte ont, men det känns otroligt obehagligt och det saknade hörnet sitter liksom alldeles lagom mot tungan, så jag känner hela tiden att något fattas. För att inte tala om den skarpa kanten som blivit av att hörnet "försvunnit".

Spontant tänkte jag direkt på Salad fingers, men riktigt så dåliga tänder har jag inte

söndag 25 januari 2015

Nej hjälp, jag dör av skratt!

Vanligtvis när jag tittar på Pewdiepie så brukar jag fnissa mer än jag faktiskt skrattar, om det inte är en av hans montage-videor eller fan-animerade klipp såklart. Då kan jag eventuellt skratta mig halvt fördärvad.

Men den här... Oj, hjälp, jag dör av skratt! Det här är defintivt det värsta jag har sett! Spelfysik när det är som bäst! Ojojoj... Känner att jag själv måste spela det här underbart galna spelet!


Senaste drömmen

Det var rätt länge sedan som jag berättade om mina drömmar, vilket jag verkligen borde göra oftare, då de kan vara rätt intressanta. Eller jobbiga att höra om, det ligger som i betraktarens öga.

Nåväl, nu senast drömde jag rätt märkligt.
Jag hjälpte min äldsta lillasyster att flytta, vilket inte var så märkvärdigt i sig. En vanlig flytt med kartonger, möbler och annat skrot som hon hade med sig till sin nya lägenhet.
Det enda märkliga med den flytten var att hon flyttade in i mitt lägenhetshus, det som jag i verkligheten bor i. Två våningar ner och tre lägenheter bort.
Jag tänkte på hur kluven jag var över det. Men å andra sidan skulle det bli kul att ha systerdottern Coraline lite närmare.

När jag var där och vandrade runt lite mellan våningarna så bestämmer jag mig för att se hur det går med min nästyngsta lillasysters boende. Hon och hennes pojkvän bor också i mitt hus, men på motsatt sida med en egen trappuppgång. I den hade de installerat en vackert blått sken som blinkade långsamt. Jag var jätteavundsjuk på det där ljuset. Så jag fräste surt som en katt och gick till hissen som ledde upp till min och Jay's lägenhet. Trappuppgången där hissen befann sig var helt avskild från resten av huset, och ledde bara upp till vår lägenhet samt två grannar på samma våningsplan.

Jag kliver in i vår lägenhet och suckar jätteledsamt. För vår lägenhet är inte alls märkvärdig. För det första är den jätteliten, lika stor som mitt verkliga vardagsrum vilket jag tror är lite midre än 18 kvm. För det andra så sitter det ett fönster på väggen som leder rätt in i grannens lägenhet. Grannar som förövrigt alltid lämnar dörren på vid gavel eftersom all post finns i deras lägenhet. Otrevliga är de dessutom, så när jag hämtar min post (en galet tjock bunt med beundrarbrev till Jay), så funderar jag på om jag ska sno något från lägenheten deras. En stol kanske eller en tavla. Lägenheten deras ser ju ändå bara ut som ett förråd.

Jay har kommit medan jag hämtade posten så jag hinner inte stjäla något. Jag beklagar mig om hur jävligt vårt boende är. Han tröstar med att vi ju faktiskt har en fin utsikt. Vilket är sant, från vårt fönster ser vi ut mot älven och kan gena dit genom att klättra ut ur fönstret och ner på klippan som finns alldeles utanför. Jag gissar att det rör sig om parallella världar då vår lägenhet ligger på fjärde våningen.

Vi simmar omkring i älven ett tag för vattnet är härligt varmt för att vara älv. Men strömmen blir bara starkare och starkare och till slut förs vi hjälplöst bort till en ö mitt i älven. På den ön sker försäljning av pelargoner och andra blommor. Jag och Jay hamnar i en dispyt om huruvida det är fult med vita vallmoblommor eller inte, jag föredrar ju såklart åkervinda.

Sen vaknade jag helt utmattad som om det tog på krafterna att agera flytthjälp, hämta post, simma i älv och tjafsa om blommor.

Det vore grymt intressant att se vad en drömanalyserare skulle säga om detta.

lördag 24 januari 2015

Läs inte en webbserie som heter "Homestuck"

Precis som titeln säger så uppmanar jag er alla:

Läs inte en webbserie som heter "Homestuck"! Alltså, den serien är så fel på så många nivåer!

Jag hade systern på besök och hon sparade tre bokmärken i min webbläsare med endast titeln: "Homestuck".
Jag tittade på det och frågade henne "va sjutton är det här för larv?" men hon bara fnissade, sa åt mig att läsa den och att jag skulle försäkra mig om att INGEN fanns i närheten när jag läste det.

Så jag tänkte att det kanske var nån skum fanfiction, eller obskyr ungdomshajp, men jag började läsa första akten. Och när jag hade läst en stund så tänkte jag "Yooooo, va fan är det här?".


Och sen fortsatte jag läsa, och jag tänkte "Yoooo....".
Och sen tog dom sig in i det där spelet och jag ba:


Jag kunde inte förstå va fan jag precis hade läst! Det var som om Satan själv hade skrivit en webbserie. Allt var så stört och utflippat, men ändå... Ändå kunde jag inte sluta läsa!

Sen började jag läsa andra akten. Och det var två av dom! Dom där ungarna! Och den där tjejen såg dom! Och hon... Yoooo!
Och sen tog den andra ungen Pogo-hammaren, och ba "Yooooooo!!"


Det var som om du ville va med den där heta människan som bara ville testa "andra" saker och det var så skrämmande och skruvat!
DU.BARA.FORTSÄTTER.LÄSA! Och det var precis vad jag gjorde, fortsatte läsa!

Sen läste jag akt 3. TREEEEEEEEEEE!!

Det var....

TREEEEEEEEE!!

TREEEEEEEEE!!

Och han hette Egbert! Hans namn var faktiskt Egbert!

Herrejävlar! Jag kommer aldrig att komma till himmelen! Jag har redan sålt min själ till Hussie!

Så jag tänker bara säga en enda sak:
LÄS.INTE.EN.WEBBSERIE.SOM.HETER.HOMESTUCK!
Gör det inte! Det är som Succubus!

Kom ihåg vad jag har sagt!

__________________________________________________________________________________

Originalet är det här underbara klippet:



Jag vet att det är alldeles otroligt möjligt att det är omvänd psykologi det här, men jag föredrar att låta det vara precis vad det är: En varning. Klicka på länkarna på egen risk. Läs "Homestuck" på egen risk (ja, det är en riktig webbserie skapad av den riktiga personen Andrew Hussie). Gör ALLT på egen risk.
Jag klickade, och sålde min själ. Fan...

torsdag 22 januari 2015

Apropå mitt 500:e inlägg

Jag brukar ha något sånär kontinuerlig koll på vilka inlägg som är mest populär på min blogg och den obestridlige ettan har, så gott ända sedan publiceringen, varit det här.


Att det är så många som gillar Sven Nordqvist är lite bortom mitt förstånd. Missförstå mig rätt! Alla borde gilla Sven Nordqvist! Det är bara så absurd när det blir så påtagligt. Tendensen att få tunnelseende när det gäller ens idoler är rätt så hög.

Men ja, "Istället för en blomma" är världens charmigaste lilla bok. Eller hör åtminstone hemma på en topp-3 lista :)

Dagens morgonfikaplugg

Godmorgon alla trötta människor! Om ni är som jag och inte vaknar helt de första fyra timmarna efter uppstigning så är mitt tips att ta det hyfsat lugnt.
Jag tar det lugnt med mikrobiologi och en chai latte (ooh, så pretentiös jag kan vara då!) till min vaniljmuffins. Plugg behöver inte vara tungt om det dels är roligt, dels inte hetsas igenom. Bara lugna andetag, inte bli onödigt sur på sig själv när tankarna vandrar iväg och njuta av varenda klunk latte. Seriöst, är det bara jag som äter/dricker/va-tusan-är-det-rätta-ordet upp mjölkskummet?

onsdag 21 januari 2015

500:e inlägget!!

Med detta inlägg har jag nu lyckats publicera 500 inlägg sen jag startade den här bloggen för 3 ½ år sedan! Vilken resa!

Vad gjorde jag då egentligen?

Jag jobbade fortfarande som hotellstädare och kände mig rätt tråkig. Mitt liv var jobb och lite spel eller serier efter jobbet, dag efter dag. I min dagbok återkom frågan "är det verkligen såhär det ska vara att vara vuxen?", och jag minns att jag inte var så levnadsglad. Främst för att jag knappt hade någon som helst kreativ sysselsättning just då. Jag satt inte ens och ritade på bussen längre.

Så ett av mina första inlägg var ett glatt sådant där jag berättade om lite konstnärsmaterial inköp, såsom mitt galet underbara ljusbord!

Däremot hade jag glömt bort inlägg nummer 2, publicerat den 22 Augusti 2011, där jag skrev följande:

"Och det är knas i fiskpinnen och mums mums i galoschen! Jippie!!

Och nej, jag är inte knäpp. Jag råkar bara anse att livet blir lite roligare om man gör sig lite lagom knäpp. Eller så är det mitt estet nörderi-flum som sticker fram sin fula nuna och säger: 
BJÖRK"

Uppenbarligen hade jag ätit fiskpinnar den dagen
 

tisdag 20 januari 2015

Nostalgiska speltankar...

Ni vet hur det blir när man blir äldre? Spelen du spelade som liten har allt svårare att vara kompatibla med hårdvaran, och en vacker dag är de inte spelbara längre, till din nostalgis stora sorg.

"Hugo" är ett klassiskt exempel, är det särskilt många förutom jag och mina galna syskon som kommer ihåg det? Åh va jag skulle vilja spela det igen! Om så bara för att höra alla repliker på alla misslyckade försök.



Ett annat exempel är "Discworld II" som jag spelade i mina yngre "jag-vill-lära-mig-engelska"-dagar. Jag får det åtminstone spelbart på min dator, men i slutet av första kapitlet blir det en bugg som gör att jag inte kan fortsätta. Sorgliga tider.



Så därför blir jag ju naturligtvis jätteglad när nu "Grim Fandango Remastered" släpps! Äntligen ska jag få spela den komiska skönheten till slutet!



Nästa vecka, den 27:e januari, då jäklar i min låda ska det pekas och klickas!

söndag 18 januari 2015

Äntligen ett erkännande!!

Jag har visserligen inte pratat särskilt öppet om min bisexualitet på bloggen men jag har heller aldrig hymlat med den. Jag behöver heller inte prata för mycket om den just nu dock, det kan lätt bli lite för bittert om bifobi och fördomar från både hetero-och homogrupper (jag har inte träffat transor så jag kan inte tala för dom).

Istället ska det här bli ett väldigt glatt inlägg om hur fantastiskt roligt det var att vi faktiskt, i en kommersiell produkt, främst riktat till unga, fick en bisexuell karaktär... I HUVUDROLLEN!! Samt en förklaring på hur en serie kunde hamna på min "årest bästa serie" två år i rad.

Vem? Vad? Hur?

Svaret är galet fantastsikt:

Korra!

Naga tar visserligen rätt mycket plats här, men va fan...


Jag dör, oj, ni fattar verkligen inte hur stort det här är (ja, det är väldigt bedrövligt att det fortfarande är en sån stor grej men ja)! Jag formligen skrek av lycka när säsong fyra var slut! (trots melankolin som infann sig samtidigt)

Inte nog med det: Korra och Asami som ett par är canon! Det är alltså, flämt flämt, officiell "riktig" historia.


Visst har jag nämnt i förbifarten att jag tycker att Korra är den bästa avataren som finns? Även om vi ska jämföra henne med med hennes föregångare Aang.
Nu blev hon en av de bästa karaktärerna någonsin, i alla sammanhang!

Okej, fokus Nekiya. Den sista meningen går liksom inte att förstå om du inte har sett serien.

Jag såg färdigt säsong fyra av "Legend of Korra" under julveckan, och jag var väldigt förväntansfull då säsong 3 slutade på en bitter med lite glad ton. Säsong fyra urartade dock ganska snabbt till något som var tvunget att ses nästan i ett sträck, bara på grund av spänningen. Eftersom det här var sista säsongen så förväntade jag mig något stort. Det fick jag, några gånger om faktiskt!
Och som sagt, slutet var helt magiskt.

Och vad har jag fått innan dess? En historia som, precis som sin föregångare, behandlar vuxna och allvarliga teman på ett sätt som alla, oavsett ålder, kan uppskatta. I "The last airbender" så går seriens tre säsonger ut på att Aang, avataren, ska lära sig behärska alla element såsom han är förutbestämd att göra, om än lite fortare än sina tidigare liv då Eldfursten har bestämt sig för att totalerövra världen. Korra har inte alls samma press på sig, men får istället gå igenom den svåraste läxan av dem alla:
Vad spelar det för roll vad jag gör när historien bara upprepar sig? Vad spelar det för roll att jag tar det tunga ansvaret att bilda balans i världen när det ändå kommer att dyka upp fler problem i den?
Korra började som en otroligt kaxig och otålig avatar som vare sig kunde lära bända luft eller kontakta den spirituella världen, men under seriens gång har hon växt så mycket som karaktär, och särskilt när hon då så tungt ifrågasatt sin egen roll i det hela.
Vem är jag att skapa balans? Behövs jag verkligen?


Och för mig blir det så mycket mer än en barnserie, det blir en serie som behandlar sitt material med respekt och galet mycket kärlek, och därför känner vi som tittare också både respekt och kärlek för det vi får.
Att då skaparna bestämmer sig för att Korra ska vara bisexuell gör det hela bara ännu större!

Jag vill inte säga att "Legend of Korra" är bättre än "Avatar: The Last Airbender", men det fungerar liksom inte åt andra håller heller, att Aang's historia skulle vara bättre än Korra's.
Men har du inte sett någon utav serierna, är det på tiden att du gör det! Själv ska jag se om den en eller två gånger. Typ nu. På stört.

Tips bara: ta av dig "hetero-glasögonen" först innan du börjar med "Legend of Korra", annars kan slutet på säsong fyra te sig som ogenomtänkt och krystat (vilket det VERKLIGEN inte är!).

Den här bilden är otroligt talande (syftar slutet på säsong 3 men utan spoilers):

 by Neodusk

lördag 17 januari 2015

Hej mitt vinterland!

Nu är jag här!

Jag har inte gått och blivit proffsfotograf bara för att jag numera har en systemkamera men jag älskar definitivt att leka med den. Och ju mer jag leker, desto mer lär jag mig. Och jag är ju defintivt bättre än far min som tog den här fantastiska bilden på mig och min systerdotter på julafton:

Naaw, så söta vi är tillsammans!
Tidigare i veckan tog jag mig ut på vinterpromenad efter skolan medan det fortfarande var behagligt ljust ute (och härliga minusgrader framförallt!) och lekte runt lite med inställningar och fokus.





Kanske nördigt, men jag fick världens Ferngully-vibbar av den här synen

Frostbiten selfie

Det blev en väldigt trevlig promenad, på min ära!

fredag 16 januari 2015

Sammanfattning för 2014

Den klassiska årssammanfattningen kan vi ju inte utesluta i inläggsflödet. Så här kommer den!


`¤-.-~*~-.-~*~-.-¤´

Årets Humör: Tyvärr lite för många dippar, men många fina ögonblick också. Så jag säger varierat med alltför många dalar istället för toppar.

Årets tvpspel: Jag har mest spelat om gamla saker som jag redan har spelat, så jag tror inte jag har så mycket att säga här... Jag spelade dock om Okami, världens bästa spel, så det får duga!



Årets Dataspel: Det känns som att jag har bott framför Steam i år men några fantastiska spel där har jag inte spelat (även om "Oknytt" va gulligt). Så tacka fan för att jag lyckades avsluta första Half-Life innan året var till ända! Så jävla bra... alltså, mindblow... Wow...

Årets Brädspel: Steam Park på Nerdcon, det var fantastiskt roligt!

Årets Serie: På Deviantart kom en trend i år att skapa interaktiva serier med rörliga bilder, och de två snyggaste jag fann och som båda förtjänar att nämnas här är dels "Broken Adult" och "Milk for the Ugly" (dom är dock rätt mörka båda två, särskilt den sistnämnda var riktigt otäck i sitt tema)


Årets Doujinshi: Behind the Disguise av Yasuli, en mycket vältecknad Naruto/Sasuke doujinshi ("serie av fans för fans")

Årets Cartoon: "Legend of Korra", utan konkurrens någonstans!

Ja, serien vann förra året också,men va fan, det är jag som bestämmer!

Årets film: Jag såg rätt mycket bra film i år, men den som stack ut mest var "Blå är den varmaste färgen". Så satans vacker, hjärtskärande och verklighetstrogen!



Årets musik: Jag har upptäckt mycket trevlig musik under 2014 (King Charles, Linnea Henriksson, The Ark, utökat intresse för Daft Punk, samt en galet bra metal-cover på "Pink Elephants") men absolut bäst var Skraeckoedlan, OMG!!

Årets bok: "Makalösa Maurice och hans kultiverade gnagare" var fantastisk! Annars har det varit sorgligt lite läsning i år.



Årets stickning: Gorilla-boleron är hittills det mest använda plagget jag har stickat av det jag har stickat i år, så jag säger den :)

Årets bästa köp: SYSTEMKAMERAN!!

Årets dumhet: Att jag inte sökte hjälp för min ångest tidigare, utan lät hela året gå. Mycket dumt.

Årets beslut: Att jag vågade hyra in mig i en studio där jag kan jobba konstnärligt var tamefan bland det bästa jag har gjort någonsin!

Min arbetsplats, ovanlig städad ;)

Årets Finaste Ögonblick: Kulturnatta var en fin kväll av socialt häng, bra musik, härlig stämning, fullständig frihet och oerhört välbehövlig egoboost.

Årets nya upplevelse: Trästock och gummiflotte nerför älven :)

Årets pinsamhet: Jag tänkte först säga valet, men det gjorde mig mest besviken och arg. #GamerGate var däremot banne mig så jävla pinsamt att jag skämdes över att vara en del av gamer-kulturen och jag hatade att vara kvinna. Då är det illa.



Årets Minnesbegåvning: Jag lärde mig en del knäppa grejer utantill i år, och det toppas av "Technologic" av Daft Punk.


Det var allt för 2014. I överlag ett rätt trevligt år, även om mycket hade kunnat vara bättre.

onsdag 14 januari 2015

Guess who's back? Back again...

Hej hej på er allihopa! Gott nytt 2015 på er! Nu är jag tillbaka efter julledigheten, nyår och anpassningen till den nya terminen, och kan underhålla er med ännu ett bloggår!

För ni minns väl, 2015 kommer att bli ett toppenår? Jag har ju världens snyggaste kalender till det ;)

Så för att ta igen litegrann på bloggfronten så kommer det bli lite inlägg som inte blev publicerade nu under ledigheterna.

Här, en selfie!