expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 25 februari 2013

Teknik gör mig ganska glad ibland

Jag vet, det är ju jag som avskyr teknik egentligen och inte alls är så nöjd över att man är så beroende av det i dagens samhälle.

Men det är klart att man blir glad när man kommer hem efter en lång dag med både plugg och jobb, och ser att den nya datorn står inkopplad och klar bredvid ens skrivbord ^^

Och jäklar vad den fungerar bra!

Jag ska ge er några skillnader att förhålla er till:

1. Min gamla dator tog oftast ca 5 minuter och 35 sekunder på sig att starta upp ordentligt, att få upp Windows, starta de få program som enligt inställningar startades upp med datorn samt att få den att landa ordentligt efteråt. Min nya kräver knappt en minut av mig, sen kan jag göra vad jag vill.

2. När jag spelade WoW så kom jag aldrig upp i mer än 24 fps i folktomma områden, medan jag i till exempel städer som Stormwind fick acceptera att det kröp ner till ibland 6 fps. Nu ligger det på 89 fps i folktomma områden, och även om jag inte har hunnit kolla hur det ser ut i Stormwind så betvivlar jag starkt att det kommer att lagga så mycket stryk längre.

Enda jag blir en smula sur över är att jag inte lyckas installera Sims 2 på något vettigt vis. Men det ska väl lösa sig!

söndag 24 februari 2013

Blir man less eller vad?

På Gamespot publicerades i fredags en artikel om bristen på kvinnor i "Alien: Colonial Marines". Tydligen finns det inte en enda kvinnlig marinsoldat någonstans, inte ens valmöjligheten att spela som kvinna, vilket är märkligt eftersom Alien-filmerna innehåller bra många kvinnliga karaktärer, vars existens är så viktig för filmerna att de helt enkelt blir oumbärliga, du kan inte ta bort dem (jag menar, kan man verkligen ta bort Ripley?).

Artikeln drar paralleller till det faktum att de flesta protagonister idag och igår är män, och mer som regel än undantag skapade av män FÖR män. Kvinnor blir istället åsidosatta som något, jag citerar; secondary, optional, disposable.

Självklart kan man föra den här debatten i vilket sammanhang som helst men när det gäller Alien och hela det varumärket så kan man helt enkelt inte utesluta tjejerna, eftersom de har en alltför viktig roll i filmerna. Och det hela artikeln gör är att just kritisera detta och ställa den enkla frågan varför marinen innehåller tjejer som Vasquez eller Ferro, när det inte verkar finnas några tjejer alls i spelet?

Någon kommenterade att det helt enkelt handlade om att tillverkarna helt enkelt inte gillade Alien men det är bara naivt och dumt. Tittar man närmare så ser man att hela produktionen av spelet har strulat under en alltför lång tid, och att man sedan rafsade ihop slutprodukten inför release-datumet.

Så finns det då någon annan förklaring än att man har gjort det aktiva, eller det undermedvetna vilket är värre, valet att skippa kvinnorna och helt enkelt köra på enkom män just för att det har man alltid gjort? Man börjar ju fundera.

Och genast börjar kommentarsfälten fyllas av självrättfärdigande spelare världen över som vill hävda sin rätt till manliga protagonister, att feministerna ska ge fan i att komma och fördärva spelvärlden samt att nördar helt enkelt gillar bröst, punkt.

Suck.

När ska vi kunna gå vidare i den här debatten utan att någon känner sig anklagad för sin så kallade självklara manlighet? Varför är det så att så fort man bara snuddar vid ämnet så får man genast höra att man ska sluta gnälla och att feministerna kan gå och dö någonstans? 

Det räcker med att titta närmare på vilken industri som helst, film eller teater eller spel eller böcker, för att se att det är jävligt snett med fördelningen. Det är så gott som alltid män i huvudrollerna och det är alltid kvinnor i birollerna, oftast som sexobjekt eller belöning för den manliga hjälten.
Vi har några få kvinnor som blir behandlade som det bör, däribland Ripley från Alien.


Finns det några motsvarigheter inom spelvärlden? Inte är de många.

Samus Aran från Metroid är ett fint exempel men hur ser det ut annars?

/JDillon
Sexistiska rustningar, objektifierade roller, små och obetydliga försumbara prestationer och definitivt något som inte kan ta hand om sig själv.
Är det vad jag ska identifiera mig med som kvinna? Ska jag inte också lära mig att få ta hand om mig själv, att vara stark och självsäker och kunna ta mig igenom vilken utmaning som helst? 

Inte nog med det. Sen kommer det naturligtvis feminister och kommenterar argt och upprört att vi måste se till att det blir en jämn fördelning, och då är man också ute och cyklar i min värld. För det handlar inte om att skapa en perfekt balanserad jämvikt mellan kvinnliga och manliga protagonister i spelvärlden, det handlar om att göra det lika självklart oavsett vilket kön det är på protagonisten. Att det snarare handlar om att skapa karaktärer som fungerar för storyn och ger en maxad spelupplevelse (eller bara upplevelse i största allmänhet) än att fortsätta i samma konservativa banor utan att fundera vidare.


Visst finns det fall där man anser att det inte kan vara annorlunda. Jag köper utan vidare att Zelda-spelen har en manlig protagonist, liksom jag anser att Portal behöver sin kvinnliga. Det är hela gnället kring att det ska vara självklart med endast manliga protagonister som gör mig irriterad.
Självklarhet är inte detsamma som rättfärdighet och makthavande, och det är egentligen där som vi kan hitta den idealistiska jämställdheten.

Och om nu nördar gillar bröst så mycket (vadå generalisera?), borde man då inte gilla att spela som en kvinnlig protagonist? Vill man på fullaste allvar klumpas ihop som en omogen massa som helt går efter reptilhjärnans grundläggande instinkter utan vare sig vett, etik, moral eller förmåga till analys? Jag betvivlar det starkt.

Jag gillar också bröst men en bra historia klarar sig fint utan dem. Exploaterade alltså.Och nog fan har det funnits tillfällen då det faktiskt inte spelat någon som helst roll vilket kön det är på en karaktär!

tisdag 19 februari 2013

Men jag läser faktiskt!

Det gör jag, även om det ibland verkar som att jag inte gör det. Eller snarare läser väldigt sällan, men då är vi farligt nära sanningen, så vi stannar där och funderar inte vidare på det.

Igår läste jag ut en bok som har legat i snart 10 månader i en låda i brist på prioritering, men nu tog jag tag i saken:

Legenden om Redwall - Cluny Gisslaren


Och oj, så bra den var!

Legenden om Redwall är en serie fantasyböcker skrivna av Brian Jacques, där ett kloster vid namn Redwall och dess invånare står i centrum. För mig blir det en trevlig blandning av lite Sagan om Ringen blandat med Svärdet och Spiran, lite Det Susar I Säven och en krydda Watership Down.

Det är alltid en lika trevlig upplevelse att se att man snabbt blir indragen i historien och knyter an till karaktärerna, men det kanske är ett utmärkande drag för fabler? Att man känner något helt annat för mänskliga djur än för människor, som gör det lättare att förstå handlingen? 

Det man kan kritisera är väl att historien är en smula förutsägbar men å andra sidan är detta skrivet för barn, och även om jag någonstans "visste" hur det skulle sluta så kunde jag ändå inte lägga ifrån mig boken eftersom det hela tiden blev alltmer spännande. Och sträckläsning ÄR ett bra betyg!

Jag rekommenderar den starkt!

Däremot blir jag lite gramse, för tydligen så finns inte hela serien översatt på svenska, och de som finns är skitsvåra att få tag på. Så nu funderar jag allvarligt på att börja samla på den engelska utgåvan, för jag vill vill vill verkligen läsa mer!

måndag 18 februari 2013

Övertänkande

Överträning har man ju hört talas om och det är inte precis något som rekommenderas, men ibland tänker man en aning för mycket för ens eget bästa. Sådär att man får en väldigt lätt och fluffig känsla i huvudet som gör dig väldigt sömnig och otroligt seg med precis allt. All energi du har går åt till att sköta enkla uppgifter eftersom hjärnan inte orkar med något avancerat.

Det är konsekvenserna man får ta, när man diskuterar och filosoferar kring konst en hel dag i en grupp på femton personer där egentligen ingen vet något men alla vill lära sig allt.

(ni vet sådär jobbigt diskuterande kring abstrakt konst, och vad som gör det till konst, och vad som är bra och dåligt när det egentligen inte föreställer något, eller är det något ändå bara för att vi alltid ska skapa en bild av det, och vad skiljer proffsen från amatörerna osv)

Så nu tar jag paus från det och tänker på något lite roligare:


Erkänn, det var en rolig tanke!

söndag 17 februari 2013

Poängen med att vara vuxen...

...är ju självklart det enkla faktum att man får faktiskt göra som man själv vill.

Och visst, oftast innebär det ett mycket ansvarsfullt liv utan avvikelser i det man normalt kräver av en vuxen person, såsom att äta ordentligt (typ), få ordentligt med sömn (typ), samt ta hand om sig själv på övriga sätt (typ typ typ).

Men nog fan är det tillåtet att återuppleva sann nostalgi i form av "Lion King" på sega klockan tolv på kvällen när det egentligen är tänkt att man ska sova för att man ska kliva upp lite tidigare än vanligt?

Klart det är!

(det roligaste är att jag nötte spelet så förbannat mycket när jag var liten, att jag fortfarande är väldigt badass idag, ungefär tio år senare ^^)

(ännu roligare är att jag faktiskt är förbannat duktig på ett spel som inte Jay var fullt lika duktig på, yey!!)

torsdag 14 februari 2013

Hur jag hade velat fira valentin

Jag ville ju naturligtvis ägna kvällen åt lite roligare saker än just spänna dukar. 

Om kvällen hade fått se ut som jag ville hade jag velat följa med Jay's jobbarkompisar ut på middag och sedan avsluta med att se "A Good Day To Die Hard" på bio. För ni minns väl att i mina ögon så är John MacClane het som fan?


(Jag vet att de satte premiären på alla hjärtans dag som ett fult knep för att tjäna pengar på alla desperata killar som är singlar denna dag, men jag har så jäkla mycket bättre smak än de flesta tjejer i min ålder och låter mig inte luras av dessa romantiska töntkomedier, jag dreglar hellre över en riktig karlakarl som åldrats med stil, samt underhållas av lite explosiv lättsam action)

Godmorgon kärlek

Alla hjärtans dag, med hälsningar till höger och vänster, bitterhet från somliga som i de flesta fall är singlar men även par som tycker att det är onödigt med en speciell dag till kärlek eftersom det ska finnas varje dag i vilket fall.

Själv kan jag tycka att det är bra med en dag som kan påminna folk om att tänka lite extra på romantiken. Jag har inget komplicerat livspussel men många andra par, för att inte tala om familjer, råkar ha det och finner inte alltid tid till den viktiga romantiken. Så varför då inte ha en dag som kan påminna en om det? Inget fel med det.

Sen är det naturligtvis inte hela världen om inte alla hjärtans dag blir en superromantisk kväll med en partner eller kompisar utan du sitter själv. Man ska inte känns press kring något, det kommer aldrig något bra ur det.

Själv ska jag faktiskt ägna kvällen åt att spänna en duk på spännram och, om jag hinner, spela lite WoW medan Jay jobbar.

Uppmärksamma bara kärleken som finns runt i kring oss överallt. Det behövs inget annat. 


tisdag 12 februari 2013

Sicken bortskämd snorunge!

Happ, då var det bestämt att jag ska få en helt ny dator, byggd från grunden. Utan någon som helst ansträngning från min sida (japp, så bortskämd är jag).

Skämt åsido, jag får faktiskt betala för den själv. Allt som allt kommer alla delar gå på strax under femtusen. Och enligt Jay's pappa (han som ska bygga eländet åt mig) kommer den sen vara tillräckligt bra för att klara Sims 3 på nästan högsta grafikinställningarna på ALLT.

Jag som inte ens fixar de lägsta på Sims 2.

Men det känns toppen iaf! Nu får vi peppa som fan och med tårfyllda ögon skiljas från lite sparpengar, så kan tårarna av lycka börja falla istället.

Fast som vanligt blir jag pessimistisk när det gäller datorer och tänker såklart:

NÅNTING KOMMER ATT GÅ HELT OCH HELVETE!!

Något av en besvikelse

Efter att ha stått ut med Jay's tjat om Dota 2 i flera månader så bestämde vi oss (läs; han bestämde men jag protesterade inte precis då jag själv har varit ganska nyfiken) att installera Dota 2 på min dator.

Bara för att inse att det laggar jävligt mycket stryk även med de lägsta grafikinställningarna.

WoW flyter ju på helt okej när jag inte befinner mig i Trade District i Stormwind, men å andra sidan är det spelet ändå jävligt gammalt nu. Dota befinner sig fortfarande i beta*-stadiet.

*beta =
A beta version of a program, game etc... is an unfinished version released to either the public a select few or whoever signs up to beta test it for bugs or glitches. A common mistake people make when talking about for exampl 'Msn beta' is they say 'better' instead of beta.
(Hoppas ni blev en smula klokare av detta, man bör känna till betydelsen av detta ord om man ska hänga med något sånär i min blogg... fast jag spelar ju aldrig beta-versioner...dålig dålig nörd...fuck that)

måndag 11 februari 2013

Ingen dålig start på veckan

Och där exploderade ironi-barometern med en ljudlig knall.

Jag vill kanske inte påstå att det har varit en dålig dag, men det har definitivt varit en tröttsam sådan, där jag har stigit upp på tok för tidigt, gjort för lite men samtidigt krävts på en sådan uppmärksamhetsförmåga att inte ens ett kluvet hårstrå skulle undkomma mig.

Okej, det var en överdrift, men det är fortfarande sant att jag är förbaskat trött.

Men så går det när ens nya arbetsplats bestämmer sig för att sätta inskolningen från klockan sju på morgonen till klockan sju på kvällen.

Jag har inte stigit upp före 6 på mer än ett år och har tappat all morgonvana.

Inte fick jag kaffe på morgonen heller. Snark!

Hade kunnat döda om ja inte va så jävla trött

söndag 10 februari 2013

Lite fusk med tiden

För er som inte följer mig på bloglovin (vilket ni ALLA borde göra!) så kan jag meddela att jag har fuskat lite med tiden för publiceringen av sammanfattningen 2012. Bläddra bak några inlägg så hittar ni igen det.

Det var allt just nu!

lördag 9 februari 2013

OMG hon lever!

Och efter uppehåll sedan jul så lever jag igen!

Bloggandet behövde en ganska rejäl paus, trots att jag vid en första tanke trodde att det inte skulle göra någon skillnad. Det gjorde däremot och nu riktigt kliar det i fingrarna att få komma igång igen. Jag är tillbaka med nya krafter, ny design, och ett nytt (nåja) liv!

Välkomna tillbaka!