Blir man less eller vad?

På Gamespot publicerades i fredags en artikel om bristen på kvinnor i "Alien: Colonial Marines". Tydligen finns det inte en enda kvinnlig marinsoldat någonstans, inte ens valmöjligheten att spela som kvinna, vilket är märkligt eftersom Alien-filmerna innehåller bra många kvinnliga karaktärer, vars existens är så viktig för filmerna att de helt enkelt blir oumbärliga, du kan inte ta bort dem (jag menar, kan man verkligen ta bort Ripley?).

Artikeln drar paralleller till det faktum att de flesta protagonister idag och igår är män, och mer som regel än undantag skapade av män FÖR män. Kvinnor blir istället åsidosatta som något, jag citerar; secondary, optional, disposable.

Självklart kan man föra den här debatten i vilket sammanhang som helst men när det gäller Alien och hela det varumärket så kan man helt enkelt inte utesluta tjejerna, eftersom de har en alltför viktig roll i filmerna. Och det hela artikeln gör är att just kritisera detta och ställa den enkla frågan varför marinen innehåller tjejer som Vasquez eller Ferro, när det inte verkar finnas några tjejer alls i spelet?

Någon kommenterade att det helt enkelt handlade om att tillverkarna helt enkelt inte gillade Alien men det är bara naivt och dumt. Tittar man närmare så ser man att hela produktionen av spelet har strulat under en alltför lång tid, och att man sedan rafsade ihop slutprodukten inför release-datumet.

Så finns det då någon annan förklaring än att man har gjort det aktiva, eller det undermedvetna vilket är värre, valet att skippa kvinnorna och helt enkelt köra på enkom män just för att det har man alltid gjort? Man börjar ju fundera.

Och genast börjar kommentarsfälten fyllas av självrättfärdigande spelare världen över som vill hävda sin rätt till manliga protagonister, att feministerna ska ge fan i att komma och fördärva spelvärlden samt att nördar helt enkelt gillar bröst, punkt.

Suck.

När ska vi kunna gå vidare i den här debatten utan att någon känner sig anklagad för sin så kallade självklara manlighet? Varför är det så att så fort man bara snuddar vid ämnet så får man genast höra att man ska sluta gnälla och att feministerna kan gå och dö någonstans? 

Det räcker med att titta närmare på vilken industri som helst, film eller teater eller spel eller böcker, för att se att det är jävligt snett med fördelningen. Det är så gott som alltid män i huvudrollerna och det är alltid kvinnor i birollerna, oftast som sexobjekt eller belöning för den manliga hjälten.
Vi har några få kvinnor som blir behandlade som det bör, däribland Ripley från Alien.

Finns det några motsvarigheter inom spelvärlden? Inte är de många.

Samus Aran från Metroid är ett fint exempel men hur ser det ut annars?

/JDillon

Sexistiska rustningar, objektifierade roller, små och obetydliga försumbara prestationer och definitivt något som inte kan ta hand om sig själv.
Är det vad jag ska identifiera mig med som kvinna? Ska jag inte också lära mig att få ta hand om mig själv, att vara stark och självsäker och kunna ta mig igenom vilken utmaning som helst? 

Inte nog med det. Sen kommer det naturligtvis feminister och kommenterar argt och upprört att vi måste se till att det blir en jämn fördelning, och då är man också ute och cyklar i min värld. För det handlar inte om att skapa en perfekt balanserad jämvikt mellan kvinnliga och manliga protagonister i spelvärlden, det handlar om att göra det lika självklart oavsett vilket kön det är på protagonisten. Att det snarare handlar om att skapa karaktärer som fungerar för storyn och ger en maxad spelupplevelse (eller bara upplevelse i största allmänhet) än att fortsätta i samma konservativa banor utan att fundera vidare.


Visst finns det fall där man anser att det inte kan vara annorlunda. Jag köper utan vidare att Zelda-spelen har en manlig protagonist, liksom jag anser att Portal behöver sin kvinnliga. Det är hela gnället kring att det ska vara självklart med endast manliga protagonister som gör mig irriterad.
Självklarhet är inte detsamma som rättfärdighet och makthavande, och det är egentligen där som vi kan hitta den idealistiska jämställdheten.

Och om nu nördar gillar bröst så mycket (vadå generalisera?), borde man då inte gilla att spela som en kvinnlig protagonist? Vill man på fullaste allvar klumpas ihop som en omogen massa som helt går efter reptilhjärnans grundläggande instinkter utan vare sig vett, etik, moral eller förmåga till analys? Jag betvivlar det starkt.

Jag gillar också bröst men en bra historia klarar sig fint utan dem. Exploaterade alltså.Och nog fan har det funnits tillfällen då det faktiskt inte spelat någon som helst roll vilket kön det är på en karaktär!