expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

torsdag 30 maj 2013

Första kaptilet klart

Först, innan ni fortsätter läsa, så tycker jag att ni kan sätta på den här låten i bakgrunden (det är låten som spelas genom eftertexterna... och jo, jag gillar den extremt mycket).

video
 
Så, då kan vi fortsätta.

Jag betvivlar att man blir mer redo att recensera ett spel än när man gjort sitt bästa för att göra verkligen ALLT man kan göra och därefter spela slutet en andra gång, såsom jag har gjort.

Ska man sammanfatta handlingen kortast möjligast är det inte direkt en sensationell story eller ens en nyskapande; du ska rädda galaxen från total utplåning och det är bara DU som kan lyckas med den bedriften (herregud vilken gammal klyscha). Som tur är innehåller Mass Effect så otroligt mycket mer än så.

Först och främst imponerar det genom att vara ett rpg, ett rollspel alltså, där det absolut första du gör är att skapa en egen karaktär, med unikt utseende, bakgrundshistoria, klass och psykologisk profil (en glad överraskning!). Jag var lite halvtråkig på den punkten och valde Soldier med Spacer som bakgrundshistoria och War Hero som psykologisk profil, vilket genom spelet gav mig ett väldigt positivt yrke och, visar det sig, gör det lättare att skaffa Paragon points. Mer om Paragon och val lite senare.
Självklart ter sig spelet helt annorlunda om du väljer en annan klass och psykologisk profil, eller till och med bakgrundshistoria.

Ett exempel är att jag som Spacer träffade på en gammal bekant till Shepard's mamma, och som sedan startade ett miniuppdrag där jag ringde hem. Jay spelade som Earthborn, vilket gjorde att han var föräldralös och levde ett kriminellt liv på gatorna. Jag frågade Jay varför han valde det, och fick till svar att "nä, alltså, jag ville bara från Jorden, det var allt..." (annars är Earthborn ett självklart val om man lättare vill kunna få Renegade points).

Sen skulle jag då välja utseende som jag var nöjd med, och jag gick stenhårt in för det, för jag ville ha ett konstant ansikte genom hela spelserien. I slutändan blev det såhär:

I'm Commander Nathalie Shepard, and I'm awesome!
Och ja, jag är fortfarande sjukt nöjd med det utseendet och tänker inte byta.

Sen är det bara att kasta sig ut i spelet. Och trots att det marknadsförs som ett tps (third person shooter) så består större delen av spelet av dialoger, och det är här som spelets största styrka ligger.

I varje dialog har de valt att låta spelaren svara olika saker beroende på om man vill vara snäll, neutral eller elak, eller bara nyfiken på mer om det är ett mer omfattande ämne som diskuteras. Detta resulteras i mätarna ni ser på var sida om min karaktär, med Paragon points och Renegade points. Och hur du väljer att svara ger olika mycket poäng, men det påverkas även av vilka val du gör i spelet. Kommer du upp tillräckligt långt på skalorna så öppnas även nya konversationsmöjligheter upp, och du kan lösa situationer som kanske annars inte skulle ha gått att lösa eller ändra historiens riktning.

video


Låter det komplicerat? Spelutvecklarna måste ha haft det både fruktansvärt roligt och svårt, för det är fantastiskt uppstyrt. När du börjar få riktigt grepp på hur konversationerna fungerar så flyter det på precis som riktiga samtal, och det gör dig mer indragen.

Men det är som sagt fortfarande ett tps, och här ligger ytterligare en styrka men också en av spelets största brister.
Spelet består precis som många andra rpg's av uppdrag, de större som har påverkan i den historia som spelet berättar men även mindre som kan påverka senare eller inte alls, eller bara ge dig trevliga achievments. Jag gjorde allt, vilket inte är vanligt och som var ganska omfattande.


Nåväl, varje uppdrag börjar med att du väljer ytterligare två lagkamrater som följer med. Totalt kan du ha sex olika medlemmar att ta med, alla med sina unika klasser och egenskaper, i en del fall är de utomjordingar som har sina egna unika bonusar beroende på vilken ras de är. Många uppdrag är utformade så att det är uppenbart vem du huvudsakligen borde ta med, men i betydligt fler fall spelar det inte alltför stor roll. Det gäller bara att ha koll på vad alla medlemmar kan, och det är långt ifrån så komplicerat som det kan låta.


Varje medlem, inklusive dig har också tillgång till ett stort arsenal av vapen, och det är här som spelets största brist ligger. För det finns för mycket vapen att hitta, och liksom i andra rpg's så har utt ett begränsat utrymme, när du uppnår det så gäller det att rensa MYCKET för att överhuvudtaget kunna plocka upp nya saker. Jag lärde mig mot slutet vilka saker som gick att strunta i, men det var först i slutet och jag betvivlar att det är så lätt att ta in tidigare.
Att sedan alla medlemmar har olika träning och inte kan hantera alla slags vapen gör det dessutom mycket svårare att överskåda, särskilt som du inte kan se vem som kan ha vilket vapen förrän du faktiskt befinner dig på ett uppdrag och ska slåss. Ursäkta, det ville jag kunna se på ett betydligt mer överskådligt vis! 

Det är en stor brist men det är också den enda som jag finner (en rikgit bagatell är att många planeter man besöker ser likadana ut, och till slut börjar även byggnaderna och gruvorna, vilket är hemskt tråkigt). I övrigt är uppdragen både spännande och lagom utmanande (jag spelade för det mesta på Normal, med något enstaka uppdrag på Hard), och dina lagkamrater är dynamiska och mycket älskvärda. Vilket leder till en riktigt rolig sidogrej som är högst frivillig men ger gott och achievementpoints om du fullföljer det:

Man kan inleda en romans med en av sina lagkamrater.

Det går inte med vem som helst, det finns totalt tre kandidater för romantiska äventyr och det går endast att välja en av dem. Jag är osäker på om det faktiskt går att välja vem som helst oberoende av vilket kön du är.

Ashley Williams
Liara T'Soni
Kaidan Alenko
Detta utvecklar sig genom intima dialoger, för att genom spelet utvecklas allt mer och sedan mot slutet eskalera i en sexscen. Och den, kära vänner, är bland det vackraste jag har sett. Klippningen är perfekt, musiken skapar den perfekta intima stämningen och det bäddar för det slut som komma skall. Nej, världen går inte under men ni förstår vad jag menar? "Vi vet inte vad som kommer att hända, jag ville bara säga tack, blablabla..."
Vem jag valde kanske gick att förstå av det här

Och ja, slutet är bland det bästa som jag någonsin har sett, men att prata för mycket om det skulle spoliera för mycket. Dessutom, som en rolig tvist, blir det så sjukt olika beroende på vad du väljer och huruvida du har satsat på Paragon, Renegade eller lagom av båda. Jag som valde Paragon hela vägen ut fick ett otroligt tillfredställande slut och mer därtill, men hur skulle det se ut annars? Det ska jag ta reda på när jag ska spela om spelserien. Jo, det ska jag, så roligt var det!

Så ja, med tanke på hur glad och positiv jag har varit, och framförallt hur snabbt det gick för mig att spela ut det så är det väl ganska uppenbart att jag älskade Mass Effect. Det kanske inte är det bästa spelet jag har spelat, eller kommer att spela, men det har definitivt varit ett av de roligaste. För att inte tala om hur sjukt nördig jag blev med all kunskap om det universum som spelutvecklarna har skapat. Star Wars har fått en kraftig konkurrent i min värld.

Har ni ett Xbox och skulle vilja testa på ett lite mer lättsamt "pangapanga"-spel (ett uttryck min ömma mor använder sig av) så rekommenderar jag varmt att spela Mass Effect.
Och om ni äger ett Xbox och är en ordentlig gamer men mot förmodan ändå inte har gett Mass Effect en chans, så är det på tiden att ni gör det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!