Val 2014

När jag började högstadiet fick jag ett nytt socialt liv inne i Umeå. Med alla dessa underbara människor som jag lärde känna, och bildade bekantskaper och vänskapsband med, så fick jag förstås en viktig tillgång till deras fantastiska hjärnor. Min mor var högst fördomsfull och kunde inte alls förstå hur jag kunde umgås med de där typerna, de var ju hemskt fult klädda, sminkade sig för mycket och tyckte bara synd om sig själva. Vi vet ju mycket väl att gothare inte alls är sådana, men det kunde aldrig jag förklara.

Med all denna gemensamma intelligens som jag fick ta del av fick jag upp ögonen för saker som inte alls hade intresserat mig förut, saker som gjorde mig osäker och fick mig att känna mig dum, samt de första stapplande stegen mot att själv ta reda på fakta frivilligt och inte bara i syfte för att få bra betyg i skolan. Jag började till och med fatta att sex kunde vara något njutbart och fint, istället för något smutsigt som bara killar var intresserade av (tack som fan för den, sexualundervisningen!).
Religiösa idéer av blandade slag diskuterades friskt, mänsklig psykologi avhandlades på ett sätt som jag inte fattade var möjligt (kunde man verkligen göra sådana precisa analyser av egna och andras uppfattningar?) och politiska ideologier debatterades under mer eller mindre upphetsade former. Upplevelsen var oerhört skrämmande, men gav mig samtidigt den viktiga uppfostran som har format mig och mitt egna huvud. Jag är väldigt olik mina föräldrar i många avseenden och de frågar oftast var exakt jag kan ha fått alla de där sakerna ifrån. Att svaret skulle komma från icke-släktingar har inte fallit dem in.

Tack vare all denna underbara tid på bibliotekets ungdomsavdelning bland alla dessa intelligenta gothare och alternativa människor så fick jag upp ögonen för politik. Jag gick från jag-tycker-att-politik-är-astråkigt-och-inget-att-ägna-sig-åt-så-varför-skulle-man-rösta-för-jag-kommr-sannerligen-inte-göra-det-någonsin-omogen-skitunge-attityd, till att faktiskt fundera över samhällets strukturer och vad jag själv vill ha för slags samhälle.
Och vips blev politik viktigt för mig! Aldrig lika extremt som många andra, jag tycker fortfarande inte att mina ideologier går att sammanfatta helt och håller under något parti i Sverige, men jag vet vad jag vill, och vilka partier som har bäst möjlighet att ge mig det.

Jag tänker inte försöka komma på någon alternativ mening till vad alla redan säger, för det finns inget annat att säga: Det här valet är det viktigaste på länge! Absolut det viktigaste av de val som jag har fått ta del av. Och jag tänker fanimig ta vara på den chansen att rösta, och alldeles oavsett vad ni röstar på (nej fan, det är lögn, jag tolererar inte fyra år av allianspolitik längre, och SD ska fan ut nu), så kommer min toleransnivå vara obefintlig mot de som inte går och röstar idag. Inte nog med att ni spottar på de människor som i andra delar av världen offrar sina liv i kampen att få yttra sin åsikt, ni är också det värsta gruset i demokratins kugghjul när ni i det aktiva valet att inte rösta inte bidrar till det samhälle ni lever i och framförallt vill leva i. Med internets hjälp finns det alldeles utmärkt hjälp att få om man verkligen inte vet vad man vill lägga sin röst på.

Jag tänker inte hemlighålla mitt beslut, det blir en röst åt FI. Jag vill inte bara få in mer fokus på jämställdhet i den svenska politiken, utan jag vill verkligen se en rödgrön regering nu, där vikten läggs vid trygghet för många, miljöfrågor inte hamnar i periferin och ingen försöker påverka min åsikt utifrån min plånbok. UnderbaraClara formulerar sig så mycket bättre än mig så in och läs! 

Jag är med, och jag kommer med en rejäl ångestklump i bröstet ta mig igenom valvakan för att se slutresultatet för vårt kommande Sverige. Och förhoppningsvis blir det en nystart imorgon. En start på ett Sverige där jag och väldigt många olika slags människor har en självklar plats, oavsett sexuell läggning, etnicitet, kön och ålder.