Konsten att vara tråkig

När jag började gymnasiet blev jag ett stort fan av den svenska serietecknaren Daniel Ahlgren. Jag hade redan i högstadiet läst hans album "The girl who never fick nån post" och funnit det otroligt träffande och känslosamt på en nivå som många aldrig upplever, och som verkligen inte behandlas i serier! Jag pratar om den där jobbiga tråkvärlden där små små saker gör skitont och blir omöjliga att bearbeta, som till exempel att aldrig få någon post.

Dålig självkänsla handlar det uppenbarligen om egentligen, men vad är det som säger att det ska ignoreras eller till och med nedvärderas för att problemen inte är lika stora som låt oss säga mobbning?

Så snubblade jag en dag över albumet "Supertråken" och blev ordentligt indragen i Ahlgrens tråk-universum. För jag är minst lika tråkig som huvudpersonen Unni, i alla fall i de flesta sociala sammanhang. Jag betvivlar dock att jag är helt socialt inkompetent.

1. Jag tittar sällan på tv utan zappar mest för att se om det går något bra, och när det väl gör det så är det bara matlagningsprogram eller vetenskapsprogram på Discovery (Jamie Oliver är en av mina största idoler). Vilket gör att jag sällan kan föra ofarliga samtal med folk jag inte känner så väl om vad som gick på tv kvällen. Jag känner inte en enda som faktiskt tycker att det är roligt att titta Mythbusters!

2. Enda gången som jag lyssnar på radio är i hotellets kök där Rix FM går hela dagarna, men får jag själv bestämma blir det "Rock Klassiker". Därför har jag också skitdålig koll på de senaste artisterna.

3. Jag köper aldrig hem skvallerblaskor eller kvällstidningar och jag surfar sällan efter nyheter, mest för att jag avskyr både Expressen och Aftonbladet men också för att många nyheter är för obehagliga att läsa om. Därför är jag också oftast sist med att få veta det senaste, ett bra exempel är när Michael Jackson dog. Jag fick veta det per telefon av Jay två dagar som var förvånad över att jag inte redan visste det (vi var fortfarande särbos på den tiden).

4. Resor intresserar mig inte särskilt, även om jag nog skulle tycka att det var kul och spännande. Sverige är ett trevligt land, likaså de övriga skandinaviska länderna. Tanken på att besöka en annan kultur känns ofta som lite väl spännande, och jag blir ärligt talat skitskraj (får man säga det i en blogg?)

Jag borde också bidra till tråk-universumet och hjälpa Ahlgren att vidga det, för uppenbarligen finns det fler än han och jag som är tråkiga, men jag blir osäker på om det är möjligt. För ärligt talat misstänker jag att min nördiga sida, som i mångas ögon kan verka jättetråkig, ändå gör mig för många fler alltför intressant och inte alls tråkig.

Så nu gör vi en Fucking-Åmål-grej:

JAG VILL OCKSÅ VA TRÅKIG!!