Mitt nya hår

För tio år sedan, i samband med att jag skaffade mig en svartrosa garderob, så föddes även idén kring att ha svartrosa hår också. Den idén genomfördes aldrig av diverse skäl. Jag fick inte för mamma, jag fick inte för min frisör, släktingar sa att jag skulle ha svårt att få jobb, en kompis sa att det skulle vara svårt att underhålla, en annan sa att jag förmodligen skulle förstöra håret helt och hållet (skit samma att jag hade färgat mitt hår kontinuerligt i ca 6 år då), samt att jag aldrig någonsin skulle kunna ha på mig några andra färger än just svart och rosa.

Men nu är det banne mig nog på velandet, och i samband med att jag börjar universitetet och får mig en ordentlig nystart i livet, så fick mitt hår det också!

Så numera ser det ur såhär:

Oj förlåt, dålig mobilkamerabild.

SÅHÄR ser det ut:

Kanske bara jag men va jag inte tvärlik hon från "våra bästa år"? Tvärlik alltså, inte snarlik!

Och jag är så nöjd så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den första veckan så log jag varje gång som jag gick förbi en spegel! Eller ja, det gör jag fortfarande, men wow-faktorn har blivit utbytt mot en känsla av "I was born this way". Nej, inte högfärdigt det minsta!

Däremot så har mitt nya hår ökat mitt sug för hallonlakrits (ja för det gjorde ju inte min garderob tidigare! *host host*), det vet jag väl inte om det var så jättebra. Men vill man va fin får man lida pin! Även om det innebär att ha ett ständigt sug efter godis.

Och nej, jag tittar INTE på "Våra bästa år"!Jag hade ärligt talat klarat mig utmärkt utan att ens känna till den serien!