Kort om kortupplevelser (eller tja, poker)

Hur bekanta är ni med poker? Jag kan på rak arm säga att jag inte alls är insatt! Den enda gång som jag har provat på spelet var under en fest i början på gymnasiet där ingen gillade att spela vänd-tia, och kortspelarna istället startade ett parti poker. Jag erkände naturligtvis att jag aldrig hade spelat förut, och var reglerna var, och alla var mycket hjälpsamma. Tyvärr så hade alla sin egen variant av att förklara reglerna, vilket inte var det lättaste att pussla ihop i huvudet, så jag satt ändå där som ett fån utan att begripa spelet och lyckades på något sätt bluffa mig igenom omgången. Jag vare sig vann eller förlorade, och jag minns heller inte vad vi faktiskt spelade om (om det gällde äran eller något annat), så jag bestämde mig för att snabbt ta mig därifrån för att underhålla mig med något annat. Sen dess är jag en aning misstänksam mot poker, på det där klassiska sättet man är när man ännu inte har begripit vad som är charmen just för att man inte har upplevt något av det egentligen. I de allra flesta fall säger jag hellre att jag aldrig har spelat poker snarare än att jag har haft en dålig upplevelse, och det mestadels för att slippa hamna i den där situationen igen. Ska jag spela poker så ska det för det första inte vara på en fest, där folk visserligen kanske är tillräckligt nyktra för att föra normala samtal, men ändå så pass i hatten att skojnivån är något högre än vanligt. Och för det andra så ska det vara mer på mina villkor, snarare än jag testar spelet lite lojt för att något annat nöjsamt inte finns tillgängligt i just den sekunden.

Så ja, det är väl vad jag har att säga om poker. Och uppenbarligen finns det bättre och sämre pokerupplevelser att få, även om jag nog ändå finner kortspel som ”Magic” lite mer tilldragande. Det finns ju liksom fina bilder på de korten ;)

Skämt åsido, något finns det ju som gör poker så populärt, så någon gång ska man väl reda ut det mysteriet också! Odugliga upplevelser räknas ju liksom inte in.