expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

torsdag 8 september 2011

Alio olio!

När min sambo jobbar kväll och jag måste äta middag ensam, lagar jag alltid samma sak till mig själv. Jag lärde känna rätten under namnet "Alio olio é peperonchino", vilket är en slags vitlökspasta med pecorino-ost (se nedan), men jag har inte lyckats hitta något recept för det när jag googlar så jag har inte en susning om huruvida det är det officiella namnet på rätten eller inte.

Jag kallar den kort och gott för "alio olio", och jag har ett alldeles särskilt förhållande till just den pastarätten. Dels för att den är oerhört enkel och billig att göra, men också för att det var tack vare den rätten som jag lärde mig att äta pasta igen efter närapå 5 års uppehåll. Då var det så illa att jag knappt ens kunde känna lukten av pasta utan att få kväljningar.

Allt tack vare ett fotbollsläger i högstadiet (jotack, man blev tvingad till sånt också). Det var ett dagsläger där man fick chansen att träna fotboll under Steve Galloway. Ett helt okej läger om de inte hade serverat enbart pasta till lunch hela veckan. Första dagen var okej, då var det köttfärssås om jag minns rätt. Dagarna som följde serverades däremot ost- och skinksås, räksås, samt två såser till som jag inte minns eftersom jag åt pastan med bara ketchup fjärde dagen och skippade lunchen helt sista dagen.

Efter det åt jag inte pasta överhuvudtaget, jag fick kväljningar bara jag tänkte på det. Åt det aldrig hemma, åt det aldrig på skolan och aldrig hos kompisar. Så när jag träffade min nuvarande sambo och insåg att han var en pastagalning var jag övertygad om att det aldrig skulle gå.
Så fel man hade.
Jag fick träffa en gammal vän till min sambo, som bjöd oss på en pastarätt, Alio olio. Jag var oerhört skeptisk, men smakade för att inte verka otrevlig. Mina smaklökar sa WOW!! Det var definitivt något annat än all annan pasta man ätit! Och jag var tokkär! Och oerhört tacksam, pasta kan ju va så mycket mer än bara spaghetti och köttfärssås som jag trodde i min enfald. Har inte den blekaste vad jag trodde om italienarnas kostvanor.

Då skulle man bara haft en bra kamera...
Ser kanske lite tunt ut, men det blir en ordentlig smakexplosion i munnen. Man kokar helt enkelt spaghetti samtidigt som man i en stekpanna steker riven vitlök, salt och piri piri i olivolja i ungefär 30 sekunder på högsta värme. När sen pastan har kokat färdigt så rör man ner vitlöksoljan i pastan och kryddar med basilika. Servera med pecorino-ost och ett smarrigt bröd till. Mums!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!