Den bästa veckan hittills

Nog för att min skola alltid har varit av det mer underbara slaget, även i under dom dåliga dagarna, men den här veckan var den överlägset bästa.

Denna vecka har vi haft serieteckning, eller "Berättande Bild" som konstvärlden vill kalla det (herregud, serier är ju inte konst heller!) med Anneli Furmark, en av mina svenska idoler. Om det var mäktigt? Ojoj, ni anar inte.

Idolen själv med veckans arbete bakom

Själv har jag inte tecknat sen jag gjorde mitt bidrag till Mangatalangen 2010, och hade helt glömt hur roligt det är! Kommer jag in på andra året ska jag definitivt fortsätta med det! Kanske skapa ett fanzine till och med.

Idog verkstad

Passade på att köpa en bok av henne också...

...samt få den signerad, wihii!!

Här kommer då mitt arbete från veckan (har annat på g också men det blev inte klart):

(nej, självklart är INTE Jehovas Vittne aggressiva björnar, det var bara en rolig idé av vad en björn kunde tänkas vilja, att äta upp Marie hade varit på tok för klyshigt (jösses björnar, sluta upp med att hamna i de där fällorna)(haha, nu blev det två parenteser i en parantes!))

Nu ska jag på stan, trevlig fredag på er!

Apropå odlingen

Jag kanske inte var helt tydlig i mitt föregående inlägg, men säger istället nu att mitt odlingsprojekt påbörjades redan i lördags. Då sådde jag fint i små minidrivhus några frön av jordgubbar, timjan, gräslök samt persilja, satte sättpotatis i äggkartong för att gro till sig samt sådde en stor kruka med blivande sköldpaddsmat (ni vet ogräs och sånt, hittade frön till det här).

Nu ikväll när jag skulle kolla till fukten i jorden i mina små odlingar så upptäcker jag till min stora glädje att timjan fröna har skjutit små små skott! De är visserligen inte en millimeter ens, men ändå!

Högt för mig själv i min ensamhet (Jay jobbar ikväll, fräckt när jag nu blev så glad!) så frågade jag om inte timjan är lite av en snabb växt.

Och då kom jag på att kolla till krukan med sköldpaddsmaten som skulle gå att skörda redan efter ett fåtal veckor.

Kollar i krukan. Nix, inga skott än, men snart kanske.

Sen bestämmer jag mig för att kolla om jorden är fuktig. Och tro då inte att det visst har kommit skott men de har växt såpass tätt att de har lyckats pressa upp jorden ovanför och skapa en luftficka på någon eller några centimeter över sig. När jag vattnade sjönk nivån på jorden mycket drastiskt och en massa skott tittade fram.

Sickna fasoner!

Bot mot tristess, ångest, olycklighet osv

Något riktigt lämpligt att sysselsätta sig med när livet inte är på topp är intressanta projekt av olika slag som kan distrahera men även skänka någon känsla av betydelse och glädje.

I mitt fall blev det odling.

Jajamen, helt plötsligt är man en sån där "eko-nörd" som banne tänker ha egna jordgubbar, morötter och potatis, sam en liten kryddbänk i köket. Mysigt värre!

PS: Fast jag kanske var eko-nördig redan innan, då jag tillhör den där fashionabla återvinningsnazisten som envisas med att bryta isär slöa saxar för att kunna återvinna metall och plast för sig?

Hur var det den visan löd igen?

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen:

DET BORDE FANEMEJ VARA OLAGLIGT ATT VARA SJUK!

Okej, uppenbarligen är jag inte helt seriös, men med tanke på hur mycket lite sjukdom strular till det för min vardag så är jag måttligt road av det.

Man skulle ju kunna argumentera för att jag egentligen borde skaffa mig en mognare approach till problemet och inte låta det strula till så förbaskat...

Jösses, va tror ni om mig egentligen?!?!?!?