expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

söndag 1 februari 2015

Mer musikkärlek: Amy

Det är definitvt dags att prata om en annan väldigt stor musikkärlek, mest för att jag har hamnat i en period då hennes musik är det enda jag vill lyssna på.
Jag har älskat henne ända sen jag hörde hennes första singel på radion. Det är faktiskt väldigt få av hennes låtar som inte ger mig rysningar av välbehag, just för att det är så vackert och förbaskat välproducerat, för att inte tala om galet genialiska texter. Åh, va jag skulle vilja se henne live!

Hon heter Amy Macdonald, och är den jag definivt sätter i min topp tre-lista över de bästa soloartisterna jag vet. Faktum att det är mest tjejer på toppen av den listan...

Aja, jag ska inte byta ämne helt och hållet, nu fokuserar vi på Amy.

Om ni inte har koll på vem hon är så har de flesta hört hennes singel "This is the life"


Jag skulle kunna sitta och filosofera över om det är hennes otroliga röst, skotska dialekt, fantastiska texter eller den underbara musiken som gör henne så bra, men jag behöver inte filosofera över det eftersom jag redan vet att det är ALLT det där som gör henne så jäkla bra!
Jag kan lyssna aktivt på hennes musik och förundras av hennes talang, jag kan lyssna inaktivt och älska ljudet i bakgrunden, och jag lyssnar gärna i sällskap med andra eftersom de flesta säger "oh" och "ah" med positiva tonfall.
Hon är också den enda artist som känner mig bekväm att sjunga till, eftersom mitt röstomfång matchar hennes hyfsat bra (betyder dock inte att jag faktiskt KAN sjunga, men jag gillar det så... det är en känslig fråga, jag kan prata om det en annan gång).

Förra helgen satte jag mig äntligen ner och lyssnade på hennes senaste skiva "Life in a beautiful light" och redan första låten "4th of July" fick mig att fullständigt gapa. Hur ända in i glödheta smältugn kan en artist bara bli så mycket bättre och bättre utan att för den delen förlora sin utmärkande stil? Jag bara... Wow.


Som ni kanske förstår så var resten av skivan självklart fullproppad med en massa andra bra låtar. Och är de inte sjungbart bra så är de i alla fall lyssningsbart bra. Fast det gäller såklart hennes två tidigare skivor också.

Charmig är hon också. När hon var med i "Top Gear" erkände hon att den största glädjen hon hade av att tjäna pengar på sin musik var att hon nu kunde införskaffa bilar hon gillade. Hon var dessutom den kvinna som körde fortast av de kvinnor som varit med, och hamnade någonstans i övre mitten. Jag vet inte vad det riktigt säger, men jag gillade det avsnittet.


Så kort sagt, jag totalälskar Amy Macdonald. Och jag rekommenderar hennes musik varmt. Taylor Swift kan lära sig ett och annat matnyttigt tips från Amy om hur berättelser om olycklig kärlek ska framföras musikaliskt.
Fast nä, det finns bara en Amy Macdonald. Och hon är awesome!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!