expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

torsdag 26 september 2013

Alltså, det här med GTA V...

Jag kan på rak arm säga att jag inte har haft något uppenbart sug efter att spela något av GTA-spelen, dels för att bilar inte intresserar mig och dels för att historier om kriminalitet inte lockar. Jag växte liksom upp med hjälte-historier, jag lekte för fan hjälte med mina leksaker och ville alltid att de onda skulle besegras ordentligt! Så jag har ganska svårt att se varför den aspekten av just GTA lyckas dra in en så enorm fanskara. Såvida inte större delen av den fanskaran består av omogna skitungar för då är det inte svårt alls längre.

Däremot har jag full förståelse för den enorma sandlådevärld som spelen alltid har haft, en enorm värld där du kan köra omkring precis som du vill, göra vad du vill och inget i spelet pressar dig till att göra annat. WoW är liksom inte samma sak, det är ju verkligen bara uppdrag på uppdrag, levla sin karaktär och dess rustning och vapen, samt utforska områdena i rätt ordning.

Jag avskyr också det faktum att när diskussionen om våld i tvspel dyker upp så ska alltid GTA nämnas som ett praktexempel på hur hemskt och moraliskt fel det är med våldsamma tvpspel, och det gör mig alltid trött. Visst kan du skjuta ihjäl den där prostituerade kvinnan du raggade upp och låg med i bilen, men det finns inget i spelet som uppmanar dig till att göra det. Möjligheten finns bara där, och det är långt ifrån alla spelare som gör sådana moraliska tvivelaktiga handlingar.
Då är det faktiskt värre i The Sims, där du kan ha ihjäl dina simmar på rent ut sagt groteska sätt. Visst, det är kanske inte så visuellt våldsamt, men definitivt moraliskt tvivelaktigt att låta sina simmar dö genom att aktivt ta beslutet att dränka dem, svälta dem, låta dem bli ihjälbitna av flugor, dö av ångest, eller den gamla klassikern; låta dem brinna upp vid spisen?
Så nej, debatten om tvspelsvåld ska definitivt inte fokusera på GTA.

Just nu gör dock spelserien mig ganska rejält irriterad. Dels för att den nu släppta femman är så otroligt överhajpad att jag blir rent ut sagt illamående, alla på IGN och Gamespot tjatar om spelet, och själv har jag svårt att tro att det kan vara bra. Visst, man kan argumentera för att jag inget ska säga om saken då jag inte har spelat spelet, men å andra sidan ser jag hur hårt alla fans håller spelet om ryggen och hur hårt kritiserad man blir om man poängterar minsta lilla brist. Det gör mig otroligt skeptisk.

Inte blir det bättre av att debatten om feminism ploppar upp igen, därför att en kvinnlig recensent på Gamespot, Carolyn Petit, gav spelet 9 av 10 i betyg, dels för att hon tyckte att karaktärerna var alltför inkonsekventa emellanåt, men också för att hon kritiserade spelets porträtterande av kvinnor. Ordagrant sa hon såhär:

"Characters constantly spout lines that glorify male sexuality while demeaning women, and the billboards and radio stations of the world reinforce this misogyny, with ads that equate manhood with sleek sports cars while encouraging women to purchase a fragrance that will make them “smell like a bitch.” Yes, these are exaggerations of misogynistic undercurrents in our own society, but not satirical ones. With nothing in the narrative to underscore how insane and wrong this is, all the game does is reinforce and celebrate sexism. The beauty of cruising in the sun-kissed Los Santos hills while listening to “Higher Love” by Steve Winwood turns sour really quick when a voice comes on the radio that talks about using a woman as a urinal."

Och jag blir bara trött av att läsa kommentarsfälten, men om det kan ni se här nedan (ja, ni ska titta på videon!)


Jag tror inte för fem öre att kritiken hade varit lika hård om det hade varit en man som recenserat spelet, om nu inte den mannen hade gett spelet för lågt betyg (jag har fortfarande inte förlåtit Tom McShea för att han gav Skyward Sword 7.5 av 10).
Jag tror också på att gränsen mellan satir och förstärkande av verkligheten är ganska så hårfin emellanåt och att det är alltför lätt att snubbla över den gränsen emellanåt, eftersom man tror att det räcker att ha rätt tonfall i "rätt" sammanhang. Nej, det är som han säger: satiren slutar vara satir när den upprepas.

Sen kan jag inte låta bli att vara påverkad av Jay's hårda kritik mot fyran, där storyn, spelsättet och sandlådan inte alls levde upp till hans förväntningar när han såg det skyhöga betyget (10/10), och hur skeptisk HAN är mot femmans betyg.

Näe, håll gärna GTA, och den omogna delen av dess fanskara, så långt borta från mig som det går. Men våga bara använda det som det perfekta exemplet i våldsamma tvspels-debatten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!