Nåväl, under min lunch utspelade sig nu samma scenario, min kollega hade helt glömt bort ordet salt och bad istället om hursch, men vi förstod förstås allihop att hon menade salt. Med smurfar i minnet berättade jag hela historien om Peyo för de andra, som skrattade lite roat åt det. En av dem sa sen åt mig med en aning fisförnäm ton:
"Det där var det nästan nördvarning på!"
Vilket jag självklart tog som en förolämpning för nog fan var det nördigt av mig att lägga ett sånt onödigt vetande i mitt minne!
En annan nörd som jag har fått stifta bekantskap med är Ken Follett som är en riktig nörd när det gäller katedraler. Jag har i uppgift att läsa hans bok "Svärdet och Spiran" i skolan, vilket ger mig en massa plus hos historienördar samt boknördar eftersom boken som sådan är ett hyllat mästerverk som var man borde ha i bokhyllan. Jag gillar den skarpt, men det kanske beror på att författaren är såpass nördig som han är. Man märker direkt när han har tyckt att det har varit kul att skriva, all text som rör katedraler är hemskt lång och detaljerad medan den övriga inte broderas ut mer än nödvändigt.
Ken Follett, du är en mycket söt nörd och om jag får möjlighet att träffa dig så ska du också få veta det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!