Who has wood for my sheep?

Jag har konstaterat många gånger för mig själv och någon enstaka gång här på bloggen att brädspel är grymt underskattade från min sida.

Å ena sidan vet jag hur förbaskat kul det är att spela, särskilt som det finns hur många bra spel som helst därute, men å andra sidan har jag inte så många i min omgivning att spela med. Jag och Jay spelar yatsy, kvarn och schack tillsammans, annars är det endast tv- och dataspel som gäller.

Så det är klart att man tackar ja när man blir inbjuden att spela "Settlers of Catan".

Men det blev en kväll av högsta och lägsta graden flum. 

För det första brast det i kommunikationen hela tiden. När folk ville erbjuda bort exempelvis får eller sten mot något annat så var den allmänna missuppfattningen att man då ville ha får eller sten. 

För det andra så skämtades det bara  största allmänhet om relationer, eftersom vi var två par som spelade. Jag och Jay skämtade om att han skulle gå gå hem medan jag körde bilen själv, medan de två andra skämtade om vem som skulle få sova på soffan i natt.

För det tredje så blev det ganska hysteriskt mot slutet när de andra insåg att jag endast var en poäng från att vinna och gjorde allt för att ignorera mig. Hjälpte inte så mycket, jag vann ändå, tihi!