Lite olika nördprinciper

För er som inte har så noggrann koll men likväl vill verka lite kunniga eller kanske till och med visa upp en svag nyans av nördighet, så ska jag lära er en nördig sak angående trilogier:

Den ultimata trilogi-uppbyggnaden är enligt väldigt många (nördar) de gamla Star-Wars filmerna, och är även det främsta argumentet som Star-Wars-fans använder sig av när de envist och förbannat skriker ut sin ångestladdade åsikt: DE GAMLA STAR-WARS-FILMERNA ÄR BÄST!!

Hrm hrm, nåja.. Jag är inte den bästa av pedagoger märker jag. 

Den första filmen, A New Hope, presenterar inte bara karaktärerna, utan ger oss dessutom upplägget och lite bakgrund för den historia som börjar berättas. Slutet ska vara lyckligt/hoppfullt eller båda delarna och göra oss lockade att se mer.

Ett bra exempel är just "Batman Begins", som ger oss en perfekt bild av vem Batman egentligen är, var och kommer ifrån, och samtidigt berättar en spännande historia om en stad som måste räddas från korruption (seriöst, hur mycket kan man skada en stad utan att bry sig om resten av världen?). 

Den andra filmen, "The Empire Strikes Back", går istället i motsatt riktning och låter de "onda" vinna helt eller delvis, oftast endast det sistnämnda, och slutar nästan alltid på en obehaglig cliffhanger som lämnar tittaren i melankoli. Vi vet att det kommer en fortsättning, men kan det verkligen bli bra efter det här? 

"The Dark Knight" är också ett bra exempel, även om det inte finns en uppenbar cliffhanger i slutet. Inte fan är man särskilt glad efter det slutet och Jokern lyckas uträtta lite väl mycket ändå för att man ska vara nöjd över en seger.

Sen kommer den tredje och sista filmen, "The Return of the Jedi", som verkligen bara matar för att det ska sluta lyckligt och det med buller och bång. Det räcker inte med att man ska få svar på allt, det ska även göras snyggt och spännande, och gärna med en hel del fantastiska "wtf"-moment. Ni som har sett den fattar vad jag menar.

Jag kan inte säga om "The Dark Knight Rises lever upp till det än. Vi får se nu under kvällen (ja, det här är ett tidsinställt inlägg). 

Och ja, Härskarringen-trilogin är givetvis också ett fantastiskt exempel på en bra trilogi-uppbyggnad, men bara om vi snackar om filmerna, böckerna är verkligen inte en trilogi vad än ni inbillar er.

Och nej, det ovanstående gäller naturligtvis inte ALLA trilogier. Tecknade filmer förhåller sig efter egna regler och framtvingade uppföljare spelar heller inte alltid efter de rätta noterna.