När ska vi ta oss ur den här fällan?

Vi betänker oss ett litet scenario som är väldigt vanligt på nätet sen många år tillbaka: 

Stina bloggar väldigt öppet, starkt och nästan aggressivt om sina åsikter, i syfte att skapa debatter, få folk att tänka till och i ett fåtal fall även själv få möta andras åsikter och tankar i ämnen som hon uppenbarligen inte visste riktigt allt om. Det får hon, men främst blir responsen hot och kränkningar från mestadels anonyma som kläcker ur de mest vedervärdiga saker, och deras syfte är väldigt uppenbart: döda debatten och tysta Stina från att tycka för mycket. 

Markus är också bloggare och uttrycker sig väldigt öppet, starkt och nästan aggressivt om sina åsikter, i precis samma syfte som Stina. Responsen blir inte heller här en debatt, utan delar sig i två läger; de som glatt håller med och de troll som Stina får utstå. 

Men Stina och Markus svarar väldigt olika på responsen.

Stina har fått lära sig hela livet att det är här helt enkelt något som hon förtjänar när hon uttrycker sig som hon gör. Det är hennes eget fel att hon får höra de mest vidriga hot, kränkningar och hån, och det måste hon förstå. Så hon härdar, och fortsätter för sin sak, trots att skräcken och ilskan bränner under huden.

Markus däremot är inte alls med på noterna, utan förvandlar sig till de offer han är och lämnar offentligt debatten för att tydligt demonstrera att han har fått nog och inte tycker det är okej någonstans. Ingen skräck flyttar in i hans kropp, istället bara känslan av förnedring.

Och det här är så fel att jag får huvudvärk. 

På det stora hela försvinner det faktum att INGEN ska behöva utstå denna typ av vidriga kommentarer, INGEN ska behöva ta det, och INGEN ska komma undan med det (ni ska ju inte tro att en polisanmälan gör någon skillnad). 

Sanningen kvarstår likväl, kvinnor SKA ta det och har ALLTID tagit det, medan män inte klarar av minsta lilla mothugg och gnäller till även vid endast hånfulla kommentarer.

För nog fan tycker jag att det är en väldigt stor skillnad på "rötet pisshuvud" och "jag ska sprätta upp dina barn och knulla dig analt jävla hora". Hån är liksom lättare att skaka av sig, av den enkla anledningen att det oftast bara finns frustrerad och barnslig ilska där bakom, utan något som helt underlag för det.Inte fan har jag brytt mig ett skit när en kille på puben kallade mig "tjockhora på tjack" bara för att jag "råkade" sätta mig där han hade tänkt sätta sig (blir man förbannad över en sån enkel sak har man seriöst problem).
Hade han däremot kläckt ur sig ett "jag vet var du bor" så hade jag inte alls varit lika obrydd, jag hade varit livrädd att gå hem senare på¨kvällen. 
Tänk då om han hade lagt till ett "jag ska fan skära halsen av dig", då hade jag krävt skjuts hem från platsen där jag satt. 
Enda skillnaden då är att det hade rört sig om verbalt angrepp i den fysiska världen, och det hade jag lätt kunnat polisanmäla honom för och vinna. 
I den digitala världen däremot...

När ska vi konstatera att vi inte har kommit särskilt långt alls i jämställdhetsdebatten utan fortfarande befinner oss långt nere i patriarkatet?

Ärligt talat börjar jag tro att det manliga egot är en illusion skapad av kultur.