Dåliga människor i London

En sak om London som jag glömde nämna var ju förstås det viktigaste av allt som jag tog med mig dit:

CARDS AGAINST HUMANITY!

Om vi hade roligt med det?

Extremt roligt! Jag måste sannerligen vara en dålig människa som bara känner dåliga människor om vi får ut så mycket behållning av det! 

Oavgjort, mitt bidrag är längst ner ^^

Nåväl, jag har dock konstaterat några saker om det som kan vara värt att förmedla vidare till folk som vill spela det, antingen med mig eller med sina kompisar:

1. Det fungerar inte att spela med mer än 6 personer.Med fler spelare än så försvinner fokuset blixtsnabbt och folk börjar skämta med varandra, berätta parallellhistorier till de kort man la ut samt bara flumma i största allmänhet. Som värst i London var vi 14 personer som försökte spela, det gick inte alls kan jag ju säga.

2. Reglerna säger visserligen att den spelare som vinner poängen är den som blir kortkung, men det är en rätt orättvis strategi tycker jag och de som jag har spelat med. Kör istället att turen som kortkung får gå runt motsols eller medsols.

3. Spela ALDRIG med din superknasiga mamma! Min mamma tog priset när hon la följande kombination:

Mother, how dare you?!?!?!

Nej, min mamma följde inte med till London, däremot följde spelet med när jag senast hälsade på hos knasfamiljen. Där även den här dök upp:

Varför man inte ska spela med känsliga personer

Japp, ett partyspel för dåliga människor. Kan inte bli mer rätt än så.