expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 10 juni 2014

Den tröttsamma debatten om våld

Enligt svenska IGN har en ny studie gjorts i det, i mina ögon, uttjatade ämnet "skapar våldsamma spel våldsamma människor?". För mig är det frågan definitivt ett enda stort nej. Miljö och gener skapar tillsammans förutsättningar för att bli våldsam och aggressiv, och att spel skulle vara en stor bidragande faktor i den ekvationen är för det mesta rent nonsens.

Nåväl, denna studie hade i alla fall utförts av Malena Ivarsson på Stressforskningsinstitutet på Stockholms Universitet om hur kroppsfunktionerna påverkas av våldsamma spel, i hennes studie lät hon just specifikt tonårspojkar spela "Manhunt" under utvalda tider och perioder. Och hon märkte en tydligt skillnad i aktiveringen av stressystemet hos de som spelade. De som var vana vid våldsamma spel hade mycket lite eller ingen aktivering, medan de ovana spelarna fick en kraftig aktivering. Varvid hon kommenterade studien med:
"Detta kan tolkas som att det sker en fysiologisk avtrubbning hos de som ofta spelar våldsamma spel."

Men snälla...

You're perfectly right Loki...
För det första är studien extremt snäv, vilket är föga förvånande då jag upplever att den har skapats i syfte att "bevisa" tesen att våldsamma spel skapar våldsamma människor. Dataspelsbranschens talesman Per Strömbäck nämner att andra typer av spel kan skapa samma effekt, till exempel spel med högt tempo såsom racingspel, men om det vet vi inget om eftersom det inte har studerats.
För mig personligen, som har spelat många olika sorters spel så är det faktiskt racingspelen som får mig att gå i taket och bli orimligt arg. Visst, favoritsvordomarna "helvete" och "satan" yttras mycket när jag har det svårt i vilket spel som helst, men racingspelen har den där äckliga tendensen att kunna blåsa dig fullständigt när som helst. Etta på sista varvet med endast några meter kvar till mållinjen? Käka sköldpaddsskal och därmed sluta som sjua. Ilskan som kommer då...
Min poäng är att om en ska göra en studie av den här typen så måste fler slags spel tas med i bedömningen, och någon slags mätning av hur de olika spelen påverkar individen. 

För det andra svarar studien heller inte på problematiken att barn spelar spel som inte är ämnade för dem, vilket det till synes endast verkade vara databranschens talesman som tog på allvar eller ens nämnde. Jag minns när samma fråga lyftes i Debatt, och där två mammor på fullaste allvar ville lämna över ALLT ansvar på spelutvecklaren som satt där. Spelutvecklaren menade att hen inte kunde göra mer än att sätta en lämplig åldersgräns, det var istället föräldrarnas och butikernas ansvar att spelen inte köptes av minderåriga. Ett argument som talade för döva öron.
Och själv blir jag påmind om den viktigaste läxan som vi lär oss från South Park-filmen, vilket är att som förälder har du ALLTID det största ansvaret (och det lär vi oss från South Park? Va fan?). Det är DITT jobb att se till att ditt barn INTE spelar spel vars ålder inte stämmer överens med åldersgränsen på spelet. Omigen tjatar jag om Mass Effect som exempel, och såvida inte spelet kommer att vara ospelbart om jag får ungar och de kommer upp i lämplig ålder så ska jag absolut låta dem spela det. Men då när de är tillräckligt gamla för att JAG anser att det är okej. Och att just Mass Effect har 18-års gräns tycker jag är helt okej (därmed inte sagt att mogna 16-åringar kan spela...).
Just spelet "Manhunt" är inte skapat för spelare yngre än 18 år, så varför låter man 12-15-åringar spela? Tv- och dataspel är inte leksaker, det är underhållning på samma sätt som film och böcker, med en interaktiv del. Sätter man sina tolvåringar framför exempelvis "Saw", är man antingen riktigt korkad, eller bara mentalt störd. Dessutom reagerar samhället antagligen mindre på det än tolvåringar som spelar "Manhunt".

För det tredje så är det ju bra märkligt att studien enbart utförts med pojkar i studiegrupperna. Och det tycker jag är en väldigt avgörande detalj i denna studie. För i och med att studien enbart utförts med pojkar så cementeras den stereotypiska bilden av pojkar som våldsamma och spel gör dem våldsammare. Omigen, ingen är född direkt våldsam, det är alltid gener och miljö och uppväxt som samspelar med varandra för att skapa olika förutsättningar. Med det resonemanget finns det inget som talar för att pojkar skulle vara våldsamma av naturen, det är vårt samhälle med dess manlighetsnorm och förbannade patriarkat som skapat det.
Studien hade garanterat sett likadan ut om man hade haft en jämn könsfördelning i testgrupperna, men presentationen hade inte haft en stereotypisk bild över sig. Och det hade definitivt inte bidragit till att cementera dessa gamla, snäva könsordningar.
Jag ska inte behöva sitta här och säga att vi tjejer finns också. I väldigt stor mängd dessutom. Inkludera även oss i studierna tack!

Så nej, vi säger fortfarande att våldsamma spel INTE skapar våldsamma människor.

Däremot håller våldsamma människor definitivt på med våldsamma SAKER, och däribland KANSKE spel.

That's it. Ekvationen fungerar inte på något annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!