expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

tisdag 18 september 2012

Tid stanna! Spring inte ifrån mig!

Just nu sitter jag med en obehaglig klump i bröstet, en klump som jag mycket väl vet varifrån den kommer och som jag inte har en susning om  hur jag ska lösa upp. 

Som medlem i en väldigt stor familj så finns det en egenskap som kan vara både fördel och nackdel: du har aldrig egentid. Och när du väl har det så är den extremt kort.
Vilket har lett till att när jag väl har egentid så värderar jag den väldigt högt. Jag vill göra precis vadjag vill, inte vad någon annan vill att jag ska göra. Det spelar ingen roll att det förr om världen handlade om att hjälpa till i hushållet och att det numera handlar mer om vad andra vill göra tillsammans med mig.
Min egentid är viktig för mig och jag blir tokig om jag inte får den. 

Det är därför jag blir så ledsen när jag nu på senare tid har börjat tappa det där. Det är inte så att jag inte längre värderar min egentid, för de gör jag. Men vad jag ska göra av den har börjat glida mig ur händerna. 

Det var helt okej så länge jag bodde själv, för jag hade ju vad det såg ut som all tid i världen för egentid, men när man befinner sig i en sambotillvaro blir det inte alls samma sak. Jay pockar gärna på min uppmärksamhet när vi är själva och föreslår att VI gör något, vilket vi oftast också gör. Om jag vid fåtal tillfällen faktiskt gjort något EGET så blir aldrig tillfredsställelsen lika stor efteråt, och därmed finner jag inget större nöje i att vilja göra något eget när Jay är hemma (det låter ganska sjukt nu när jag läser det...). 

Så jag vill verkligen njuta av de timmar jag får ha för mig själv, med att tillfredsställa mina alltför många intressen. Men ibland blir det lite överväldigande mycket saker som jag vill göra samtidigt, och vips blir ens mentala ålder alltför låg och man kan inte alls längre den oerhört svåra konsten att prioritera. För det är ju det man måste, man måste kunna välja det som lockar mest och hålla sig till det, hur mycket än alternativ 2 & 3 lockar.

Ikväll har det varit stört omöjligt för mig. Tre timmar egentid skulle jag få nu under kvällen som jag verkligen ville ägna åt egna aktiviteter. Men jag ville för mycket. Jag ville spela WoW samtidigt som jag ville spela Skyrim, och jag ville definitivt komma någonvart i de trevliga stickningsprojekt som jag har. Jag vill rumstera om på mitt skrivbord och kanske montera upp min dator i hängande läge under den, eftersom jag hatar att ha den ståendes på golvet (de samlar damm så satans fort då). Jag ville städa upp på mitt ritbord och kanske fortsätta på nåt att de hundratal ofärdiga grejer som jag vill publicera på DArt sen ett år tillbaka. Jag ville påbörja "To Boldly Flee" (fast nu i efterhand ångrade jag mig, jag tänker vänta tills den kommer på dvd istället). Jag ville hjärtans gärna träna lite, trots att jag är ganska så trött egentligen. 

Jag ville för mycket. Och fick ingenting gjort istället. Jag har surfat lite trams och diskat. På två timmar. Och det känns ärligt talat för jävligt!

Fan vad jag hatar sådana här kvällar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!