expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

söndag 13 april 2014

Lite söndagsilska

Ännu en gång har en person i min bekantskapskrets förrått sina principer och gått med i den sekt som invaderar hela världen med stor framgång: Facebook.

Varför blir jag upprörd över detta? För att jag själv inte har Facebook, och inget intresse av att skaffa det, och trodde att en person med så starka principer som jag själv skulle kunna hålla stånd för det sociala trycket.

Missförstå mig rätt, det är inte så att jag är en osocial jävel som hatar att umgås med andra människor, eller ens har ett agg gentemot internet communities. Jag loggar flera gånger om dagen in på Deviantart för att se om någon har uppdaterat eller kommenterat eller skickat meddelanden till mig, och har en del bekanta där som jag numera vet vad de heter på riktigt och var de bor.
Bloggandet gör en ganska social också, då man flänger runt bland allas forum, lämnar små kommentarer med jämna mellanrum och får svar tillbaka. En slags rolig kommunicering och synliggörande som är riktigt trevlig och ger något till en.
Jag säger inte heller att Facebook inte gör allt detta, vid mer än ett tillfälle har jag hört om folk som har hittat igen gamla kompisar och bekanta som man har velat ta upp kontakten med men kanske inte vågat/kunnat, och som man nu kan kommunicera enkelt och bekvämt med. Hur bra som helst.

Men genast uppkommer då ett problem: eftersom Facebook är så lättillgängligt för ALLA så blir det helt enkelt för många där. Hela internetvärlden kommunicerar direkt via Facebook, bilder och andra dokument över hela webben kan enkelt länkas direkt via Facebook, och butiker kan lätt sprida reklam och erbjudanden via Facebook. Och det blir helt enkelt för stort.

Vem som helst kan skapa falska konton som inte går att åtgärda, vem som helst har tillgång till dina bilder som ju inte ens är dina när du väl har lagt upp dem på Facebook (de tillhör sajten och kan utan medtycke användas hur som helst) och vi ska inte ens gå in på alla dessa grupper som är ALLTFÖR lätta att skapa om VAD SOM HELST.

När man dessutom inser att supporten inte tillhör den bästa i världen börjar man dessutom bli otroligt mer negativt inställd. För hur svårt ska det vara att som support hjälpa till med falska konton, radera konton tillhörande avlidna personer, uppmärksamma brott mot upphovsrätten eller rena rama trakasserier? Har MySpace haft det problemet?
Till och med Youtube har bättre support än Facebook!

Det finns inte mycket som jag engagerar mig i, men jag gör så gott jag kan och orkar med. En av de saker som berör mig starkt är internetmobbing, vilket är en alltför vanlig sak på Facebook.Och det svider i hjärtat var gång jag råkar uppmärksamma det i andra medier, såsom nyheter och bloggar.Jag skulle inte kunna hindra mig själv från att lägga mig i, och det orkar jag verkligheten inte just. Jag har inte råd att förlora energi på något så kraftsugande just nu.

Jag kommer aldrig att skaffa Facebook, jag kommunicerar lika lätt med mobilen, och vad gäller internetsocialisering så klarar jag mig långt med bloggandet och DArt.

Jag finns inte på Facebook, alltså existerar jag inte?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!