Tidigare under påskveckan började jag och Jay se på Game of Thrones, efter så mycket tjat från olika håll. Och vi har gått igenom de första två säsongerna så snabbt att jag knappt har haft tid att kommentera det här på bloggen!
Lite kort bara:
Om jag hatar Joffrey?
Japp. Nummer tre på min mest hatade fiktiva karaktärs-lista. Hela Lannister-familjen kan gott ta och bege sig långt åt helvete där de inte kan ställa till med nåt mer elände.
Om jag har någon favorit?
Jag försöker att inte ha det, eftersom den enda spoiler jag har lyckats åsamka mig via internet är att alla man gillar dör. Så jag tar helt enkelt för givet att ALLA dör så blir jag inte förvånad när de väl gör det. Jay tycker jag är lite väl pessimistisk, men jag anser att jag besparar mig själv onödigt lidande. Och när nu en del har börjat dö så kan han lite surt erkänna att jag har ett rätt sunt förhållningssätt. Tack tack! Så nej, inga favoriter direkt.
Men jag skulle ljuga om jag inte piper av förtjusning var gång Daenarys har en scen
Om jag gillar serien so far?
Både och, jag blir alltid illamående och väldigt irriterad över maktspel, men serien består ju tack och lov av så mycket annat också. Karaktärerna är komplexa och genomtänkta, många enskilda sidohistorier är riktigt spännande och eftersom många episoder är så skickligt uppbyggda med spänning och cliffhangers så är det svårt att inte bli indragen.
Men det är klart att jag ska fortsätta följa den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!