expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

Om mig

Mitt foto

Jag är en 27-årig nörd vars hjärta slår extra fort för serier, tvspel, filmer, böcker och filmer. Jag är för närvarande sjukskriven på grund av depression så uppdaterandet är inte så kontinuerligt som jag skulle önska. Men välkommen att titta in!

tisdag 29 maj 2012

Mentalt avliden

Och en vecka senare så lever jag igen! Hurra hurra!


Plugget är nästan avklarat, har bara några få uppgifter kvar att göra och lämna in så kan vi säga hejdå till allt sådant på ett bra tag. Sen får vi se hur hösten kommer att te sig.


Så mycket till nöje har jag dock inte hunnit ha den här veckan. Har mest varit en massa plugg och plugg och plugg.


Däremot var lördagen helt bisarrt wunderbar, först såg jag och James "Thor" (mest för hans skull), sen lagade vi en fantastisk japansk middag (eller rättare sagt, jag lagade till den nästan helt själv), sen for vi båda och Jay på bio och såg The Avengers. Vilken underbart nördig dag!


Först och främst; Thor.
En film som jag endast har hört negativa kommentarer om och gick med en fullkomlig inställning om att den skulle vara helt värdelös, men döm om min förvåning när det faktiskt fanns stunder man älskade! Jag blir desto gladare när jag letar efter recensioner och upptäcker att antingen så är man sur och bitter över att det är en sådan kalkon, medan andra är som jag och ser både det dåliga och det bra. För tro mig när jag säger att det finns en jämn balans mellan det klockrena och bottennappen.
Thor som karaktär är kanske inte så intressant men han blir underbart skön när han hamnar på jorden utan sina krafter. Tom Hiddleston som Loke är bland de mest dynamiska jag har sett på bio på väldigt länge, och en klart värdig filmskurk. Att man tillsatte Stellan Skarsgård som experten på mytologisk asatro kändes däremot en aning diskriminerande, men det hade nog känts ännu knasigare om en amerikan hade varit experten så, vad ska man göra?
Lite underskattad film kan man säga sammanfattningsvis, en rå kalkon är det inte precis (kan man kalla det en lite sämre variant av kycklinggryta?)

The Avengers däremot... Ojojoj...

Bara att se alla fantastiska filmhjältar på duken var mäktigt i sig, och något som slog ganska snabbt var att man aldrig upplevde en uppenbar skillnad i screentime mellan alla hjältarna. Det var kanske inte jämlikt ner på minutrarna men vanligtvis brukar något hjälteego få på tok för mycket tid medan andra knappt får vara med. Ett stort plus!
Sen själva skurken i sig... Loke återvänder från Thor, och även om jag hade en aningen svårt att förstå hans riktiga motiv så var det betydligt trevligare att se en riktig skurk som hjältarna får slåss mot, för en gångs skull. Båda "Iron Man"-filmerna var en sådan besvikelse på den punkten och inte heller Captain America kändes helt hundra.
Det recensenterna hyllar mest är Hulken, och ja, jag håller med om att karaktären känns otroligt dynamisk och komplicerad, precis som i den ursprungliga serietidningen, men att han skulle stjäla filmen helt och hållet känns som en klar överdrift.
Inte kändes den lång heller, trots närapå tre timmar historia som ska berättas. Jag upplever nästan alltid ögonblick då jag funderar över hur mycket tid som är kvar av filmen, undantagen är väl Sagan om Ringen-filmerna, Tintin och Enhörningens hemlighet samt Puss in Boots, som jag på rak arm kan komma ihåg i alla fall. Och nu kan jag även lägga till The Avengers på den listan. Alltid ett bra betygskriterie!

Gillar man Marvel eller bara superhjältar i allmänhet ska man definitvt se den! Gillar man action kan man också se den. Är man inte så förtjust i genren... se den i alla fall. Vem vet, du kanske blir omvänd?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!