Idag var exakt en sån dag. Utan att något särskilt existerar som gör mig särskilt märkvärdig på något sätt så fanns där ändå en upprymd känsla av att jag är en fantastisk snygg varelse med en sjuhelsikes massa problem som bara gör mig attraktiv och mänsklig, trots att meningar som "Sometimes I want to disappear" känns väldigt träffande.
Ja, Foster the People's Houdini har gått varm på min mp3 sen igår, lyssnade ni igenom den med text och allt? Var roligt! Hittade ni en perfekt text på nätet? Inte?
Den finns nämligen inte. Jag har hittills hittat två låttexter som stämmer överens med varandra, istället har jag hittat 8-9 olika. Han sluddrar lite väl mycket Mark Foster. Den här stämmer kanske bäst men den kryllar också av fel så var uppmärksam!
Så har jag vandrat i den härliga vårblåsten och lyssnat på låtar om självmord, skolmassakers och utbrytarkungar medan vinden har blåst i mitt hår, både huvud och höfter med mer sväng än de brukar ha, och någonting som att sitta på toppen av världen och inse att allt är jävligt komplicerat men samtidigt så förbaskat enkelt.
Jag vill inte sammanfatta det som något så simpelt som vår, även om det bidrar en del.
Livet behöver bara Houdini som soundtrack för tillfället helt enkelt :)
What's so hot it's cool, and so cool it's hot?
Poptarts...?
IT'S NOT POPTARTS!!
Här är en aning helt fantastisk låt (med bland de snyggaste introna ever!!):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag besvarar kommentarer här i bloggen så glöm inte att återkomma för svar!