Barnsliga trauman

Ibland har man de där dagarna då man deppar ihop utan någon anledning alls. Man vaknar på fel sida, frukosten är inte alls lika god (klart man äter frukost varje dag!), och man upptäcker ett obehagligt nageltrång på sin ena stortå. När mina vänner har sådana dagar brukar de sätta på deppig musik att avreagera sig på. Själv vräker jag i mig massvis med mörk choklad och sätter på "Resan till Amerika" och storgrinar genom hela filmen.

För grinar är precis det man gör. 

Väldigt många har sett den någon under deras barndom och minns den som en tragisk film som nästan traumatiserar. Det beror helt enkelt på att filmens skapare, animationsgeniet Don Bluth, anpassade filmen efter sin egen filosofi: Barn klarar av vad som helst så länge det finns ett lyckligt slut.

Filmen slutar väldigt lyckligt för att vara en sådan tragisk film, men i väntan på det får vi utstå en hel del scener som är så hjärtskärande att man funderar över hur man tusan överlevde den som barn.

Själv storgrinar jag så gott som hela tiden. Perfekt om man vill rensa ur sitt eget system. 

Apropå det, kolla in NC's lista över de "Top 11 Saddest Moments" här.