När den barnsliga lyckan imploderar

Som liten upplevde jag och kompisarna att det fann ett överflöd av filmer som gjorde en extremt glad och larvigt uppspelt, medan det idag är ont om sådana filmer. Givetvis finns där någon kompis i kretsen som vist poängterar att det är för att vår smak har utvecklats sen dess. Vi har lärt oss vad det är som gör en bra film till en bra film, vi har lärt vad det är som vi gillar med filmer, och därför har personliga favoriter blivit svårare att hitta (man undrar ju vad vår generation kommer tycka om film när vi blir gamla och skröpliga).

Så tack och lov för att jag på många sätt fortfarande är det där barnsliga, lättcharmade bustrollet som lärt sig läxan att även om en film inte är bra så kan man fortfarande uppskatta den utan att låta sig påverkas av de elaka kommentarerna om att ens filmsmak suger. Jag vet ingen i min ålder som fortfarande tycker att "Antz" är en höjdare, men ser ni det gör jag. Den är rolig, innehåller inte tillräckligt av tidstypiska referenser och är en av få filmer som är hyfsat bra dubbat. Jag erkänner att de engelska rösterna är bättre, men eftersom Z låter ganska medioker jämfört med den svenska rösten så är jag alltid en smula kluven var gång jag känner mig sugen på att se om den. 

Nu blev det likt förbannat onödigt ordbajseri, men det är en blogg det här, så vad ska man göra?

Igår upptäckte jag ännu en sådan där film som väcker ens barnsliga lust och man tokälskar redan från de första fem minuterna man ser den. Och som jag har längtat efter att se den: 

"P-p-please, Eddie! Don't throw me out. Don't you realize you're making a big mistake? I didn't kill anybody. I swear!"

"Who framed Roger Rabbit". Wow, säger jag bara. 

Jag har hört talas om den ända sedan jag var barn men aldrig riktigt haft möjlighet att kolla upp den mer noggrant. Det var faktiskt Nostalgia Critic som påminde mig om att leta efter den igen, då han hade "Toontown" från filmen på sin "Top 11 Nostalgic Mindfucks". Också en personlig favoritlista hos mig, kan jag påpeka.

Filmen i sig är en sån där film som jag tror att mina päron inte skulle ha tillåtit oss barn ha sett som små, möjligtvis när vi alla var minst 15 år med tanke på hur skum, och överflödet av saker som känns ganska barnförbjudna. Behöver jag säga att Jessica Rabbit också tog sig till en top 11-lista, som den hetaste animerade bruden någonsin? Oj, va konstigt, jag blir så oerhört förvånad att jag måste tappa nåt i golvet.

Däremot är det en film som man absolut ska ha sett någon gång i livet. Den var långt ifrån först med att blanda tecknade figurer med live action skådisar, men den var definitivt först med att göra det dels såpass snyggt, och dels baserat på ett sånt knasigt koncept. Och det är definitivt en film som hamnar på min topp lista över mina absoluta favoritfilmer, samt att jag borde skaffa den på dvd. Jag sa visserligen att jag är hyfsat lättimponerad, men det betyder inte att man inte ska lita ens en procent på mitt omdöme.

Så för att förhindra att folk är fördomsfulla så hittar ni en trailer här nedanför, även om jag vaga förhoppningar om att det gör er klokare: