Flams nostalgi

Jag kan inte påstå att jag var speciellt typiskt "tjejig" när jag var liten, jag älskade att leka med lego och mina barbiedockor användes mest i skadesyfte; de fick uppleva allt från kana nerför lavafloder samt låta sig bli beskjutna av onda skurkar. Huvudsaken var att de dog och ju mer terror de fick uppleva, desto roligare hade jag.
Jag tyckte dessutom att prinsessor var överskattade (även om jag inte använde just det ordet) och att mamma, pappa, barn var en extremt tråkig lek. Så då är det väl rätt konstigt att jag faktiskt älskade My Little Pony?

Eller ja, jag såg aldrig den ursprungliga My Little Pony serien, den där som var mer fantasy inriktad (tror att jag såg nåt enstaka avsnitt om en ond stenhund) utan när jag snackar ponnys så snackar jag om My Little Pony Tales, där ponnysarna har mänskligifierats (det är INTE ett ord men jag använder det ändå!), går i skolan, blir kära, klantar sig osv. Jag minns dock inte att episoderna var så förbaskat korta, alla episoder är på under tio minuter och på den tiden hinner de med att berätta en historia samt sjunga en kort sång. Mystifikus!
Så nu när jag såg att CDON.com hade samlingsboxar med alla avsnitt för en billig penning så sa jag "JOINK!", och köpte dem båda. Kan ju va en rolig grej att ha med de andra syskonen som var minst lika besatta i det som jag. 
Serien var väl kanske inget mästerverk men jag skrattar fortfarande gott åt det för att det är så sjukt larvigt!