Något som alltid kan störa mig när det kommer till feminister är de som anser att ens politiska ställningstaganden ALLTID sitter i kroppsbehåringen, varav den andra (och oftast betydligt mer ytligt lagda) sidan försvarar sin rätt att raka sig med kommentarer i stil med att:
- Det är äckligt med hår
- Det är skönare utan hår
- Det är framför allt så otroligt snyggt utan hår
- Va fan det går ju ändå så jäkla fort att raka sig
För att inte tala om de i mellanlandet som gärna kör stilen "alla får göra som de vill, bara inte jag behöver ha något med det att göra".
Sen när handlade politik om kroppsbehåring? Kan man verkligen inte bara göra som man vill utan att alla ideal ska kastas i ansiktet på en? Måste man verkligen ha orakade armhålor för att få kalla sig feminist? Måste du raka benen för att bli godkänd på köttmarknadens sommarutbud?
Vi kan lika gärna köra på parollen att ALLT i ens utseende i så fall handlar om politik, ända ner till underkläderna. Kör du på Björn Borg-kalsonger stödjer du kapitalismen och är antagligen högerriktad, medan om du använder röda strumpor så är du antagligen en kommunist.
Politik sitter inte i håret. Alla rakade huvuden är inte rasister till exempel
Stackars de som har cancer och har inget hår på huvudet, de måste bli klassade som rasister av de som tänker på det viset :( men typiskt människor att tänka mer på det yttre än på det inre -.-
SvaraRadera